Inför det avgörande försöket (?) att hindra Iran att skaffa sig kärnvapen.

De förhandlingar om det Iranska nukleära programmet mellan å ena sidan USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland, Kina och Tyskland och å andra sidan Iran som enligt planerna kommer att starta under det kommande veckoslutet i Istanbul, kommer att bli avgörande för den geopolitiska situationen i Mellanöstern men också mer eller mindre i hela världen.

Ingen av de internationellt ledande underrättelse tjänsterna kan med 100-procentig säkerhet hävda att Iran har fattat ett slutgiltigt beslut att utveckla ett eget kärnvapen och därmed bli världens tionde kärnvapenmakt. Även om Iran hela tiden hävdar att dess nukleära program enbart är för fredliga ändamål så finns det mycket starka indicier på att det rör sig om ett militärt kärnvapenprogram. Det finns dock ett mellanalternativ vilket är att man från iransk sida vill driva det nuvarande programmet till en punkt vid vilken man ännu formellt befinner sig inom ramen av ett civilt nukleärt program, kan fatta beslutet att utveckla ett militärt kärnvapenprogram samt, och det är det viktiga, inom en tidsfrist av några få månader vara en kärnvapenmakt med fyra till fem a-bomber.

Osäkerheten om vad den iranska avsikten med programmet egentligen är bakgrunden till förhandlingarna. USA med stöd av Storbritannien, Frankrike och Tyskland har lagt fram ett antal krav som skulle innebära att Iran varken nu eller i överskådlig framtiden skulle kunna utveckla ett kärnvapenprogram.

Enligt New York Times så kraven de följande,

1. En omedelbar avveckling av urananriknings anläggningen i Fordow bredvid staden Qum. Skälet till detta krav är att anläggningen i fråga är insprängd i ett berg och därmed är det ytterst svårt att komma åt den med konventionella vapen.

2. Ett omedelbart slut på urananrikning till 20%. Bakgrunden till detta krav är att anrikning från 20% till 95% uran 235 är en relativt snabb process. Dessutom har 20% uran 235 föga fredliga användnings områden.

3. En omedelbar transport av redan anrikad 20% uran 235 till mellan parterna överenskomna länder.

Observera att dessa krav inte omfattade det israeliska kravet på att även anrikat uran till 3.5% skulle skickas ut från Iran.

Det israeliska kravet omfattas ipso facto av ett antal säkerhetsråds resolutioner vilka kräver att Iran överhuvud taget måste sluta upp med att anrika uran.

Orsaken att USA inte tog med detta krav berodde troligen på att man ville ge Iran en "morot" nämligen möjligheten att utveckla ett fredligt kärnkraftsprogram inom NPT avtalet (som Iran undertecknat(!) ).

I och med publiceringen i New York Times började en offentlig icke formell förförhandling mellan USA och Iran. Iranierna förkastade i stort sett USA förslaget om besvarades med ett amerikanskt krav på att överhuvudtaget sluta upp med att anrika uran. Detta tyder ju knappast på att det kommer att bli lätta förhandlingar.

USA och dess partners har också klart sagt ifrån att man inte kommer att gå med på att Iran förhalar förhandlingarna. En av orsakerna till detta är att USA vill undvika att komma i en situation där Israel säger att verksamheten i Fordow har kommit till en kritisk punkt där Israel inte kan vänta längre med att slå till militärt.

I en tidigare bloggpost togs detta problem upp och jag klistrar in det här,

Oenigheten mellan Israel och USA om när det iranska programmet kommit till en punkt då det inte går att stoppa ens militärt beror till stor del på skillnaden i den militära kapaciteten hos Israel och USA. Utvecklingen av basen i Fordow är den springande punkten för Israel. I det ögonblick då iranierna har hyfsad kapacitet på den basen så har Israel i stort förlorat spelat och kommer att vara helt utlämnade till USAs godtycke.

Från israelisk sida har man definitivt noterat den klara åtstramningen av USAs ställningstagande mot Iran, även om detta delvis gått ut över Israels möjligheter att agera militärt innan USA anser att förhandlingarna totalt brakat ihop. En situation som USA (läs Obama administrationen) inte vill komma i innan höstens presidentval.

USAs krav på Iran kopplat med de allt starkare sanktionerna och den öppna såväl som den icke öppna militära uppladdningen gentemot Iran - notera t.ex. att USA nu har två hangarfartygs grupperingar i området - tyder på att de amerikanska kraven skall ses mer eller mindre som ett ultimatum. Låt oss hoppas att den iranska ledningen, inte minst för sitt eget folks del, tar sitt förnuft tillfånga. Tyvärr kan man ju inte vara säker på detta då det rör sig om religiösa fanatiker.

Från Israels sida frågar man sig allvarligt om man i denna situation kan lita på president Obama. Vi har dock inte så mycket att välja på då en israelisk aktion under de pågående förhandlingarna och utan USAs tysta godkännande kan bli ett mini Masada. När det gäller president Obama så har denna bloggs författare många gånger ställt sig frågande och kritisk till honom. I dagens situation tror jag inte att han vill gå till historien som en Neville Chamberlain nr två.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Iran, USA, NPT, Uran,

DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6,
SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9,

Dagen,
SVT,
VG,
Expressen,