söndag 28 februari 2010

Antisemitism i Mamö och den svenska reaktionen

Den alltmer stigande antisemitismen i Malmö och de i huvudsak lågmälda reaktionerna bland det svenska politiska ledarskapet och i media Sverige är mer än djupt oroande. All heder åt Per Gudmundson för hans ledare i Svenska Dagbladet och de artiklar som har publicerats i Expressen, men det ser mest ut som undantag.

Det har inte uppstått en stor och kraftig media reaktion. All ära för bloggosfären men den har ännu inte samma tyngd som gammal media.


Reaktionerna på det rikspolitiska planet allt annat än allvarliga moraliska ståndpunkts taganden utan verkar mest vara av modellen "att något måste vi ju göra". Mona Sahlin åker och talar med ledare för den Judiska Församlingen i Malmö och regeringen skickar kommunalminister Matts Odell att göra samma sak. Med all heder för Matts Odell men borde inte statsministern personligen officiellt gått ut med ett kraftigt uttalande?

I och för sig är jag knappast förvånad. Det har alltid varit svårt för det officiella Sverige att erkänna att det funnits antisemitism i Sverige och även under de senaste åren då detta blivit alltmer uppenbart.


Utöver förklaringen att den kraftiga invandringen till Malmö av personer från islamska länder fört med sig en importerad antisemitism kan man ju också fråga sig inte det faktum att Sydsverige och då speciellt Skåne under förra århundradet var fästen för den svenska nazist rörelsen, spelat någon roll i sammanhanget.


Personligen lärde jag känna Malmö och speciellt det judiska Malmö på 196o-talet. Min första hustru, Ewa, var uppvuxen i Malmö dit hon kommit i ettårsåldern 1947 tillsammans med sina föräldrar från ett flyktingläger (f.d. Buchenwald) i Tyskland. Så vitt jag vet var hon det enda barnet till alla de judiska flyktingar som kom till Malmö efter kriget och var fött utanför Sverige.

Genom Ewa och hennes föräldrar träffade jag många av dessa flyktingar och deras barn.
I inte så få fall vid samtal med dem kom vi in på frågan om antisemitism i Sverige. Då jag på pekade att det fanns antisemitism i Sverige skrattade de i allmänhet åt mig och sa att "du vet inte vad riktig antisemitism är".

De hade av naturliga skäl en helt annan referensram i frågan än vad jag som född och uppvuxen i Sverige hade.
Därför gör det mig så illa att dessa flyktingars barn och speciellt barnbarn i dag känner sig tvungna att lämna Malmö. Däremot är jag inte förvånad. Personligen hoppas jag att de väjer Israel. Att välja Stockholm är momentant mycket enklare men ingen kan vara säker på att om de väljer så, de inte kommer att få uppleva en repris.

Att se bilden av Judit Popinsky och läsa hennes kommentarer till situationen först i Sunday Times (nätupplagan) och i går (26022019) i Maariv gjorde mig verkligen ont. Hon och hennes man var nära vänner till Ewas föräldrar och jag träffade dem många gånger bl.a på en seder afton hemma hos dem. Att hon på sin ålders höst får uppleva att antisemitismen än en gång sticker upp sitt huvud, och det i ett land där hon trodde att det aldrig skulle kunna ske, är rent ut sagt för djävligt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

DN, DN2, DN3,
SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3, Sydsvenskan4, Sydsvenskan5, Sydsvenskan6,
Dagen, Dagen2, Dagen3,
Skånskan, Skånskan2, Skånskan3, Skånskan4, Skånskan5,

Knuff



onsdag 24 februari 2010

Dubbelmoral? Men vi väntar oss knappast något annat.

Man slås av något som på ren svenska kallas dubbelmoral när man ser på västväldens medias och ledande politikers reaktioner på dödade och skadade civila när det gäller Gaza och Afghanistan.

I båda fallen gäller det anti terrorist bekämpning det vill säga en asymmetrisk konflikt
låt vara att det i Afghanistan dessutom rör sig om en Counter-Insurgency (COIN) konflikt, men det är helt klart att i båda fallen gäller det att undvika att döda eller såra civilbefolkning (Non combattants).


När den israeliska försvarsmakten dödade och skadade civilbefolkning i Gaza remsan under sin aktion runt årsskiftet 2008/2009 mot beväpnade Hamas terrorister förde detta med sig ett ramaskri från ledande politiker och media i västvärlden. FN tillsatte undersöknings kommissioner som med svag bevisning förklarade att Israel begått brott mot folkrätten. Osv osv.


När USA och ISAF av misstag dödar kvinnor och barn i Afghanistan så är det om inte moltyst så näst intill. Den amerikanske överbefälhavaren i Afghanistan levererar en offentlig ursäkt. Lite beklaganden här och var i media. EUs utrikesministrar som var samlade till ett möte om politiken i Afghanistan (Nästan alla av deras länder deltar aktivt i ISAF styrkan) debatterade i huvudsak den användning som gjorts av förfalskade EU pass vid likvideringen av en ledande Hamas terrorist och hotade med diplomatiska åtgärder mot Israel som antogs ligga bakom aktionen.


En av Israels ledande journalister, Eitan Haber, som dessutom var Itzak Rabins kanslichef när Rabin var premiärminister 1992 till 1995 publicerade i dag en artikel under rubriken "Var är du, Goldstone". Först tänkte jag översätta den, avstod då artikeln är mycket ironisk och skulle kunna missförstås. Men jag kan inte låta bli att trotts allt översätta slutklämmen.

"Och världen tiger och tiger.
Den har bra och goda skäl:

Där är det inte judar som skjuter på palestinska barn,

och det är inte israeler som försvarar sina barn liv."


När en person som Eitan Haber uttrycker sig på detta sätt är det lätt att förstå varför vi israeler är så desillusionerade på omvärlden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

DN, DN2, DN3,
SvD, SvD2, SvD3,
Sydsvenskan,
Dagen,
VG,


Bloggar och andra media
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
Till denna bloggpost har har endast medtagits bloggar i vilka publicerats bloggposter och artiklar som relaterar till den ledande politikers och medias reaktioner till att civila non-combattants dödas eller skadas i Gaza kriget och eller Afghanistan

Chefsingenjören För sent för Gripen, eller kanske (uppdaterad)
Norsk Virkelighet Kynikere om du vil, sier....

lördag 20 februari 2010

Aktionen i Dubai. Reflektioner och synpunkter.

Aktionen i Dubai dvs dödandet av en av de centralaste personerna i Hamas, Mahmoud al-Mabhouh, har tilldragit sig ett stort internationellt mediaintresse efter att den dubaiska polisen publicerade bilder och namn på personer som enligt denna varit ansvariga för al-Mabhouhs frånfälle.



I denna mediadebatt har i stort sätt al-Mabhouh framställts som ett offer för den israeliska underrättelse organisationen Mossad.



Det har liksom kommit bort att han sedan 1989 varit eftersökt av Israel för mord på två israeliska soldater. Dessutom kan man inte bortse från att han enligt vederhäftiga källor var den huvudansvarige inom Hamas för vapentransporterna från Iran till den av Hamas styrda Gaza remsan.



Då Israel och Hamas ligger i ett krigstillstånd med varandra så var al-Mabhouh att betraktas som en "kombattant" enligt internationell lag vilket innebär att israelisk säkerhetspersonal kan döda honom utan att anklagas för mord.



Det antas allmänt att Israel låg bakom aktionen mot honom men det finns inget som helst juridiskt bevis för detta. Tvärt om föreligger sannolika indicie bevis till att även om den Israeliska staten hade klara intressen i al-Mabhouhs frånfälle det relativt otroligt att Israel stod bakom aktionen.



Bakgrunden till detta är att sex av de personer som utpekas av myndigheterna i Dubai för att ha varit medansvarig för dådet mot al-Mabhouh uppträdde med falska brittiska pass med namn och personuppgifter som innehades av sex i Israel boende personer som hade dubbelt israeliskt-brittiskt medborgarskap. Detta är helt lagligt enligt både israelisk som brittisk rättspraxis.



De sex personerna hade sina äkta brittiska pass i sin ägo. De hade inte gett Mossad eller annan organisation tillstånd att använda sig av deras identitet.



Frågan är alltså om det är troligt att den israeliska staten skulle använt sig av dessa identiteter utan tillstånd och därmed satt sex ax sina medborgare i uppenbar fara. Knappast då det är ett definitivt lagbrott och då en sådan aktionen som den i Dubai i sin helhet måste godkännas av den israeliske premiärministern detta automatiskt hade fört med sig en regeringskris i Israel.



Då ställs ju frågan om vem förutom Israel kunde vara intresserad av al-Mabhouhs frånfälle? Alla de som var verkade mot den iranska vapensmugglingen till Gaza remsan och var motståndare till Irans växande inflytande i Mellanöstern.



Att polisen i Dubai har ett ytterst väl utbyggt nät av kameror i landet är ett åtminstone i dag väl känt faktum men att man dessutom hade tillgång till de utvecklade data system och datorer som krävs för att utföra de ytterst komplicerade kross checkar som är nödvändiga för att komma fram till de resultat som man uppnådde har förvånat många och frågan har ställts om man inte haft hjälp utifrån. Överlåter till läsaren att spekulera i vilken av de något mer än fem stater som har en sådan datakapacitet.



Huruvida den brittiska underrättelsetjänsten hade fått underhandsupplysningar innan aktionen är ännu oklart.




En sak är dock klar, vem som än utförde aktionen, så var den lyckad. Al Mabhouh dödades och gärningsmännen lyckades rymma fältet i tid och utan att deras verkliga identiteter intill i dag röjts.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Knuff

DN, DN2, DN3,
SvD, SvD2, SvD3,
Sydsvenskan,
Dagen,

Bloggar och andra media
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
Till denna bloggpost har har endast medtagits bloggar och artiklar vilka rör aktionen i Dubai

Chris Andersson tänker Varför kritisera Israel
Fred i Mellanöstern Var operationen i Dubai laglig enligt folkrätten?
MXp Mordet i Dubai på Mahmoud al- Mabhouh

onsdag 17 februari 2010

Vice chefen för afghanska Taliban tillfångatagen i Pakistan

Nummer två i afghanska Taliban, Mullah Baradar, tillfånga togs för ett antal dagar sedan i den pakistanska hamnstaden Karachi. Enligt amerikanska källor så var det den pakistanska underrättelse tjänsten (ISI) tillsammans med amerikanska CIA agenter arresterade Baradar.



Det exata datumet för tillfånga tagandet är inte offentliggjort och inte heller om detta lett till infångandet av ytterligare ledare i den afghanska Talibanrörelsen.



Mullah Baradar som står mycket nära den afghanska Talibanrörelsens ideologiska ledare, Mullah Muhamed Omar, var den starke mannen i rörelsens centrala ledarskaps forum, Shura Majlis som i allmänhet kallades Quetta Shura efter den stad i den pakistanska provinsen Baluchistan till vilken rörelsens ledarskap tagit sin tillflykt. Under de senaste månaderna har medlemmarna Talibans Shura Majlis bytt sin tillflykts ort till Karachi.



Baradar ledde de militära verksamheterna och kontrollerade dem i detalj. Han hade befogenhet att tillsätta och avskeda militära befälhavare men hade även kontroll över den finansiella och civila administrationen i de av Taliban i södra Afghanistan "styrda" områdena.



Reellt sett så var Baradar Talibans faktiska ledare. Mullah Omar som var efter Usama bin Laden den av USA mest eftersökta personen i Afghanistan och Pakistan gick direkt efter terroristdådet den 11 september 2001 under jorden och lämnade därmed fältet fritt för Baradar. Denne var inte sen att ta tillfället i akt och manövrerade , bitvis på ett blodigt sätt, ut ett antal rivaler.



Tillfånga tagandet av Mullah Baradar på pakistanskt område i en av ISI ledd aktion tyder på en klar förändring till hur den pakistanska armen och då speciellt dess underrättelse tjänst ser på sitt förhållande till det afghanska Taliban. Tidigare var man från armen och ISI inte benägen till att ingripa mot afghanska Taliban ledare som av olika orsaker befann sig i Afghanistan.



Talibanrörelsen i Afghanistan hade från ISI ett varierande men inte ringa stöd då man från pakistanskt håll ansåg att detta skulle motverka ett indiskt eller iranskt inflytande i Afghanistan den dag då USA (och NATO-ISAF) skulle lämna Afghanistan.



Denna pakistanska inställning ledde till ett otal större och mindre konflikter med USA. Men tydligtvis har de amerikanska påtryckningarna samt insikten att den afghanska Taliban rörelsen är klart lierad med den pakistanska Talibanrörelsen fört med sig en förändring. Hur känsligt detta är kan man förstå från ett uttalande av den pakistanska inrikesministern, Rehman Malik, som förnekade allt deltagande i tillfånga tagandet av CIA agenter.


Ännu har ingen efterträdare till Baradar utnämnts och det kommer troligtvis att ta sin tid innan någon i det talibanska ledar garnityret kan få den makt och inflytande som han hade. Man kommer troligen att se verkan av tomrummet i ett allt mindre effektivt motstånd till USAs- och ISAF styrkornas aktioner de närmaste månaderna.



Det har även spekulerats i huruvida Baradar inte tillfånga togs utan tog kontakt med ISI och CIA för att ta upp någon typ av förhandlingar med dem. Hur otroligt detta än kan vara så är det knappast någon annan inom talibanledningen som skulle kunna gå i land med en sådan sak.



Från Talibans sida förnekade man omedelbart sanningshalten i rapporterna om tillfånga tagandet men inom mindre en dag medgav två Taliban befälhavare i södra Afghanistan att uppgifterna om att Baradar tillfånga tagits var sanna men att det skett under strider i den afghanska provinsen Helmad.

För mera detaljer se två artiklar i The Long War Journal här och här. En mycket utförlig i The New York Times här . En "minibiografi" om Mullah Baradar i Newsweek här

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

DN, DN2,
SvD, SvD2,
Sydsvenskan,
Dagen,

måndag 15 februari 2010

Stopp för vapenimport från Israel sätter svenska soldater i fara

Palestinagrupperna och deras lierade i riksdagen och inom universitet och högskoleväsendet börjar tala högt om ekonomiska, politiska och akademiska bojkotter av Israel. En nyhet är att man vill stoppa svensk import av av vapen och vapensystem från Israel.


Sverige säljer inte vapen till länder i krig eller som ligger i klara oroshärdar. Dock med ett stort officiellt undantag - USA. Redan det exemplet väcker frågan om det rör sig om moral eller politik. Enligt uppgifter i Sydsvenska Dagbladet så var förra året ett rekord år för svensk vapenexport. 12.7 miljarder SEK!

Bland de länder till vilka Sverige sålt vapen fanns både Pakistan och Saudiarabien Tydligtvis inofficiella undantag då Pakistan är en instabil kärnvapenmakt som för ett blodigt kvasi inbördeskrig med de pakistanska taliban styrkorna. Saudiarabien ligger ju faktiskt i en av världens oroshärdar men det verkar ha undgått de svenska kontroll myndigheterna. Israel är i dag den femte i storleksordningen av världens vapen exporterande länder. Ett avbrott av export från Israel till Sverige skulle pga dennas ringa storlek knappast ha någon ekonomisk betydelse för Israel. Däremot kan en sådan framtida politik få negativa verkningar på det svenska försvarets förmåga att utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt samt utsätta sina internationellt placerade förband för onödiga faromoment.

Ett aktuellt exempel på vad tveksamheten till att anskaffa israeliska vapensystem kan föra med sig är den tveksamhet Sverige har visat när det gäller att anskaffa s.k.Tactical Unmanned Arial Vehicle (TAUV på svenska drönare) från Israel till den svenska styrkan i Afghanistan. Detta till trotts att Israel är mer eller mindre världsledande när det gäller sådana system vilket bl. a. framgår av att Storbritanniens, Kanadas, Tysklands, Hollands och Australiens styrkor i Afghanistan använder sig av israeliska TAUV system. Sverige föredrog att välja det amerikanska Shadow 200.

Efter att ha låtit budget sjabbel hindra anskaffandet av det amerikanska TUAV systemet gick Försvarsmakten ut med en offertförfrågan innan jul med sista offertdatum den 15 januari 2010.

I fallet att ett israeliskt anbud visar sig ekonomiskt och ur tekniskt militärt hänseende vara det bästa kommer då myndigheterna föredraga detta eller av "politiska" skäl ett dyrare och tekniskt militärt sämre alternativ? I så fall kan man ju knappast använda ett argument som förekommit i debatten, nämligen att ett "israeliskt system skulle störa kontakterna mellan den svenska styrkan och den afghanska civil befolkningen" då redan ett icke ringa antal av ISAFs medlemsländer redan använder sig av israeliska TUAV.

Det borde vara självklart att de ansvariga svenska myndigheterna väljer det system som bäst ur militärteknisk synpunkt tjänar den svenska styrkan i Afghanistan utan att ta hänsyn till tillverkarens nationalitet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

DN,
SvD,
Sydsvenskan,
Dagen,


Knuff

Knuff

Knuff

måndag 8 februari 2010

Soldater stupar i krig

När man betraktar de svenska reaktionerna till att två svenska officerare stupat i strid i Afghanistan ser man klart skillnaderna mellan Sverige och Israel.

I och för sig finns det naturliga förklaringar till detta. Vi här i Israel är tyvärr alltför vana vid sådana händelser. Här i landet finns knappast några som inte upplevt situationen personligen som soldater, inom familjen, bekantskapskretsen, eller bland arbetskamrater.

Men varför är reaktionen i dag i Sverige så olik den som var när åtminstone 10 svenska soldater stupade i Kongo i början av 1960-talet? Man var inte mer van då.

Men man hade åtminstone mer hyfs. Ingen gick ut i media och sa att de stupat i onödan innan de ens var begravna! Har man tappat all mänsklig känsla för de efterlevande? Jag kommer ihåg att i ett av reportagen från hemtransporten av en av de stupade stod det att han, kulspruteskytt på pansarbil, hade fallit då han försvarade sin chef. OK överdrivet känslomässigt men fan så mycket bättre för grabbens mor än någon idiotkommentar om att han dött i onödan.

OK jag har läst en hel del bra kommentarer på nätet och det kanske funnits många flera i svensk radio och TV samt i pappers tidningarna, svenska media som jag inte har tillgång till.

Bland de inte så få av dagens bra blogg kommentarer fäste jag mig främst vid två Johanne Hildebrandts och Dick Erixons.
Dick Erixon behandlar frågan Up Down på ett utmärkt och koncist sett, medan Johanne Hildebrandt gör det Down Up på ett sätt som en gammal soldat uppskattar.

Ytterligare två bloggar som på ett alldeles utmärkt sätt från svensk sida fortlöpande kommenterar AfPak kriget är Wisemans Wisdoms och Chefsingenjören.

Jag har skrivit inte så få blogg poster om AfPak kriget men den här posten är inte platsen att debattera eller förklara kriget ifråga men jag vill trotts allt dock påminna att de svenska soldaterna såväl som resten av ISAF styrkan och de rent amerikanska även strider för att afghanska flickor skall ha rätt att gå i skola.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Knuff

DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9,
SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD14,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3, Sydsvenskan4, Sydsvenskan5,
Dagen,
Skånskan,


Bloggar och andra media
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
Till denna bloggpost har har endast medtagits bloggar i vilka publicerats bloggposter som relaterar till de två stupade officerarna i Afghanistan

Wisemans Wisdoms Förr eller senare
Chefsingenjören När verkligheten kommer i kapp
Morgonsur Väntat men ändå otänkbart
Dick Erixon De stupade för vår frihet
Johanne Hildebrandt Kolumn om stupade soldater
Pophöger Svenskarna dog för demokratin
Chris Andesson Tänker Svenska förluster i Afghanistan
Tokmoderaten Medkänsla och delad sorg
Jihad i Malmö Två svenska officerare stupade i strid mot talbanerna
The Local Swedish Soldiers Killed by Afghan Police
Dick Erixon Inget skäl att backa
Fred i Mellanöstern "Svenska soldater sköt ihjäl ung afghan"
Fredrik Axelsson Vi behöver stå upp för vår insatts
Johanne Hildebrandt Kolumn om de stupade
Världens blogg Aldrig förgäves
Sapere Aude! Svenskarna besvarade elden - angriparen dödades
Claeskrantz.se Ställ de rätta frågorna om Afghanistan
Chris Andersson Tänker Stöd våra soldater

fredag 5 februari 2010

Problemet med civil, juridisk, israelisk undersöknings kommission av Gazakriget.

Tvärt emot att det skulle vara i Israels intresse att tillsätta en oberoende, juridisk, undersöknings kommission som svar på Goldstone rapporten rörande den israeliska militära aktionen i Gaza remsan runt årsskiftet 2009-10 bör man inse att ett sådant förfarande skulle kunna föra med sig ett allvarligt och reellt tolknings prejudikat i riktning mot möjligheten att applicera gällande internationell lag angående krigföring mellan stater eller grupper av stater på asymmetriska konflikter mellan stater och t.ex en gerillarörelse eller en terroriströrelse.



Gällande internationella lag utgår från att att den militära konflikten är mellan stater eller koalitioner mellan stater vars krigsmakter använder sig av uniformerade soldater vilket möjliggör att det går att avgöra vilka personer som är soldater och vilka som är civila "non combattants". Dessutom utgår lagstiftningen från att de stridande parterna inte enbart juridiskt utan även moraliskt är bundna av etiken bakom den internationella lagstiftningen om krigsföring.
Lagstiftningen reglerar också villkoren för vem som definieras som krigsfånge och dennes rättigheter och skyldigheter.



En stor del av dagens militära konflikter är asymmetriska och den juridiska situationen för dem är oklar. Som ovan nämnts saknas i dag en internationell lagstiftning anpassad till asymmetriska konflikter vilket medför att mycket ofta den ena parten, då ofta gerilla- eller terroriströrelser, i dessa konflikter gör allt för att tolka in dem i det regelverk som upprättats för konventionella krig mellan stater. Det finns dessutom ännu en psykologisk ovilja att ta itu med att på allvar skapa ett reellt regelverk för dessa konflikter även bland de länder som verkligen skulle behöva detta då t.ex i USA, Storbritannien, Frankrike och Israel.



På kort sikt kan det vara en fördel för Israel att låta en oberoende civil, juridisk undersökningskommission utreda huruvida IDF (den israeliska försvarsmakten) under Gaza kriget i konkreta fall bröt mot gällande internationell lag. Man skulle visa att man inte var rädd för att att låta en sådan israelisk kommission syna hur IDF uppfört sig. Problemet med detta är att i brist på internationell lagstiftning för asymmetriska konflikter skulle kommissionen falla tillbaka på den befintliga internationella lagstiftningen för konventionella krig mellan stater. Även om den skulle fastslå att huvuddelen av Goldstone rapportens beskyllningar var obefogade så skulle Israel försättas i en situation där, i den fortsatta behandlingen av rapporten, FNs slutliga beslut skulle innebära, att den internationella lagstiftningen om krig mellan stater är applicerbar på konflikten mellan Israel och Hamas. Detta såvida beslutet inte förhindrades av ett stormakts veto.



Men även i det troliga fallet av ett stormakts veto så skulle det ha tagits ett stort steg i riktning mot ett juridiskt likställande av kraven på parterna i krig mellan stater och s.k. väpnade asymmetriska konflikter. Detta skulle innebära att israel skulle hamna i en situation där varje effektiv militär operation mer eller mindre skulle vara olaglig. IDF skulle befinna sig i en situation där det enda lagliga svaret på t.ex. beskjutning av civila mål i Israel av Hamas blev ytterst exakta kommando räder.



Att det heller inte skulle ligga i USAs, Storbritanniens eller Frankrikes intressen är ju helt självklart. Att det heller inte skulle vara något som låg i den internationella (ISAF) styrkan i Afghanistan intresse torde vara helt klart. D.v.s. inte heller ett svenskt intresse!



En modell av internationell juridisk reglering av problemet väpnade asymmetriska konflikter skulle kunna bygga på dagens internationella praxis i sådana konflikter, men det vore önskvärt att inta en starkare linje och kodifiera den amerikanska och brittiska modellen.



Att det är önskvärt med en vettig juridisk reglering för väpnade asymmetriska konflikter är visserligen klart för var och en som reflekterar en smula över problemet, men att uppnå det då det finns ytterst starka intressen inom världssamfundet för att förhindra detta blir allt annat än lätt.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


DN, DN2, DN3, DN4,
SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3, Sydsvenskan4,
Dagen,
Skånska Dagbladet,