onsdag 29 juni 2011

Ship to Gaza 2

Under huvuddelen av de tretton månader som gått sen förra flottiljen till Gaza har en brokig samling av "fredsentusiaster" - sanna som icke sanna - pro palestinier, jihadister samt sådana personer som helt enkelt tycker illa om Israel sysslat med att försöka få vatten under kölarna på en ny flottilj - Ship to Gaza 2.

I början såg det ut att lyckas, och i stort. Man talade om 15 till 20 fartyg och uppemot 1500 deltagare. Av diverse orsaker som bl. a. israels diplomatiska påtryckningar samt en förändring av den turkiska regeringens politik i negativ riktning i frågan så står man nu några tiotal timmar innan starten med nio eller tio fartyg samt högst 300 deltagare. Den nya turkiska politiska linjen i "flottiljfrågan" var en följd av bl. a. amerikanska påtryckningar, men utan det förändrade geopolitiska läget Mellanöstern och då speciellt händelserna i Syrien hade den turkiska ledningen knappast gått så långt som att förhindra turkiska fartyg att delta i flottiljen och även förbjuda icke turkiskt registrerade sådana att använda sig av turkiska hamnar som avgångshamnar. Den turkiska politiken innebar ju dessutom att antalet flottiljdeltagare minskade då inte så då få turkiska aktivister hoppade av i stället för att försöka hitta plats på något icke turkiskt fartyg.

Det blev i stället Grekland som fick "äran" av att stå med avgångshamnar. Huruvida den grekiska regeringen uppskattat denna förändring är otroligt då de tidigare mycket svala kontakterna mellan Grekland och Israel under de sista åren klart förbättrats. De grekiska myndigheterna har klart försenat flottiljens start genom att stå på sin rätt att utföra kontroller om de olika fartygens sjövärdighet. Det förefaller som om det rör sig om en avsiktlig kampanj mot flottiljen då man från grekiskt håll tydligtvis varit mån om att följa alla byråkratiska bestämmelser till punkt och pricka. Oroligheterna på den grekiska arbetsmarknaden och speciellt storstrejken inför parlamentets omröstning om ytterst kraftiga budgetnedskärningar förhindrade rent objektivt utklareringen av flottilj fartygen från grekiska hamnar.

Det finns inga objektiva bevis på att något eller några av flottiljens fartyg saboterats och då speciellt av Israel eller på Israels uppdrag. Att Israel skulle utföra eller låta utföra sabotage på fartyg som befinner sig på grekiskt territorium förefaller vara väl idiotiskt med tanke på att idag Grekland är ett av de få till Israel positivt inställda länderna runt Medelhavet.


Om nu trotts allt flottiljen till slut kommer iväg så kan den utan hänsyn till sin storlek ställa till en massa politiska problem för Israel. Så fort något eller några av flottiljens fartyg nekar den israeliska flottans order att avbryta färden mot hamnen i Gaza så kommer israelisk militär att borda dessa fartyg. I det troliga fallet att åtminstone på några av fartygen aktivisterna kommer att bjuda på allt annat än passivt motstånd så är skadan skedd. Bilderna och filmsnuttarna av bordningen och tillfångatagandet av aktivisterna kommer att bli ett utmärkt material för den fortgående dellegitimerings kampanjen av Israel. Och det förefaller ju också varit det grundläggande skälet för flottiljen då Gaza borna i dag kan få sina förnödenheter dels från Israel, dels genom tunnlarna och dels genom den av Egypten öppnade gränsövergången vid Rafiach.

Det är helt klart att det kommer att finnas, åtminstone på ett antal av båtarna, personer som är välutbildade i närstrid mot ändrande soldater. Enligt uppgifter finns bland aktivisterna medlemmar från minst tre terrorist organisationer. Den turkiska IHH organisationen som har erfarenheter från den förra Gaza flottiljen, Hamas samt en jordansk organisation som uppges stå nära det muslimska brödraskapet . Källor inom de israeliska underrättelse organisationerna har uppgivit att de mer terroristiskt inriktade aktivisterna den här gången försett sig med kemiska substanser som de avser att använda mot de israeliska soldaterna. Enligt uppgift rör det sig bland annat om svavelsyra samt substanser som ger allvarliga brandskador. Enligt tillförlitliga israeliska mediakällor rör det sig dock om fosfat baserade gödningsmedel. Man kan dock inte bortse från att om man blandar sådana gödningsmedel med vanligt strösocker så får man en sprängsubstans som har en icke ringa sprängverkan - beroende på hur man paketerat dem - samt en stark värmeutveckling som på nära håll ger allvarliga brännskador. (tro mig jag vet av egen erfarenhet. AF.) Aktivisterna har också klart uttalat sig att den här gången kommer mycket israeliskt blod att flyta.

Alex Fishman - Yediot Achronots - ledande skribent i säkerhetsfrågor anser att de två problematiska fartygen i flottiljen är dels det franska "Dignity" samt det av den jordanska till det muslimska brödraskapet närstående organisationen.

Låt oss dock hoppas att flottiljen upplöser sig själv innan den kommer i väg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Knuff

DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7,
SvD, SvD2, SvD3, SvD4,
Sydsvenskan,
Dagen,
SVT,
VG,

fredag 10 juni 2011

President Asads cyniska användande av palestinierna i Syrien

Den syriske presidenten Bashar Asad känner att marken gungar under fötterna på honom. Inte nog med att delar av den Alawitiska folkgruppen vilken han tillhör börjar ifrågasätta hans politik, men även inom hans familj börjar man ifrågasätta om den hårdföra politiken mot verkligen står i överensstämmelse med gruppens och familjens reella intressen.

Troligtvis på grund av detta gjorde han ett försök att avleda intresset till den palestinsk-israeliska frågan genom att använda sig av de palestinska flyktingarnas längtan att få komma tillbaka till det "Palestina" de av många olika anledningar lämnat under det Israeliska frihetskriget 1947-1949. I och för sig ett gammalt beprövat trick i arabiska politik.

Med hjälp av den syriska armen transporterades på årsdagen av staten Israels utropande (15051948 enligt den gregorianska kalendern) hundratals invånare från två flyktingläger i närheten av Damaskus i bussar till gränsen mellan Syrien och Israel på Golanhöjderna. Ett mindre antal av dem lyckades ta sig över gränsen innan de blev stoppade av israeliska säkerhetsstyrkor. (Se mina bloggposter från den16052011 och den 04062011)

På årsdagen (05062011) av sexdagarskriget gjorde de syriska myndigheterna ett nytt försök. Denna gång var den israeliska armen beredd på vad som skulle ske. Förbanden hade fått order om att inte låta de av Syrien sända palestinierna ta sig över den internationella gränsen mellan Israel och Syrien.

Resultatet av de syriskt inspirerade aktionen blev att enligt syriska uppgifter 20 demonstranter dödads genom eldgivning från den israeliska sidan eller av de landminor som finns utlagda längs gräns stängslet.

Aktionen var organiserad av "The Popular Front for Liberation of Palestine - General Command, PFLP - GC. Denna organisation står under faktiskt befäl av den syriska underrättelsetjänsten och kan ses som en del av den syriska statsapparaten.

Redan innan begravningarna dagen efter i flyktinglägret Yarmuk hade uppgifterna om hur demonstranterna mött sitt öde, utan att de uppnått några som helst av de mål som satts upp för aktionen, spritt sig som en löpeld i lägret. Ilskan hos de anhöriga till de som dödats vände sig inte mot Israel utan mot de som sänt dem i döden.

Det började med verbala sammanstötningar vid begravningarna av dödsoffren mellan dessas familjer och representanter för PFLP - GC. Dessa utvecklade sig snabbt till knivslagsmål. Efter en kort tid anföll folkmassan PFLP - GCs kontor i lägret och stack dem i brand. Som svar på detta öppnade medlemmar av PFLP-GC eld mot demonstranterna i vilka enligt uppgift 14 dödades och mer än 100 sårades.

Den syriska ledningen försök att avleda intresset till den israelisk - palestinska konflikten hade slagit bakut och den syriska presidenten hade nu dragit på sig även palestiniernas ilska.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

DN, DN2,
SvD, SvD2, SvD3,
Sydsvenskan,
Dagen,
SVT,
VG, VG2,

lördag 4 juni 2011

Palestina flyktingarna och deras tvivelaktiga rätt att återvända

Den femte juni är årsdagen för utbrottet av sexdagars kriget 1967. Det är förvisso inte en dag som araber i allmänhet och palestinier i synnerhet vill komma i håg. De insåg så småningom att de varken kunde betvinga Israel med regelrätta krig eller med terror. Palestinierna förstod dock så småningom, och lite före israelerna, att det fanns nya spelregler på den internationella scenen.

Under täckmantel av "mänskliga rättigheter" fann de ett vapen som gick under rubriken "rätten till återvändande". Enligt deras syn att se på saken så hade de stöd av FNs generalförsamlings resolution 194 från hösten 1948 som i paragraf 11 av nämnda resolution tog upp frågan om de arabiska flyktingarna under det israeliska frihetskriget 1947-1949.

I kraft av detta gjorde tusentals palestinier den 15 maj i år försök att ta sig över gränserna mellan Israel å ena sidan och Libanon, Syrien, Jordanien och Gazaremsan å den andra sidan.

De blev i huvudsak stoppade och inte helt oblodigt, av säkerhetsstyrkor från Israel, Libanon och Jordanien. Bara vid den syriska gränsen kom ett mindre antal över gränsen, till stor del pga att de syriska säkerhetsstyrkorna inte bara underlät att förhindra dem utan även underlättade deras möjligheter att överskrida gränsen.

Den femte juni kommer palestinierna att göra ett nytt försök att som civila ta sig över gränsen.

Palestinierna vet att Israel inte kan låta dem lyckas med sitt uppsåt men å andra sidan vet man från israelisk sida att förhindrandet måste ske, med hänsyn till världsopinionen, med ett minimum av blodsutgjutelse.

Låt oss undersöka om generalförsamlingens resolution 194 stödjer deras krav. Först och främst är generalförsamlingens beslut, till skillnad från säkerhetsrådets enbart deklarativa. Termen "rätten till återvändande" förekommer inte på något ställe i resolutionen I dess 11:e paragraf stadgas att"Resolves that the refugees wishing to return to their homes and live at peace with their neighbours should be permitted to do so ....." Att de inte avser att "live in peace with their neighbours" behöver ingen tveka om. Tvärt om så är avsikten att demografiskt underminera den judiska staten.


FNs säkerhetsråd refererade i sin resolution 242 från den 22 november 1967 , som kom till efter att Israel i kriget 1967 ockuperat den s.k. Västbanken till flykting frågan med ett principuttalande "For achieving a just settlement of the refugee problem". Det är självklart att meningen med uttalande var att man skulle förhandla sig fram till en lösning som skulle inkluderas i den slutliga fredsöverenskommelsen.

I ingen av de två resolutionerna nämndes något om att det rörde sig om "palestinska" flyktingar. Varken 1948 eller 1967 var begreppet "palestinsk" en gångbar internationellt rättslig definition.

Det måste tilläggas att den nuvarande kampanjen från palestinsk sida om "rätten till återvändande" kan med rätta ses som den senaste formen för att delegitimera staten Israels existens och det är ytterst oroande att den israeliska statsledningen inte insett allvaret i den nya situationen.

De palestinska ledningen- och dessutom huvuddelen av de arabiska ledarna - använder sig av sloganen om "rätten till återvändande" väl medvetande att den aldrig kan bli uppfylld (frånsett möjligtvis genom ett gog och magoggkrig). Men detta är tyvärr bara en fortsättning på hur de använt behandlat flyktingarna under 63 år. PAs president Abu Mazen skrev en gång " att de (flyktingarna) av arabstaterna slängdes in i fängelser som liknade de judiska ghettona i (nazi)Europa". De har aldrig upplyst flyktingarna att de byar där deras far- och morföräldrar bodde i dag inte existerar längre. Att det i dag finns nya samhällen många gånger befolkade av ättlingar till judar som efter den Israeliska statens utropande 1948 drevs ut ur sina arabiska hemländer.

Omvärlden, inklusive palestinier och arabstater, måste inse att Israel inte kan gå med på att Palestina flyktingar får rätt att bosätta sig i Israel då detta skulle sätta staten Israel som det judiska folkets stat i existentiell fara.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

DN
, DN2, DN3,
SvD, SvD2, SvD3,
Sydsvenskan,
Dagen,
SVT
VG,