Början på en mardröm?

Dagens händelser utlösta av palestiniernas "firande" av den s.k. Nakba dagen d.v.s. den 15 maj, datumet för staten Israels utropande enligt den allmänna tideräkningen får en att bli något mellan ytterst betänksam till skräckslagen. Om man sedan fredsprocessen mellan Israel och palestinierna startade 1993 diskuterat olika lösningar för att ge det israeliska och det palestinska folken politiskt självbestämmande inom ett område omfattande Israel med 1967 års gränser, Västbanken och Gazaremsan så var rubriken för dagens palestinska aktion en total och geografiskt exakt rätt att återvända till de platser som de av olika orsaker lämnat under vad som i Israel kallas "Det israeliska frihetskriget".

Problemet med palestinaflyktingarna har legat som en skugga över alla fredsprocessens turer men man har hittills utgått från att om man lyckas komma överens om allt annat så skulle man också finna en lösning på problemet utan att Israel skulle behöva gå med på att ta emot mer än en ytterst liten del - om ens det - av dem inom sitt område.

Men nu - inspirerat av den arabiska folkliga revolten eller ej - har det med hjälp av Facebook skett ett uppvaknande hos stora grupper av den palestinska befolkningen på Västbanken och i Syrien, Libanon och Jordanien i riktning mot att kräva att alla palestinaflyktingar och deras avkomlingar skulle få rätt att återvända till de platser de lämnade 1947-49. Detta skulle innebära slutet på den Israeliska staten vilket ur palestiniernas synvinkel enbart vore en fördel. Det är dock inte helt säkert att alla israeliska araber skulle personligen uppskatta en sådan lösning även om de inte skulle framföra sin åsikt öppet.

Palestinierna vet att de inte med väpnat våld kan och till synes ej under överskådlig framtid tvinga Israel till en sådan lösning. Därför har man nu blåst liv i en inte helt ny tanke som i dagens internationella anda till synes kan vara en framkomlig väg för dem. Ideen går ut på att låta tusentals eller enligt vissa källor hundratusentals palestinier män, kvinnor och barn samlas vid de israeliska gränserna och börja gå mot Israel. Den israeliska militären och polisen kommer att ställas inför ett moraliskt närmast oöverkomligt problem att med våld hindra dem riva ned gränsstängslet och gå vidare, detta till trotts att enligt internationell rätt de har rätt att öppna eld mot dem (palestinierna). Denna rätt är absolut när det gäller de libanesiska och syriska "gränserna" då det råder ett krigstillstånd mellan Israel och dessa två stater.

Panoramat är en total "no win" situation för Israel då alternativen antingen är att palestinaflyktingarna kommer tillbaka eller att det israeliska självförsvarsvåldet- dödandet av hundratals civila palestinier - som kommer att föra med sig uppror bland den palestinska befolkningen på Västbanken och bland de israeliska araberna. Detta alldeles frånsett att det också troligtvis leder till ett militärt ingripande från ett antal arabstater samt Hizbollah och Hamas. Även om Israel kommer att "vinna" kriget så skulle detta att ske till ett oöverskådligt mänskligt och materiellt pris.

Söndagens (1505) palestinska aktioner var i princip av två olika modeller. Den vid den libanesiska gränsen - mitt emot kibbutz Avivim - var numerärt liten då de libanesiska myndigheterna gjort stora ansträngningar att hindra demonstranter att närma sig gränsområdet till Israel. Enligt vissa uppgifter hade även Hizbollah en återhållande roll i sammanhanget. I själva gränsområdet såg den libanesiska armeen tillsammans med UNIFIL styrkor till att de palestinska demonstranterna inte överskred gränsen. Den israeliska armeen öppnade eld över huvudena på de palestinier som närmade si gränsen för mycket. Israel och Libanon hade samordnat sina militära aktioner genom UNIFIL. Enligt libanesiska uppgifter dödades ca 10 demonstranter av israelisk militär medan Israel påstår att det skett pga libanesisk eldgivning.

Om den libanesiska armen aktivt förhindrade att situationen blev kritisk så spelade den syriska militärledningen en helt annan roll och detta med all sannolikhet i samordning med den syriska politiska ledningen. Några tusental personer transporterades helt obehindrat i bussar från två palestinska flyktingläger i Damaskus närhet till den Syrisk-Israeliska gränsen på Golanhöjderna mitt emot den drusiska staden Magjdal Shams. Hur upptagen den syriska armeen än är av att slå ner civila demonstrationer runt om i Syrien kan ett så stort antal palestinier inte åka med "chatrade" bussar hela vägen till den israeliska gränsen utan att bli stoppade i armeevägspärrar och utan att det sker med åtminstone den högsta armeeledningens goda minne.

Från israeliskt håll hade man inte väntat sig att syrierna skulle tillåta palestinska provokationer mot Israel och blev därför"tagna på sängen" när ett tusental palestinier - män, kvinnor och barn - satte sig i rörelse i riktning mot gränsstängslet. Väl framme vid det kunde den lilla israeliska styrkan på platsen inte hindra palestinierna att riva ned stängslet på ett par ställen och börja gå de 400 meterna till Magjdal Shams. Huvuddelen av dem hindrades dock av den israeliska armeens eldgivning vilken dödade en och skadade ca 35 palestinier. De som kom fram till staden stannade där intills de lämnade efter förhandlingar. Att det inte skedde med våld berodde till stor del på att den israeliske premiärministern beordrat att man skulle visa en stor återhållsamhet när det gällde åtgärder i själva Magjdal Shams. Enligt obekräftade uppgifter blev minst en israelisk soldat sårad av syrisk eldgivning.

Vad som hände vid den Syriska gränsen var en allvarlig underrättelse miss. Man borde kunna kräva av den militära underrättelsetjänsten att den inte skulle missa helt öppna upprop på Facebook och även om man i dessa inte specificerat området mitt emot Magjdal Shams så borde man insett att det var en mycket känslig plats.

Det krävs nu att militärledningen på allvar tar i tu med frågan hur man skall förhindra att palestinska demonstranter och andra intresserade att i framtiden kränka den Israeliska statens territorium.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestinier, Palestina flyktingar, Libanon, Syrien,

DN, DN2,
SvD, SvD2, SvD3, SvD4,
Sydsvenskan,
Dagen,
SVT,
VG,