Den femte juni är årsdagen för utbrottet av sexdagars kriget 1967. Det är förvisso inte en dag som araber i allmänhet och palestinier i synnerhet vill komma i håg. De insåg så småningom att de varken kunde betvinga Israel med regelrätta krig eller med terror. Palestinierna förstod dock så småningom, och lite före israelerna, att det fanns nya spelregler på den internationella scenen.
Under täckmantel av "mänskliga rättigheter" fann de ett vapen som gick under rubriken "rätten till återvändande". Enligt deras syn att se på saken så hade de stöd av FNs generalförsamlings resolution 194 från hösten 1948 som i paragraf 11 av nämnda resolution tog upp frågan om de arabiska flyktingarna under det israeliska frihetskriget 1947-1949.
I kraft av detta gjorde tusentals palestinier den 15 maj i år försök att ta sig över gränserna mellan Israel å ena sidan och Libanon, Syrien, Jordanien och Gazaremsan å den andra sidan.
De blev i huvudsak stoppade och inte helt oblodigt, av säkerhetsstyrkor från Israel, Libanon och Jordanien. Bara vid den syriska gränsen kom ett mindre antal över gränsen, till stor del pga att de syriska säkerhetsstyrkorna inte bara underlät att förhindra dem utan även underlättade deras möjligheter att överskrida gränsen.
Den femte juni kommer palestinierna att göra ett nytt försök att som civila ta sig över gränsen.
Palestinierna vet att Israel inte kan låta dem lyckas med sitt uppsåt men å andra sidan vet man från israelisk sida att förhindrandet måste ske, med hänsyn till världsopinionen, med ett minimum av blodsutgjutelse.
Låt oss undersöka om generalförsamlingens resolution 194 stödjer deras krav. Först och främst är generalförsamlingens beslut, till skillnad från säkerhetsrådets enbart deklarativa. Termen "rätten till återvändande" förekommer inte på något ställe i resolutionen I dess 11:e paragraf stadgas att"Resolves that the refugees wishing to return to their homes and live at peace with their neighbours should be permitted to do so ....." Att de inte avser att "live in peace with their neighbours" behöver ingen tveka om. Tvärt om så är avsikten att demografiskt underminera den judiska staten.
FNs säkerhetsråd refererade i sin resolution 242 från den 22 november 1967 , som kom till efter att Israel i kriget 1967 ockuperat den s.k. Västbanken till flykting frågan med ett principuttalande "For achieving a just settlement of the refugee problem". Det är självklart att meningen med uttalande var att man skulle förhandla sig fram till en lösning som skulle inkluderas i den slutliga fredsöverenskommelsen.
I ingen av de två resolutionerna nämndes något om att det rörde sig om "palestinska" flyktingar. Varken 1948 eller 1967 var begreppet "palestinsk" en gångbar internationellt rättslig definition.
Det måste tilläggas att den nuvarande kampanjen från palestinsk sida om "rätten till återvändande" kan med rätta ses som den senaste formen för att delegitimera staten Israels existens och det är ytterst oroande att den israeliska statsledningen inte insett allvaret i den nya situationen.
De palestinska ledningen- och dessutom huvuddelen av de arabiska ledarna - använder sig av sloganen om "rätten till återvändande" väl medvetande att den aldrig kan bli uppfylld (frånsett möjligtvis genom ett gog och magoggkrig). Men detta är tyvärr bara en fortsättning på hur de använt behandlat flyktingarna under 63 år. PAs president Abu Mazen skrev en gång " att de (flyktingarna) av arabstaterna slängdes in i fängelser som liknade de judiska ghettona i (nazi)Europa". De har aldrig upplyst flyktingarna att de byar där deras far- och morföräldrar bodde i dag inte existerar längre. Att det i dag finns nya samhällen många gånger befolkade av ättlingar till judar som efter den Israeliska statens utropande 1948 drevs ut ur sina arabiska hemländer.
Omvärlden, inklusive palestinier och arabstater, måste inse att Israel inte kan gå med på att Palestina flyktingar får rätt att bosätta sig i Israel då detta skulle sätta staten Israel som det judiska folkets stat i existentiell fara.
Läs även andra bloggares åsikter om Palestinska flyktingar, Israel, FN,
DN, DN2, DN3,
SvD, SvD2, SvD3,
Sydsvenskan,
Dagen,
SVT
VG,
6 kommentarer:
"Omvärlden, inklusive palestinier och arabstater, måste inse att Israel inte kan gå med på att Palestina flyktingar får rätt att bosätta sig i Israel då detta skulle sätta staten Israel som det judiska folkets stat i existentiell fara"
1. Varför då?
2. När du säger Israel, menar du då Israel enligt 1967 års gränser?
//Jasmine
Jasmine: fordi arabiske palestinere da blir i flertall og siden Isreal er det eneste demokratiet der nede vil de da kunne få flertall i Knesset og på den måten ta makten i hele landet. Slik er det i nasjoner som ikke er gjennomkorrupte eller styres av et diktatur. Israel har derfor valget mellom å slippe de inn og avskaffe sitt eget diktatur for å opprettholde egen eksistens eller de kan nekte.
Innsikt og kjennskap til de bakomliggende problemene og utfordringen burde være det første man satte seg inn i før man ønsker å mene noe.
Det är sorgligt att läsa din blogg. Du bor i en bosätting på Västbanken. Gissar att du har behov av att rättfärdiga din närvaro på ockuperad mark. Men att påstå att palestinier inte finns som ett folk...det är farligt nära dehumanisering. Inser du det? Vill du att Israel ska fortsätta att dominera 4-5 miljoner människor? När och hur ska dessa människor få sin frihet och medborgerliga rättigheter? Och säg nu inte att de ska deporteras till Jordanien som många judiska israeler vill. Då är du ännu närmare en dehumanisering som doftar 1940-tal.
Det är rätt. Araberna kommer inte in i Israel med fred. Det är frågan om ett invasionsförsök.
När de judiska flyktingarna vet att säkrast för dem är att inte försöka att återvända till de arabiska länderna, säger det något om ondskan och som finns där, och den ska inte in i Israel.
Israel gör det nödvändiga och värnar sina gränser. Landet är i sin fulla rätt att göra det.
Anonym från klockan 22.50 - Ni där ute på vänsterkanten gillar att jämt och ständigt analogisera israels agerande med hitlertysklands, givetvis behöver ni inte närmare specificera vad det är som är likadant, för alla förstår ju att massmord på hela folkgrupper är precis samma sak som en demokratisk stat som fredar sina gränser mot människor som anser att man själv är en djävul helt utan existensberättigande. En av era sökta poänger kan vara att försöka förmildra massmorden genom att jämföra dem med nästan vad som helst. Du talar svepande om "många judiska israeler" men det skulle förvåna mig om du överhuvud taget varit i Israel och pratat med människor där. Om ditt bostadsområde utsattes för veckoliga granatbeskjutning från arabiska banditer så kanske du också skulle tröttna på att att hålla varandra i hhänderna och sjunga we shall overcome. Kanske du borde engagera dig för Karelens sak, eller för att turkarna skall lämna Cypern istället? Eller är det just araber du vill vara solidarisk med?
Wonderful post, really great tips and advice. I was interested by your comment,
Flights to Hanio
Skicka en kommentar