Om jag i min förra bloggpost mest tog upp orsakena till att Israel startade aktionen mot Hamas i Gaza så tror jag att det kan vara bra om vi tar och tittar på målsättningarna för aktionen.
Men först några ord om den teoretiska modellen för fastställande av de strategiska målen och den från dem utgående militärstrategiska och taktiska planeringen. För att en militär aktion skall ha en chans att lyckas måste den ha ett eller ett antal definierade strategiska mål. Dessa mål kan definieras antingen av den politiska eller militära ledningen men måste vara godkända av den politiska ledningen. Man kan också tänka sig att ha ett antal alternativa mål. Det senare möjliggör att man på ett mer överlagt sätt kan ändra riktning under aktionen t. ex. om man ställs inför oförutsedda eller oöverkomliga svårigheter under den.
Den militärstrategiska och taktiska uppläggningen av aktionen blir sedan avhängig dessa mål. Fastställande av den militärstrategiska och taktiska planeringen utförs av militära organ. I de fall som en vald handlingsram kan ha politisk följd bör givetvis samförståndlösning med de politiska beslutsfattarna sökas. Det är självklart att det kan finnas ett flertal alternativ att välja bland för att uppnå målen. Om målen inte definierats klart så för det omedelbart med sig att detaljplaneringen blir allt annat än optimal. Ett gott exempel på det är det Andra Libanonkriget mellan Israel och Hizbolla sommaren 2006.
Frågor som rör hemmafronten behandlas huvudsakligen av de civila statliga eller kommunala organen men de ledande politiska organen har även här hand om de strategiska frågorna som t.ex. införande av olika grader av juridiska undantagssystem.
I skrivande stund ca 50 timmar efter stridernas utbrott får man en klar känsla av att såväl den politiska som den militära ledningen handlar inom genomtänkta och genomplanerade ramar. Man har en stark känsla av att man vet vad man gör, varför och när. Media tuggar ideligen meningen "att man annammat Wienogradrapportens (undersökningskommission av andra Libanon krigets brister) kritik och förslag".
Inget av detta innebär att någon av de ledande regeringsmedlemmarna - Ehud Olmert, Tzipi Livni eller Ehud Barak - i klartext talat om för landets invånare vad de strategiska målen är. De har ingen skyldighet att göra det. Man kan till och med ifrågasätta om de överhuvudtaget skall uttala dessa mål på det nuvarande stadiet då detta skulle underlätta planeringen för Hamas.
I media antas allmänt att det finns ett minimimål och ett mer långsiktigt. Minimimålet är att uppnå ett vapenstillestånd med Hamas på Israels villkor, vilket skulle innebära att Israel skulle få fullständig kontroll över allinförsel till Gazaremsan - för att förhindra vapeninport - samt att Israel skulle ha rätt att besvara alla brott av vapenvilan från Hamas sida med oproportionellt våld.
Det mera långsiktiga målet är att fälla Hamas administrationen. För det behöver man dock aktiv hjälp av civilbefolkningen i Gaza. Det finns dock ett grundläggande konceptuellt problem. med detta. Kriget mellan Israel och Hamas är i viss mån en blandform av ett sk. "Industrial war" och ett sk. "War amongst the people". Huruvida den politiska och militära ledningen här i landet är medvetet om detta är oklart men Israel handlar i viss mån efter principerna för ett "War amongst the people" när de under striderna i går (2712) som i dag (2812) transporterar in bortemot 40 till 50 lastbilslaster med humanitär hjälp om dan för att visa Gazas civilbefolkning att kriget inte är mot dem utan mot Hamas. Enligt uppgifter i Israeliska media är avsikten att liknande transporter skall utföras fortlöpande under de kommande dagarna.
Var och en som med öppna ögon ser efter vad och hur Israel anfaller kan klart se att Israel gör allt i görligaste mål för att undvika skador på civilbefolkningen. På kort sikt är det tveksamt om befolkningen i Gaza kommer att möjliggöra en sådan lösning på konflikten. Om inte så spelar det knappast någon roll hur många Hamas ledare Israel kommer att avföra från scenen då Israel inte ännu lyckats skapa en motsatts ställning mellan Hamas ledningen och befolkningen i Gaza.
Ytterligare en faktor som påverkar målen för den israeliska aktionen är Fatach ledningen under Abu Mazen, Egypten och i viss mån Jordanien och Saudiarabien som samfällt bönade Hamas ledningen att gå med på en direkt förlängning av vapenstilleståndet och inte ge Israel ett tillfälle att göra upp räkningen med Hamas något som de dock tyst varmt önskade.
De måste dock av interna politiska skäl fördömma den Israeliska aktionen. Med hänsyn till det ovanstående förefaller det vara troligast att Israel kommer att få vara nöjt med att uppnå målet av ett vapenstillestånd på sina villkor
Förhoppningsfullt kommer inte världssamfundet att om intetgöra detta och därmed överräcka segern till den internationella jihad rörelsen.
Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Hamas. Israel, Jihad, Jordanien, Egypten
NEWSDESK
NEWSDESK2
DN5
DN6
DN7
SvD4
SvD5
Sydsvenskan3
Sydsvenskan4
Dagen2
VG2
DB2
Barometern2
HD
Men först några ord om den teoretiska modellen för fastställande av de strategiska målen och den från dem utgående militärstrategiska och taktiska planeringen. För att en militär aktion skall ha en chans att lyckas måste den ha ett eller ett antal definierade strategiska mål. Dessa mål kan definieras antingen av den politiska eller militära ledningen men måste vara godkända av den politiska ledningen. Man kan också tänka sig att ha ett antal alternativa mål. Det senare möjliggör att man på ett mer överlagt sätt kan ändra riktning under aktionen t. ex. om man ställs inför oförutsedda eller oöverkomliga svårigheter under den.
Den militärstrategiska och taktiska uppläggningen av aktionen blir sedan avhängig dessa mål. Fastställande av den militärstrategiska och taktiska planeringen utförs av militära organ. I de fall som en vald handlingsram kan ha politisk följd bör givetvis samförståndlösning med de politiska beslutsfattarna sökas. Det är självklart att det kan finnas ett flertal alternativ att välja bland för att uppnå målen. Om målen inte definierats klart så för det omedelbart med sig att detaljplaneringen blir allt annat än optimal. Ett gott exempel på det är det Andra Libanonkriget mellan Israel och Hizbolla sommaren 2006.
Frågor som rör hemmafronten behandlas huvudsakligen av de civila statliga eller kommunala organen men de ledande politiska organen har även här hand om de strategiska frågorna som t.ex. införande av olika grader av juridiska undantagssystem.
I skrivande stund ca 50 timmar efter stridernas utbrott får man en klar känsla av att såväl den politiska som den militära ledningen handlar inom genomtänkta och genomplanerade ramar. Man har en stark känsla av att man vet vad man gör, varför och när. Media tuggar ideligen meningen "att man annammat Wienogradrapportens (undersökningskommission av andra Libanon krigets brister) kritik och förslag".
Inget av detta innebär att någon av de ledande regeringsmedlemmarna - Ehud Olmert, Tzipi Livni eller Ehud Barak - i klartext talat om för landets invånare vad de strategiska målen är. De har ingen skyldighet att göra det. Man kan till och med ifrågasätta om de överhuvudtaget skall uttala dessa mål på det nuvarande stadiet då detta skulle underlätta planeringen för Hamas.
I media antas allmänt att det finns ett minimimål och ett mer långsiktigt. Minimimålet är att uppnå ett vapenstillestånd med Hamas på Israels villkor, vilket skulle innebära att Israel skulle få fullständig kontroll över allinförsel till Gazaremsan - för att förhindra vapeninport - samt att Israel skulle ha rätt att besvara alla brott av vapenvilan från Hamas sida med oproportionellt våld.
Det mera långsiktiga målet är att fälla Hamas administrationen. För det behöver man dock aktiv hjälp av civilbefolkningen i Gaza. Det finns dock ett grundläggande konceptuellt problem. med detta. Kriget mellan Israel och Hamas är i viss mån en blandform av ett sk. "Industrial war" och ett sk. "War amongst the people". Huruvida den politiska och militära ledningen här i landet är medvetet om detta är oklart men Israel handlar i viss mån efter principerna för ett "War amongst the people" när de under striderna i går (2712) som i dag (2812) transporterar in bortemot 40 till 50 lastbilslaster med humanitär hjälp om dan för att visa Gazas civilbefolkning att kriget inte är mot dem utan mot Hamas. Enligt uppgifter i Israeliska media är avsikten att liknande transporter skall utföras fortlöpande under de kommande dagarna.
Var och en som med öppna ögon ser efter vad och hur Israel anfaller kan klart se att Israel gör allt i görligaste mål för att undvika skador på civilbefolkningen. På kort sikt är det tveksamt om befolkningen i Gaza kommer att möjliggöra en sådan lösning på konflikten. Om inte så spelar det knappast någon roll hur många Hamas ledare Israel kommer att avföra från scenen då Israel inte ännu lyckats skapa en motsatts ställning mellan Hamas ledningen och befolkningen i Gaza.
Ytterligare en faktor som påverkar målen för den israeliska aktionen är Fatach ledningen under Abu Mazen, Egypten och i viss mån Jordanien och Saudiarabien som samfällt bönade Hamas ledningen att gå med på en direkt förlängning av vapenstilleståndet och inte ge Israel ett tillfälle att göra upp räkningen med Hamas något som de dock tyst varmt önskade.
De måste dock av interna politiska skäl fördömma den Israeliska aktionen. Med hänsyn till det ovanstående förefaller det vara troligast att Israel kommer att få vara nöjt med att uppnå målet av ett vapenstillestånd på sina villkor
Förhoppningsfullt kommer inte världssamfundet att om intetgöra detta och därmed överräcka segern till den internationella jihad rörelsen.
Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Hamas. Israel, Jihad, Jordanien, Egypten
NEWSDESK
NEWSDESK2
DN5
DN6
DN7
SvD4
SvD5
Sydsvenskan3
Sydsvenskan4
Dagen2
VG2
DB2
Barometern2
HD
2 kommentarer:
En rysning går igenom kroppen när jag läser ditt jäkligt bra blogginlägg. Det handlar om militära och politiska strategiska mål. Jämförelser med "gamla krig" (2006. Man förstår vilken vardag ni Israeler lever i. Jag kan riktigt se er sitta där vid frukost bordet som är av stentavel typen, några kritor i olika färger finns där. Ni sitter och ritar de olika vägarna som Israels arme kan ta, överväger vad som är lämpligast (effektivast). Jag följer numera konflikten i erat område i princip enbart genom era ögon, Dick Haas sida är bra. Jag passar på att ösa lite beröm över din sida också, allt är sakligt och berikat med fakta, helt utan känslor, jag klandrar er absolut inte för detta du har följt denna hopplösa konflikt längre än jag, på närmare håll, beskrivningen över varför Israel transporterar in förnödenheter till Palestina är klockren, skälen är helt och hållet politiska (trodde inget annat). En rådgivare till premiärminstern (Weissglas) sade för några år sedan att palestinierna bör sättas på diet. ”Vi måste se till att de går ned i vikt men inte dör” exempel på Israelisk humor (hoppas jag).
salam from khudori
Skicka en kommentar