Ingen tvekan, Obama vill få fart på en övergripande fredsprocess i Mellanöstern för att få fria händer med Iran och dess bomb.Den här veckan blir troligtvis en viktig vecka i det politiska spelet i Mellanöstern. På söndagen den 26 juli kom president Obamas speciella M-Ö sändebud, senator George Mitchel på arbetsbesök. Han har med sig Fred Hof som är den Syrienansvariga inom Obama administration. Innan de landade här var de hos president Bashir Assad i Damaskus.
Under måndagen fick vi besök av av den amerikanske försvarsministern Robert Gates och på tisdag kommer ytterligare två av Obamas närmaste rådgivare, general Jim Jones som är chef för National Security Agency och den gamla mellanöstern räven Dennis Ross som numera innehar posten som speciell rådgivare till president Obama i Mellanöstern frågor (inklusive Iran).Mitchel och Hof hade ett synbart viktigt besök i Damaskus innan han landade i Israel. Det börjar mer och mer bli klart att den amerikanska politiken i Mellanöstern inte inskränker sig till Israel-Palestina komplexet utan att det är frågan om en allomfattande politik inkluderande Israel, Palestinierna, Egypten, Jordanien, Syrien, Libanon, Saudiarabien och resten av Arabvärlden.
Mitchel nämnde uttryckligen Syrien och Libanon som partner i en sådan allomfattande fredsprocess. Man får inte glömma att försvars- och säkerhets etablissemangen i Israel sedan länge förordat att Israel skulle i första hand försöka få en uppgörelse med Syrien vilken mer eller mindre skulle innebära att Libanon skulle stå som nästa kandidat i kön.
Orsaken till att man inom säkerhets kretsar föredrar en sådan utveckling är att man från Israels sida har en lång och god erfarenhet av Syriens vilja och förmåga stå fast vid ingångna avtal. Visserligen är det territoriella priset stort (Golan höjderna) men det skulle ge ett både taktiskt och strategiskt israeliskt förhandlings övertag gentemot palestinierna.
Syrien krävde dessutom i samtalet med Mitchel att förhandlingarna skulle fortsätta från den punkt där de avbrutits mellan förre israeliske premiärministern och den turkiska medlaren . I och för sig är detta ett relativt normalt diplomatiskt sätt att handla men det verkar som om Obama administrationen vill undvika den turkiska inblandningen och själv ta på sig medlarrollen.
Det är därför ingen tillfällighet att Mitchel och Hof omedelbart efter sin ankomst sammanträffade med försvarsminister Ehud Barak, som sedan länge förespråkat linjen om "Syrien först", samt dessutom också varit en supporter av att snarast få en allomfattande uppgörelse med arabvärlden.
Efter sammanträffandet med Barak flög Mitchel vidare till Baharein och därefter till Egypten där han skall möta president Mubark. På tisdagen den 28 juli kommer han att ha en överläggning med Bibi Natanyahu. Den övergripande frågan vid det sammanträdet är USAs krav på totalt byggstopp i de israeliska bosättningarna, vilket Israel ännu avvisar.
I israeliska media har under de senaste dagarna hintats att Israel endast kan gå med på detta om de arabiska länderna, och då speciellt Saudiarabien, är villiga att gå med på en delvis men inte alltför liten normalisering av förhållandena mellan dem och Israel. En allomfattande uppgörelse enligt det ovanstående skulle enligt både amerikansk och bitvis israelisk uppfattning underlätta den speciella uppgörelsen mellan Israel och Palestinierna. Dessutom skulle den ställa Iran i en avsevärt svagare position som eventuellt till och med skulle få denna stat att sluta upp på resten av Mellanösterns staters sida. En sådan utgång skulle strategiskt sätt förändra hela det logistiska försörjnings problemet för USA´s och ISAF styrkorna i Afghanistan.
Men endast en person som Obama kan tro att det går att komma fram till en helomfattande lösning inom en så kort tidsrymd. Tyvärr förefaller detta också välgrundat då det under måndagen började komma klara indikationer på att arabstaterna genom arabförbundets generalsekreterare förklarade att de inte avsåg att vidtaga några normaliseringsåtgärder innan Israel genomfört ett total stopp på byggande av och i bosättningar. Tills Obama och hans medhjälpare kan få speciellt Saudiarabien att godta något kompromissförslag i frågan förefaller det som förhandlingarna om en totallösning eller en Israelisk - Palestinsk dellösning har kört fast. Observera att detta troligtvis inte innebär förhandlingar mellan Israel och Syrien måste skrinläggas.
Robert Gates kommer på ett 6 timmar långt besök under måndagen den 27 juli. Enligt media rapporter är huvudsaken med hans besök att förklara att USA inte har gett Israel grönt ljus för att anfalla Irans kärnvapen utvecklings anläggningar. Detta till trotts vad vice president Jo Biden uttalade för ca 10 dagar sedan.
I och för sig har Robert Gates aldrig varit så mycket för ett väpnat anfall mot de Iranska anläggningarna, samt dessutom, i motsatts till den israeliska uppfattningen, konstant hävdat att Iranierna ännu har långt kvar tills de kan tillverka det antal kärnstridsspetsar som krävs för att kunna klara av ett anfall och även dess följdverkningar.
Det i slutet av år 2007 av de amerikanska underrättelse organisationerna framlagda "National Intellegence Estimate" slog fast att de Iranska myndigheterna redan år 2003 beslutat att tills vidare inte sträva efter att utveckla kärnvapen. Gates hade inga svårigheter att ansluta sig till denna utvärdering.
Den israeliska underrättelsetjänsten har alltid varit lindrigt sagt ytterst skeptisk till detta (dvs NIE från december 2007). Det tyska underrättelseväsendet (BND) som anses ha utomordentliga källor i Iran verkar vara överens med den israeliska åsikten i frågan. I en artikel som publicerades den 20 juli i "The Wall Street Journal" finner man bl. a. följande passus. The Bundesnachrichtendienst (BND), Germany's foreign intelligence agency, has amassed evidence of a sophisticated Iranian nuclear weapons program that continued beyond 2003. This usually classified information comes courtesy of Germany's highest state-security court. In a 30-page legal opinion on March 26 and a May 27 press release in a case about possible illegal trading with Iran, a special national security panel of the Federal Supreme Court in Karlsruhe cites from a May 2008 BND report, saying the agency "showed comprehensively" that "development work on nuclear weapons can be observed in Iran even after 2003."
According to the judges, the BND supplemented its findings on August 28, 2008, showing "the development of a new missile launcher and the similarities between Iran's acquisition efforts and those of countries with already known nuclear weapons programs, such as Pakistan and North Korea."
It's important to point out that this was no ordinary agency report, the kind that often consists just of open source material, hearsay and speculation. Rather, the BND submitted an "office testimony," which consists of factual statements about the Iranian program that can be proved in a court of law. This is why, in their March 26 opinion, the judges wrote that "a preliminary assessment of the available evidence suggests that at the time of the crime [April to November 2007] nuclear weapons were being developed in Iran." In their May press release, the judges come out even more clear, stating unequivocally that "Iran in 2007 worked on the development of nuclear weapons."
Detta är inte det enda uttalande som gjorts mot NIE rapporten men man har sett få om ens något så starkt baserat uttalande i öppna källor.
Man kan på goda grunder utgå från att Mitchel kommer att bemötas med starka argument om han avser att försvara NIE rapporten. Enligt uppgifter från tillförlitliga källor så har Gates vid sina samtal med de israeliska ledarna under dagen (270709) förklarat att Iran måste komma med ett positivt svar i frågan om sina nukleära utvecklingsprogram inom två månader då USA annars kommer att se till att Iran kommer att hamna under ytterst allvarliga sanktioner.
När det gäller Jo Jones och Dennis Ross så verkar huvuddelen av kommentatorerna här i landet vara överens om att de båda i huvudsak kommer att syssla med frågor rörande Iran. Ingen tvekan om att de kommer att behandla Iran vid sitt besök men man kan inte låta bli att spekulera i frågan om de inte i icke ringa del också kommer att behandla ett mycket intressant och väl utarbetat program som i sina stora drag publicerats i Israel under de senaste dagarna. Det är frågan om det säkerhetspolitiska annexet till Geneve överenskommelsen som i sig publicerades 2003. Under de sex åren därefter har en grupp mycket insatta och kunniga personer sysslat med att utveckla denna den säkerhetspolitiska delen av Geneve överenskommelsen.
Jag har tidigare på denna blogg påpekat bristen på grundläggande analys och ordentlig planering i Israel när det gäller en eventuell uppgörelse med palestinierna. (Se bl.a. inlägg från den 23 juni 2009). Som jag också påpekat gäller detta inte Geneve överenskommelsen som tvärt om tekniskt sett är ett ytterst ambitiöst försök på en lösning av Israel Palestina konflikten. Detta innebär inte att förslaget ideologiskt sett inte är okontroversiellt. Tvärt om, men då det är det enda genomarbetade förslaget som lagts fram har det fått ett klart inflytande på utvecklingen bl.a i den sk. Annapolis processen.
Det säkerhetspolitiska annexet vars huvuddrag som nu publicerats både i tryckta som etermedia bygger på de gränser som tentativt fastställdes i den ursprungliga överenskommelsen, tidtabell för den israeliska reträtten, gränsövergångar, internationella styrkor, palestinska väpnade styrkor och deras beväpning, rätten för Israel att under en övergångstid hålla vissa väpnade styrkor i området, israeliska elektroniska övervaknings stationer på palestinskt område och deras bemanning, huvudleder på vilka israeliska fordon får färdas utan passkontroll men med visst kontrollsystem, mm mm.
Det framgår inte av vad som har publicerats hur man avser att handha problemet med de så kallade bosättningsblocken utefter Västbankens västgräns. Dessa har ökat i storlek sedan 2003 och man torde få revidera gränsdragningen med hänsyn till detta, både då det gäller areal som tillförs Israel och sådan som tillförs den palestinska staten som kompensation av Israeliskt territorium.
Hebreiskt kunniga föreslås att försöka få tag på Yediot Achronots fredagsutgåva från den 24 juli 2009. Där finns den hittills utförligaste presentationen.
General Jo Jones har under de senaste åren varit inblandad ett antal av de frågor som tas upp i det säkerhetspolitiska annexet till Geneve överenskommelsen och man kan på goda grunder utgå från att han kommer att syssla även med detta under sitt besök. Dennis Ross som med sin stora erfarenhet av förhandlingsprocessen kommer troligtvis heller inte bara syssla med frågan om Iran.
Ett litet tillägg om Hillary Clinton
Hillary Clinton, USA´s utrikesminister, som för ett antal dagar sedan vid en stor internationell kongress föreslog att USA skulle installera ett "paraply" som försvar mot de iranska kärnvapenhoten i det fall Iran skulle producera sådana fick omedelbart ett klart mothugg från "en hög" tjänsteman i Vita Huset. "Hon talar i eget namn". Ett diplomatiskt sätt att uttrycka "Lägg dig inte i det här det är inte ditt bord". Det finns ministrar som avgått för mindre. Men Hillary Clinton lät sig inte avskräckas, tvärt om, hon förklarade öppet i en TV intervju " Jag kommer att göra allt för att hindra att Iran skall få tillgång till kärnvapen". Ord och inga visor.
Till saken hör att frågan om ett amerikanskt "paraply" mot de iranska atom bomberna kom upp redan i en debatt i den demokratiska primärvals debatten inför valen i Pensylvania i april 2008. Hillary Clinton förde fram paraplyförslaget och det var klart att hon inte bara avsåg aktiva försvarsåtgärder utan även aktiv vedergällning. Obama gjorde allt för att slingra sig ur frågan.
Det är åtminstånde uppmuntrande att en högt uppsatt person i Obama administrationen klart och tydligt uttalar sig i frågan vad man verkligen skall göra om Iran blir en nukleär stat. Inte bara i Israel utan i många av arabstaterna i Mellanöstern börjar man bli minst sagt oroade av bristen på konkreta besked från Vita huset.
Läs även andra bloggares åsikter om Iran, Israel, Syrien, Libanon, Saudiarabien, USA, Obama, Kärnvapen, Geneve överenskommelsen,
DN, DN2, SvD, SvD2, Sydsvenskan, Sydsvenskan2, Dagen, Barometern, VG, DB,
Bloggar
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
FIM Tvåstatslösningen
Ilya Meyer Meningen med livet
MXp Kinas ambassadör i Stockholm mejlas om Gau Zhisheng
I Gilboas svala skugga Tete-a-tete
Al HaMatzav Breaking the Silence: Mohamed Omar
Jihad i Malmö Talibanerna går till attack i Nigeria
Rabnor tycker och tänker Barnen i Gaza
Danofsky for President En riktig midsommarKrantz
Mina tankar Ett skepp kommer lastat med
Svensk Historia Välmotiverad kritik
Pophöger Palestinska ledare och nazismen
Wisemans Wisdoms Högtryck och ytterligare reflektioner
Gudmundson Somalias justitieminister varnar för radikalisering i Rinkeby
Dick Erixon Demokrati, rättsstat och Honduras
Gulan Avci Branden i Rinkeby, en tragedi
Fredrik Axelsson Om man gräver lite djupare
