När den israeliske premiärministern Bibbi Natanyaho för ett antal veckor sedan begärde att det palestinska ledarskapet skulle förklara att det erkänner staten Israel som den nationella staten för det judiska folket möttes detta av totalt motstånd från den palestinska sidan.
I och för sig var detta knappast förvånande, då icke erkännande av det judiska folkets rätt till en judisk nationalstat i Israels land varit sedan över 100 år ett genomgående tema i den arabiska/palestinska politiska uppfattningen.
Vad man däremot kan bli både betänksam och förvånad över var delar av reaktionen från israelisk sida. Från delar av den politiska- och massmedia världen hördes argumentet att Natanyaho bara fört fram argumentet för att få fredsförhandlingarna att gå i stå då alla trodde sig veta att den palestinska ledningen omedelbart skulle förkasta kravet - vilket den ju också gjorde.
Författaren till dessa rader är definitivt ingen beundrare av hur vår premiärminister fört förhandlingarna med palestinierna eller för den delen kontakterna med Obama administrationen men att automatiskt racka ned på Natanyaho när han för än gångs skull kommer med ett vettigt och helt ideologiskt underbyggt förhandlingskrav som delar av de israeliska media och politiska etablissemangen gjorde med argument som att kravet var allt från rasistiskt, odemokratiskt till taktiskt felaktigt visar bara att det finns alltför många debattörer som tydligtvis inte fattat vad den sionistiska ideologin går ut på - nämligen en judisk stat i Israels land.
Detta har varit basen i den sionistiska ideologin sedan Pinskers och Hertzels dagar och har direkt och indirekt fått internationellt erkännande både i Balfour deklarationen, Nationernas Förbunds stadga om palestina mandatet, FNs beslut den 29 november 1947 om delning av nämnda mandat i en självständig judisk och en självständig arabisk stat samt otaliga internationella sammanhang i vilka den israeliska staten benämns som "Den judiska staten". Ytterligare kan nämnas att president Barack Obama i ett tal i FNs generalförsamling definierade Israel som "the historic homeland of the Jewish People".
Man kan på goda grunder fråga sig med vilken rätt den palestinska ledningen förnekar det judiska folket rätten till en egen nationalstat i Israels land och dessutom ifrågasätter det judiska folket dess rätt att överhuvudtaget definiera sig som ett folk.
Från judisk sida har man från 1937 (Peel kommissionen) intill idag förklarat sig vara villig att godta en territoriell kompromiss om en delning av landet, något som palestinierna om än ovilligt började godta först i slutet av 1980-talet.
Den palestinska villigheten till en geografisk delning av landet innebär dock inte att det delas i en judisk stat och en palestinsk arabisk stat utan närmast i en helt eller delvis bi-nationell israelisk stat och en palestinsk arabisk stat.
Detta är bakgrunden till Natanyahus krav (dåvande israeliske premiärministern Ehud Olmert krävde samma sak vid Annapolis konferensen 2007). För ett slutgiltigt fredsavtal krävs att palestinierna erkänner Israel som den judiska nationalstaten - om inte så får vi och det palestinska folket fortsätta att dra sig fram med temporära tekniska lösningar och inte så lite blodsutgjutelse.
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina, palestinier, Natanyaho, judisk stat,
DN,
SvD,
Sydsvenskan,
SVT,
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina, palestinier, Natanyaho, judisk stat,
DN,
SvD,
Sydsvenskan,
SVT,
3 kommentarer:
Bra artikel. Man kan tillägga att palestinska massmedier och läromedel alltid poängterar att städer som Yaffa, Akko, Haifa och Beersheva är palestinska städer som ockuperats 1948. Dessa ska följdaktligen återvända till det "palestinska folket". Var ska då judarna bo ? I Medelhavet ?
The Moon
shines
on a cat
Meow
As a native Swede, I am particularly proud of my love poetry suite Sonnets for Katie.
My Poems
My wallpaper art Babes!
Sexuality introduces Death to Being; and indeed Life simultaneously. This is the profound Myth of the Eden. The work of the Serpent. Bringing us out of "blessed" Standstill. So, in contrast to the mindless pietism of vulgar Christianity, my personal "Christo-Satanism" should be given serious thought by the Enlightened Few, the Pneumatics, the 1% Outlaws. The Light Bringer must be rehabilitated, beacause if not, the All of it simply doesn't make sense: true Catholicism is necessarily Meta Catholicism.
My philosophy
Arthur Rimbaud, Max Jacob, Saint-John Perse, René Char, Henri Michaux, Roger Kowalski, Peter Ingestad...
LE FRUIT DU CIEL
Un orage nocturne illmuna maintenant l'Amazonie, franchis les Andes, envoya des jeux de cartes gigantesques et frappantes en bas à la Pampa –
Puis: petit déjeuner à melon; café fumant!
À la bague du cigare tu lis, étonné: GÉOGRAPHIE.
My prosepoetry in French:
Poétudes
Schwarzes Birne!
Aufforderung zur Erotik.
My poetry in German:
Fremde Gedichte
Casualidad sopla la sangre
de alguno señor desconocido
durante los pocos restantes
momentos del resplandor de faroles
que se vislumbran tras el follaje
flameando de las obsesiónes
igual efimero como gotas
del cinzano de la soledad –
En aquel tiempo me levanta
dentro uno incidente avejentado
que en seguida palidece
al camouflaje de abstraccion;
chica, nadie conoce que tus grisos
ojos significan aún; con todo
el sueño que hube evacuado
tu escudriñas nuevamente.
Mi poesía aproximadamente española
And: reciprocity: for mutual benefit, you will do me a favor promoting your own blog on mine!
The best way to do it is lining up as a Follower, since then your icon will advertise you indefinitely, and I will follow you in return. Let's forge a mighty alliance of synergy and common interest.
Yours,
- Peter Ingestad, Sweden
HIV
Jag måste förreseten tacka för en verkligt intressant blogg. Dig måste jag följa.
Personlig ståndpunkt:jag är NEUTRAL i konflikten. Jag har riklig erfarenhet av umgänge med både judar och muslimer,dessa inbördes så olika folk, och jag måste säga att jag älskar dem båda två.
Den objektivt bästa lösningen för båda parter är enligt min åsikt att islam erkänner ett Israel INKLUSIVE Västbanken, och att palestinierna kompenseras med hemortsrätt inom hela den muslimska världen.
Religionen tjänar som etnisk markör. Den mobiliserar i högsta grad också icketroendes lojalitet. Religionen ger därför nyckeln till alltihop. En rent sekulär lösning finner jag otänkbar.
Den lösning jag föreslår är som jag ser det fullt förenlig med en rimlig tolkning av Profetens lära. Från islamisk ståndpunkt är Eretz Israel en enklav, där dhimmi anses erlagd genom olika bidrag och synergieffekter. På sionistisksida behöver man inte alls erkänna det synsättet.
De två polerna är Israel och Iran. De måste sluta fredsavtal.Jag försöker ange en tänkbar grund härför. Komihåg att Ahmadinejad är INTE antisemit,och det var inte Khomeini heller. Antisemitism är nämligen oförenlig med Islams grunddoktrin.
Kom också ihåg att Israel är strategiskt förlorat under status quo. Stödmakten USA är på fallrepet, och rivalerna Ryssland och Kina bygger systematist upp Israels motståndare militärt.
-M v h,
PeterIngestad
Skicka en kommentar