måndag 3 augusti 2009

Vad hände egentligen med det Iranska flygplanet?

För ungefär två veckor sedan rapporterades i media i ett flertal länder att ett iranskt trafikflygplan av typ Tupolev hade störtat i norra Iran. Samtliga passagerare och hela besättningen omkom i olyckan.

Sen hörde man inte något om saken. I och för sig inte så underligt då det pga att alla ombordvarande omkommit inte behövde ordnas eftersökningar efter överlevande. Dessutom, inte så trevligt men trotts allt sant. Inrikes flygningar i länder tillhörande tredje världen och dessutom med ett erkänt osäkert plan av typ Tupolev är knappast "breaking news" mer än en gång i västmedia.


Men det fanns kanske en helt annan orsak till tystnaden. Hade de iranska myndigheterna med flit tystat ner historien? I Yediot Achronot´s pappersupplaga från den 2 augusti citeras uppgifter från den Italienska tidningen Correri Della Serra att det inte var frågan om en "vanlig" flygolycka utan att katastrofen orsakats av en explosion i planets last.
Ytterligare meddelade den italienska tidningen att planets last inte enbart utgjordes av passagerarnas privata bagage utan även ett antal stora plåtlådor innehållande iranska vapen avsedda för Hizbolla. En av dessa lådor hade exploderat.

Källor från personer med kontakter inom underrättelse organisationer påpekar enligt författaren av den italienska artikeln, Guido Olympio att på grund av attackerna mot de iranska vapen transporterna via röda havet - Egypten - Sinai har iranierna öppnat en ny smuggel led för vapen avsedda för Hizbolla, nämligen med flyg från Iran till Armenien och därifrån via Turkiet och Syrien vidare till Hizbolla i Libanon. Enligt den italienska tidningen hade iranierna tidigare skickat vapnen direkt med marktransporter genom Turkiet men de turkiska myndigheterna hade stoppat detta.


Den italienska tidningen tillägger också att Hizbolla är helt medvetet om att dessa vapentransporter är totalt förbjudna enligt FN´s säkerhetsråds resolution 1701 vilken kom till för att få slut på det andra Libanon kriget sommaren 2006.


Tidningen tillägger dessutom att en av det iranska revolutionära gardets högre befälhavare som hade som uppgift att övervaka vapen smugglingarna till Hizbolla, var bland passagerarna på planet.


Det är inte lätt att med säkerhet avgöra om den italienska tidningens uppgifter är sanningsenliga, men en indikation i den riktningen kan finnas i uppgiften att bland de grupper av räddnings- och röjnings manskap som de iranska myndigheterna sände till platsen fanns ingenjörstrupper utbildade i röjning av ammunition som ej exploderat.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

DN
DN2
DN3
SvD
SvD2
Sydsvenskan
Sydsvenskan2
Dagen
Barrometern
VG
DB

Bloggar
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
FIM Tvåstatslösningen
Ilya Meyer
Meningen med livet
MXp Pride, Queermarxister, Normlöshet och 'Andlig klarsyn'

I Gilboas svala skugga Turistanarkisten
Al HaMatzav
Nordkorea idag är Iran i morgon
Jihad i Malmö
Talibanerna går till attack i Nigeria
Rabnor tycker och tänker
Ja må han leva
Danofsky for President
En riktig midsommarKrantz
Mina tankar Aftonbladet och de dubbla måttstockar del 234
Svensk Historia Växthussyndromet
Pophöger Palestinavän viftar bort antisemitism
Wisemans Wisdoms Tyskland på offensiven
Gudmundson Fighters + Lovers till attack
Dick Erixon New York polis Rasprofilering också mot vita
Gulan Avci Omvänd rasism inom vänstern
Fredrik Axelsson Om det vi inte får läsa om här hemma






tisdag 28 juli 2009

Why Won´t Obama talk to Israel?

I måndagens (270709) New York Times skriver Aluf Ben, en av HaAretz ledande politiska journalister en artikel med titeln "Why Won´t Obama Talk to Israel?".

Artikeln är en alldeles utmärkt sådan och jag tror att den tolkar åsikterna hos minst 95% av de israeliska judarna.

Av naturliga skäl kan jag inte klippa in hela artikeln och att referera den vore att göra den en stor orättvisa. Därför ger jag ett smakprov samt länk till den kompletta artikeln.

.......................Third, Mr. Obama seems to have confused American Jews with Israelis. We are close emotionally and politically, but we are different. We speak Hebrew and not English, we live in the Middle East and have separate historical narratives. Mr. Obama’s stop at Buchenwald and his strong rejection of Holocaust denial, immediately after his Cairo speech, appealed to American Jews but fell flat in Israel. Here we are taught that Zionist determination and struggle — not guilt over the Holocaust — brought Jews a homeland. Mr. Obama’s speech, which linked Israel’s existence to the Jewish tragedy, infuriated many Israelis who sensed its closeness to the narrative of enemies like Mahmoud Ahmedinejad..............


Klicka här så kommer du till artikeln

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

DN
DN2
DN3
SvD
SvD2
SvD3
Sydsvenskan
Sydsvenskan2
Dagen
Barometern
VG
DB

Bloggar
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
FIM Tvåstatslösningen
Ilya Meyer
Meningen med livet
MXp Kinas ambassadör i Stockholm mejlas om Gau Zhisheng
I Gilboas svala skugga Tete-a-tete
Al HaMatzav
Breaking the Silence: Mohamed Omar
Jihad i Malmö
Talibanerna går till attack i Nigeria
Rabnor tycker och tänker
Barnen i Gaza
Danofsky for President
En riktig midsommarKrantz
Mina tankar Ett skepp kommer lastat med
Svensk Historia Välmotiverad kritik
Pophöger Palestinska ledare och nazismen
Wisemans Wisdoms Högtryck och ytterligare reflektioner
Gudmundson Somalias justitieminister varnar för radikalisering i Rinkeby
Dick Erixon Demokrati, rättsstat och Honduras
Gulan Avci Branden i Rinkeby, en tragedi
Fredrik Axelsson Om man gräver lite djupare

måndag 27 juli 2009

Vita Husets toppar i Jerusalem

Ingen tvekan, Obama vill få fart på en övergripande fredsprocess i Mellanöstern för att få fria händer med Iran och dess bomb.

Den här veckan blir troligtvis en viktig vecka i det politiska spelet i Mellanöstern. På söndagen den 26 juli kom president Obamas speciella M-Ö sändebud, senator George Mitchel på arbetsbesök. Han har med sig Fred Hof som är den Syrienansvariga inom Obama administration. Innan de landade här var de hos president Bashir Assad i Damaskus.

Under måndagen fick vi besök av av den amerikanske försvarsministern Robert Gates och på tisdag kommer ytterligare två av Obamas närmaste rådgivare, general Jim Jones som är chef för National Security Agency och den gamla mellanöstern räven Dennis Ross som numera innehar posten som speciell rådgivare till president Obama i Mellanöstern frågor (inklusive Iran).


Mitchel och Hof hade ett synbart viktigt besök i Damaskus innan han landade i Israel. Det börjar mer och mer bli klart att den amerikanska politiken i Mellanöstern inte inskränker sig till Israel-Palestina komplexet utan att det är frågan om en allomfattande politik inkluderande Israel, Palestinierna, Egypten, Jordanien, Syrien, Libanon, Saudiarabien och resten av Arabvärlden.

Mitchel nämnde uttryckligen Syrien och Libanon som partner i en sådan allomfattande fredsprocess.
Man får inte glömma att försvars- och säkerhets etablissemangen i Israel sedan länge förordat att Israel skulle i första hand försöka få en uppgörelse med Syrien vilken mer eller mindre skulle innebära att Libanon skulle stå som nästa kandidat i kön.

Orsaken till att man inom säkerhets kretsar föredrar en sådan utveckling är att man från Israels sida har en lång och god erfarenhet av Syriens vilja och förmåga stå fast vid ingångna avtal. Visserligen är det territoriella priset stort (Golan höjderna) men det skulle ge ett både taktiskt och strategiskt israeliskt förhandlings övertag gentemot palestinierna.


Syrien krävde dessutom i samtalet med Mitchel att förhandlingarna skulle fortsätta från den punkt där de
avbrutits mellan förre israeliske premiärministern och den turkiska medlaren . I och för sig är detta ett relativt normalt diplomatiskt sätt att handla men det verkar som om Obama administrationen vill undvika den turkiska inblandningen och själv ta på sig medlarrollen.

Det är därför ingen tillfällighet att Mitchel och Hof omedelbart efter sin ankomst sammanträffade med försvarsminister Ehud Barak, som sedan länge förespråkat linjen om "Syrien först", samt dessutom också varit en supporter av att snarast få en allomfattande uppgörelse med arabvärlden.


Efter sammanträffandet med Barak flög Mitchel vidare till Baharein och därefter till Egypten där han skall möta president Mubark. På tisdagen den 28 juli kommer han att ha en överläggning med Bibi Natanyahu. Den övergripande frågan vid det sammanträdet är USAs krav på totalt byggstopp i de israeliska bosättningarna, vilket Israel ännu avvisar.

I israeliska media har under de senaste dagarna hintats att Israel endast kan gå med på detta om de arabiska länderna, och då speciellt Saudiarabien, är villiga att gå med på en delvis men inte alltför liten normalisering av förhållandena mellan dem och Israel.
En allomfattande uppgörelse enligt det ovanstående skulle enligt både amerikansk och bitvis israelisk uppfattning underlätta den speciella uppgörelsen mellan Israel och Palestinierna. Dessutom skulle den ställa Iran i en avsevärt svagare position som eventuellt till och med skulle få denna stat att sluta upp på resten av Mellanösterns staters sida. En sådan utgång skulle strategiskt sätt förändra hela det logistiska försörjnings problemet för USA´s och ISAF styrkorna i Afghanistan.

Men endast en person som Obama kan tro att det går att komma fram till en helomfattande lösning inom en så kort tidsrymd. Tyvärr förefaller detta också välgrundat då det under måndagen började komma klara indikationer på att arabstaterna genom arabförbundets generalsekreterare förklarade att de inte avsåg att vidtaga några normaliseringsåtgärder innan Israel genomfört ett total stopp på byggande av och i bosättningar. Tills Obama och hans medhjälpare kan få speciellt Saudiarabien att godta något kompromissförslag i frågan förefaller det som förhandlingarna om en totallösning eller en Israelisk - Palestinsk dellösning har kört fast. Observera att detta troligtvis inte innebär förhandlingar mellan Israel och Syrien måste skrinläggas.

Robert Gates kommer på ett 6 timmar långt besök under måndagen den 27 juli. Enligt media rapporter är huvudsaken med hans besök att förklara att USA inte har gett Israel grönt ljus för att anfalla Irans kärnvapen utvecklings anläggningar. Detta till trotts vad vice president Jo Biden uttalade för ca 10 dagar sedan.

I och för sig har Robert Gates aldrig varit så mycket för ett väpnat anfall mot de Iranska anläggningarna, samt dessutom, i motsatts till den israeliska uppfattningen, konstant hävdat att Iranierna ännu har långt kvar tills de kan tillverka det antal kärnstridsspetsar som krävs för att kunna klara av ett anfall och även dess följdverkningar.


Det i slutet av år 2007 av de amerikanska underrättelse organisationerna framlagda "National Intellegence Estimate" slog fast att
de Iranska myndigheterna redan år 2003 beslutat att tills vidare inte sträva efter att utveckla kärnvapen. Gates hade inga svårigheter att ansluta sig till denna utvärdering.

Den israeliska underrättelsetjänsten har alltid varit lindrigt sagt ytterst skeptisk till detta (dvs NIE från december 2007).
Det tyska underrättelseväsendet (BND) som anses ha utomordentliga källor i Iran verkar vara överens med den israeliska åsikten i frågan. I en artikel som publicerades den 20 juli i "The Wall Street Journal" finner man bl. a. följande passus.

The Bundesnachrichtendienst (BND), Germany's foreign intelligence agency, has amassed evidence of a sophisticated Iranian nuclear weapons program that continued beyond 2003. This usually classified information comes courtesy of Germany's highest state-security court. In a 30-page legal opinion on March 26 and a May 27 press release in a case about possible illegal trading with Iran, a special national security panel of the Federal Supreme Court in Karlsruhe cites from a May 2008 BND report, saying the agency "showed comprehensively" that "development work on nuclear weapons can be observed in Iran even after 2003."

According to the judges, the BND supplemented its findings on August 28, 2008, showing "the development of a new missile launcher and the similarities between Iran's acquisition efforts and those of countries with already known nuclear weapons programs, such as Pakistan and North Korea."

It's important to point out that this was no ordinary agency report, the kind that often consists just of open source material, hearsay and speculation. Rather, the BND submitted an "office testimony," which consists of factual statements about the Iranian program that can be proved in a court of law. This is why, in their March 26 opinion, the judges wrote that "a preliminary assessment of the available evidence suggests that at the time of the crime [April to November 2007] nuclear weapons were being developed in Iran." In their May press release, the judges come out even more clear, stating unequivocally that "Iran in 2007 worked on the development of nuclear weapons."

Detta är inte det enda uttalande som gjorts mot NIE rapporten men man har sett få om ens något så starkt baserat uttalande i öppna källor.

Man kan på goda grunder utgå från att Mitchel kommer att bemötas med starka argument om han avser att försvara NIE rapporten. Enligt uppgifter från tillförlitliga källor så har Gates vid sina samtal med de israeliska ledarna under dagen (270709) förklarat att Iran måste komma med ett positivt svar i frågan om sina nukleära utvecklingsprogram inom två månader då USA annars kommer att se till att Iran kommer att hamna under ytterst allvarliga sanktioner.


När det gäller Jo Jones och Dennis Ross så verkar huvuddelen av kommentatorerna här i landet vara överens om att de båda i huvudsak kommer att syssla med frågor rörande Iran. Ingen tvekan om att de kommer att behandla Iran vid sitt besök men man kan inte låta bli att spekulera i frågan om de inte i icke ringa del också kommer att behandla ett mycket intressant och väl utarbetat program som i sina stora drag publicerats i Israel under de senaste dagarna. Det är frågan om det säkerhetspolitiska annexet till Geneve överenskommelsen som i sig publicerades 2003. Under de sex åren därefter har en grupp mycket insatta och kunniga personer sysslat med att utveckla denna den säkerhetspolitiska delen av Geneve överenskommelsen.

Jag har tidigare på denna blogg påpekat bristen på grundläggande analys och ordentlig planering i Israel när det gäller en eventuell uppgörelse med palestinierna. (Se bl.a. inlägg från den 23 juni 2009). Som jag också påpekat gäller detta inte Geneve överenskommelsen som tvärt om tekniskt sett är ett ytterst ambitiöst försök på en lösning av Israel Palestina konflikten. Detta innebär inte att förslaget ideologiskt sett inte är okontroversiellt. Tvärt om, men då det är det enda genomarbetade förslaget som lagts fram har det fått ett klart inflytande på utvecklingen bl.a i den sk. Annapolis processen.

Det säkerhetspolitiska annexet vars huvuddrag som nu publicerats både i tryckta som etermedia bygger på de gränser som tentativt fastställdes i den ursprungliga överenskommelsen, tidtabell för den israeliska reträtten, gränsövergångar, internationella styrkor, palestinska väpnade styrkor och deras beväpning, rätten för Israel att under en övergångstid hålla vissa väpnade styrkor i området, israeliska elektroniska övervaknings stationer på palestinskt område och deras bemanning, huvudleder på vilka israeliska fordon får färdas utan passkontroll men med visst kontrollsystem, mm mm.

Det framgår inte av vad som har publicerats hur man avser att handha problemet med de så kallade bosättningsblocken utefter Västbankens västgräns. Dessa har ökat i storlek sedan 2003 och man torde få revidera gränsdragningen med hänsyn till detta, både då det gäller areal som tillförs Israel och sådan som tillförs den palestinska staten som kompensation av Israeliskt territorium.

Hebreiskt kunniga föreslås att försöka få tag på Yediot Achronots fredagsutgåva från den 24 juli 2009. Där finns den hittills utförligaste presentationen.

General Jo Jones har under de senaste åren varit inblandad ett antal av de frågor som tas upp i det säkerhetspolitiska annexet till Geneve överenskommelsen och man kan på goda grunder utgå från att han kommer att syssla även med detta under sitt besök. Dennis Ross som med sin stora erfarenhet av förhandlingsprocessen kommer troligtvis heller inte bara syssla med frågan om Iran.

Ett litet tillägg om Hillary Clinton

Hillary Clinton, USA´s utrikesminister, som för ett antal dagar sedan vid en stor internationell kongress föreslog att USA skulle installera ett "paraply" som försvar mot de iranska kärnvapenhoten i det fall Iran skulle producera sådana fick omedelbart ett klart mothugg från "en hög" tjänsteman i Vita Huset. "Hon talar i eget namn". Ett diplomatiskt sätt att uttrycka "Lägg dig inte i det här det är inte ditt bord". Det finns ministrar som avgått för mindre. Men Hillary Clinton lät sig inte avskräckas, tvärt om, hon förklarade öppet i en TV intervju " Jag kommer att göra allt för att hindra att Iran skall få tillgång till kärnvapen". Ord och inga visor.

Till saken hör att frågan om ett amerikanskt "paraply" mot de iranska atom bomberna kom upp redan i en debatt i den demokratiska primärvals debatten inför valen i Pensylvania i april 2008. Hillary Clinton förde fram paraplyförslaget och det var klart att hon inte bara avsåg aktiva försvarsåtgärder utan även aktiv vedergällning. Obama gjorde allt för att slingra sig ur frågan.

Det är åtminstånde uppmuntrande att en högt uppsatt person i Obama administrationen klart och tydligt uttalar sig i frågan vad man verkligen skall göra om Iran blir en nukleär stat. Inte bara i Israel utan i många av arabstaterna i Mellanöstern börjar man bli minst sagt oroade av bristen på konkreta besked från Vita huset.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


DN, DN2, SvD, SvD2, Sydsvenskan, Sydsvenskan2, Dagen, Barometern, VG, DB,

Bloggar
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
FIM Tvåstatslösningen
Ilya Meyer
Meningen med livet
MXp Kinas ambassadör i Stockholm mejlas om Gau Zhisheng
I Gilboas svala skugga Tete-a-tete
Al HaMatzav
Breaking the Silence: Mohamed Omar
Jihad i Malmö
Talibanerna går till attack i Nigeria
Rabnor tycker och tänker
Barnen i Gaza
Danofsky for President
En riktig midsommarKrantz
Mina tankar Ett skepp kommer lastat med
Svensk Historia Välmotiverad kritik
Pophöger Palestinska ledare och nazismen
Wisemans Wisdoms Högtryck och ytterligare reflektioner
Gudmundson Somalias justitieminister varnar för radikalisering i Rinkeby
Dick Erixon Demokrati, rättsstat och Honduras
Gulan Avci Branden i Rinkeby, en tragedi
Fredrik Axelsson Om man gräver lite djupare




onsdag 22 juli 2009

Israels brydsama situation

Man kan verkligen fråga sig hur Israel hamnat i en situation där Obama administrationen inte bara kräver ett mer eller mindre totalt byggstopp i de Israeliska bosättningarna på Västbanken utan nu även börjar kräva byggstopp i de av Israel sedan 1967 inkorporerade arabiska delarna av Jerusalem.


När det gäller Israel är svaret relativt enkelt. 42 års oöverlagt och oplanerat handlande. De israeliska myndigheterna har aldrig på högsta nivå analyserat problematiken med att Västbanken som en följd av ett av arabstaterna startat krig kom under israelisk överhöghet. I och med det har det aldrig fattats ett ordentligt beslut, baserat på en grundlig analys av problem komplexet, vad slutmålet för den Israeliska politiken skall vara. Det har funnits olika sorters av politik när det gäller vad man skall och kan göra med Västbanken, inklusive de arabiska delarna av Jerusalem. Men aldrig ett definierat slutmål.


Under åren 1967 till 1970 kunde man mer eller mindre fattat beslut om alltifrån att lämna hela Västbanken till Jordanien till att inkorporera hela eller nästan hela Väsbanken med Israel och "inspirera" dess arabiska befolkning att lämna.


Men man valde att inte besluta utan att låta livet ha sin gång. Tyvärr är det ju ett erkänt faktum att det sämsta beslutet alltid är att inte fatta ett beslut överhuvud taget.


Det var aldrig så att det inte fanns mer eller mindre utarbetade planer och förslag som t.ex. Allon planen, men man var aldrig beredd på att ta konsekvenserna av dessa.


Den sk Osloprocessen hade visserligen lite diffust definierade slutmål men föll till stor del pga att man inte ordentligt analyserat problemkomplexet utan byggt på en grund som inte så lite bestod av önske tänkanden.


Till dags dato så är Geneve överenskommelsen det mest genomtänkta förslaget men å andra sidan har den aldrig blivit antagen som officiell politik varken av Israel eller av Palestinierna. Men det går inte att bortse från att den uppenbart påverkat ställningstaganden i Annapolis processen.


Allt detta har lett till att det i dag finns ca 500.000 israeler som bor öster om gränsen den femte juni 1967 mellan Israel och den då av Jordanien ockuperade Västbanken. 200.000 i de till Israel inkorporerade delarna och 300.000 på den egentliga Västbanken.


Av de 200.000 israelerna som bor i de inkorporerade områdena så bor ungefär 197.000 i judiska statsdelar som byggts efter 1967 och maximum 3.000 i delar av arabiska stadsdelar.


Av de 300.000 som bor på den egentliga Västbanken bor ca 220.000 i områden som gränsar till Israel - till stor del till Jerusalem - medan ca 80.000 bor i judiska samhällen spridda över resten av Västbanken.


Det är ju självklart att vad som skulle ha kunnat lösas i slutet av 1960- talet hade varit mycket enklare än vad det är i dag. Det går inte bara att skylla på det arabiska motståndet till en lösning under de åren. Om Israel fattat ett beslut så skulle ett sådant, om det inte var ytterst extremt, gått att genomföra med ett smula motvilligt internationellt stöd.


Huruvida det skulle löst konflikten på lång sikt går inte att sia om, men vem kan utlova att Polens öst- och västgränser för all framtid är fastställda.



Det torde i dag inte råda någon tvekan om att Israels politiska ledningars ovilja att analysera, planera, besluta och genomföra en konsekvent politik, i dag försatt Israel i en situation som är allt annat än enkel och som dagens, i jämförelse med slutet av 1960-talets israeliska politiska ledning, ytterst svaga ledning, inte förefaller att vara i stånd att handha på ett ansvarigt sätt.


Att sedan Obama administrationen, som ju hittills inte lyckats med något av sina internationella utspel, sakta men säkert med sin anti bosättarpolitik och nu med sin inblandning i Jerusalem frågan, får mer eller mindre hela den judiska befolkningen i Israel att gräva ner hälarna i backen, underlättar ju knappast saker och ting.


Man kan verkligen fråga sig vad Obama håller på med då en stor majoritet av den judiska befolkningen i Israel är för en två statslösning, huvudsakligen för att de inte vill bo i hop med palestinierna. Av samma skäl ser de de på Västbanken spridda bosättningarna som ett hot mot två statslösningen. Majoriteten är för att huvuddelen av de i Jerusalem inkorporerade arabiska statsdelarna och arabiska byarna skall anknytas till den framtida palestinska staten. När det gäller de arabiska delarna av Jerusalem finns det en stor minoritet i regeringen för att inte behålla dem i Israel vid en uppgörelse. (Arbetarpartiet och Liebermans "Israel mitt hem"). Bibi Natanyaho kan inte få egenom ett sådant beslut i parlamentet utan stöd av Arbetarpartiet och Israel mitt hem.


Vad är då vitsen med att reta upp den israeliska allmänheten med totalt byggstopp i alla bosättningar samt för judar i alla delar av Jerusalem som inkorporerades 1967?


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Knuff

DN
DN2
DN3
DN4
DN5
SvD
SvD2
Sydsvenskan
Dagen
Barometern
Barometern2
VG
DB

Bloggar
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
FIM Arabisk ovilja omöjliggör "tvåstatslösningen"
Ilya Meyer
Meningen med livet
MXp Al-Jazeera och Arafat - Var det Aids, Abbas eller Israel?
I Gilboas svala skugga Speglar till Palestinierna
Al HaMatzav
Breaking the Silence: Mohamed Omar
Jihad i Malmö
Glöm inte: Hamas mänskliga sköldar i Gaza
Rabnor tycker och tänker
Bjuda ur andras godispåse
Danofsky for President
En riktig midsommarKrantz
Mina tankar Ett skepp kommer lastat med
Svensk Historia Bra Guilloukrönika
Pophöger Palestinska ledare stoppar freden
Wisemans Wisdoms Tag lärdom
Gudmundson Somalias justitieminister varnar för radikalisering i Rinkeby
Dick Erixon Islamism ligger nära nazism
Gulan Avci Turkiet och det turkiska språket
Fredrik Axelsson Om man gräver lite djupare

lördag 18 juli 2009

Hotellbombningar i Jakarta - Tanzim Qaedat al-Jihad trolig gärningsman

Två bombattentat i lyxhotell i Jakarta den 17 juli vid frukost tid (lokal sådan). Minst elva döda och uppemot 50 skadade.

Var detta Jemaah Islamiyah´s come back på den internationella terrorsenen? Eller var det en aktion av en splintergrupp, Tanzim Qaedat al-Jihad, som står under ledning av Noordin Muhammad Top. Det förefaller troligt att det rör sig om Tanzim Qaedat al-Jihad då denna splintergrupp anser att terrorverksamheten skall riktas mot icke indonesiska intressen i Indonesien inklusive personer med västerländska medborgarskap. Detta till skillnad från Jemaah Islamiayahs taktik att anfalla mer "mjuka mål", något som ofta ledde till stort antal skadade och döda bland den indonesiska civilbefolkningen. Det är därför mer än sannoligt att aktionen mot de två hotellen i Jakarta, J.W. Marriot och Ritz-Carlton, utförts av Tanzim Qaedat al-Jihad.

Enligt ett utalande av Noordin Mohammad Top, som enligt uppgift är Malaisisk medborgare, säger han att Tanzim Qaedat al-Jihads verksamhet omfattar "the Malay island group" som består av Malaysia, Brunei, Indonesia, the Phillippines och delar av ett antal andra Asiatiska länder.

Jemaah Ismaliyah/Tanzim Qaedat al-Jihad är indonesiska grenar av Al Qaeda/Den internationella jehadist rörelsen. Jemaah Islamiyah har redan iscensatt ett antal terrordåd i Indonesien. Det största av dem var angreppen på turist installationer i Bali år 2002 i vilka mer än 200 huvudsakligen västerländska, däribland ett antal svenska, turister mördades.

Då modellen med en mer eller mindre samtidigt tillslag på två eller flera mål är en typisk modell för aktioner av Al Qaeda och dess affilerade organisationer förstärker detta än mer tesen att det i detta fall rörde sig om Jemaah Ismaliyah/Tanzim Qaedat al-Jihad.

Det föreligger vissa rapporter om att man funnit ytterligare en bomb som tur nog inte detonerat i Marriot hotellet.

Allt tyder på att det var frågan om självmords attacker.

Rapporterna om hur många som mördades och antalet skadade varierade mellan olika rapporter men det förefaller som antalet mördade var 11 samt att antalet skadade uppgick till ca 50.

Bland de mördade var en från New Zeeland och en från Australien medan bland de skadade fanns medborgare i Australien, Canada, Honkong, Indien, Italien, Holland, Norge, Sydkorea, USA och Storbritannien

Det brittiska fotbollslaget Manchester United skulle inom ett antal dagar kommit på turné i Indonesien men inställde sitt besök pga terrordådet. Det är beklämmande att se sådana reaktioner då det är precis vad terroristerna vill uppnå.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

DN
DN2
DN3
SvD
SvD2
Sydsvenskan
Sydsvenskan2
Sydsvenskan3
Dagen
Barometern
VG
VG2
DB

Bloggar
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
FIM Bluffen Free Gaza - hur lättlurade journalister utnyttjas
Ilya Meyer
Meningen med livet
MXp Mahmoud Abbas mål är inte 'fred' utan målet är Palestina
I Gilboas svala skugga
Solanas check in blanco
Al HaMatzav
Breaking the Silence: Mohamed Omar
Jihad i Malmö
Våra barns framtid: Dhimmi ?
Rabnor tycker och tänker
Bryt tystnaden
Danofsky for President
En riktig midsommarKrantz
Hellströms okultiverade tanketrädgård Upprepade dumheter om arabvärlden och palestinierna
Mina tankar Insiktsfullt av Lisa Abramowicz
Svensk Historia Ny terrorattack
Pophöger Samtal Svenskt bistånd och Israel
Wisemans Wisdoms Säkerhetstjänst igen
Gudmundson Somalias justitieminister varnar för radikalisering i Rinkeby
Dick Erixon Satir På gränsen Afghanistan-Pakistan
Gulan Avci Turkiet och det turkiska språket