I kväll börjar åminnelsedagen för stupade soldater i Israel. Numera omfattar den även civila israeler som dödats i terroratacker i Israel. Vid dess slut i morgon kväll börjar självständighetsdagen. Kopplingen av de två dagarna kan synas en smula underlig då det ju gäller att gå direkt från sorg till glädje. Men den är logisk. För utan de fallna soldaternas offer skulle vi inte ha någon självständighet att fira.
Sammanlagt rör det sig inklusive terroroffrerna av något över 24.000 personer.
Även om livet inte stannar upp i landet så bromsas det upp. Allt är mycket tystare. Radio och Tv har minnesprogram blandat med gamla folksånger.
Skolor har minnesstunder för fallna före detta elever. Lokala kommuner har det för sina söner och döttrar som fallit.
Dagen är för de allra flesta israeler en svår dag då det inte finns så många som inte direkt eller indirekt berörts av tragedin.
Det är en dag då du tänker tillbaka, då du minns de döda i olika situationer, kanske även just i det ögonblick de dog.
Det är dag då känslan av ödesgemenskapen är så stark.
Det är en dag som är så svår att beskriva på något annat språk än hebreiska.
------------------------------------------------
Jag har aldrig förstått varför hitills ingen grupp av svenska invandrare i Israel eller någon judisk grupp i Sverige tagit upp idee´n att på något sätt hedra invandrare från Sverige som med sin liv betalat priset för Israels självständighet.
Ideen har slängts fram men den har inte fått uppföljning. Varför vet jag ej. I Israel kanske för att de inte så få invandrarna från Sverige inte lever som en grupp utan lever till inte ringa del spridda geografiskt över hela landet och även kulturellt och religiöst spridda över ett stort spektrum.
Men det är svårare att förstå varför de zionistiska organisationerna i Sverige, som åtminnstånde intill de senare åren vid firandet av Israels självständighets dag i Sverige brukade hedra de svenska judar som under självständighetskriget åkte ner till Israel för att deltaga i den väpnade kampen som machal (frivilliga från utlandet) soldater.
Så vitt jag vet finns ingen uppgift på hur många invandrare från Sverige som har stupat eller mördats i terrorattacker.
Inget fall är mer tragiskt än ett annat, men personligen har ett av dem bitit sig fast i mitt medvetande. Hans namn är Robert Zelig Brunner. Han kommer inte från någon av de kända centrala judisk
a familjerna i Sverige. Tvärt om, hans föräldrar var överlevande från förintelsen som kom till Sverige efter andra världskriget och bosatte sig eller bosattes i Växjö. Robert föddes där 1950. Han hade en äldre syster (Rut). Robert invandrade till Israel 1972 och på försommaren 1973 påbörjade han sin militärtjänst i den israeliska armen (artilleriet). Efter en kortare grundutbildning plaserades han i ett förband av banddrivna artilleripjäser.
På Yom kippurkrigets andra dag 071073 körde hans förband in i ett syriskt stridsvangsbakhåll på den norra delen av Golan höjderna. Robert var bland de som stupade.
Han efterlämnade mor och syster i Sverige
Han begravdes på den militära begravningsplatsen i Haifa.
Bloggar
FIM FN stänger av mikrofonen för palestinier som torterats i Libyen
Ilya Meyer Segregering, selektivitet och påtvingat utanförskap i Röda Korsets regi
MXp Sveriges nya demografiska karta innebär islamsk kultur
I Gilboas svala skugga Lydstat
Al HaMatzav Amos Oz 70 år
Jihad i Malmö Terrorister gömmer sig på sjukhus
Rabnor tycker och tänker Kobra o John Westlin
Sökandes sanningen-eller politiskt korrekt Gaza? Vad hände egentligen? Och varför?
Danofsky for President The Daily Show gör det igen
Israel i Sverige Dagen efter.
Hellströms okultiverade tanketrädgård Upprepade dumheter om arabvärlden och palestinierna
Mina tankar SIDA köper bil och betalar med våra pengar
Sammanlagt rör det sig inklusive terroroffrerna av något över 24.000 personer.
Även om livet inte stannar upp i landet så bromsas det upp. Allt är mycket tystare. Radio och Tv har minnesprogram blandat med gamla folksånger.
Skolor har minnesstunder för fallna före detta elever. Lokala kommuner har det för sina söner och döttrar som fallit.
Dagen är för de allra flesta israeler en svår dag då det inte finns så många som inte direkt eller indirekt berörts av tragedin.
Det är en dag då du tänker tillbaka, då du minns de döda i olika situationer, kanske även just i det ögonblick de dog.
Det är dag då känslan av ödesgemenskapen är så stark.
Det är en dag som är så svår att beskriva på något annat språk än hebreiska.
------------------------------------------------
Jag har aldrig förstått varför hitills ingen grupp av svenska invandrare i Israel eller någon judisk grupp i Sverige tagit upp idee´n att på något sätt hedra invandrare från Sverige som med sin liv betalat priset för Israels självständighet.
Ideen har slängts fram men den har inte fått uppföljning. Varför vet jag ej. I Israel kanske för att de inte så få invandrarna från Sverige inte lever som en grupp utan lever till inte ringa del spridda geografiskt över hela landet och även kulturellt och religiöst spridda över ett stort spektrum.
Men det är svårare att förstå varför de zionistiska organisationerna i Sverige, som åtminnstånde intill de senare åren vid firandet av Israels självständighets dag i Sverige brukade hedra de svenska judar som under självständighetskriget åkte ner till Israel för att deltaga i den väpnade kampen som machal (frivilliga från utlandet) soldater.
Så vitt jag vet finns ingen uppgift på hur många invandrare från Sverige som har stupat eller mördats i terrorattacker.
Inget fall är mer tragiskt än ett annat, men personligen har ett av dem bitit sig fast i mitt medvetande. Hans namn är Robert Zelig Brunner. Han kommer inte från någon av de kända centrala judisk
a familjerna i Sverige. Tvärt om, hans föräldrar var överlevande från förintelsen som kom till Sverige efter andra världskriget och bosatte sig eller bosattes i Växjö. Robert föddes där 1950. Han hade en äldre syster (Rut). Robert invandrade till Israel 1972 och på försommaren 1973 påbörjade han sin militärtjänst i den israeliska armen (artilleriet). Efter en kortare grundutbildning plaserades han i ett förband av banddrivna artilleripjäser. På Yom kippurkrigets andra dag 071073 körde hans förband in i ett syriskt stridsvangsbakhåll på den norra delen av Golan höjderna. Robert var bland de som stupade.
Han efterlämnade mor och syster i Sverige
Han begravdes på den militära begravningsplatsen i Haifa.
Bloggar
FIM FN stänger av mikrofonen för palestinier som torterats i Libyen
Ilya Meyer Segregering, selektivitet och påtvingat utanförskap i Röda Korsets regi
MXp Sveriges nya demografiska karta innebär islamsk kultur
I Gilboas svala skugga Lydstat
Al HaMatzav Amos Oz 70 år
Jihad i Malmö Terrorister gömmer sig på sjukhus
Rabnor tycker och tänker Kobra o John Westlin
Sökandes sanningen-eller politiskt korrekt Gaza? Vad hände egentligen? Och varför?
Danofsky for President The Daily Show gör det igen
Israel i Sverige Dagen efter.
Hellströms okultiverade tanketrädgård Upprepade dumheter om arabvärlden och palestinierna
Mina tankar SIDA köper bil och betalar med våra pengar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar