I många avseenden är det ännu svårt att se vad president Barak H. Obamas utrikespolitik egentligen går ut på, frånsett att vara något annat än hans företredare George W. Bush's. Förhoppningsfullt trodde jag att vi skulle ha fått mer klarhet efter hans rundresa i delar av Europa och Asien. Men tyvärr...
Förutom i frågan om Afghanistan-Pakistan, där det förefaller att Obama och hans administration efter ett noggrant stabsarbete utarbetat ett program med klara linjer och färska nya grepp. Och det viktigaste, en målsättning för kriget.
Jag är alldeles övertygad om att jag kommer att återkomma inte så få gånger till Afghanistan-Pakistan problematiken på denna blogg.
Men som titeln för bloggposten säger så rör det här inlägget Obamas, dvs USAs nya politik visavi Iran och då speciellt dess nukleära program. Ur det Israeliska grodperspektivet har vi vant oss, och av mycket naturliga skäl, att det stora problemet är Irans kärnvapen program. Iran förnekar visserligen att det har ett sådant, men den israeliska stats- och militärledningen är helt enkelt skylldig att handla efter linjen av ett "worst case senario" dvs att Iran är på god väg att utveckla ett eget kärnvapen samt att de avser att använda det mot Israel. Hur kan vi tro något annat efter att Irans president gång på gång uttalar sig att staten Israel inte har något existensberättigande och bör strykas från världskartan!
Men det innebär ju inte att alla andra länder måste ha samma utgångs punkt för sin politik mot Iran. Därmed vill jag inte påstå att övriga länder inte är mycket bekymrade över frågan om den Iranska bomben. Men till skillnad från oss israeler är det inte en existensiell fråga för dem. Många av dem ser nog närmast på Iran med en bomb som Sverige på Indien med dess bomb. Indien har den tekniska möjligheten att a-bomba Sverige men det är inget som man måste ta hänsyn till i svensk försvarsplanering.
Med Iran och dess bomb är det dock en skillnad. Iran är en ideologisk stat med strävan att föra ut ett budskap och det är inte helt säkert att det inte också finns maktpolitiska strävanden att utöka landets teritorium.
När det gäller USA så är det mer eller mindre helt klart att Afghanistan-Pakistan är huvudproblemet i dess utrikespolitik och att detta enbart kan lösas genom en kombination av militära och civila åtgärder. Även om Afghanistan-Pakistan inte utgör ett existensiellt hot mot USA så ser den amerikanska (federala) statsledningen Afghanistan-Pakistan som ett hot. Detta beror i huvudsak på att Al Qaeda ännu verkar från nämnda länder under beskydd av Taliban rörelsen. I fall att Taliban skulle ta makten i Pakistan så skulle vägen till kärnvapen terror från Al Qaedas sida vara öppen.
Då USA av ovan nämnda skäl vill koncetrera sig på Afghanistan-Pakistan problemet blir det naturligt att USA vill, om inte binda upp Iran till sin Afghanistan-Pakistan politik, få drägliga förhållanden med Iran. Vi måste också ha klart för oss att president Obama till skillnad från sin företrädare, Bush, inte ser sig som försvarare av enbart den västerländska judeo-kristna kultursfären utan även demonstrerar en öppenhet mot vad han ser som den icke radikala delen av den islamska världen. (se hans tal inför det turkiska parlamentet 050409). Obama hoppas tydligtvis ännu genom förhandlingar få över Iran till den mer moderata islamska fållan.
När Nord Korea skickade upp en trestegs raket med en satelit(?) den 5 april 2009 utalade sig Obama ytterst kraftigt och utlovade drastiska internationella åtgärder pga Nord Koreas brott mot ingångna avtal. Prof. Eytan Gilboa förklarade att Obama står inför sitt första prov som världspolitisk ledare och omvärlden väntar nu på Washingtons reaktion. Han tillägger "Om han inte handlar nu så kommer han inte att kunna handla mot Iran".
I och för sig spelar det ingen roll att uppskjutningen tydligen misslyckades då den stat eller organisation som kan sända upp en satelit har den teknologiska kunskapen för att tillverka ballistiska långdistansraketer.
När nu president Obama vände sig till Iran med ett budskap om vilja att starta på nytt och försöka komma fram till samförstånds lösningar fick han försiktiga men dock bitvis positiva svar från den iranske presidenten Machmoud Ahmadinejad, som dock vidhöll att utan att USA totalt ändrade sin politik fanns det små chanser att man skulle kunna uppnå någon allvarlig förändring av situationen mellan de två länderna.
Allt efter som tiden gått sedan Obamas utspel har iranierna närmast skärpt tonen. Ett gott exempel på detta är intervjun med den iranske presidenten i "Der Spiegel" den 100409. Ett annat är den Iranske presidentens invigning av Irans första anläggning för tillverkning av kärnbränsle.
USA föreslår nu direkta samtal om de Iranska nukleära programmen mellan å ena sidan representanter för de fem ständiga medlemmarna av FNs säkerhetsråd samt Tyskland och å andra sidan Iran. Avsikten förefaller att vara att samtalen-förhandlingarna skall vara tidsbegränsade till högst 12 till 14 veckor, detta för att undvika att Iran skulle dra ut på samtalen parallelt som man snabbutvecklade projektet i fråga.
Ingeting är officiellt kännt om USAs målsättning för förhandlingarna eller huruvida den frågan ens ännu debaterats mellan de sex. Risken är uppenbar att man inte kommer att kunna ena sig bland de sex vilket ger Iran möjligheten att förbätta sin förhandlingsposition genom att spela ut de sex mot varandra.
Vad kommer USA att göra om förhandlingarna i realiteten bryter ihop?
Här kan man fråga sig om den amerikanska ledningen reflekterat över dilemmat med sammanbrutna förhandlingar? Skall man i det läget nöja sig med en långtgående kompromiss eller ta till kraftigare sanktioner? Under alla förhållanden måste man ha klart för sig att om man inte tar sig samman och beslutar sig för handling så kommer Iran inom ett år (Israels uppfattning) eller ca tre år (USAs uppfattning) ha minst en bomb. Och då blir förhandlingsläget ett helt annat.
Man kan också tänka sig ett alternativ då de sex går med på att Iran får under inspektion tillverka mellan en till tre bomber men endast använda dem i självförsvar. (vem skall definiera om det är frågan om självförsvar?).
I ett av sina tal i Europa framförde Obama den i och för sig goda men utopiska tanken på att alla kärnvapen skulle avskaffas. Tänk om Iran nappar på det förslaget och säger att Iran stänger ned sitt kärnvapenprogram under förutsättning att Israel skrotar sitt. Ett förslag som kommer att få majoritet i hela världen utom i Israel och troligtvis bland ett antal insatta personer i USAs försvarsetablissiment.
Men kommer detta förslag att föra med sig mer fred i världen. De två farligaste alternativen när det gäller kärnvapen upp- eller avrustning är total kärnvapen avrustning och okontrollerad spridning av dessa vapen. Om någon frågar sig varför en total kärnvapenavrustning är farlig så tänk er bara det kalla kriget utan kärnvapnens avskräckningseffekt.
Obama har inget lätt val, och det under förutsättning att han anser att det finns ett val. Om man tar i beaktande hans agerande i frågan Afghanistan-Pakistan och den lilla men symboliskt viktiga insatsen mot de somaliska piraterna (när de skadade amerikanskt intresse) så är trotts allt chanserna för ett Churchiliansk beslut större än ett Chamberlainskt större. Låt oss åtminstånde hoppas det.
Jag har tidigare behandlat det iranska kärnvapenprogrammet på denna blogg den 120309 och 030309.
Läs även andra bloggares åsikter om Iran, Kärnvapen, USA, Israel, Afganistan, Pakistan, Al Qaeda, Taliban,
DN
DN2
DN3
DN4
DN5
SvD
SvD2
SvD3
SvD4
Sydsvenskan
Sydsvenskan2
Dagen
Dagen2
Dagen3
VG
VG2
VG3
VG4
DB
DB2
Bloggar
FIM Egypten redo efterlysa Hizbollas apshejk via Interpol
Ilya Meyer Human rights and contempt for fellow human beings
MXp Hederskulturen i "Suicide City"
"I Gilboas svala skugga Lydstat
Al HaMatzav Dåligt PR av PA
Jihad i Malmö Rushdie m.fl.:Islamismen globalt hot
Rabnor tycker och tänker Yttrandefrihet och böter
Sökandes sanningen-eller politiskt korrekt Gaza? Vad hände egentligen? Och varför?
Danofsky for President Israels arme undrsöker sina soldaters agerande i Gaza
Israel i Sverige Vad sägs om lite fakta
Utrikesbloggen Utrikesnyheter
Hellströms okultiverade tanketrädgård Upprepade dumheter om arabvärlden och palestinierna
Mina tankar Turkiet tycker inte om åsiktsfrihet
Svansbo Egypten tar ton mot Hizbolla och Iran
Förutom i frågan om Afghanistan-Pakistan, där det förefaller att Obama och hans administration efter ett noggrant stabsarbete utarbetat ett program med klara linjer och färska nya grepp. Och det viktigaste, en målsättning för kriget.
Jag är alldeles övertygad om att jag kommer att återkomma inte så få gånger till Afghanistan-Pakistan problematiken på denna blogg.
Men som titeln för bloggposten säger så rör det här inlägget Obamas, dvs USAs nya politik visavi Iran och då speciellt dess nukleära program. Ur det Israeliska grodperspektivet har vi vant oss, och av mycket naturliga skäl, att det stora problemet är Irans kärnvapen program. Iran förnekar visserligen att det har ett sådant, men den israeliska stats- och militärledningen är helt enkelt skylldig att handla efter linjen av ett "worst case senario" dvs att Iran är på god väg att utveckla ett eget kärnvapen samt att de avser att använda det mot Israel. Hur kan vi tro något annat efter att Irans president gång på gång uttalar sig att staten Israel inte har något existensberättigande och bör strykas från världskartan!
Men det innebär ju inte att alla andra länder måste ha samma utgångs punkt för sin politik mot Iran. Därmed vill jag inte påstå att övriga länder inte är mycket bekymrade över frågan om den Iranska bomben. Men till skillnad från oss israeler är det inte en existensiell fråga för dem. Många av dem ser nog närmast på Iran med en bomb som Sverige på Indien med dess bomb. Indien har den tekniska möjligheten att a-bomba Sverige men det är inget som man måste ta hänsyn till i svensk försvarsplanering.
Med Iran och dess bomb är det dock en skillnad. Iran är en ideologisk stat med strävan att föra ut ett budskap och det är inte helt säkert att det inte också finns maktpolitiska strävanden att utöka landets teritorium.
När det gäller USA så är det mer eller mindre helt klart att Afghanistan-Pakistan är huvudproblemet i dess utrikespolitik och att detta enbart kan lösas genom en kombination av militära och civila åtgärder. Även om Afghanistan-Pakistan inte utgör ett existensiellt hot mot USA så ser den amerikanska (federala) statsledningen Afghanistan-Pakistan som ett hot. Detta beror i huvudsak på att Al Qaeda ännu verkar från nämnda länder under beskydd av Taliban rörelsen. I fall att Taliban skulle ta makten i Pakistan så skulle vägen till kärnvapen terror från Al Qaedas sida vara öppen.
Då USA av ovan nämnda skäl vill koncetrera sig på Afghanistan-Pakistan problemet blir det naturligt att USA vill, om inte binda upp Iran till sin Afghanistan-Pakistan politik, få drägliga förhållanden med Iran. Vi måste också ha klart för oss att president Obama till skillnad från sin företrädare, Bush, inte ser sig som försvarare av enbart den västerländska judeo-kristna kultursfären utan även demonstrerar en öppenhet mot vad han ser som den icke radikala delen av den islamska världen. (se hans tal inför det turkiska parlamentet 050409). Obama hoppas tydligtvis ännu genom förhandlingar få över Iran till den mer moderata islamska fållan.
När Nord Korea skickade upp en trestegs raket med en satelit(?) den 5 april 2009 utalade sig Obama ytterst kraftigt och utlovade drastiska internationella åtgärder pga Nord Koreas brott mot ingångna avtal. Prof. Eytan Gilboa förklarade att Obama står inför sitt första prov som världspolitisk ledare och omvärlden väntar nu på Washingtons reaktion. Han tillägger "Om han inte handlar nu så kommer han inte att kunna handla mot Iran".
I och för sig spelar det ingen roll att uppskjutningen tydligen misslyckades då den stat eller organisation som kan sända upp en satelit har den teknologiska kunskapen för att tillverka ballistiska långdistansraketer.
Det förefaller nu klart att FNs säkerhetsråd kommer att fördömma Nord Koreas handlande samt därutöver även yrka på ökade sanktioner mot Nord Korea då de fem permanenta medlemmarna har skrivit ihop sig. En definitiv seger för Obama och en klar signal till Iran. Ingen tvekan om att man i många regeringskanslier runt om i världen kommer att notera beslutet.
När nu president Obama vände sig till Iran med ett budskap om vilja att starta på nytt och försöka komma fram till samförstånds lösningar fick han försiktiga men dock bitvis positiva svar från den iranske presidenten Machmoud Ahmadinejad, som dock vidhöll att utan att USA totalt ändrade sin politik fanns det små chanser att man skulle kunna uppnå någon allvarlig förändring av situationen mellan de två länderna.
Allt efter som tiden gått sedan Obamas utspel har iranierna närmast skärpt tonen. Ett gott exempel på detta är intervjun med den iranske presidenten i "Der Spiegel" den 100409. Ett annat är den Iranske presidentens invigning av Irans första anläggning för tillverkning av kärnbränsle.
USA föreslår nu direkta samtal om de Iranska nukleära programmen mellan å ena sidan representanter för de fem ständiga medlemmarna av FNs säkerhetsråd samt Tyskland och å andra sidan Iran. Avsikten förefaller att vara att samtalen-förhandlingarna skall vara tidsbegränsade till högst 12 till 14 veckor, detta för att undvika att Iran skulle dra ut på samtalen parallelt som man snabbutvecklade projektet i fråga.
Ingeting är officiellt kännt om USAs målsättning för förhandlingarna eller huruvida den frågan ens ännu debaterats mellan de sex. Risken är uppenbar att man inte kommer att kunna ena sig bland de sex vilket ger Iran möjligheten att förbätta sin förhandlingsposition genom att spela ut de sex mot varandra.
Vad kommer USA att göra om förhandlingarna i realiteten bryter ihop?
Här kan man fråga sig om den amerikanska ledningen reflekterat över dilemmat med sammanbrutna förhandlingar? Skall man i det läget nöja sig med en långtgående kompromiss eller ta till kraftigare sanktioner? Under alla förhållanden måste man ha klart för sig att om man inte tar sig samman och beslutar sig för handling så kommer Iran inom ett år (Israels uppfattning) eller ca tre år (USAs uppfattning) ha minst en bomb. Och då blir förhandlingsläget ett helt annat.
Man kan också tänka sig ett alternativ då de sex går med på att Iran får under inspektion tillverka mellan en till tre bomber men endast använda dem i självförsvar. (vem skall definiera om det är frågan om självförsvar?).
I ett av sina tal i Europa framförde Obama den i och för sig goda men utopiska tanken på att alla kärnvapen skulle avskaffas. Tänk om Iran nappar på det förslaget och säger att Iran stänger ned sitt kärnvapenprogram under förutsättning att Israel skrotar sitt. Ett förslag som kommer att få majoritet i hela världen utom i Israel och troligtvis bland ett antal insatta personer i USAs försvarsetablissiment.
Men kommer detta förslag att föra med sig mer fred i världen. De två farligaste alternativen när det gäller kärnvapen upp- eller avrustning är total kärnvapen avrustning och okontrollerad spridning av dessa vapen. Om någon frågar sig varför en total kärnvapenavrustning är farlig så tänk er bara det kalla kriget utan kärnvapnens avskräckningseffekt.
Obama har inget lätt val, och det under förutsättning att han anser att det finns ett val. Om man tar i beaktande hans agerande i frågan Afghanistan-Pakistan och den lilla men symboliskt viktiga insatsen mot de somaliska piraterna (när de skadade amerikanskt intresse) så är trotts allt chanserna för ett Churchiliansk beslut större än ett Chamberlainskt större. Låt oss åtminstånde hoppas det.
Jag har tidigare behandlat det iranska kärnvapenprogrammet på denna blogg den 120309 och 030309.
Läs även andra bloggares åsikter om Iran, Kärnvapen, USA, Israel, Afganistan, Pakistan, Al Qaeda, Taliban,
DN
DN2
DN3
DN4
DN5
SvD
SvD2
SvD3
SvD4
Sydsvenskan
Sydsvenskan2
Dagen
Dagen2
Dagen3
VG
VG2
VG3
VG4
DB
DB2
Bloggar
FIM Egypten redo efterlysa Hizbollas apshejk via Interpol
Ilya Meyer Human rights and contempt for fellow human beings
MXp Hederskulturen i "Suicide City"
"I Gilboas svala skugga Lydstat
Al HaMatzav Dåligt PR av PA
Jihad i Malmö Rushdie m.fl.:Islamismen globalt hot
Rabnor tycker och tänker Yttrandefrihet och böter
Sökandes sanningen-eller politiskt korrekt Gaza? Vad hände egentligen? Och varför?
Danofsky for President Israels arme undrsöker sina soldaters agerande i Gaza
Israel i Sverige Vad sägs om lite fakta
Utrikesbloggen Utrikesnyheter
Hellströms okultiverade tanketrädgård Upprepade dumheter om arabvärlden och palestinierna
Mina tankar Turkiet tycker inte om åsiktsfrihet
Svansbo Egypten tar ton mot Hizbolla och Iran
4 kommentarer:
Snälla mr: al-qaida existerar inte. Det är allmänt vedertaget att det inte finns något al-qaida som en organisation med celler. Att använda begreppet i din text underminerar tyvärr dina argument. När USA går under nu så blir det tufft för Israel, risken är att vi har ett stort krig att vänta.
Hej anonym. Vad heter grottan du bor i?
Citat: "Hur kan vi tro något annat efter att Irans president gång på gång uttalar sig att staten Israel inte har något existensberättigande och bör strykas från världskartan!"
-Helt fel, vad han sa var att staten som ockuperar hela Jerusalem inte har något existensberättigande och att "tidens blad" kommer att vändas så att detta upphör. Dvs han uttalar sig för ett slut på ockupationen.
"Utplånas från kartan" finns inte som uttryck på hans språk. Det är en felöversättning som sprids av krigshetsare (som du?). Googla på detta tal och den diskussion som pågår för att skaffa dig mer kunskap! mvh jon
Skicka en kommentar