1. Det rysska luftvärnsrobot systemet S-300.
Jag har redan tidigare behandlat det ryska luftvärnsrobot systemet S-300 på den här bloggen. Se artiklar från den 2.9.08, 10.10.08, 20.10.08, 22.10.08, 22.12.08 och den 24.12.08.
Det viktiga ur denna artikels synvinkel är att om Ryssland levererar S-300 systemet till Iran i enlighet med avtalet mellan de två länderna från år 2005 så skulle luftangrepp mot de Iranska anläggningarna för utveckling av nukleära vapen bli ytterst svåra att genomföra.
Detta gäller även angrepp från USAs och Israels flygvapen. Detta till trotts att den förre chefen för det israeliska flygvapnet uttalade sig, inför de israeliska parlamentets utrikesutskott, i en riktning som kunde förstås som om det var praktiskt genomförbart. Uttalandet skedde efter att det israeliska flyvapnet under hösten 2008 utfört en stor och ytterst komplicerad manöver över östra medelhavet vilken internationell press påpekade att det kunde varit fråga en storskalig simulation av ett anfall på Iran. Enligt dessa presskällor stämde avstånden i manövern allt för väl in på avstånden mellan Israel och de Iranska anläggningarna. Vad som även lades som grund till spekulationerna var att både Greklands- och Turkiets väpnade styrkor innehar versioner av S-300 systemet. Nämnda två länder förnekade givetvis allt samarbete med den israeliska manövern.
Israel har under de senaste åren gjort ett stort antal framstötar till den ryska statsledningen om det ur Israels synpunkt och världen i övrigt olyckliga i ett slutgiltigt ryskt beslut om leverans , då detta ytterst starkt skulle försvåra alla meningsfulla förhandlingar med Iran om att inte utveckla kärnvapen.
Varje gång som det funnits rapporter om att systemet skulle levereras så har de ryska myndigheterna förnekat sanningshalten i dessa ryckten.
Enligt rapporter från den ryska nyhetsbyrån Interfax överväger de ryska myndigheterna nu att frysa avtalet med Iran från år 2005. Detta grundar Interfax på uppgifter från "viktiga och insatta källor".
Det aviserade ryska beslutet är givetvis en del i det diplomatiska spelet som nu försigår mellan USA och Ryssland för att uppnå ett närmande mellan de två ländena och övervinna den kris som uppstod dem emellan p.g.a. kriget i Georgien sommaren 2008 och de amerikanska planerna på att installera antirobot vapen sköldar på tjeckiskt och polskt område. Trotts att USA försäkrade att robotsköldarna inte var avsedda mot ryska robotar utan mot robotar från annat land (Iran) förklarade den ryska ledningen att om USA slutligen skulle genomföra sina planer så skulle de bli tvungna att från sin sida stationera med kärnvapen utrustade robotar i Kalininggrad (f.d. Köningsberg) enklaven.
Under de sista veckorna har Obama administrationen fört fram trevare till Ryssland med innebörd att om Ryssland skulle vara villigt att hjälpa till med att på diplomatisk väg få Iran att klart och tydligt skrinlägga sina planer på att utveckla kärnvapen, så kunde USA överväga att ompröva beslutet om förläggningen av antirobot sköldarna i Tjeckien och Polen.
Det förefaller ytterst troligt att de ryska uppgifterna om ett frysande av 2005 års avtal mellan Ryssland och Iran är ett svar på USAs diplomatiska trevare.
2. Iranska (a-)bomben och amerikansk förvirring
Enligt en rapport från The International Atomic Energy Agency (IAEA) som publicerades i början av mars månad hade Iran redan 1010 kg uran som är uppgraderat om än till en låg nivå. Detta uran är visserligen klyvbart men inte ännu av den sort (weapon grade) som behövs för en a-bomb. Enligt experter skulle denna mängd av uppgraderat uran räcka till för att under en kortare tid få fram nog med uran av "weapon grade" kvalitet för att tillverka en bomb.
Detta ledde till att USAs ÖB, Mike Mullen, förklarade i en TV- intervju den 1 mars att enligt de uppgifter han hade Iran har nog med uran för att bygga en bomb. Se denna blogg den 3 mars 2009.
Nu började den amerikanska förvirringen i frågan. Försvarsminister Robert Gates förklarade nästan omedelbart i en annan intervju att Iran ännu inte kommit till det stadium där de kunde tillverka en atombomb!
Den 10 mars vid ett sammanträde i den amerikanska senatens "Armed Services Committie" förklarade Dennis Blair - Director of National Intellegence - och Defence Intellegence Agency Director Lt. Gen Michael Maples att Iran ännu inte har tillgång till "weapon grade" uran. Dessutom påpekade de att enligt deras uppfattning Iran ännu inte slutgiltigt tagit beslutet att tillverka sådant uran.
Både Blair och Maples tog dessutom upp Irans utvecklingsprojekt med ballistiska raketer. Det framkom enligt deras vittnesmål att Iran gjort avsevärda framsteg på detta område, men påpekade dock att projektet var administrativ skilt från kärnvapenprojektet.
Som om inte de åvan nämnda motsägelserna vore nog oroande så publicerade The Washington Institute for Near East Policy en rapport som klart säger att Iran kommit mer eller mindre till den punkt där det kan tillverka en atombomb.
Denna rapport citerades av Debka File med det "lilla" tillägget att det rörde sig om en iransk möjlighet att tillverka 50 kärnladdningar. Debkas rapport citerades av både Israels Radio kanal B och Arme Radion på eftermiddagen den 10 mars.
Vid kontroll på nämnda instituts hemsida framkommer inget som stöder påståendet om 50 kärnladdningar, så detta får stå för de som publicerat det.
3.Kommentarer
Först och främst är det lindrigt sagt en smula skrämmande med att en inte ringa del, troligtvis majoriteten, av de amerikanska underrättele organisationerna ännu föredrar att hålla fast vid linjen från den nationella intellegece bedömningen i november 2007 trotts att så många tecken tyder på att den var felaktig.
Det går inte bara att säga, som det ibland görs från amerikanskt håll, att Israel automatiskt annammar ett "worst case senario" i den iranska frågan. Även om detta är ett faktum så finns det mycket starka skäl för att Israel tar den linjen då faktumet är att det räcker om Iran fäller två atombomber på Israel för att Israel skall sluta att finnas till som en fungerande stat. Två iranska bomber på USA raderar inte ut USA. Att i båda fallen Iran går svårt skadad till totalraserat ur konflikten pga att både USA och Israel har "second strike capability" är något som man inte kan vara säker på att Ayatollorna i Teheran tar hänsyn till.
Man kan också fråga sig varför tvivlarna inom USAs "intellegence establishment" inte drar samma slutsatser som chefen för det militära underättelseväsendet i Israel gjorde av IAEAs åvan nämnda uppfattning att Iran redan har över ett ton delvis uppgraderat uran, när han vid ett regeringssammanträde den 8 mars förklarade att Iran dels hade uppnått den teknologiska kapaciteten att tillverka en a-bomb samt att det redan nu hade nog med klyvbart material för att inom en snar framtid (ca ett år) kunnat tillverka nog med "weapon grade" uran för minst en bomb.
Jag har redan tidigare behandlat det ryska luftvärnsrobot systemet S-300 på den här bloggen. Se artiklar från den 2.9.08, 10.10.08, 20.10.08, 22.10.08, 22.12.08 och den 24.12.08.
Det viktiga ur denna artikels synvinkel är att om Ryssland levererar S-300 systemet till Iran i enlighet med avtalet mellan de två länderna från år 2005 så skulle luftangrepp mot de Iranska anläggningarna för utveckling av nukleära vapen bli ytterst svåra att genomföra.
Detta gäller även angrepp från USAs och Israels flygvapen. Detta till trotts att den förre chefen för det israeliska flygvapnet uttalade sig, inför de israeliska parlamentets utrikesutskott, i en riktning som kunde förstås som om det var praktiskt genomförbart. Uttalandet skedde efter att det israeliska flyvapnet under hösten 2008 utfört en stor och ytterst komplicerad manöver över östra medelhavet vilken internationell press påpekade att det kunde varit fråga en storskalig simulation av ett anfall på Iran. Enligt dessa presskällor stämde avstånden i manövern allt för väl in på avstånden mellan Israel och de Iranska anläggningarna. Vad som även lades som grund till spekulationerna var att både Greklands- och Turkiets väpnade styrkor innehar versioner av S-300 systemet. Nämnda två länder förnekade givetvis allt samarbete med den israeliska manövern.
Israel har under de senaste åren gjort ett stort antal framstötar till den ryska statsledningen om det ur Israels synpunkt och världen i övrigt olyckliga i ett slutgiltigt ryskt beslut om leverans , då detta ytterst starkt skulle försvåra alla meningsfulla förhandlingar med Iran om att inte utveckla kärnvapen.
Varje gång som det funnits rapporter om att systemet skulle levereras så har de ryska myndigheterna förnekat sanningshalten i dessa ryckten.
Enligt rapporter från den ryska nyhetsbyrån Interfax överväger de ryska myndigheterna nu att frysa avtalet med Iran från år 2005. Detta grundar Interfax på uppgifter från "viktiga och insatta källor".
Det aviserade ryska beslutet är givetvis en del i det diplomatiska spelet som nu försigår mellan USA och Ryssland för att uppnå ett närmande mellan de två ländena och övervinna den kris som uppstod dem emellan p.g.a. kriget i Georgien sommaren 2008 och de amerikanska planerna på att installera antirobot vapen sköldar på tjeckiskt och polskt område. Trotts att USA försäkrade att robotsköldarna inte var avsedda mot ryska robotar utan mot robotar från annat land (Iran) förklarade den ryska ledningen att om USA slutligen skulle genomföra sina planer så skulle de bli tvungna att från sin sida stationera med kärnvapen utrustade robotar i Kalininggrad (f.d. Köningsberg) enklaven.
Under de sista veckorna har Obama administrationen fört fram trevare till Ryssland med innebörd att om Ryssland skulle vara villigt att hjälpa till med att på diplomatisk väg få Iran att klart och tydligt skrinlägga sina planer på att utveckla kärnvapen, så kunde USA överväga att ompröva beslutet om förläggningen av antirobot sköldarna i Tjeckien och Polen.
Det förefaller ytterst troligt att de ryska uppgifterna om ett frysande av 2005 års avtal mellan Ryssland och Iran är ett svar på USAs diplomatiska trevare.
2. Iranska (a-)bomben och amerikansk förvirring
Enligt en rapport från The International Atomic Energy Agency (IAEA) som publicerades i början av mars månad hade Iran redan 1010 kg uran som är uppgraderat om än till en låg nivå. Detta uran är visserligen klyvbart men inte ännu av den sort (weapon grade) som behövs för en a-bomb. Enligt experter skulle denna mängd av uppgraderat uran räcka till för att under en kortare tid få fram nog med uran av "weapon grade" kvalitet för att tillverka en bomb.
Detta ledde till att USAs ÖB, Mike Mullen, förklarade i en TV- intervju den 1 mars att enligt de uppgifter han hade Iran har nog med uran för att bygga en bomb. Se denna blogg den 3 mars 2009.
Nu började den amerikanska förvirringen i frågan. Försvarsminister Robert Gates förklarade nästan omedelbart i en annan intervju att Iran ännu inte kommit till det stadium där de kunde tillverka en atombomb!
Den 10 mars vid ett sammanträde i den amerikanska senatens "Armed Services Committie" förklarade Dennis Blair - Director of National Intellegence - och Defence Intellegence Agency Director Lt. Gen Michael Maples att Iran ännu inte har tillgång till "weapon grade" uran. Dessutom påpekade de att enligt deras uppfattning Iran ännu inte slutgiltigt tagit beslutet att tillverka sådant uran.
Både Blair och Maples tog dessutom upp Irans utvecklingsprojekt med ballistiska raketer. Det framkom enligt deras vittnesmål att Iran gjort avsevärda framsteg på detta område, men påpekade dock att projektet var administrativ skilt från kärnvapenprojektet.
Som om inte de åvan nämnda motsägelserna vore nog oroande så publicerade The Washington Institute for Near East Policy en rapport som klart säger att Iran kommit mer eller mindre till den punkt där det kan tillverka en atombomb.
Denna rapport citerades av Debka File med det "lilla" tillägget att det rörde sig om en iransk möjlighet att tillverka 50 kärnladdningar. Debkas rapport citerades av både Israels Radio kanal B och Arme Radion på eftermiddagen den 10 mars.
Vid kontroll på nämnda instituts hemsida framkommer inget som stöder påståendet om 50 kärnladdningar, så detta får stå för de som publicerat det.
3.Kommentarer
Först och främst är det lindrigt sagt en smula skrämmande med att en inte ringa del, troligtvis majoriteten, av de amerikanska underrättele organisationerna ännu föredrar att hålla fast vid linjen från den nationella intellegece bedömningen i november 2007 trotts att så många tecken tyder på att den var felaktig.
Det går inte bara att säga, som det ibland görs från amerikanskt håll, att Israel automatiskt annammar ett "worst case senario" i den iranska frågan. Även om detta är ett faktum så finns det mycket starka skäl för att Israel tar den linjen då faktumet är att det räcker om Iran fäller två atombomber på Israel för att Israel skall sluta att finnas till som en fungerande stat. Två iranska bomber på USA raderar inte ut USA. Att i båda fallen Iran går svårt skadad till totalraserat ur konflikten pga att både USA och Israel har "second strike capability" är något som man inte kan vara säker på att Ayatollorna i Teheran tar hänsyn till.
Man kan också fråga sig varför tvivlarna inom USAs "intellegence establishment" inte drar samma slutsatser som chefen för det militära underättelseväsendet i Israel gjorde av IAEAs åvan nämnda uppfattning att Iran redan har över ett ton delvis uppgraderat uran, när han vid ett regeringssammanträde den 8 mars förklarade att Iran dels hade uppnått den teknologiska kapaciteten att tillverka en a-bomb samt att det redan nu hade nog med klyvbart material för att inom en snar framtid (ca ett år) kunnat tillverka nog med "weapon grade" uran för minst en bomb.
Läs även andra bloggares åsikter om USA, Ryssland, Israel, Nukleära vapen, Luftvärns robotar,
Iran,
DN
DN2
DN3
SvD
Svd2
SvD3
SvD4
Sydsvenskan
Dagen
VG
DB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar