Jag vet att detta är ett lite annorlunda inlägg på min blogg. Dels är det personligt, dels ligger det en smula utanför ramen av vad jag brukar skriva om. Men jag kan inte låta bli att kommentera vad som händer i Malmö.
Jag hade tidigare mycket kontakt med Malmö och dess judiska befolkning, då min före detta var uppvuxen i nämnda stad. Genom henne och hennes familj kom jag i kontakt med många malmöjudar som kommit till Sverige efter 1945 och fått en fristad där de kunde pussla i hop sitt liv efter vad de genomgått under andra världskriget.
Jag tror mig kunna förstå vad de och deras barn och barnbarn känner i dag. Det kan inte vara lätt att uppleva sig att vara på början av en repris av vad de som kom som människospillror till Malmö 1945-46 upplevt åren innan.
Själv kom jag under 1960-talet till övertygelsen om att det inte fanns en judisk framtid i Sverige inte pga antisemitism utan att vi var en för liten grupp för att som grupp kunna kulturellt överleva i Sverige. Därför tog jag hustru och son och flyttade till Israel i januari 1972. Det har inte alltid varit lätt, men jag har aldrig ångrat mig.
Barbro Posner säger i intervjun i SvD den 5 mars 2009 att att hon inte känner sig trygg i Malmö längre. Jag förstår henne. Frågan är bara om judar kan känna sig trygga någonstans. Trygghet är en relativ känsla. Judars trygghet i Sverige är beroende på övriga Svenskars beteende. Själva kan de bara påverka på marginalen.
För judar i Israel är saken helt annorlunda. Det är inte så lätt att leva i ett land som mer eller mindre hela tiden befinner sig i krigstillstånd. Men vår trygghet beror på oss själva. Vi är inte beroende av vad en majoritetsbefolkning tycker och gör.
Tyvärr så börjar det nog stå klart att de svenska judarna inte riktigt är hemma utan är en smula gäster i Sverige. Det är inte något som hänt plötsligt utan det är något som utvecklat sig sakta men säkert. Vad som händer i dag i Malmö och i andra delar av Sverige är dessutom till absolut största delen ren antisemitism och har mycket lite att göra med Mellanöstern problematiken.
Jag kommer ihåg att några dar innan jag flyttade till Israel en av mina judiska bekanta frågade mig varför jag verkligen gjorde det. Efter att jag förklarat sa han. Du har fel, det kan aldrig bli så här. Mitt svar var, jag hoppas för din skull att du har rätt, men tyvärr tror jag att den dag kommer då jag står och väntar på dig på Ben Gurion flygplatsen. Det är alltid trevligt att få rätt, men det är trotts allt mycket tragiskt att jag fick det.
Läs även andra bloggares åsikter om Malmö, Sverige, Antisemitism
DN
DN2
DN3
DN4
DN5
SvD
SvD2
SvD3
SvD4
SvD5
Sydsvenskan
Sydsvenskan2
Sydsvenskan3
Sydsvenskan4
Dagen
Jag hade tidigare mycket kontakt med Malmö och dess judiska befolkning, då min före detta var uppvuxen i nämnda stad. Genom henne och hennes familj kom jag i kontakt med många malmöjudar som kommit till Sverige efter 1945 och fått en fristad där de kunde pussla i hop sitt liv efter vad de genomgått under andra världskriget.
Jag tror mig kunna förstå vad de och deras barn och barnbarn känner i dag. Det kan inte vara lätt att uppleva sig att vara på början av en repris av vad de som kom som människospillror till Malmö 1945-46 upplevt åren innan.
Själv kom jag under 1960-talet till övertygelsen om att det inte fanns en judisk framtid i Sverige inte pga antisemitism utan att vi var en för liten grupp för att som grupp kunna kulturellt överleva i Sverige. Därför tog jag hustru och son och flyttade till Israel i januari 1972. Det har inte alltid varit lätt, men jag har aldrig ångrat mig.
Barbro Posner säger i intervjun i SvD den 5 mars 2009 att att hon inte känner sig trygg i Malmö längre. Jag förstår henne. Frågan är bara om judar kan känna sig trygga någonstans. Trygghet är en relativ känsla. Judars trygghet i Sverige är beroende på övriga Svenskars beteende. Själva kan de bara påverka på marginalen.
För judar i Israel är saken helt annorlunda. Det är inte så lätt att leva i ett land som mer eller mindre hela tiden befinner sig i krigstillstånd. Men vår trygghet beror på oss själva. Vi är inte beroende av vad en majoritetsbefolkning tycker och gör.
Tyvärr så börjar det nog stå klart att de svenska judarna inte riktigt är hemma utan är en smula gäster i Sverige. Det är inte något som hänt plötsligt utan det är något som utvecklat sig sakta men säkert. Vad som händer i dag i Malmö och i andra delar av Sverige är dessutom till absolut största delen ren antisemitism och har mycket lite att göra med Mellanöstern problematiken.
Jag kommer ihåg att några dar innan jag flyttade till Israel en av mina judiska bekanta frågade mig varför jag verkligen gjorde det. Efter att jag förklarat sa han. Du har fel, det kan aldrig bli så här. Mitt svar var, jag hoppas för din skull att du har rätt, men tyvärr tror jag att den dag kommer då jag står och väntar på dig på Ben Gurion flygplatsen. Det är alltid trevligt att få rätt, men det är trotts allt mycket tragiskt att jag fick det.
Läs även andra bloggares åsikter om Malmö, Sverige, Antisemitism
DN
DN2
DN3
DN4
DN5
SvD
SvD2
SvD3
SvD4
SvD5
Sydsvenskan
Sydsvenskan2
Sydsvenskan3
Sydsvenskan4
Dagen
9 kommentarer:
Tack för ett otroligt fint inlägg. Du uttrycker det som är så svårt att säga i ord, i grund och botten kanske tryggheten är allt, utan den kan man inte riktigt leva. Jag förstår, och att känna sig som gäst i ett land kan inte vara en trevlig känsla speciellt inte med tanke på vad familjerna gått igenom. Det är pinsamt det är vad det är.. Tack!
Jag håller med om att det var annorlunda, jämfört med det du skrivit tidigare - men fy bubblan vad bra det var!
Lyssna på det här: För två år sedan gjorde en tidning (jag tror att det var Världen Idag) en undersökning om hur judar har det här i Sverige - och hur de judiska församlingarna har det. Två saker som speciellt fastnade i mitt minne var att den judiska församlingen i Stockholm använder 1/4 av sin budget till säkerhet! Sedan var det en judisk kvinna som intervjuades. Hon sade att hon känner sig mer trygg när hon besöker Israel - jämfört med då hon är hemma i Sverige.
Sjukt.
Och så lite fjäsk också:
För varje dag som går blir du mer och mer min favoritbloggare. ;) Skulle vara trevligt att träffa dig någon gång över en kopp te... ;)
Alltså seriöst, det här är vad jag skulle vilja kalla TRAMS!
Det har inget med antisemitism att göra, det är inte "judar" som de protesterar mot utan Israel och Israeler, märkbar skillnad.
Sen att de demonstrerar vid ett sportevenemang är förjävligt för som idrottare tycker jag man ska hålla idrott och politik åtskiljt, ett bättre ställe att demonstrera hade varit vid Israels ambassad.
Sen tycker jag det är lite oroväckande att Israeler tar fram "antisemitism" som anklagelse mot alla som inte stödjer dem helhjärtat, för det riskerar att få följden som ordet "rasist" har fått idag, dvs ingen bryr sig för alla som har minsta lilla kritik mot invandrare, invandringspolitiken eller kallar "chockladboll" för negerboll åker på rasist stämpeln, alla är alltså rasister och ingen bryr sig längre förutom några få politiker, men även dessa verkar sluta tänka på risken att bli "rasist stämplad" idag då order missbrukats så kraftigt. Israel ska akta sig för att missbruka antisemit, man ser redan tendenser till att folk har ledsnat på att höra den klagan så fort det är något negativt om Israel som yttras. snart bryr sig folk inte längre om ordet och då är de riktiga antisemiterna trygga.
Verkar som om Ariel Fürth inte riktigt har alla hästar hemma. Först skriver han att haninte emigrerade till Israel p g a av antisemism. Längre ned skriver han att han emigrerade p g a antisemitismen.
Maestro, det låter här som om någon inte kan läsa diskurs ordentligt.
Först läser du att "Ariel" inte emigrerade till Israel pga antisemitism. Detta är fel och rätt. Han heter dessvärre inte Ariel utan Arieh, där har du fel. Men visst stämmer det att han inte flyttade ner till Israel pga. antisemitism. Detta skriver Arieh.
Sedan drar du slutsatsen att "Längre ned skriver han att han emigrerade p g a antisemitismen.". Detta är tyvärr en helt fel dragen slutsats som inte går att få stöd i texten utan helt och hållet vilar på din egen tolkning och projicerande.
Arieh skriver att han flyttade för att: "...vi var en för liten grupp för att som grupp kunna kulturellt överleva i Sverige.".
I denna minoritetsproblematik som alla minoritetsgrupper i Sverige står inför ingår en rad problem där bristande kulturell sammanhållning, assimilation, främlingsfientlighet och minoritetens identitetssökande ingår bland många andra. Så, visst du kan finna antisemitism i denna minoritetsproblematik men som Arieh skrev så var det inte antisemitismen som fick honom att flytta "utan att vi var en för liten grupp för att som grupp kunna kulturellt överleva i Sverige".
Så som du ser illusterar du (Maestro) inte att Ariehs inlägg är bristande i logiken utan att enbart Ni visar brister i Er analys av texten.
I vilket fall så finns det inget i texten som är paradoxalt vilket du försöker åsyfta. Om något så kanske texten är sparsmakad på information men det är upp till författare av texter att själv avgöra vad han/hon vill uppge och inte. Det är dock inte upp till dig att bedömma någons text på basis av information som helt enkelt inte finns där.
Anonym sa...
"Det har inget med antisemitism att göra, det är inte "judar" som de protesterar mot utan Israel och Israeler, märkbar skillnad."
Din personliga syn av det hela kan vara så - men det säger inte att andra genomsyras av judehat.
2Sen tycker jag det är lite oroväckande att Israeler tar fram "antisemitism" som anklagelse mot alla som inte stödjer dem helhjärtat, för det riskerar att få följden som ordet "rasist" har fått idag, dvs ingen bryr sig för alla som har minsta lilla kritik mot invandrare, invandringspolitiken eller kallar "chockladboll" för negerboll åker på rasist stämpeln, alla är alltså rasister och ingen bryr sig längre förutom några få politiker, men även dessa verkar sluta tänka på risken att bli "rasist stämplad" idag då order missbrukats så kraftigt. Israel ska akta sig för att missbruka antisemit, man ser redan tendenser till att folk har ledsnat på att höra den klagan så fort det är något negativt om Israel som yttras. snart bryr sig folk inte längre om ordet och då är de riktiga antisemiterna trygga."
Då vore det väldigt trevligt om den motsatta sidan skulle välja en mer passande användning av ordet "islamofob" - för det är precis vad man blir kallad om man kriticerar den palestinska sidan lite för hårt.
1-1 i att kalla varandra för "fel" saker.
3-2 till Israel i Davis Cup.
Daniel. Nedanstående citat kan bara tolkas på ett sätt nämligen att han till sin vän innan han flyttade sa att han flyttade p g a antisemitism.
Vad som händer i dag i Malmö och i andra delar av Sverige är dessutom till absolut största delen ren antisemitism och har mycket lite att göra med Mellanöstern problematiken.
Jag kommer ihåg att några dar innan jag flyttade till Israel en av mina judiska bekanta frågade mig varför jag verkligen gjorde det. Efter att jag förklarat sa han, Du har fel, det kan aldrig bli så här. Mitt svar var, jag hoppas för din skull att du har rätt, men tyvärr tror jag att den dag kommer då jag står och väntar på dig på Ben Gurion flygplatsen. Det är alltid trevligt att få rätt, men det är trotts allt mycket tragiskt att jag fick det.
Nej, det är sorgligt. "Stoppa matchen" är en politisk paroll som användes även mot Chile på 70-talet. Den har inget med ras att göra. "Stoppa matchen" har ett politiskt budskap, till politiker i Israel, att göra större ansträngningar för fredsprocessen med palestinier. Det är inte antisemitism. Jag har stor respekt för judisk kultur och det judiska folket men jag är för protester mot ockupationen.
Oavsett vad man själv tycker om Israels agerande i Gaza, så ska alla naturligtvis få säga sin mening. Det som gjorde protesterna mot matchen i Malmö så upprörande var det att man blandade ihop ett lands politik med ett helt folk. Plötsligt kunde vissa inte tänka sig att högtidlighålla minnet av Förintelsen. Som om de som drabbades av denna utrotningskampanj ens på ett teoretiskt sätt skulle kunna vara delaktiga i det som skedde i Gaza. Jag skäms över de av mina landsmän som gör sådana kopplingar. Och jag vill att de av mina landsmän som är judar ska kunna känna sig precis lika hemma här i Sverige som jag gör. Sverige vore inte Sverige utan er!
friskytten.blogg.se
Skicka en kommentar