Att världen är en smula underlig är ju knappast något nytt. Men utan att på minsta sätt vilja ifrågasätta Barack H. Obamas goda vilja kan man undra varför så många runt om i världen är så förtjusta i honom. Speciellt de alla som anser sig ha någon liberal eller annan vänsterinställning. Samtidigt som dessa än i dag förfasar sig över företrädaren George W. Bushs politik.
Bush hade en konsekvent uppfattning hur man skulle uppmuntra befolkningen i stater där islam var den övervägande relogionen. Han var övertygad om att om islamskt land demokratiserades så skulle det bli mindre mottagligt för den internationella jehadist rörelsen och sakta men säkert infoga sig in de "goda" ländernas läger. Han tvingade Israel att tillåta Hamas ställa upp i valet i den Palestinska självstyrande enheten (PA), trotts starka varningar från Egypten, Jordanien och Israel. Hamas vann valet. Knappast en seger för de goda! Dessutom förde Bush´s demokratiseringsiver med sig att Muslim Brotherhood gick starkt fram i parlamentvalet i Egypten samt att Hizbolla i Libanon fick defacto vetorätt i den libanesiska regeringen efter det i Doha, Qatar, den 21 maj 2008 ingågna s.k. Doha Agreement . Detta avtal stöddes öppet och aktivt av USA. Det är dessutom troligt att det av Hizbolla ledda blocket kommer att vinna parlamentsvalet den 7 juni 2009.
Obamas utrikespolitik, som bygger på USA´s (nationella) intressen, bortser mer eller mindre helt från "detaljer" som demokratisering och mänskliga rättigheter så vida de inte tillfälligtvis faller samman med USA´s nationella intressena. Detta verkar inte på något sätt störa de progressiva krafterna i Europa som helhjärtat stöder Obama i stort (!). Det kompliserar dock givetvis USA´s republikanska parti som får uppenbara svårigheter att profilera sig. Att den Pakistanska armen, på uttrycklig amerikansk order under den sista månaden fört ett blodigt krig mot Taliban i och runt Swat dalen i Pakistan som dessutom fört med sig bortemot 1.5 milioner civila flyktingar, passerar utan större internationella protester.
Obama vill skapa en koalition av moderata arabiska stater för att kunna komma tillrätta med de amerikanska problemen i Irak och Afghanistan-Pakistan, samt att paralellt med dessas (de moderata arabstaterna) hjälp försöka få Iran att ge upp sitt militära nukleära program utan att behöva använda sig av aktivt militärt ingripande.
Detta skrivs som en liten inledning 11 timmar innan Obama i Kairos universitet börjar sitt tal till världens islamska befolkning. Det antas allmänt att han kommer att försöka isolera de extrema islamska terroristelementen från den stora massan av den islamska nationen.
-------------------------------------------------------
Obamas tal
Ingen tvekan om saken. Obamas tal är ett av de stora politiska talen som hållits under de senaste åren. Språkmässigt på hög nivå. Det var inte ett detaljprogram utan ett politiskt framåtriktat ide-ramprogram.
Tyvärr tror jag att en stor del av de omedelbara kommentarerna i både skrftliga som etermedia författats av personer som inte läst talet noggrant eller riktat hela sin uppmärksamhet på en viss del av talet utan att sätta in den delen i talets helhet.
Obama vill föra fram linjen att USA och den islamska världen kan samarbeta då enligt hans uppfattning det egentligen inte finns reella motsättningar mellan dem om man i positiv anda lyssnar till och försöker förstå vad den andra sidan framför.
Talet innehåller inte så få och i bland något överdrivna hyllningar till den islamska kulturen och dess bidrag till den världens allmänna kunskapskultur. Men en politiker, och Obama är en slipad sådan, måste ju marknadsföra sina ideer.
Det märks mycket tydligt att Obama är amerikan. Ingen europeisk topp politiker skulle byggt upp ett tal på samverkan mellan religiösa kulturer och religionsfrihet på det sätt som Obama gör. I detta ligger ett inte så litet problem. Den amerikanska kulturen bygger visserligen på det judeo-kristna kulturarvet men den ensklide medborgarens religiösa uppfattning och tillhörighet hans privatsak. Islamska samhällen fungerar inte på det sättet. I dem är islam en integrerad del av stats- och samhälls systemet. Islam är en mycket starkt missionerande religion. En grundläggande dogm är att ett land som med våld eller fredliga medel erövras av islam för all framtid skall tillhöra den islamska världen (Dar el Salam). Till exempel Andalusien i södra Spanien är enligt islamsk uppfattning än i dag ett område som skall tas till baka från de otrogna.
Obama är övertygad om, och förhoppningsfullt har han rätt, att stor majoritet av världens islamska befolkning är öppen för en ärlig dialog - i tal som i handling - även om dialogen kan komma att störas av större och mindre hinder och missförstånd som måste överbryggas i samförstånd.
Han, Obama, är helt klar i sitt fördömmande av de islamska element - han kallar dem "violent extremists", som hotar det amerikanska folkets väl och ve och att han inte drar sig för att använda väpnad styrka för att försvara det nämnda folkets fysiska säkerhet. Men han påpekar också att den islamska befolkningen måste dra sitt strå till stacken genom att säga att extremisterna skall isoleras och göras ovälkommna i de islamska samhällena.
Endast när det gällde Afghanistan innehöll talet praktiska ideer på hur politiken skulle utföras i stort. De nya riktlinjerna som redan bitvis utförs i området förefaller, åtminstånde teoretiskt, vara helt ok. De bygger i stort sätt på teorierna om "war amongst the people".
I en ytterst viktig fråga, Iran och dess kärnvapenprogram, var talet en besvikelse, och inte bara ur israelisk synpunkt utan även för länder som Egypten, Saudi Arabien och de små staterna längs den arabiska halvöns nord och västkust. För många av dessa länders ledningar är frågan om den Iranska bomben mycket mer brinnande än den Israelisk-Palestinska konflikten. Det fanns inte ett ända ord om hur länge USA skulle vara viligt att försöka uppnå samförstånd med Iran och ingeting om att eventuella sanktioner eller militära åtgärder i fallet att Iran inte visade sig vara villigt att avstå från de militära delen av sitt kärnvapenprogram.
I de delar av talet som behandlade demokrati, religionsfrihet och kvinnors rättigheter var talet definitivt inte vad många av de islamska ländernas politiska och religiösa ledare skulle vilja höra. Å andra sidan är en hel del av vad Obama sade om religionsfrihet och kvinnliga rättigheter enligt europeisk uppfattning alltför undfallande mot islamska uppfattningar.
En av Obamas principer är att inte sticka under stol med åsikter som inte är populära hos åhörarna eller samtalspartnerna. Att i Kairos universitet, i ett tal som går ut över hela den islamska världen (och resten av världen dessutom), stå och säga "America´s strong bonds with Israel are well known. This bond is unbreakable. It is based on cultural and historical ties, and the recognition that the aspiration for a Jewish homeland is rooted in a tragic history that cannot be denied." är modigt och definitivt inte politicaly correct.
Att det hade varit än bättre om Obama klart och tydligt och inte enbart indirekt (cutural and historical ties) förklarat att inte enbart förintelsen utan även drömmen om det förlovade landet (Eretz Israel) legitimerade den Israeliska staten, är självklart men i poitik kan man inte få allt.
Obamas uppfattning att tvåstatsmodellen och ett stopp på vidarebyggande av bosättningar i de okuperade områdena måste godtagas av Israel är definitivt inget nytt amerikanskt krav. Israel under Ariel Sharons ledning godtog "Färdplanen" i vilken både tvåstatsmodellen och byggstoppet av bosättningar är grundläggande delar.
Att som den nuvarande israeliska premiärministern inte officiellt godta ideen om tvåstatslösningen är bara att ge araberna onödiga pluspoäng. Mycket bättre att säga ja och sen se hur palestinierna klarar av det. Chansen att det hela lyckas är tyvärr inte stor men varför skall Israel behöva ta skulden?
Om man läser talet noggrant så står det helt klart att det inte är frågan om några altruistiska politiska uttalanden utan att det rör sig om krassa intressepolitiska ställningstaganden. Inlindade i en massa vackra ord.
I och för sig OK. En stormakts utrikespolitik kan knappast vara något annat. President Carter kan stå som ett avskräckande exempel.
Läs även andra bloggares åsikter om Obama, Afghanistan, Eypten, Förintelsen, Hamas, Hizbolla, Irak, Iran, Islam, Israel, Jihad, Libanon, Pakistan, Palestinier, USA,
DN
DN2
DN3
DN4
DN5
SvD
SvD2
SvD3
SvD4
SvD5
Sydsvenskan
Dagen
Dagen2
Dagen3
VG
VG2
VG3
VG4
DB
Bush hade en konsekvent uppfattning hur man skulle uppmuntra befolkningen i stater där islam var den övervägande relogionen. Han var övertygad om att om islamskt land demokratiserades så skulle det bli mindre mottagligt för den internationella jehadist rörelsen och sakta men säkert infoga sig in de "goda" ländernas läger. Han tvingade Israel att tillåta Hamas ställa upp i valet i den Palestinska självstyrande enheten (PA), trotts starka varningar från Egypten, Jordanien och Israel. Hamas vann valet. Knappast en seger för de goda! Dessutom förde Bush´s demokratiseringsiver med sig att Muslim Brotherhood gick starkt fram i parlamentvalet i Egypten samt att Hizbolla i Libanon fick defacto vetorätt i den libanesiska regeringen efter det i Doha, Qatar, den 21 maj 2008 ingågna s.k. Doha Agreement . Detta avtal stöddes öppet och aktivt av USA. Det är dessutom troligt att det av Hizbolla ledda blocket kommer att vinna parlamentsvalet den 7 juni 2009.
Obamas utrikespolitik, som bygger på USA´s (nationella) intressen, bortser mer eller mindre helt från "detaljer" som demokratisering och mänskliga rättigheter så vida de inte tillfälligtvis faller samman med USA´s nationella intressena. Detta verkar inte på något sätt störa de progressiva krafterna i Europa som helhjärtat stöder Obama i stort (!). Det kompliserar dock givetvis USA´s republikanska parti som får uppenbara svårigheter att profilera sig. Att den Pakistanska armen, på uttrycklig amerikansk order under den sista månaden fört ett blodigt krig mot Taliban i och runt Swat dalen i Pakistan som dessutom fört med sig bortemot 1.5 milioner civila flyktingar, passerar utan större internationella protester.
Obama vill skapa en koalition av moderata arabiska stater för att kunna komma tillrätta med de amerikanska problemen i Irak och Afghanistan-Pakistan, samt att paralellt med dessas (de moderata arabstaterna) hjälp försöka få Iran att ge upp sitt militära nukleära program utan att behöva använda sig av aktivt militärt ingripande.
Detta skrivs som en liten inledning 11 timmar innan Obama i Kairos universitet börjar sitt tal till världens islamska befolkning. Det antas allmänt att han kommer att försöka isolera de extrema islamska terroristelementen från den stora massan av den islamska nationen.
-------------------------------------------------------
Obamas tal
Ingen tvekan om saken. Obamas tal är ett av de stora politiska talen som hållits under de senaste åren. Språkmässigt på hög nivå. Det var inte ett detaljprogram utan ett politiskt framåtriktat ide-ramprogram.
Tyvärr tror jag att en stor del av de omedelbara kommentarerna i både skrftliga som etermedia författats av personer som inte läst talet noggrant eller riktat hela sin uppmärksamhet på en viss del av talet utan att sätta in den delen i talets helhet.
Obama vill föra fram linjen att USA och den islamska världen kan samarbeta då enligt hans uppfattning det egentligen inte finns reella motsättningar mellan dem om man i positiv anda lyssnar till och försöker förstå vad den andra sidan framför.
Talet innehåller inte så få och i bland något överdrivna hyllningar till den islamska kulturen och dess bidrag till den världens allmänna kunskapskultur. Men en politiker, och Obama är en slipad sådan, måste ju marknadsföra sina ideer.
Det märks mycket tydligt att Obama är amerikan. Ingen europeisk topp politiker skulle byggt upp ett tal på samverkan mellan religiösa kulturer och religionsfrihet på det sätt som Obama gör. I detta ligger ett inte så litet problem. Den amerikanska kulturen bygger visserligen på det judeo-kristna kulturarvet men den ensklide medborgarens religiösa uppfattning och tillhörighet hans privatsak. Islamska samhällen fungerar inte på det sättet. I dem är islam en integrerad del av stats- och samhälls systemet. Islam är en mycket starkt missionerande religion. En grundläggande dogm är att ett land som med våld eller fredliga medel erövras av islam för all framtid skall tillhöra den islamska världen (Dar el Salam). Till exempel Andalusien i södra Spanien är enligt islamsk uppfattning än i dag ett område som skall tas till baka från de otrogna.
Obama är övertygad om, och förhoppningsfullt har han rätt, att stor majoritet av världens islamska befolkning är öppen för en ärlig dialog - i tal som i handling - även om dialogen kan komma att störas av större och mindre hinder och missförstånd som måste överbryggas i samförstånd.
Han, Obama, är helt klar i sitt fördömmande av de islamska element - han kallar dem "violent extremists", som hotar det amerikanska folkets väl och ve och att han inte drar sig för att använda väpnad styrka för att försvara det nämnda folkets fysiska säkerhet. Men han påpekar också att den islamska befolkningen måste dra sitt strå till stacken genom att säga att extremisterna skall isoleras och göras ovälkommna i de islamska samhällena.
Endast när det gällde Afghanistan innehöll talet praktiska ideer på hur politiken skulle utföras i stort. De nya riktlinjerna som redan bitvis utförs i området förefaller, åtminstånde teoretiskt, vara helt ok. De bygger i stort sätt på teorierna om "war amongst the people".
I en ytterst viktig fråga, Iran och dess kärnvapenprogram, var talet en besvikelse, och inte bara ur israelisk synpunkt utan även för länder som Egypten, Saudi Arabien och de små staterna längs den arabiska halvöns nord och västkust. För många av dessa länders ledningar är frågan om den Iranska bomben mycket mer brinnande än den Israelisk-Palestinska konflikten. Det fanns inte ett ända ord om hur länge USA skulle vara viligt att försöka uppnå samförstånd med Iran och ingeting om att eventuella sanktioner eller militära åtgärder i fallet att Iran inte visade sig vara villigt att avstå från de militära delen av sitt kärnvapenprogram.
I de delar av talet som behandlade demokrati, religionsfrihet och kvinnors rättigheter var talet definitivt inte vad många av de islamska ländernas politiska och religiösa ledare skulle vilja höra. Å andra sidan är en hel del av vad Obama sade om religionsfrihet och kvinnliga rättigheter enligt europeisk uppfattning alltför undfallande mot islamska uppfattningar.
En av Obamas principer är att inte sticka under stol med åsikter som inte är populära hos åhörarna eller samtalspartnerna. Att i Kairos universitet, i ett tal som går ut över hela den islamska världen (och resten av världen dessutom), stå och säga "America´s strong bonds with Israel are well known. This bond is unbreakable. It is based on cultural and historical ties, and the recognition that the aspiration for a Jewish homeland is rooted in a tragic history that cannot be denied." är modigt och definitivt inte politicaly correct.
Att det hade varit än bättre om Obama klart och tydligt och inte enbart indirekt (cutural and historical ties) förklarat att inte enbart förintelsen utan även drömmen om det förlovade landet (Eretz Israel) legitimerade den Israeliska staten, är självklart men i poitik kan man inte få allt.
Obamas uppfattning att tvåstatsmodellen och ett stopp på vidarebyggande av bosättningar i de okuperade områdena måste godtagas av Israel är definitivt inget nytt amerikanskt krav. Israel under Ariel Sharons ledning godtog "Färdplanen" i vilken både tvåstatsmodellen och byggstoppet av bosättningar är grundläggande delar.
Att som den nuvarande israeliska premiärministern inte officiellt godta ideen om tvåstatslösningen är bara att ge araberna onödiga pluspoäng. Mycket bättre att säga ja och sen se hur palestinierna klarar av det. Chansen att det hela lyckas är tyvärr inte stor men varför skall Israel behöva ta skulden?
Om man läser talet noggrant så står det helt klart att det inte är frågan om några altruistiska politiska uttalanden utan att det rör sig om krassa intressepolitiska ställningstaganden. Inlindade i en massa vackra ord.
I och för sig OK. En stormakts utrikespolitik kan knappast vara något annat. President Carter kan stå som ett avskräckande exempel.
Läs även andra bloggares åsikter om Obama, Afghanistan, Eypten, Förintelsen, Hamas, Hizbolla, Irak, Iran, Islam, Israel, Jihad, Libanon, Pakistan, Palestinier, USA,
DN
DN2
DN3
DN4
DN5
SvD
SvD2
SvD3
SvD4
SvD5
Sydsvenskan
Dagen
Dagen2
Dagen3
VG
VG2
VG3
VG4
DB
10 kommentarer:
Det märkliga är att tvåstatslösningar alltid ses som legitimt och lämpligt när en muslimsk minoritet gynnas, medan det aldrig anses relevant med en tvåstatslösning för minoriteter i muslimska stater.
Således ledde islamseparatistiska krav till skapandet av bl a Pakistan, Turk-Cypern, Kosovo, Jordanien och sedan arabvärlden insåg att de inte kan vinna militärt mot Israel har även en Palestinsk stat kommit upp på agendan.
Samtidigt finns stora och förtryckta icke-muslimska minoriteter i länder som Egypten, Indonesien, Irak och Sudan. Det finns t ex fler kopter i Egypten än araber i Gaza och Västbanken.
Varför talar inte världens ledare om behovet av tvåstatslösningar även där?
Bäst vore en enstatslösning. Ett Palestina gemensamt för de människor som bor i området.
Det nuvarande apartheidsystemet är omoraliskt och icke-fungerande.
En tvåstatslösning är visserligen bättre än ett apartheidsystem men bildandet av stater utifrån rasistiska principer är fundamentalt fel.
Jämför med Sydafrika - där ville världen inte acceptera vare sig en tvåstatslösning eller ett apartheidsystem.
Hasse skrev "sedan arabvärlden insåg att de inte kan vinna militärt mot Israel".
Det handlar snarare om att kunna vinna militärt mot USA. Israel utan USA skulle inte överleva någon längre tid.
DN-artiklen: "Israel hävdar att man är så illa tvungen att bygga ut bosättningarna, eftersom barn växer upp där och behöver bostad. "
Det här måste vara något dåligt skämt. Israel hävdar väl ändå inte Lebensraum?!!
"Han tvingade Israel att tillåta Hamas ställa upp i valet i den Palestinska självstyrande enheten (PA), trotts starka varningar från Egypten, Jordanien och Israel. Hamas vann valet."
Orsaken varför han gjorde det var för att de var säkra på att Fatah skulle vinna. Men då Hamas vann, så försökte man hjälpa Fatah till makten med en statskupp, som misslyckades.
Att Bush skulle vara för demokrati är bara idiotiskt att påstå.
Obama är olaglig som USA:s president eftersom han inte uppfyller konstitutionens krav. Allt han gör som president är därmed också olagligt. Är det en nyhet för dig, Arieh, och alla läsare av denna blogg?
Att Bush var olagligt också spelar inte roll? Att nästan varenda president gjort olagliga saker spelar heller ingen roll?
Bara när det är en president som inte bombar muslimer, kommunister, och socialister som det spelar roll?
Someone!
Visst spelar det roll att olagligheter har skett förut. George W Bush vann förmodligen presidentvalet 2000 genom fusk, men han var såvitt jag vet en naturligt infödd medborgare, vilket Obama inte är. Men detta är inte skäl till att nu undvika en sanering av amerikansk politik; bättre sent än ännu senare.
Det finns AIPACs politik och USAs kongress och sionismens politik i USA.Alla de styr USA med lögner om Islam och Palestina..
7 Frågor till politiker i västvärlden!! Många länder i Europa vill ändra lagen för att skydda Israels brott och krigsbrott.!! Detta är rasism,orättvist och olagligt.Detta är inte rättvist.
Makt är makt, Pengar är pengar, Mördare är mördare.Irak är förstört som land.kriget var på Israels order till Bush och Blair.USA krigar för Israels skull.Mot Libanon,Syriena,Gaza och Palestina.Varför besöker varje USA:s president AIPAC org.först??Vem är AIPAC??Har ISRAEL makt över USA:s politik??.
Jag vill tala om USA, UK, Frankrike,EU , FN och Israel:s ockupation och brott mot folkrätten, mänskliga rättigheter och internationell rätt men jag vill veta var rättvisan är och hur man kan skapa såna orättvisor mot Palestina i de demokratiska länder som försvarar människans liv och rättigheter.Arabvärlden kommer attkräva alla ersättningar för politikernas brott mot alla lagar och regler i vårt liv och vår värld.
Jag frågar alla politiker :-
1- Vem stödjer och hjälper Israels ockupation och alla brott?
2- Vem stödjer och hjälper Israels kärnvapen och förbjudna vapen??
3- Vem ger stöd och hjälp till Israel i FN??
4- Varför försvarar USA,UK Israel orättvist??Vem betalar USA:s stöd till Israel??
5- Var är alla FN:s resolutioner mot Israel??
6- Varför går Israels ockupation, brott vidare??
7- Vem kan stoppa Israel??
Politikerna i västvärlden begår brott och de är skyldiga och olagliga.
Denna politik skapar mer orättvisor,hat, rasism, brott och terror..
Jag väntar på ett svar och ett stopp och ett straff mot alla som begår såna brott och ockupation.Nu är det nog noch stopp..Befria Palestina nu..Det är bättre för alla,USA.
Skicka en kommentar