Begrunda följande framtids panorama.
New York 20 Jan 2010
När de amerikanska diplomaterna satte sig ned vid bordet i Geneve i början av sistlidna oktober mitt emot sina iranska motpartner förväntade sig väl få att förhandlingarna om det Iranska kärnvapenprogrammet skulle utmynna i ett krav från FNs säkerhetsråd om israelisk skyldighet att ge upp sina kärnvapen.
Men det var just vad säkerhetsrådet gjorde i dag på morgonen. Resolutionens innehåll var lika slående som röst fördelningen i rådet. Alla de icke permanenta medlemmarna röstade för tillsammans med Ryssland, Kina, och Storbritannien. Frankrike och USA lade ned sina röster.
Resolutionen uttalar sig för ett kärnvapenfritt Mellanöstern. Den fodrar också att Israel undertecknar 1970 års avtal mot spridning av kärnvapen (NPT) samt att Israel låter The International Atomic Energy Agency (IAEA) inspektera de israeliska nukleära anläggningarna.
Det huvudsakliga skälet till den amerikanska administrationens beslut att inte rösta ned resolutionen med sitt veto förefaller ha varit att Iran hittills vägrat att fullgöra sina tidigare vid förhandlingarna i Geneve åtaganden om att avbryta all anrikning av uran i Iran och nöja sig med att uran för iransk fredlig användning anrikades på icke iranskt territorium.
Iran krävde som motprestation att Israel skulle skriva under NPT avtalet och skrota sina kärnvapen.
Enligt diplomatiska källor förklarade sig Iran inte heller vara berett att godta en lösning för Israel enligt de linjer som under hösten 2008 hade ingåtts mellan USA och Indien för att ge nämnda stat möjlighet att vara undertecknare av NPT och att få ha kvar sina kärnvapen och erhålla teknologisk hjälp att upprätta kärnkraftverk.
Enligt uppgifter i israelisk press skulle den amerikanske försvarsministern Bill Gates varnat Israels försvarsminister Ehud Barak att USA aktivt skulle "stå i vägen" för ett israeliskt väpnat angrepp på de iranska kärnvapen anläggningarna.
Beslutet i säkerhetsrådet kunde dessutom enligt diplomatiska källor ses som en del av president Obamas uttalade politik att att främja en allmän nukleär nedrustning.
Det ovanstående är en fri och förkortad översättning av en av Bret Stephens skriven artikel som publicerats under rubriken How Israel Was Disarmed i Wall Street Journal den 5 oktober 2009.
Det hela är visserligen en spekulation, men inte en helt osannolik. För att uppnå ett diplomatisk beslut som åtminstone teoretiskt skulle förhindra att Iran blev den tionde kärnvapenmakten så skulle kanske USA vara berett att förhindra att Israel skulle få ha kvar det ultimativa försvarsmedlet.
President Obama skulle därmed förkasta en politik som alla USA´s presidenter sedan Nixon godtagit.
Men låt oss se på vad som president Obama skulle ha uppnått om panoramat blev verklighet.
Obama skulle kunna visa upp att det gick att förhindra den iranska bomben med diplomatiska medel. Ingen tvekan om att detta är en framgång, givetvis under förutsättning att Iran inte spelar eller kommer att spela ett dubbelspel.
Om det dessutom innebär att förbindelserna mellan USA och Iran tinar upp så kan detta underlätta för USA i Afghanistan, detta under förutsättning att de överväganden som Obama administrationen för närvarande gör i frågan om ramen för dess Afghanistan-Pakistan politik inte förmed sig att denna politik enbart blir inriktad mot Al Qaeda och lämnar Taliban, såväl den afghanska som den pakistanska delen åt sitt öde.
En sådan politik skulle visserligen föra med sig att Taliban tog över Afghanistan och eventuellt delar av Pakistan men om man i Washington bedömer att detta inte ens på sikt skulle hota USA och dess invånare, så vem vet, skulle kanske ett sådant beslut kunna fattas.
Obama skulle håva in en enorm good will inte bara i den islamiska världen utan även i delar av Europa för att han med eller utan djupare överväganden tvingat Israel att skrota sina kärnvapen. Detta givetvis under förutsättning att Israel utan allt för stora protester gick med på att avstå från vad det ser som sin enda livförsäkring.
Att med tvångsåtgärder tvinga Israel med sanktioner och blockader vilka delvis skulle kunna knäcka Israel politiskt som ekonomiskt skulle ju knappast leda till ett stabilare Mellanöstern.
Många skulle ivrigt stödja honom i hans kampanj att uppnå en kärnvapenfri värld. Men redan innan det blev tal att kärnvapen avrusta säkerhetsrådets ständiga medlemmar skulle världssamfundet stå inför de svårknäckta nötterna Indien, Pakistan och Nord Korea.
En kärnvapenfri värld är ett vackert slagord som kan användas en smula oansvarigt i valkampanjer, men när USA´s president sätter det på sitt program visar det bara att bristen på stabsarbete i Vita Huset är oroväckande stor eller att obekväma sanningar som att en total kärnvapen nedrustning skulle leda till en ytterst instabil värld inte får nämnas då de inte överensstämmer med CHEFENS uppfattning.
Läs även andra bloggares åsikter om Afghanistan, Al Qaeda, Pakistan, Indien, Iran, Kina, Ryssland, USA, Frankrike, Storbritanien, Israel, Kärnvapen,
Knuff
Knuff
DN, DN2, DN3, DN4
SvD, SvD2,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2,
Dagen, Dagen2,
VG,
DB,
Bloggar
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
Till denna bloggpost har har endast medtagits bloggar i vilka publicerats bloggposter som relaterar till problemet med iran och kärnvapen
Al HaMatzav Nukleär meditation: Countdown to Showdown
I Gilboas svala skugga Förvånad, någon?
Den fysiska verkligheten Iran och kärnvapnen
The Golani Spy Obama eliminerar USA:s 40-åriga kontroll av Israels kärnvapen
Gudmundson Munter söndagsläsning
Dick Erixon Mellanöstern i stark förändring
Garm Muslimska kärnvapen i vilka händer?
Pophöger Obamas farliga naivitet
Svensk Historia Tänk om Dick Chaney...
Hippie Tanten Norgeskämtet som tog oss ett steg närmare Tredje Världskriget
New York 20 Jan 2010
När de amerikanska diplomaterna satte sig ned vid bordet i Geneve i början av sistlidna oktober mitt emot sina iranska motpartner förväntade sig väl få att förhandlingarna om det Iranska kärnvapenprogrammet skulle utmynna i ett krav från FNs säkerhetsråd om israelisk skyldighet att ge upp sina kärnvapen.
Men det var just vad säkerhetsrådet gjorde i dag på morgonen. Resolutionens innehåll var lika slående som röst fördelningen i rådet. Alla de icke permanenta medlemmarna röstade för tillsammans med Ryssland, Kina, och Storbritannien. Frankrike och USA lade ned sina röster.
Resolutionen uttalar sig för ett kärnvapenfritt Mellanöstern. Den fodrar också att Israel undertecknar 1970 års avtal mot spridning av kärnvapen (NPT) samt att Israel låter The International Atomic Energy Agency (IAEA) inspektera de israeliska nukleära anläggningarna.
Det huvudsakliga skälet till den amerikanska administrationens beslut att inte rösta ned resolutionen med sitt veto förefaller ha varit att Iran hittills vägrat att fullgöra sina tidigare vid förhandlingarna i Geneve åtaganden om att avbryta all anrikning av uran i Iran och nöja sig med att uran för iransk fredlig användning anrikades på icke iranskt territorium.
Iran krävde som motprestation att Israel skulle skriva under NPT avtalet och skrota sina kärnvapen.
Enligt diplomatiska källor förklarade sig Iran inte heller vara berett att godta en lösning för Israel enligt de linjer som under hösten 2008 hade ingåtts mellan USA och Indien för att ge nämnda stat möjlighet att vara undertecknare av NPT och att få ha kvar sina kärnvapen och erhålla teknologisk hjälp att upprätta kärnkraftverk.
Enligt uppgifter i israelisk press skulle den amerikanske försvarsministern Bill Gates varnat Israels försvarsminister Ehud Barak att USA aktivt skulle "stå i vägen" för ett israeliskt väpnat angrepp på de iranska kärnvapen anläggningarna.
Beslutet i säkerhetsrådet kunde dessutom enligt diplomatiska källor ses som en del av president Obamas uttalade politik att att främja en allmän nukleär nedrustning.
Det ovanstående är en fri och förkortad översättning av en av Bret Stephens skriven artikel som publicerats under rubriken How Israel Was Disarmed i Wall Street Journal den 5 oktober 2009.
Det hela är visserligen en spekulation, men inte en helt osannolik. För att uppnå ett diplomatisk beslut som åtminstone teoretiskt skulle förhindra att Iran blev den tionde kärnvapenmakten så skulle kanske USA vara berett att förhindra att Israel skulle få ha kvar det ultimativa försvarsmedlet.
President Obama skulle därmed förkasta en politik som alla USA´s presidenter sedan Nixon godtagit.
Men låt oss se på vad som president Obama skulle ha uppnått om panoramat blev verklighet.
Obama skulle kunna visa upp att det gick att förhindra den iranska bomben med diplomatiska medel. Ingen tvekan om att detta är en framgång, givetvis under förutsättning att Iran inte spelar eller kommer att spela ett dubbelspel.
Om det dessutom innebär att förbindelserna mellan USA och Iran tinar upp så kan detta underlätta för USA i Afghanistan, detta under förutsättning att de överväganden som Obama administrationen för närvarande gör i frågan om ramen för dess Afghanistan-Pakistan politik inte förmed sig att denna politik enbart blir inriktad mot Al Qaeda och lämnar Taliban, såväl den afghanska som den pakistanska delen åt sitt öde.
En sådan politik skulle visserligen föra med sig att Taliban tog över Afghanistan och eventuellt delar av Pakistan men om man i Washington bedömer att detta inte ens på sikt skulle hota USA och dess invånare, så vem vet, skulle kanske ett sådant beslut kunna fattas.
Obama skulle håva in en enorm good will inte bara i den islamiska världen utan även i delar av Europa för att han med eller utan djupare överväganden tvingat Israel att skrota sina kärnvapen. Detta givetvis under förutsättning att Israel utan allt för stora protester gick med på att avstå från vad det ser som sin enda livförsäkring.
Att med tvångsåtgärder tvinga Israel med sanktioner och blockader vilka delvis skulle kunna knäcka Israel politiskt som ekonomiskt skulle ju knappast leda till ett stabilare Mellanöstern.
Många skulle ivrigt stödja honom i hans kampanj att uppnå en kärnvapenfri värld. Men redan innan det blev tal att kärnvapen avrusta säkerhetsrådets ständiga medlemmar skulle världssamfundet stå inför de svårknäckta nötterna Indien, Pakistan och Nord Korea.
En kärnvapenfri värld är ett vackert slagord som kan användas en smula oansvarigt i valkampanjer, men när USA´s president sätter det på sitt program visar det bara att bristen på stabsarbete i Vita Huset är oroväckande stor eller att obekväma sanningar som att en total kärnvapen nedrustning skulle leda till en ytterst instabil värld inte får nämnas då de inte överensstämmer med CHEFENS uppfattning.
Läs även andra bloggares åsikter om Afghanistan, Al Qaeda, Pakistan, Indien, Iran, Kina, Ryssland, USA, Frankrike, Storbritanien, Israel, Kärnvapen,
Knuff
Knuff
DN, DN2, DN3, DN4
SvD, SvD2,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2,
Dagen, Dagen2,
VG,
DB,
Bloggar
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
Till denna bloggpost har har endast medtagits bloggar i vilka publicerats bloggposter som relaterar till problemet med iran och kärnvapen
Al HaMatzav Nukleär meditation: Countdown to Showdown
I Gilboas svala skugga Förvånad, någon?
Den fysiska verkligheten Iran och kärnvapnen
The Golani Spy Obama eliminerar USA:s 40-åriga kontroll av Israels kärnvapen
Gudmundson Munter söndagsläsning
Dick Erixon Mellanöstern i stark förändring
Garm Muslimska kärnvapen i vilka händer?
Pophöger Obamas farliga naivitet
Svensk Historia Tänk om Dick Chaney...
Hippie Tanten Norgeskämtet som tog oss ett steg närmare Tredje Världskriget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar