Åminnelsedagen för stupade soldater

I kväll börjar åminnelsedagen för stupade soldater i Israel. Numera omfattar den även civila israeler som dödats i terrorattacker i Israel. Vid dess slut i morgon kväll börjar självständighetsdagen. Kopplingen av de två dagarna kan synas en smula underlig då det ju gäller att gå direkt från sorg till glädje. Men den är logisk. För utan de fallna soldaternas offer skulle vi inte ha någon självständighet att fira.

Sammanlagt rör det sig inklusive terror offer av något över 26.000 personer.

Även om livet inte stannar upp i landet så bromsas det upp. Allt är mycket tystare. Radio och Tv har minnesprogram blandat med gamla folksånger.

Skolor har minnesstunder för fallna före detta elever. Lokala kommuner har det för sina söner och döttrar som fallit.

Dagen är för de allra flesta israeler en svår dag då det inte finns så många som inte direkt eller indirekt berörts av tragedin.

Det är en dag då du tänker tillbaka, då du minns de döda i olika situationer, kanske även just i det ögonblick de dog.

Det är dag då känslan av ödegemenskapen är så stark.

Det är en dag som är så svår att beskriva på något annat språk än hebreiska.