Vem vet, men det är inte osannolikt att Mellanöstern i förgår (03082010) var ytterst nära ett totalt krig eller åtminstone ett rejält krig vid den israelisk- libanesiska och den israelisk-syriska gränsen.
Detta på grund av att befäl inom den nionde libanesiska brigaden till synes på eget bevåg provocerade fram ett gräns intermezzo vid den israelisk-libanesiska gränsen. Det är ännu oklart om på vilken nivå beslutet togs i den libanesiska brigaden. Men spekulationerna rör sig mellan antingen brigad chefen eller chefen för det kompani som öppnade eld mot de israeliska soldaterna.
Huvuddelen av den libanesiska armens nionde brigads officerare och soldater är shia muslimer. I och med detta har de en naturlig lojalitet mot södra Libanons befolkning som till sin helt övervägande del också är shia muslimer. Att medlemmarna i den nionde brigaden inte kan vara helt objektiva gentemot den shia muslimska organisationen Hizbollah vilken är södra Libanons starkaste politiska och militära organisation är naturligt. Frågan är bara om de, när/om det kommer till kritan, kommer att vara lojala mot den libanesiska centralregeringen eller kommer att styras av sin religiöst/etniska tillhörighet?
Sedan ett antal månader provocerar den nionde brigaden fram incidenter inom sitt ansvarsområde efter den israelisk-libanesiska gränsen, vilka visserligen ännu inte krävt offer i döda eller sårade men som fört med sig en ytterst spänd situation efter gränsen. Den israeliska armen är helt medveten om orsaken till denna förändring i det libanesiska uppträdandet, nämligen brigadens nye befälhavare - en ytterst extrem shia muslim som står Hizbollah nära. En brigad chef av denna typ i södra Libanon kan bli en gnista som direkt eller indirekt utlöser det krig som ingen vill ha.
Låt oss nu se på händelseförloppet och det område i vilket det utspelades. Den libanesiska attacken skedde vid gränsen i närheten av kibbutz Mishgav Am i norra Gallillen och den libanesiska byn Al- Adaiseh. Liksom på många ställen efter den israelisk-libanesiska gränsen är inte säkerhets stängslet placerat exakt på den internationella gränsen utan ca 50 meter in på israeliskt territorium. Orsakerna till detta är i det helt övervägande fallen strategiska eller taktiska. Detta innebär dock inte att Israel avsagt sig suveräniteten av de områden som ligger mellan stängslet och den av FN fastställda internationella gränsen (den sk blå linjen) utan patrullerar i dessa med jämna mellanrum.
Tidigt på morgonen den tredje augusti meddelade den israeliska armen UNIFIL att den avsåg att ca klockan 0900 börja rensa bort vegetation i området mellan säkerhets stängslet och den blåa linjen. Som skäl till aktionen angavs att vegetationen i sitt nuvarande tillstånd förhindrade spaning över gränsen. På UNIFILs anhållan senarelades starten av arbetena till kl 11.30. Enligt ett uttalande av UNIFIL hade den libanesiska armen blivit underrättad tre timmar innan starten av arbetet.
När den israeliska styrkan påbörjade arbetet öppnade libanesiska krypskyttar eld mot den israeliska styrkans framskjutna kommando post (hebr. chapak) varvid den israeliska bataljonschefen träffades och avled innan han anlände till sjukhus. Dessutom sårades den israeliske kompanichefen, som förde det direkta befälet över aktionen, svårt.
Den israeliska försvarsmakten besvarade den libanesiska eldgivningen som även inkluderade beskjutning med RPG (anti tank raketer) med artilleri eld och beskjutning från attack helikoptrar. Eldgivningen pågick fram till 15-tiden på eftermiddagen. Utöver de ovan nämnda israeliska förlusterna stupade tre libanesiska soldater och ett antal sårades. Dessutom dödades en libanesisk journalist och en skadades.
Israel beskyller Libanon och dess arme för att planlagt ett bakhåll på den israeliska styrkan, något som naturligtvis förnekas från libanesiskt håll. Från israeliskt håll anser man att närvaron av journalister och fotografer mer än väl bevisar att aktionen var planerad. Det är mycket svårt för den libanesiska sidan att förneka närvaron av mediarepresentanter då namnen på den dödade och den skadade journalisten är kända. Att det fanns pressfotografer på plats framgår tydligt av alla de bilder som dessa tagit och som publicerats i israeliska tidningar.
UNIFIL förkastar totalt den libanesiska versionen om att de israeliska armstyrkorna trängt in på libanesiskt område och öppnat eld mot de libanesiska ställningarna.
UNIFIL Commander’s political advisor explains LAF’s blatant violation of UN Resolution 1701: “The Israelis pruned a tree south of the Blue Line…The IDF coordinated the pruning work with the Lebanese army through UNIFIL.”
Vi är inte speciellt vana vid att ett FN organ så uppenbart tar ställning för oss!
En talesman för det amerikanska utrikesdepartementet förklarade också att den israeliska styrkan hela tiden befunnit sig på israeliskt territorium.
För att läsarna skall kunna förstå hur farligt det är att leka med elden på det sätt som den libanesiska armen gjorde måste nämnas att det första och direkta israeliska beslutet efter att den israeliska styrkan blivit beskjuten var att damma av den plan som gjorts upp för ett liknande fall och som innebar att den israeliska försvarsmakten skulle slå till och totalförstöra ett stort antal av den libanesiska armens baser och anläggningar i södra Libanon. Detta skulle omedelbart föra med sig motåtgärder från den libanesiska armens sida. Det vore dessutom helt otroligt att Hizbollah skulle hålla sig utanför med följd att de raketer som det israeliska flygvapnet inte lyckats slå ut skulle börja falla över Israel ned till något söder om Tel Aviv. Allt detta innan världssamfundet skulle haft tid att reagera och sätta stopp, eller åtminstone bromsa upp den ömsemässiga slakten och förstörelsen. Om sen Iran, Syrien och Hamas i Gaza också skulle ge sig in i leken så..........
Tur nog beslutade sig den israeliska ledningen för att svara hårt men inte för hårt. Man klargjorde dock att det inte alls var säkert att man nästa gång skulle reagera på samma sätt. Men vad händer om någon vildhjärna till pluton eller kompanichef i den libanesiska armens nionde brigad får för sig att hämnas på "de västerländska imperialisterna och dess sionistiska medlöpare".
Den libanesiska armen liksom det "Nya Libanon" som växte fram under den Harrari den äldres ledning har haft och har än i dag USA och Frankrike som faddrar. Det är mindre troligt att de kommer att dra sig sig tillbaka efter gårdagens incident. Ett sådant handlande skulle i längden bara innebära att Libanon i brist på alternativ skulle falla i händerna på Iran, Syrien, Hizbolla och Hamas lägret, något som ju knappast ligger i USAs och Frankrikes intresse.
Men vad händer om den Internationella domstolen i Haag inom en nära framtid (några månader) förklarar att mordet på den tidigare libanesiske premiärministern Rafiq Al Harari - tillika fader till den nuvarande libanesiske premiärministern - utförts av ledande personer i Hizbollah?
Hizbollah tillsammans med Syrien och Saudi Arabien (!) har satt domstolen i Haag under press för att förhindra detta det troligaste utslaget. (I och för sig kan man fråga sig varför den demokratiska världen inte reagerat mot denna flagranta inblandning ). Det är inte otroligt att Hizbollah kommer att med vapenmakt hindra genomförandet av beslutet.
Tyvärr är det inte osannolikt att Israel kommer att bli skadat i den röra som kommer att uppstå i Libanon och kanske också Syrien vid en dom/utslag som klart lägger skulden för mordet på Hizbollah.
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Libanon, Hizbolla, UNIFIL, Hararimordet,
Knuff
Knuff
DN, DN2, DN3,
SvD, SvD2,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3,
Dagen, Dagen2,
VG,
SVT,
GP,
Skånskan,
Tur nog beslutade sig den israeliska ledningen för att svara hårt men inte för hårt. Man klargjorde dock att det inte alls var säkert att man nästa gång skulle reagera på samma sätt. Men vad händer om någon vildhjärna till pluton eller kompanichef i den libanesiska armens nionde brigad får för sig att hämnas på "de västerländska imperialisterna och dess sionistiska medlöpare".
Den libanesiska armen liksom det "Nya Libanon" som växte fram under den Harrari den äldres ledning har haft och har än i dag USA och Frankrike som faddrar. Det är mindre troligt att de kommer att dra sig sig tillbaka efter gårdagens incident. Ett sådant handlande skulle i längden bara innebära att Libanon i brist på alternativ skulle falla i händerna på Iran, Syrien, Hizbolla och Hamas lägret, något som ju knappast ligger i USAs och Frankrikes intresse.
Men vad händer om den Internationella domstolen i Haag inom en nära framtid (några månader) förklarar att mordet på den tidigare libanesiske premiärministern Rafiq Al Harari - tillika fader till den nuvarande libanesiske premiärministern - utförts av ledande personer i Hizbollah?
Hizbollah tillsammans med Syrien och Saudi Arabien (!) har satt domstolen i Haag under press för att förhindra detta det troligaste utslaget. (I och för sig kan man fråga sig varför den demokratiska världen inte reagerat mot denna flagranta inblandning ). Det är inte otroligt att Hizbollah kommer att med vapenmakt hindra genomförandet av beslutet.
Tyvärr är det inte osannolikt att Israel kommer att bli skadat i den röra som kommer att uppstå i Libanon och kanske också Syrien vid en dom/utslag som klart lägger skulden för mordet på Hizbollah.
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Libanon, Hizbolla, UNIFIL, Hararimordet,
Knuff
Knuff
DN, DN2, DN3,
SvD, SvD2,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3,
Dagen, Dagen2,
VG,
SVT,
GP,
Skånskan,
GD,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar