torsdag 12 februari 2009

Valet i Israel - en mycket "non politicaly correct" kommentar

Så här 48 timmar efter att vallokalerna stängts och alla röster räknats är läget ännu en smula oklart, dvs inte mandatfördelningen för den är helt klar med Kadima i topp med 28 (-1) mandat följt av Likud med 27 (+ 15), Israel mitt hem (Lieberman) 15 (+4), Arbetarpartiet 13 (-6), Shas 11 (+-0), osv, osv. För de som inte vet, det israeliska parlamentet, Knesset, har 120 ledamöter.

Oklarheterna bottnar i att i ett parlamentariskt system är det inte nödvändigtvis det största partiet som får bilda regering utan det som kan skrapa ihop en majoritet. och det är just det som har inträffat.

Kadima, som förklarar sig ha vunnit valet, kan inte få ihop en majoritet medan Likud påstår sig kunna få i hop upp till 65 men det beror på om Lieberman ansluter sig något som jag personligen är en smula tveksam om, även om många av mediakommentatorerna anser det.

Jag har en känsla av att väldigt många israeler, speciellt om de befinner sig till vänster om mitten, automatiskt klassar "Israel mitt hem" som ett högerparti på grund av partiets avoghet mot araber såväl israeliska som resten av dem. Om man kollar upp partiets program får man faktiskt klart för sig att det har en författningsrevision för att uppnå ett stabilare styrelseskick i landet på programmet. ( Ca 25 regeringar under 60 år!). Vidare har partiet ett långtgående program för borgerlig vigsel!

Då det gäller de israeliska araberna har partiet fört fram två om tvistade förslag varav det första hade som bakgrund att undvika att det framtida Israel skulle få en arabisk-palestinsk minoritet som som skulle leda till etniska motsättningar i landet med allt vad detta skulle innebära. Grundtanken var att vid den framtida delningen av av det som för närvarande är det egentliga Israel, Västbanken och Gazaremsan skulle 1967 års gräns dras om på ett sådant sätt att israeliska arabiska bosättningsområden som i dag ligger just väster om nämnda gräns skulle tillföras den palestinska framtida staten medan judiska bosättningar som ligger just öster om gränsen skulle tillfalla Israel. Dvs en gränsdragning som skulle öka den etniska homogeniteten i Israel utan att de nämnda israeliska araberna skulle tvingas lämna sina hem. Att den sedan dessutom skulle ha samma verkan på de judiska bosättningarna efter gränsen (ca 80%) som utan att någon blev vräkt från sin bostad.
Programmet skulle även appliceras på Jerusalem. En del rent arabiska områden som i dag är delar av Jerusalems stad skulle överföras till den palestinska staten. Dvs "Israel mitt hem" skulle dela Jerusalem! Lakmustesten på om ett politiskt parti i Israel är höger eller vänster går annars efter regeln delas = vänster, delas ej = höger.

Jag återkommer senare i artikel till ytterligare en punkt i partiets program.

Valresultatet ledde till ett klart stärkande av parlamentets högerinriktning. De två vänsterpartierna, Arbetarpartiet och Meretz förlorade stort. Arbetarpartiet ca 30% av mandaten och Meretz 50%! I och för sig är detta inte en ny utveckling. de båda partierna har under de senast valen förlorat mer och mer mark. Men gårdagens val innebar att de sammanlagt enbart hade 16 mandat vilket för partier som varit först statsskapande och sedan statsbärande under långa perioder av Israels histioria närmast kan ses som en katastrof. Ytterligare ett parti som för första gången kom in i det förra Knesset med 7 mandat och som kunde ses som ett moderat vänsterparti - Pensionärspartiet - fick inte ett enda mandat.

Ett av de skäl som anförts är att kriget i Gaza, som ligger mycket nära i tiden, är en av huvudorsakerna till vänsterns ras ras i det senaste kriget. Även om det ligger något i detta så kan vi inte bortse från att det är en utveckling som accelererat under den sista tioårsperioden.

Den israeliska vänstern har sedan länge tappat all kontakt med sitt socialistiska arv och stöder sig inte på de ekonomiskt svagare befolkningsskikten. Om något tvärt om. Speciellt när det rör Meretz.

Båda partierna men speciellt Meretz har sedan länge sysslat med människorätts frågor och inte sällan på ett föredömligt sätt hållit fanan högt i dessa frågor, något som definitivt inte är lätt i ett land som när det inte befinner sig i ett rent krig mer eller mindre hela tiden är involverat i en asymmetrisk konflikt med arabiska och palestinska terrororganisationer.

Under de senaste 20 årenoch speciellt efter Oslo processen har dessutom de israeliska araberna alltmer börjat orientera sig i riktning mot sina etniska palestinska bröder på Västbanken och i Gazaremsan. Om det under den första Intifadan (1987 - 1992) var ovanligt att israeliska araber var inblandade i palestinska terrordåd var detta tvärt om tyvärr inte alls fallet under den andra Intifadan (2000 - 2004) då ett mer och mer aktivt deltagande från de israeliska araberna kunde noteras.

Under de senaste åren har kraven på en förändring av den israeliska statens funktion som en judisk stat också ifrågasatts av ledande medlemmar av den arabiska minoriteten som till exempel i den 30 sidiga pamfletten "The Future Vision of the Palestinian Arabs in Israel" utgiven år 2006 av de israeliska arabernas högsta samarbetsorgan "The National Committee for the Heads of the Arab Local Authorities in Israel".

Ett allvarligt exempel på inställningen till problemet med staten Israel som en judisk stat uppstod under den sk Annapolis konferensen senhösten 2007 då representanter för Palestinian Authority motsatte sig att i konferensens slutkommunike staten Israel skulle få definieras som en judisk stat.

Att en mycket stor del av israelerna tappat tilltron på fredsprosessen är tyvärr ett faktum men vi får inte bortse från palestiniernas skuld till detta.

Vad som är mycket allvarligt är att de israeliska araberna inte enbart uppvisar en klar avoghet till israels existens som judisk stat utan delvis även dess existens överhuvud taget.

När de som israeliska medborgare sen tar öppet sida för Hisbolla och Hamas under Israels väpnade konflikter så är det ju inte underligt att de judiska israelerna reagerar.

Denna reaktion riktas då instinktivt mot politiska grupper som Meretz och även mot Arbetarpartiet på grund av att den vanlige israeliske medborgaren ser nämnda partiers värnande om den israeliska arabernas rättigheter som något onationellt och felaktigt. När israeliska männoskorätts organisationer t. ex motverkar lagstiftning som ger judiska jordbrukare i norra Negev öknen rättigheter att med vapen försvara sina gårdars grödor och djurbestånd får speciellt Meretz betala det politiska priset för det.

Ingen tvekan om att de våldsamma sympatidemonstrationerna för Hamas under det sista kriget påverkade många israelers röstning.

Liberman hade redan något tidigare lagt fram ett förslag på att Israeliskt medborgarskap skulle vara avhängigt av att varje person som önskade få israeliskt medborgarskap skulle vara tvungen att avlägga ed på att han-hon erkände Israels lagar och dess rätt att vara en judisk stat. Dvs något som liknar vad som krävs av nya amerikanska medborgare då de får svära på att de kommer att upprätthålla USAs konstitution. Libermans förslag stadgar dessutom att varje person som är född av israeliska föräldrar vid 18 års ålder måste avlägga den ovan nämnda förklaringen för att få fullt medborgarskap. De som ej avlägger den förklaras vara permanenta invånare med rätt att leva i landet men utan rätt att t.ex. delta i parlamentsval.

Förslaget vänder sig klart mot den arabiska minoriteten vars ledare gång på gång öppet i ord och handling ifrågasatt staten Israels rätt att vara en judisk stat, men det är klart att förslaget dessutom kommer att vara ytterst problematiskt för stora grupper bland de mer extremt ultraortodoxa judiska befolknings skickten.

Även om Lieberman och hans parti fick ordentlig medvind de israeliska arabernas upplopp under det sista kriget så vill jag på intet sätt påstå att bara "Israel mitt hem" vann på händelseförloppet. Trycket höger ut blev generellt. T. ex. ökade Likud från 12 till 27 mandat!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Svd
Svd2
SvD3
SvD4
SvD5
SvD6
SvD7
SvD8
Sydsvenskan

Sydsvenskan2
Dagen
Dagen2
Vg
DB
DN
Dn2
DN3
DN4
Barometern

2 kommentarer:

Patrik på svenska - Tintti på finska sa...

Tack för den otroligt intressanta förklaring av Lieberman och hans parti - som vi inte får här i Sverige...

Jon sa...

(forts.)
Ibland ska man läsa mer innan man skriver. Jag ser här att du även analyserar det jag undrade över i ett annat inlägg, alltså inrikespolitik i Israel. Jag ska verkligen börja följa denna balanserade blogg.

En kommentar:
"han-hon erkände Israels lagar och dess rätt att vara en judisk stat. Dvs något som liknar vad som krävs av nya amerikanska medborgare då de får svära på att de kommer att upprätthålla USAs konstitution."
-Det är väl inte riktigt samma sak? Jag trodde USAs konstitution var etniskt och religiöst neutral. Vad innebär egentligen 'judisk stat'?