Yttrande- demonstrations- och inresefrihet är begrepp som blivit mer och mer aktuella under de allra sista åren i Europa och då speciellt i Nord Väst Europa (inkluderande Storbritannien). Yttrandefriheten, då givetvis inkluderande tankefriheten, har sedan en längre tid varit en hörnsten i dessa länders demokratiska system.
Detta har givetvis underlättats av att dessa länder varit jämförelsevis etniskt homogena t. ex. i jämförelse med de centraleuropeiska och östeuropeiska länderna. Under de senare åren har dock vad som tidigare var självklart blivit i icke ringa grad ifrågasatt.
Tyvärr, men det går inte att undvika att säga det, har detta haft sin grund i den allt större delen av invandrare från islamska länder. Dessa invandrare har när de anlänt till länder som Storbritannien eller Sverige utsätts för en hårdhänt kulturchock. De kommer från områden där kritik av religiösa värden inte är tillåtet. De står främmande för idéen om åt skillnad mellan stat och religion.
Hur skall då de mottagande samhällena uppträda inför detta problem. Kort sagt skall de kompromissa med sina frihetsvärden för att tillmötes gå invandrarnas önskemål eller skall dessa anpassa sig till sitt nya lands vanor? Vad som komplicerat problemet i alldra högsta grad är att invandrarna från de islamska områdena inte har någon demokratisk tradition att bygga på när de vill föra fram sina önskemål utan ofta tar till mer våldsamma medel.
Detta har lett till att man i mottagarländerna instinktivt börjar luta sig bakåt för att undvika "bråk". Man gör detta många gånger under täckmanteln av att inte vilja "såra" invandrarnas känslor. Om medlemmar av ursprungsbefolkningen reagerar mot invandrarnas beteende så blir de lätt definierade som intoleranta - kulturkonservativa - rasistiska. Och det bara för att de vill värna om sitt eget etniska kulturarv. Problemet är allt annat lättlöst - om det överhuvudtaget går att lösa.
De kulturella och religiösa faultlines som Samuel Huntington beskrev i sin bok The Clash of Civilisations har i många europeiska länder flyttat in i dem, eller noggrannare sagt upprättat förposteringar till de av Huntington definierade faultlines.
Jag blev uppmärksammad på en artikel i The Weekly Standard skriven av Christoffer Caldwell som tar upp problemet i Storbritannien utifrån de brittiska myndigheternas nekan att ge den holländske parlamentledamoten Geert Wilders in restillstånd till Storbritannien för en tid sedan.
Detta har givetvis underlättats av att dessa länder varit jämförelsevis etniskt homogena t. ex. i jämförelse med de centraleuropeiska och östeuropeiska länderna. Under de senare åren har dock vad som tidigare var självklart blivit i icke ringa grad ifrågasatt.
Tyvärr, men det går inte att undvika att säga det, har detta haft sin grund i den allt större delen av invandrare från islamska länder. Dessa invandrare har när de anlänt till länder som Storbritannien eller Sverige utsätts för en hårdhänt kulturchock. De kommer från områden där kritik av religiösa värden inte är tillåtet. De står främmande för idéen om åt skillnad mellan stat och religion.
Hur skall då de mottagande samhällena uppträda inför detta problem. Kort sagt skall de kompromissa med sina frihetsvärden för att tillmötes gå invandrarnas önskemål eller skall dessa anpassa sig till sitt nya lands vanor? Vad som komplicerat problemet i alldra högsta grad är att invandrarna från de islamska områdena inte har någon demokratisk tradition att bygga på när de vill föra fram sina önskemål utan ofta tar till mer våldsamma medel.
Detta har lett till att man i mottagarländerna instinktivt börjar luta sig bakåt för att undvika "bråk". Man gör detta många gånger under täckmanteln av att inte vilja "såra" invandrarnas känslor. Om medlemmar av ursprungsbefolkningen reagerar mot invandrarnas beteende så blir de lätt definierade som intoleranta - kulturkonservativa - rasistiska. Och det bara för att de vill värna om sitt eget etniska kulturarv. Problemet är allt annat lättlöst - om det överhuvudtaget går att lösa.
De kulturella och religiösa faultlines som Samuel Huntington beskrev i sin bok The Clash of Civilisations har i många europeiska länder flyttat in i dem, eller noggrannare sagt upprättat förposteringar till de av Huntington definierade faultlines.
Jag blev uppmärksammad på en artikel i The Weekly Standard skriven av Christoffer Caldwell som tar upp problemet i Storbritannien utifrån de brittiska myndigheternas nekan att ge den holländske parlamentledamoten Geert Wilders in restillstånd till Storbritannien för en tid sedan.
Jag hade kunnat publicera valda delar av artikeln eller bara referera den, men jag förkastade denne tanke mer eller mindre omedelbart då jag insåg den oerhörda svårigheten att göra detta med Caldwells långa och mycket genomarbetade artikel utan att riskera att placera dess tyngdpunkt på annan plats än där Caldwell ansett att den skulle ligga samt att speciellt om jag refererade artikeln mina personliga åsikter skulle framträda för mycket på författarens bekostnad.
Återstod alltså att antingen publicera hela artikeln in exstensio eller bara skriva in en länk till artikeln Jag insåg mycket fort att om jag publicerade hela artikeln så skulle jag bryta mot upphovsmannarätten vilket skulle innebära att jag i ett blogginlägg som i grund och botten handlade om upprätt hållandet av det västerländska samhällets lag och rättssystem, jag själv på ett flagrant sätt skulle bryta mot en av dess principer, som jag dessutom anser är helt rätt och riktig.
Ta er tid med att läsa Caldwells artikel i The Weekly Standard. Den är verkligen värd det. Så klicka här
Återstod alltså att antingen publicera hela artikeln in exstensio eller bara skriva in en länk till artikeln Jag insåg mycket fort att om jag publicerade hela artikeln så skulle jag bryta mot upphovsmannarätten vilket skulle innebära att jag i ett blogginlägg som i grund och botten handlade om upprätt hållandet av det västerländska samhällets lag och rättssystem, jag själv på ett flagrant sätt skulle bryta mot en av dess principer, som jag dessutom anser är helt rätt och riktig.
Ta er tid med att läsa Caldwells artikel i The Weekly Standard. Den är verkligen värd det. Så klicka här
Läs även andra bloggares åsikter om Yttrandefrihet,
DN
SvD
Sydsvenskan
Sydsvenskan2
Dagen
1 kommentar:
Ja, yttrande friheten gäller bara en sida i taget som här t ex
http://aspecialthought.blogg.se/2009/january/yttrandefriheten-galler-bara-en-sida-del-2.html
http://aspecialthought.blogg.se/2009/january/yttrandefriheten-galler-bara-for-dem-som-ar-m.html
Skicka en kommentar