Ända sedan president Obamas tillträde har vi frågat oss vad USA´s politik gentemot det iranska kärnkrafts/vapen programmet egentligen är. Det enda som man klart sagt i Washington är att Obama regimen vill få till stånd diplomatiska förhandlingar för att få Iran att nöja sig med enbart civil kärnkraftsutveckling.
En längre tid fick vi höra att man i Washington hade fastställt att man i slutet av september skulle fatta slutliga besked om (kraft?) åtgärder såvida Iran intill dess inte lämnat klart besked i frågan om vad man egentligen höll på med.
Det har försiggått förhandlingar mellan USA, Ryssland, China, Storbritannien, Frankrike och Tyskland vilken sorts sanktioner man skulle tillgripa om det iranska svaret inte skulle bli tillfredsställande. Men man fattade inget slutgiltigt beslut i väntan på svaret.
Det var dock klart att det skulle bli svårt att komma fram till ett enhälligt beslut i åtgärdsfrågan då såväl Ryssland som China signalerade att man inte skulle gå med på några reella förändringar i de sanktioner som redan beslutats av FN´s säkerhetsråd.
Iran gjorde sig inte heller någon överdriven brådska med att komma med klargörande till de förfrågningar som de sex hade ställt dess regim inför. Om nu någon hade trott att Iran skulle komma med konkreta svar så blev den rejält besviken. Det iranska svaret som överlämnades i början av september innehöll inte ett enda ord om det iranska kärnkraft/vapen programmet utan inskränkte sig till att förklara att man var öppen för förhandlingar i ett antal internationella frågor däribland kärnvapen avrustning.
Den iranske presidenten förklarade samtidigt att Iran inte under några förhållanden skulle kunna tänka sig att tåla inskränkningar på sin rätt som suverän stat i vad som rörde nukleära frågor. Man får inte glömma att den iranska regim som levererade det femsidiga svaret var den mest extrema som Iran haft på 20 år och att det var efter ett val med förfalskat resultat, med brutalt våld nedslagna demonstrationer, efter skenrättegångar av "reform"vänliga oppositionspolitiker samt efter att man tillsatt en internationellt eftersökt terrorist som försvarsminister.
Till detta kan tilläggas att det i dag i Maariv rapporteras att säkerhetsstyrkorna i "The United Arab Emirates" för en tid sedan omintetgjort en mega terroraktion att spränga världens högsta byggnad (818 meter). Denna jätte skyskrapa i Dubai som avses att bli invigd i december 2009 går under namnet "The Dubai Towers". Aktionen var med yttersta sannolikhet initierad av de iranska revolutionära gardena.
Det iranska svaret kom vid en tidpunkt då USA just föreföll att stärka sanktionerna, visserligen utan medverkan av Ryssland och China men med stöd av de ledande europeiska länderna samt Canada. Det såg verkligen ut som om Obama administrationen aldrig haft ett bättre tillfälle att att sätta punkt för det iranska nukleära projektet.
De första amerikanska reaktionerna, om än icke på högsta nivå, till det iranska förslaget var diplomatiskt negativa i huvudsak med hänsyn till att det inte innehöll något som rörde det iranska nukleära programmet.
De som av naturliga skäl väntat sig att president Obama omedelbart skulle gå ut med ett meddelande om att USA tillsammans med de tre ledande europeiska staterna samt Canada avsåg att gå ut med ett beslut om skärpta sanktioner såvida inte Iran omedelbart meddelade att inget hinder förelåg att det iranska nukleära programmet skulle vara huvudpunkten för förhandlingarna blev dock grymt besvikna.
USA meddelade att man var villig att "test Iran´s willingnest to engage". Talesmannen för State Department påpekade bland annat " If we have a meeting, we are going to bring up the nuclear issue, and we will see how Iran responds to that".
Det förefaller helt uppenbart att beslutet att ge ett positivt svar på Irans propå om samtal i vissa frågor bland vilka Iran inte inkluderade de nukleära, och detta med hoppet att Iran trotts allt skulle visa sig vara villigt att gå in på förhandlingar om dessa, fattats av president Obama själv.
Att Obama med detta helt bortsåg från att man tidigare från USA ansett att slutet på september var den sista tidpunkt vid vilken man måste avgöra huruvida det iranska nukleära programmet på något sätt accepteras av Världssamfundet eller ej, och i det senare fallet vilka åtgärder som nu måste tillgripas för att förhindra att Iran skulle bli den tionde kärnvapenmakten på den blå planeten.
Nu hintade man istället att slutet av december skulle vara "deadline" i frågan. Även detta skall man tydligtvis ta med en liten nypa salt. USA´s FN ambassadör och Obamas förtrogna, Susan Rice, förklarade nyligen " The administration would not impose artificial deadlines on Ahmadinejad".
Om Iran var ute för att vinna tid för sitt kärnvapenprogram så har de fått ytterligare tre månader utöver de åtta de redan fått tidigare. Dessutom vore det inte ologiskt om den iranska ledningen var mer eller mindre säker på att även denna deadline skulle visa sig vara lätt töjbar.
Men saker och ting har komplicerats av två iranska uttalanden den 14 september som båda refereras i Yediots pappersupplaga den 15 september 2009. Det första är från Ali Achbar Sahlahi, ordförande i den Iranska nationella nukleära kommisionen, som säger "stormakterna har frihet att ta upp vilka frågor de önskar men vi kommer inte att förhandla om den nukleära frågan..." Det andra är från det iranska utrikesdepartementets talesman, Hassan Kashkauwi (transkriberingen osäker), som envisas med att påpeka att förhandlingarna enbart kommer att omfatta det nya iranska förslaget om regional säkerhet och ekonomiskt samarbete. Dessa två uttalnden tillsammans med Ahmadinejads ovan refererade lämnar ju knappast speciellt mycket utrymme (lindrigt sagt) för konstruktiva samtal om Irans kärnvapenprogram.
Y-net news refererar på kvällen den 15 september 2009 ett uttalande av Hillary Clinton som enligt ovannämnda sajt uttalat sig på följande sätt.
US Secretary of State Hillary Clinton said on Tuesday the nuclear issue "cannot be ignored" in upcoming talks with Iran, despite Tehran's statement it would not bargain over its right to a nuclear program.
Mardrömsbilden är en Obama som går ned för trappan från Air Force One viftande med ett pappersark och ropar "Peace in our time". (Chamberlain vid hemkomsten från münchenkonferensen 1938 där Storbritanien tillsammans med Frankrike sålt ut den Tjeckoslovakiska staten till Hitler).
Ytterligare ett tecken på att Iran ökar takten i utveclingen av sin kärnvapenkapacitet är det forcerade utvecklingsarbetet på långdistansrobotar som har en räckvidd för att träffa stora delar av Europa. De kan knappast vara avsedda för konventionella stridsspetsar. Förhoppningsfullt kommer jag att återkomma med en bloggpost om detta ämne.
Läs även andra bloggares åsikter om Iran, USA, Obama, kärnvapen, Terror.
En längre tid fick vi höra att man i Washington hade fastställt att man i slutet av september skulle fatta slutliga besked om (kraft?) åtgärder såvida Iran intill dess inte lämnat klart besked i frågan om vad man egentligen höll på med.
Det har försiggått förhandlingar mellan USA, Ryssland, China, Storbritannien, Frankrike och Tyskland vilken sorts sanktioner man skulle tillgripa om det iranska svaret inte skulle bli tillfredsställande. Men man fattade inget slutgiltigt beslut i väntan på svaret.
Det var dock klart att det skulle bli svårt att komma fram till ett enhälligt beslut i åtgärdsfrågan då såväl Ryssland som China signalerade att man inte skulle gå med på några reella förändringar i de sanktioner som redan beslutats av FN´s säkerhetsråd.
Iran gjorde sig inte heller någon överdriven brådska med att komma med klargörande till de förfrågningar som de sex hade ställt dess regim inför. Om nu någon hade trott att Iran skulle komma med konkreta svar så blev den rejält besviken. Det iranska svaret som överlämnades i början av september innehöll inte ett enda ord om det iranska kärnkraft/vapen programmet utan inskränkte sig till att förklara att man var öppen för förhandlingar i ett antal internationella frågor däribland kärnvapen avrustning.
Den iranske presidenten förklarade samtidigt att Iran inte under några förhållanden skulle kunna tänka sig att tåla inskränkningar på sin rätt som suverän stat i vad som rörde nukleära frågor. Man får inte glömma att den iranska regim som levererade det femsidiga svaret var den mest extrema som Iran haft på 20 år och att det var efter ett val med förfalskat resultat, med brutalt våld nedslagna demonstrationer, efter skenrättegångar av "reform"vänliga oppositionspolitiker samt efter att man tillsatt en internationellt eftersökt terrorist som försvarsminister.
Till detta kan tilläggas att det i dag i Maariv rapporteras att säkerhetsstyrkorna i "The United Arab Emirates" för en tid sedan omintetgjort en mega terroraktion att spränga världens högsta byggnad (818 meter). Denna jätte skyskrapa i Dubai som avses att bli invigd i december 2009 går under namnet "The Dubai Towers". Aktionen var med yttersta sannolikhet initierad av de iranska revolutionära gardena.
Det iranska svaret kom vid en tidpunkt då USA just föreföll att stärka sanktionerna, visserligen utan medverkan av Ryssland och China men med stöd av de ledande europeiska länderna samt Canada. Det såg verkligen ut som om Obama administrationen aldrig haft ett bättre tillfälle att att sätta punkt för det iranska nukleära projektet.
De första amerikanska reaktionerna, om än icke på högsta nivå, till det iranska förslaget var diplomatiskt negativa i huvudsak med hänsyn till att det inte innehöll något som rörde det iranska nukleära programmet.
De som av naturliga skäl väntat sig att president Obama omedelbart skulle gå ut med ett meddelande om att USA tillsammans med de tre ledande europeiska staterna samt Canada avsåg att gå ut med ett beslut om skärpta sanktioner såvida inte Iran omedelbart meddelade att inget hinder förelåg att det iranska nukleära programmet skulle vara huvudpunkten för förhandlingarna blev dock grymt besvikna.
USA meddelade att man var villig att "test Iran´s willingnest to engage". Talesmannen för State Department påpekade bland annat " If we have a meeting, we are going to bring up the nuclear issue, and we will see how Iran responds to that".
Det förefaller helt uppenbart att beslutet att ge ett positivt svar på Irans propå om samtal i vissa frågor bland vilka Iran inte inkluderade de nukleära, och detta med hoppet att Iran trotts allt skulle visa sig vara villigt att gå in på förhandlingar om dessa, fattats av president Obama själv.
Att Obama med detta helt bortsåg från att man tidigare från USA ansett att slutet på september var den sista tidpunkt vid vilken man måste avgöra huruvida det iranska nukleära programmet på något sätt accepteras av Världssamfundet eller ej, och i det senare fallet vilka åtgärder som nu måste tillgripas för att förhindra att Iran skulle bli den tionde kärnvapenmakten på den blå planeten.
Nu hintade man istället att slutet av december skulle vara "deadline" i frågan. Även detta skall man tydligtvis ta med en liten nypa salt. USA´s FN ambassadör och Obamas förtrogna, Susan Rice, förklarade nyligen " The administration would not impose artificial deadlines on Ahmadinejad".
Om Iran var ute för att vinna tid för sitt kärnvapenprogram så har de fått ytterligare tre månader utöver de åtta de redan fått tidigare. Dessutom vore det inte ologiskt om den iranska ledningen var mer eller mindre säker på att även denna deadline skulle visa sig vara lätt töjbar.
Men saker och ting har komplicerats av två iranska uttalanden den 14 september som båda refereras i Yediots pappersupplaga den 15 september 2009. Det första är från Ali Achbar Sahlahi, ordförande i den Iranska nationella nukleära kommisionen, som säger "stormakterna har frihet att ta upp vilka frågor de önskar men vi kommer inte att förhandla om den nukleära frågan..." Det andra är från det iranska utrikesdepartementets talesman, Hassan Kashkauwi (transkriberingen osäker), som envisas med att påpeka att förhandlingarna enbart kommer att omfatta det nya iranska förslaget om regional säkerhet och ekonomiskt samarbete. Dessa två uttalnden tillsammans med Ahmadinejads ovan refererade lämnar ju knappast speciellt mycket utrymme (lindrigt sagt) för konstruktiva samtal om Irans kärnvapenprogram.
Y-net news refererar på kvällen den 15 september 2009 ett uttalande av Hillary Clinton som enligt ovannämnda sajt uttalat sig på följande sätt.
US Secretary of State Hillary Clinton said on Tuesday the nuclear issue "cannot be ignored" in upcoming talks with Iran, despite Tehran's statement it would not bargain over its right to a nuclear program.
"I think it is important to underscore that we have made clear to the Iranians that any talks we participate in must address the nuclear issue head on. It cannot be ignored," Clinton said after a meeting with Uruguayan President Tabare Vazquez. (Reuters
Var detta uttalande clearat med Vita huset? Frågan är nu vem som kommer att blinka först, USA´s president eller Irans. Svaret på den frågan rör väl och vä för milioner av människor i Mellanöstern idag och Europa i morgon. Den kommer också att ge svaret på frågan som ställdes i min bloggpost den 13 april. Obama och Iran. Vart är du på väg? Chamberlain eller Churchill?Mardrömsbilden är en Obama som går ned för trappan från Air Force One viftande med ett pappersark och ropar "Peace in our time". (Chamberlain vid hemkomsten från münchenkonferensen 1938 där Storbritanien tillsammans med Frankrike sålt ut den Tjeckoslovakiska staten till Hitler).
Ytterligare ett tecken på att Iran ökar takten i utveclingen av sin kärnvapenkapacitet är det forcerade utvecklingsarbetet på långdistansrobotar som har en räckvidd för att träffa stora delar av Europa. De kan knappast vara avsedda för konventionella stridsspetsar. Förhoppningsfullt kommer jag att återkomma med en bloggpost om detta ämne.
Läs även andra bloggares åsikter om Iran, USA, Obama, kärnvapen, Terror.
DN
DN2
DN3
DN4
DN5
SvD
SvD2
SvD3
Sydsvenskan
Dagen
Barometern
BLT
VG
DB
2 kommentarer:
Det förstår väl vem som helst vad
som kommer att hända om dessa självmordsbombare lyckas framställa kärnvapen.
1. Alldeles för långt. Ingen orkar läsa. Skär ned till 3 stycken max. Jag lovar att det är möjligt.
2. Språket är torrt och dött. Skippa alla trista ord och konstruktioner och skriv enkelt och klart.
3. Stoppa sär skrivning.
Skicka en kommentar