onsdag 27 januari 2010

Några tankar på minnesdagen av Förintelsen

Idag den 27 januari 2010 är det 65 år sedan den Röda Armen intog koncentrations/utrotningslägret Auschwitz-Birkenau. FN beslutade för fem år sedan att detta datum skall vara datumet för den Internationella åminnelsedagen av Förintelsen.



I Israel har vi sedan statens tillkomst haft kav-chet (28) i månaden nissan som åminnelsdag av Förintelsen och Hjältemodet i gettoupproren. Datumet är det hebreiska datumet för utbrottet av upproret i Warszawa gettot.



Från Israels sida ville man ursprungligen att den internationella åminnelsedagen skulle infalla samtidigt med den i Israel. Detta gick dock ej då den allmänna kalendern inte är helt parallell med den judiska och därför samsades man om årsdagen för Auschwitz-Birkenaus befrielse.



Observera dock att namnen inte är helt lika. Den israeliska åminnelsedagen omfattar inte enbart Förintelsen utan också Hjältemodet i gettoupproren. Detta är ur israelisk-sionistisk synvinkel en viktig skillnad då den markerar viljan av en grupp, huvudsakligen ungdomar från sionistiska ungdoms organisationer, att inte stillatigande gå i döden utan att mot 100 procentiga odds göra aktivt väpnat motstånd intill det bittra slutet.



Men detta förminskar på intet sätt betydelsen av att det finns en internationell åminnelsedag för Förintelsen. Inte minst då idag det finns så få kvar som personligen kan vittna om denna mörka tid i mänsklighetens historia. Den utgör ett internationellt erkännande av Förintelsens historiska existens, något som inte bara ifråga sätts av diverse vildhjärnor utan även av presidenten för en icke helt obetydlig och tyvärr kanske blivande kärnvapenmakt. Dagen uttalar ett internationellt förankrat och kraftigt aldrig mer mot dessa vildhjärnor och nämnde president.



För en person som den som skriver dessa rader och som litet barn växte upp i Sverige medan tyskarna och deras många hjälpredor systematiskt mördade 6 millioner judar, geografiskt inte långt från Sveriges gränser, är det psykologiskt viktigt och välgörande att se och höra den israeliske presidenten Shimon Peres idag stå och tala, på hebreiska, i det renoverade Reichtags haus, som Hitlers kompanjoner mer eller mindre brände ned 1933. Det är en känsla av profetisk rättvisa. Det tredje riket skogs i småbitar medan det judiska folket har en egen stat med en arme som kan försvara landet.



Att vår premiärminister, Bibbi Natanyahu, i dag höll ett tal i Auschwitz-Birkenau har också ett ytterst viktigt symbolvärde. Förhoppningsfullt inte enbart symbolvärde, utan även att omvärlden inser att den måste ta itu med Iran vars president utan att blinka gång på gång proklamerar att man måste stryka bort Israel från från kartan och därmed fullgöra Hitlers verk.


Med all respekt för symbolvärdet i dagens ceremonier måste jag dock säga att för mig var att för 17 år sedan på israelisk TV se och höra Itzak Rabin tala på hebreiska i Warszawa vid 50 årsdagen av gettoupprorets start, en mycket starkare upplevelse.



Jag vill inte kommentera de kommentarer som förekommit i dag i svenska media frånsett att tacka de journalister, kommentatorer och bloggare som modigt stod upp för dagens betydelse.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

DN, DN2,
SvD, SVD2, SvD3, SvD4, SvD5,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2,
Dagen, Dagen2, Dagen3,
Skånskan, Skånskan2,



Bloggar och andra media
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
Till denna bloggpost har har endast medtagits bloggar i vilka publicerats bloggposter som relaterar till Minnesdagen av Förintelsen

Gulan Avci Förintelsens minnesdag
Ilya Meyer Ödesdigertval i Sverige:Antingen lika rättigheter för alla, eller Ilmar Reepalu
Mark Klamberg Aldrig igen
Rabnor tycker o tänker Reepalu igen
MXp Sverige den 27 januari: "Israel har skapat en varböld"
Pophöger Förintelsens minnesdag
Fredrik Axelsson Kvällens minnesstund
Sapere Aude! Ilmar Reepalu anser inte att judarna har rätt till egen stat
Al HaMatzav Några ord från Roy
Jihad i Malmö En varbölds bekännelser på Förintelsens Minnesdag
Hippie Tanten I dag högtidshåller vi slutet på världshistoriens största rånmord
Israelnyheter
Några tankar på minnesdagen av Förintelsen

Fred i Mellanöstern Ilmar Repalu angriper Malmös judar


3 kommentarer:

Anonym sa...

Det är tråkigt att människor inte har lärt sig någonting efter Förintelsen.

Idag har vi nya offer, och nya bödlar.

http://www.normanfinkelstein.com/deutschland-uber-alles/

Anonym sa...

Med stor sannolikhet kommer många som dömmer andra idag att själva bli dömda i framtiden.

Anonym sa...

Om detta bör ni berätta- då tänker jag närmast på den Förintelse som Judarna och deras medlöpare i USA och Sverige har utsatt det Palestinska folket för, och som pågår ännu medan du läser dessa rader. Att vara kristen och stödja denna våldsmentalitet är ingen ursäkt. Detta är även något att påminna om och sättas i samband med högtidsdagen den 27/1
Cicero