Målsättningar och trevare till eldupphör.

I mitt senaste inlägg på denna blogg förde jag fram tesen att den strategiska minimi målsättningen för den Israeliska aktionen kunde vara att uppnå ett vapenstillestånd med Hamas på Israels villkor, vilket skulle innebära att Israel skulle få fullständig kontroll över all införsel till Gazaremsan - för att förhindra vapen inport - samt att Israel skulle ha rätt att besvara alla brott av vapenvilan från Hamas sida med oproportionellt våld.

Idag (301208) har det blivit allt klarare att det strategiska målet för aktionen är att uppnå ett vapenstillestånd där den israeliska aktionen fått en sådan verkan - fysisk som psykologisk - på Hamas att Hamas för en längre tid inte överväger att anfalla Israel samt att Israel kontrollerar gränsövergångarna.

Men det är ändå oklart om det inte trotts allt finns avsikter på att störta Hamas regimen i Gaza. Israels president, Shimon Peres, påpekade vid en presskonferens under dagen att målet var inte bara eld upphör utan att få slut på (Hamas)terrorn. Peres uttrycker sig inte på detta sätt utan att ha en klar mening med det.

Efter att det under eftermiddagen surrat med ryckten om ett franskinspirerat initiativ om 48 timmars "paus" i striderna för att handha humanitära angelägenheter i Gaza blev det under kvällen klart att detta var något som verkligen hade faktabakgrund. Idéen är att Israel såväl som Hamas i 48 timmar skall avstå från väpnade handlingar mot varandra. Om ena sidan bryter under den utsatta tidsfristen så är den andra parten fri att handla efter eget omdöme Vad som skall hända efter de 48 timmarna, under förutsättning att det hela inte brakat ihop tidigare är oklart.

Den Israeliska statsledningen sitter för närvarande i sammanträde i ärendet. Hamas första reaktion var negativ. Min gissning är att den franske utrikesministern förde fram förslaget för att förhindra att Israel på nyårsaftonen skulle starta en markinvasion av Gaza. Efter att Hamas under kvällen (3012) beskjutit Ashdod och Beer Sheva med raketer så skulle detta mer eller mindre varit en självklar följd.

Till följd av en väderleksprognos med mycket regn under de närmaste dagarna är det dock frågan om om denna in marsch ändå inte hade fått skutas upp då det inte är så lyckat att gå till anfall på ett slättland som förvandlas till en leråker där både infanteri och pansar får svårt att röra sig. En hel del kommentatorer menade att man skulle vara positiv till förslaget för att vinna goodwill då man i alla fall skulle få lov att vänta med anfallet pga regnet. Frågan är bara, om ingen brutit vapenvilan efter 48 timmar, hur får man i gång kriget då i grund och botten båda parter har intresse att fortsätta ytterligare en tid men det kan ju bli svårt att förklara det för världsamfundet.

I "pressläggnings" ögonblicket kommer uppgifter över nätet om 34 skadade i Beer Sheva av en Grad raket avlossad av Hamas i Gaza. Detta kan klart ändra allt.

Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Hamas, Israel, Palestinier, Strategi, Terror,

DN

DN2

DN3

DN4

DN5

SvD

SvD2

Dagen

Dagen2

Dagen3

Sydsvenskan

Sydsvenskan2

Sydsvenskan3

Barometern

NEWSDESK3

Vad är Israels strategiska mål med aktionen mot Hamas

Om jag i min förra bloggpost mest tog upp orsakena till att Israel startade aktionen mot Hamas i Gaza så tror jag att det kan vara bra om vi tar och tittar på målsättningarna för aktionen.

Men först några ord om den teoretiska modellen för fastställande av de strategiska målen och den från dem utgående militärstrategiska och taktiska planeringen. För att en militär aktion skall ha en chans att lyckas måste den ha ett eller ett antal definierade strategiska mål. Dessa mål kan definieras antingen av den politiska eller militära ledningen men måste vara godkända av den politiska ledningen. Man kan också tänka sig att ha ett antal alternativa mål. Det senare möjliggör att man på ett mer överlagt sätt kan ändra riktning under aktionen t. ex. om man ställs inför oförutsedda eller oöverkomliga svårigheter under den.

Den militärstrategiska och taktiska uppläggningen av aktionen blir sedan avhängig dessa mål. Fastställande av den militärstrategiska och taktiska planeringen utförs av militära organ. I de fall som en vald handlingsram kan ha politisk följd bör givetvis samförståndlösning med de politiska beslutsfattarna sökas. Det är självklart att det kan finnas ett flertal alternativ att välja bland för att uppnå målen. Om målen inte definierats klart så för det omedelbart med sig att detaljplaneringen blir allt annat än optimal. Ett gott exempel på det är det Andra Libanonkriget mellan Israel och Hizbolla sommaren 2006.

Frågor som rör hemmafronten behandlas huvudsakligen av de civila statliga eller kommunala organen men de ledande politiska organen har även här hand om de strategiska frågorna som t.ex. införande av olika grader av juridiska undantagssystem.

I skrivande stund ca 50 timmar efter stridernas utbrott får man en klar känsla av att såväl den politiska som den militära ledningen handlar inom genomtänkta och genomplanerade ramar. Man har en stark känsla av att man vet vad man gör, varför och när. Media tuggar ideligen meningen "att man annammat Wienogradrapportens (undersökningskommission av andra Libanon krigets brister) kritik och förslag".

Inget av detta innebär att någon av de ledande regeringsmedlemmarna - Ehud Olmert, Tzipi Livni eller Ehud Barak - i klartext talat om för landets invånare vad de strategiska målen är. De har ingen skyldighet att göra det. Man kan till och med ifrågasätta om de överhuvudtaget skall uttala dessa mål på det nuvarande stadiet då detta skulle underlätta planeringen för Hamas.

I media antas allmänt att det finns ett minimimål och ett mer långsiktigt. Minimimålet är att uppnå ett vapenstillestånd med Hamas på Israels villkor, vilket skulle innebära att Israel skulle få fullständig kontroll över allinförsel till Gazaremsan - för att förhindra vapeninport - samt att Israel skulle ha rätt att besvara alla brott av vapenvilan från Hamas sida med oproportionellt våld.

Det mera långsiktiga målet är att fälla Hamas administrationen. För det behöver man dock aktiv hjälp av civilbefolkningen i Gaza. Det finns dock ett grundläggande konceptuellt problem. med detta. Kriget mellan Israel och Hamas är i viss mån en blandform av ett sk. "Industrial war" och ett sk. "War amongst the people". Huruvida den politiska och militära ledningen här i landet är medvetet om detta är oklart men Israel handlar i viss mån efter principerna för ett "War amongst the people" när de under striderna i går (2712) som i dag (2812) transporterar in bortemot 40 till 50 lastbilslaster med humanitär hjälp om dan för att visa Gazas civilbefolkning att kriget inte är mot dem utan mot Hamas. Enligt uppgifter i Israeliska media är avsikten att liknande transporter skall utföras fortlöpande under de kommande dagarna.

Var och en som med öppna ögon ser efter vad och hur Israel anfaller kan klart se att Israel gör allt i görligaste mål för att undvika skador på civilbefolkningen. På kort sikt är det tveksamt om befolkningen i Gaza kommer att möjliggöra en sådan lösning på konflikten. Om inte så spelar det knappast någon roll hur många Hamas ledare Israel kommer att avföra från scenen då Israel inte ännu lyckats skapa en motsatts ställning mellan Hamas ledningen och befolkningen i Gaza.

Ytterligare en faktor som påverkar målen för den israeliska aktionen är Fatach ledningen under Abu Mazen, Egypten och i viss mån Jordanien och Saudiarabien som samfällt bönade Hamas ledningen att gå med på en direkt förlängning av vapenstilleståndet och inte ge Israel ett tillfälle att göra upp räkningen med Hamas något som de dock tyst varmt önskade.

De måste dock av interna politiska skäl fördömma den Israeliska aktionen. Med hänsyn till det ovanstående förefaller det vara troligast att Israel kommer att få vara nöjt med att uppnå målet av ett vapenstillestånd på sina villkor

Förhoppningsfullt kommer inte världssamfundet att om intetgöra detta och därmed överräcka segern till den internationella jihad rörelsen.

Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Hamas. Israel, Jihad, Jordanien, Egypten

NEWSDESK

NEWSDESK2

DN5

DN6

DN7

SvD4

SvD5

Sydsvenskan3

Sydsvenskan4

Dagen2

VG2

DB2

Barometern2

HD

Israel har rätt till självförsvar

Till slut bröts tålamodet. Man kan undra hur många länder som mer eller mindre stillatigande skulle förlika sig med att hundratusentals av dess invånare nästan dagligen blev beskjutna med raketer och granatkastare.

Låt vara att speciellt raketerna inte var speciellt träffsäkra och att de som avlossade dem och betjänade granatkastarna var allt annat än kunniga i att rikta sin eld. Men försök att inse vad det är att leva och verka i ett område där du vet att det med jämna mellanrum ramlar ner olika typer av bomber runt omkring dig. De var visserligen få som dödades men hur förklarar man för ett barn som fått ett ben avskjutet att det var ett statistiskt missöde! Eller försök att förklara för barnen till en judisk jordbrukare att deras far dödats när han jobbade på sina åkrar då någon skjutglad palestinier i Gaza använt honom som måltavla. Inget land kan stillatigande gå med på något sådant!

Det är inget som man kan förhandla om, det enda man kan göra att tala om får motparten att om han inte slutar så får han ta konsekvenserna. Jag har med flit beskrivit situationen för den israeliska befolkningen i västra Negevöknen ur ett mänskligt grodperspektiv och inte i tvättade politiska termer. De senare är kanske bra att använda i väluppfostrade diskussioner men meningslösa då de gäller att ta till då du skall försöka lugna ner en femåring med av den naturliga skräcken orsakade sömnstörningar.

Detta har varit Hamas terrorns ansikte under de sista månaderna. Den israeliska regeringen har enligt nästan alla israeliska judars uppfattning väntat alldeles för länge med dagens aktion. Gång på gång har den försökt få Hamas ledningen att ta sitt ansvar för den befolkning den styr genom olika sorters ekonomiska sanktioner, men till ingen verkan.

Israel har, liksom ett antal andra länder däribland ett antal arabstater, gång på gång varnat Hamas ledningen att Israels tålamod kommer att ta slut en vacker dag, så den skall inte spela förvånad i dag.

Man kan undra över varför världssamfundet inklusive många svenska ledande politiker och kulturpersoner inte reagerat över de uppenbara kränkningarna av internationell rätt från Hamas sida. Beror det på okunskap om den rättsliga situationen eller illvilja? Att Israel hade rätt att försvara sig råder det ingen tvekan om här i landet. Det är vi ense om, från Bibbi Natanyaho till Amos Oz.

Den Israeliska aktionen har inte som huvudmål att störta Hamas styret i Gaza, utan att få det att ta sitt förstånd till fånga. Det är befolkningen i Gaza som skall avgöra vem som skall styra den inte någon annan. Men detta innebär dock att den civila befolkningen i Gaza som i demokratiska val valde Hamas som sina ledare också har ett ansvar för vad denna ledning gör och därmed kan vara tvungen att ta konsekvenserna av detta.

Den Israeliska militären försöker i möjligaste mån undvika att skada civila Gaza bor men det är inte alltid så lätt. Det förefaller dessutom som man mer eller mindre lyckats med det då enligt uttalanden från Hamas sida under dagen de civila offren endast var ca 15% av de totala.

Flera av de internationella kommentarerna på dagens israeliska aktion har varit kravet på ett omedelbart eldupphör. Detta krav som är ytterst vanligt vid de flesta väpnade internationella konflikter är på ytan vällovligt men i grunden allt annat en konfliktlösande. Väpnade konflikter i dagens värld bryter inte ut pga att en av parterna tycker att det är ett sympatiskt och enkelt sätt att lösa konflikten. Tvärt om, konflikten mellan parterna kom upp på det militära planet enbart för att man inte lyckades lösa den på annat sätt. Kravet på omedelbart eld upphör har under hela efterkrigstiden i de flesta fallen enbart lätt till att konflikter förblivit permanent olösta. Därmed inte sagt att det internationella samfundet inte skall försöka få slut på militära konflikter då de kommit till ett läge när en meningsfull förhandlingslösning kan uppnås.

Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Hamas, Israel, terror, Internationell rätt

DN1

DN2

DN3

DN4

SvD1

SvD2

SvD3


Dagen

VG

DB

Sydsvenskan

Sydsvenskan2

Barometern

Skarp Israelisk varning till Syrien. Ge inte Hizbolla moderna luftvärnsrobotar

I min förra blogpost tog jag upp frågan om Ryssland verkligen kommer att leverera högklassiga luftvärnsrobotar till Iran. Utöver problemet att en sådan leverans skulle försvåra eventuella Israeliska insatser för att förhindra eller åtminstånde försena den iranska kärnvapenutvecklingen så finns alltid faran för att vad som finns i Iran förr eller senare dyker upp hos Hizbolla i södra Libanon. Många gånger förmedlat av och genom Syrien.

TV2 hade i kväll (23122008) som andra item ett inslag om att Israel varnat Syrien för att förse Hizbolla med moderna luftvärnsrobotar av ryskt ursprung. Hizbolla har en längre tid försökt att få moderna luftvärnsrobotar för att i möjligaste mån förhindra israeliska överflygningar med såväl bemannade som obemannade israeliska flygplan och under de rådande förhållandena i området vad vore naturligare än att Syrien skulle skicka vidare en del för Israels flygvapen ytterst farliga "leksaker".

Ryssland har ännu inte utrustat Syrien med S-300 men det saknas inte lite äldre typer av robotar som skulle ytterst försvåra IAFs verksamhet över speciellt södra Libanon.

TV2 mellanöstern specialist, Ehud Yari, påpekade i det ovan nämnda inslaget, att Syrien är sedan länge medvetet om att installerande av kvalificerade luftvärnsrobot system i Libanon är att överskrida en av Israels röda linjer. Dvs att Israel i ett sådant läge skulle se sig nödgat att vidtaga militära åtgärder mot Syrien för att rätta till vad som skett. Men om man tar i beaktande hur många sådana röda linjer Israel låtit speciellt Hizbolla och Hamas överskrida under perioder som Barak varit Israels premiärminister och/eller försvarsminister så kan man med rätta fråga sig om Syrien inte helt enkelt utgår från att även i detta fall Israel inte skulle reagera.

Efter att Hizbolla i våras lyckades få en till organisationen välvilligt inställd person vald till Libanons president samt få gehör för sitt krav på att Hizbollas tre representanter i den libanesiska regeringen skulle ha vetorätt när organisationen så ville vid omröstningar i regeringen kan man dock fråga sig om Hizbolla överhuvudtaget behöver den Syriska logistiska hjälpen.

Det är en offentlig hemlighet att Hizbolla inom den Libanesiska regeringen verkar för att det Libanesiska luftförsvaret skall utrustas med moderna vapen. Som ett första steg i den riktningen kan man se beslutet att från Ryssland inköpa 11 st moderna stridsflygplan av modellen Mig 29. För att förstå den både kvalitativa och kvantitativa betydelsen av beslutet kan nämnas att det Libanesiska flygvapnet i dag består av fyra (!) Hawker Hunter plan som är utmärkt plan men dock är från 1950-talet. I det Svenska flygvapnet fungerade planet som en övergångstyp mellan J-29 (Tunnan) och J-35 (Draken). Dess beteckning i SFV var J-34.

Läs även andra bloggares åsikter om Libanon, Syrien, Israel, Ryssland, Iran, Hizbolla, Hamas, luftvärnsrobotar

SvD

Sydsvenskan

Dagen

Oklart om ryska luftvärnsrobotar verkligen levereras till Iran

Under de sista dagarna har det förekommit en del rapporter om att Ryssland slutligen beslutat att leverera den ryska roboten S-300, som anses vara den världsledande inom sitt område med en räckvidd på upp till 120 km och en kapacitet att kunna slå ut mål på en höjd av 30 km, till Iran.

Den 21 december rapporterade media både i och utanför Israel att ett ryskt beslut om att leverera S-300 till Iran slutligen hade fattats samt att leveranserna skulle ske inom en kort tid. Vidare meddelades att iransk militär redan fått instruktioner om robotarnas handhavande. Rapporterna byggde på Iranska nyhetskällor.

De israeliska TV-nyheterna i samtliga de tre stora kanalerna (TV1, TV2 och TV10) tog upp nyheten som andra item efter den allt allvarligare konflikten med Hamas i Gaza. Kommentatorerna var genomgående allvarligt bekymrade över utvecklingen. kommentatorn i TV1 påpekade dock att det inte ännu fanns något officiellt ryskt besked som bekräftade nyheten. Israel har under de senaste halvåret gjort stora ansträngningar för att övertyga de ryska ledarna om det olämpliga i att leverera dessa robotar till Iran.

Bland de åtgärder som Israel vidtagit kan nämnas det mer eller mindre totalt inställda militära samarbetet med Georgien.

Enligt en rapport på HaAretz hebreiska internetsajt i kväll så har den ryska ambassadören i Tel Aviv meddelat att Ryssland står bakom överenskommelsen som fattades vid premiärminister Olmerts besök i Moskva i höstas om att Ryssland inte avser att leverera nämnda robotar till Israel.

En av Israels ledande militärskribenter, Ron Ben Ishai, skriver dock på Y-net vid midnattstiden (21-22.12) att trotts de ryska försäkringarna så bör man ta i beaktande att det starkt sjunkande oljepriset försatt Ryssland i en ekonomisk svår situation vilken kan föra med sig att en "omprövning" av beslutet kan ske för att komma i åtnjutande av ett välbehövligt tillskott av dollar från Iran. Man kan dock ifrågasätta sig om inte ovan nämnda låga oljepris inte skulle förhindra Irans möjligheter att punga ut med den kraftiga summa som Ryssland skulle kräva för leveransen.

Läs även mina tidigare artiklar på denna blog i frågan om dessa robotar från den 02092008, 12102008 och 20102008

Läs även andra bloggares åsikter om S-300, luftvärnsrobotar, Ryssland, Iran, Israel

DN