Lite reflektioner om Hamas. Kommentar till demonstrationerna mot kriget i Gaza

Det hade varit bra om man kunnat beskylla Mona Sahlin och Jan Eliasson för blåögdhet när de deltog i en demonstration där det viftades med både Hamas och Hizbollas flaggor. Man kan säga en hel del om Jan Eliasson men blåögd och okunnig kan man inte beskylla honom att vara. När det gäller Mona Sahlin kan man möjligtvis ursäkta henne med att någon som har sina rötter i Socialdemokratiska kvinnoförbundet kan ha förvirrade uppfattningar i utrikespolitiska frågor. Men hon är trotts allt opositionsledare och då borde hon kanske frågat någon av sina politiska rådgivare om det var lämpligt att demonstrera under ovan nämnda flaggor.

För en person som författaren av denna artikel som var medlem av det socialdemokratiska partiet under många år intill dess att han flyttade till Israel 1972 förvånar det att ledande socialdemokratiska politiker kan deltaga i en demonstration som i grunden är en demonstration för en jihadistisk terrorgrupp, Hamas, som befinner inte enbart på USAs utan även EUs lista över terrorgrupper.

Jag kan inte förstå hur några av de ledande svenska socialdemokratiska politikerna med sitt deltagande bortser från att de tar ställning för en organisation som under år beskjutit israelisk civilbefolkning med granatkastare, raketer och även automat gevärs eld.

Visste demonstranterna om att Hamas, som kommit till makten i Gaza remsan genom val och statskupp, någon månad innan kriget bröt ut vid omröstning i parlamentet införde islamsk sharia lagstiftning i Gaza remsan? En lagstiftning som sätter kvinnor på undantag, stadgar stympning av en hand för stöld, korsfästning för konvertering till kristendom osv i samma stil.

Visste de att i Hamas stadgar det är inskrivet att Israel skall strykas från kartan samt att dess befolkning skall förintas?

Visste demonstranterna, Mona Sahlin och Jan Eliasson visste säkert, att det var Hamas som inte ville förnya eld upphöravtalet med Israel?

Har någon av demonstranterna reflekterat över att medan Hamas byggde ut ett underjordiskt millitärt tunnel- och bunkersystem i Gaza remsan, så byggde man inte skyddsrum för den palestinska civilbefolkningen?

Visste demonstranterna att Hamas lagrade vapen i civila bostadshus och moskeer - något som står i direkt strid med internationell rätt?

Visste de att Hamas ledningen hade byggt och inrett ett bunkersystem för sin ledning, och var? Under det största sjukhuset i Gaza! Ytterligare ett klart brott mot internationell rätt. Orsaken till att man byggde bunkrarna under sjukhuset var att man från Hamas sida med rätta utgick från att Israel skulle dra sig från att bomba sjukhuset - något som Israel enligt internationell rätt skulle haft rätt till.

Jag har all förståelse för att en person i Sverige kan tycka att vad som händer i Gaza remsan är förfärligt, Och det är det. Krig är hemskt. Men glöm inte att Israel under många år undvek att vidtaga dagens drastiska åtgärder. Men till slut tog tålamodet slut!

Att vilja överleva är inte oproportionellt!

Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Hamas, Internationell rätt, Islam, Israel. Jihad, terror,

DN1
DN2
DN3

SvD1
SvD2
SvD3

Sydsvenskan
Sydsvenskan2

Dagen

VG
VG2

DB
DB2

Bloggar I Gilboas svala skugga

Israels minimikrav måste uppfyllas

Alla är ense om att man måste uppnå en vapenvila i Gaza. Många anser att det är skälvklart att vapenvilan skall vara av en sort som garanterar att den blir stabil och att den blir ett steg mot en mer stabil lösning i området.

Men man är antingen inte läskunnig eller totalt omedveten om hur man skall läsa diplomatiska beslut om man tror att FN resulutionen1860 infriar Israels minimikrav för att inställa sina militära aktioner i Gaza.

Den berör inte direkt frågan om Hamas beskjutning av civila mål i Israel. Den är dessutom svävande i sin behandling av vapensmugglingen från Egypten till Gaza remsan. Ingen ansvarig regering i Israel kan gå med på att avsluta de militära operationerna innan dessa två krav, varav det första till stor del är beroende på en lösning av det andra, fått en reell lösning. Om inte smugglingen hindras så är vi tillbaka där vi var innan Israel startade den väpnade aktionen i december 2008. Israel måste lägga ribban högt av minst två skäl. Det första är att det internationella samfundet så lätt glömmer sina beslut då de kört fast i svåra och långvariga förhandlingar speciellt om det finns nya och "sexiga" problem på den internationella dagordningen. Det andra, och det är ett mer specifikt israeliskt skäl, är att Hamas överhuvudtaget inte bara inte erkänner Israels rätt till existens utan även har inskrivit i sin stadga att dess mål är att se till att den israeliska statsbildningen "försvinner". Om ens motpartner har sådana mål så får man ju vara mycket försiktig i förhandlingar.

Problemet med att komma fram till en lösning av de ovan nämnda frågorna försvåras av att det finns inte så få intressenter som av egenintrasse har inte vill vidtaga handlingkraftiga åtgärder. Två av dem är Iran och Egypten. Iran understödde aktivt Hamas i dess krav på att inte förlänga det föregående eld upphöravtalet som gick ut den 19 oktober 2008, med löften om 100% stöd mot ett israeliskt anfall. Iran övertygade dessutom Hamas att Israel inte skulle våga anfalla och om Israel trotts allt skulle anfalla så hade ju alla sett sommaren 2006 att kvaliteten på den iaraeliska krigsmakten inte var som förr.

Iran ser kriget i Gaza som en del av dess konflikt med Israel och inte som en lokal israelisk palestinsk konflikt. Den israeliska aktionen uppfattas i Teheran som ett allvarligt hot att mista ett, och kanske det mest lovande, fotfästet i Mellan Östern. Ingen vet hu många milioner USD som Iran lagt ner på att öva och utrusta Hamas militära förband samt även finansiera utbyggnaderna av de i huvudsak underjordiska befästningssystemen i Gaza remsan. Den iranska statsledningen befinner sig i panik då den ser allt ökade riskerna av att Hamas antingen skall falla eller bitvis orientera sig i en annan politisk riktning.

Hizbollas, som är Irans andra stödjepunkti Mellan Östern, allt annat än aktivistiska hållning i konflikten trotts de iranska uppmaningarna att öppna en andra front gör ju knappast mullorna i Teheran gladare. Man kan på goda grunder utgå från att Iran kommer att göra allt i sin makt för att sabotera ett internationellt avtal om stängning av smuggel tunnlarna under den Egyptiska gränsen till Gaza remsan - enligt vissa uppgifter finns de ännu tunnlar som inte bombats sönder av Israel - .

Den iranska transport operationen till Gaza, som sedan ett antal år sedan drivs av de iranska revolutionära gardet är relativt komplicerad Den går genom Somalien därefter Sudan, Röda havet, genom öknen till Nilen och så småningom anländer godset till Sinai öknen där de tas om hand av de lokala beduinerna som för fram det till Rafiach vid gränsen till Gaza remsan.

I det egyptiska Rafiah existerar ett välsmort mutsystem som iranierna med hjälp av de lokala beduinerna byggt upp för att "underlätta" varornas vidare transport under gränsen till Gaza remsan. Mutsystemet i Rafiach inkluderar alla från borgmästaren till den lägsta egyptiska gränspolis. Iranierna betalar dessutom bra.

Det är mer eller mindre klart att den egyptiska statsledningen skulle vilja få slut på smugglingen. Mubarak är definitivt ingen vän av Hamas och om Israel kunde utplåna Hamas utan att den egyptiska inblandningen blev för uppenbar så skulle det inte fällas många tårar i presidentpalatset. Men, och det finns flera men, först och främst kan den egyptiska nationalhedern inte tåla att förhindradet av smugglingen görs av icke egyptiska specialister som verkar i gränsområdet under egyptiskt överinseende. För det andra, Det muslimska brödrarskapet är mycket starkt i Egypten och då Hamas är brödrarskapets palestinska lokalavdelning, föreligger uppebara inrikespolitiska svårigheter för den redan en smula skakiga regimen att välja en sådan lösning. Och inte minst för det tredje, en icke ringa del av den egyptiska befolkningen i Sinai är ekonomiskt beroende av dessa vapentransporter.

Man kan fråga sig om med hänsyn till ovanstående det går att räkna med ett ens passivt Egyptiskt stöd för någon sorts aktion mot smugglingen utöver välvilliga deklarationer. Men detta kan inte Israel gå med på. Vilken självständig stat skulle föresten kunna gå med på det? Den Egyptiska ledningen signalerar till Israel "Sorry, it's your problem". Men om det är så, låt oss då få ta hand om det på det sätt som vi finner lämpligast.


När det gäller gränsövergångarna mellan Israel och Gaza så frågar man sig om det inte går att avända en sedan länge på andra ställen beprövad lösning. Israel skall ha rätt att kolla all varuimport och all person trafik till Israel enligt samma regler som i dag tillämpas vid Israels internationella gränsövergångar.

Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Hamas, Israel, Vapensmuggling, Palestinier

DN6
DN7
DN8

SvD5
SvD6
Svd7

Sydsvenskan

Dagen



DB

Mot ett avgörande?

Så här lite mer än 70 timmar efter att Israels mark invasion av Gazaremsan på kvällen den 4 januari börjar situationen klarna en smula.

Det är mycket svårt att få en helt klar bild av vad som händer då militärcensuren mer eller mindre stoppar all "real time" rapportering och dessutom starkt silar resten. I och med att jag är israel och skriver från Israel så måste jag rätta mig efter gällande lagar. Jag är ju givetvis medveten om att dessa lagar finns för att värna om de israeliska styrkornas väl och vä.

Uppgifter som förekommer om kriget i Gaza remsan är enbart hämtade från öppna Israeliska media källor. I de fall spekulationer och gissningar i utländska, inklusive palestinska medier, inkluderas i texten så anges att det är från icke israelisk källa.

Trotts det ovanstående går det nu att få en ungefärlig uppfattning om läget. Gaza remsan är delad i tre delar. Inte riktigt på samma sätt som jag skrev i min föregående artikel då jag påstod att den delad både söder och norr om Gaza city. Vad som i dag framgår är att den är delad i öst västlig riktning söder om Gaza city som i sig är omringad och helt avskuret från resten av den norra delen av remsan. Strategiskt sätt innebär detta att Hamas militära överkommando inte kan samordna sina styrkor i hela Gazaremsan utan i grund och botten enbart kan kontrollera styrkorna i Gaza city. Då de elektroniska kommunikationerna inte fungerar längre så sker kontakterna med löpare. vilket är ett osäkert och föga snabbt kontaktsmedel. I den norra delen har de Israeliska styrkorna mer eller mindre rensat uppområdena omkring småstäder som Beit Chanun och Beit Lahia samt runt det stora flyckting lägret Yebalia. Detta innebär att Hamas möjligheter att skjuta raketer från de öppna områdena i den norra delen starkt begränsats men i och med att man ännu inte gått in i de bebyggda områdena kvarstår det trots allt möjligheter att skjuta från dem. Gaza city är omringat och förutom strider i utkanten av staden har det stått svåra strider i förstäder som Sagia och Zeitun. I södra delen av remsan har har striderna i huvudsak stått efter gränsen mellan Gazaremsan och Egypten. De israeliska styrkorna i detta område har koncentrerat sig på att söka resera de smuggeltunnlar som ännu inte raserats av flygangreppen. De uppgifter som publicerats i icke israeliska media om att Israel intagit staden Chan Younis har inte verifierats av officiella israeliska talesmän utan de bottnar troligtvis i att det förekommit någon räd av specialstyrkor i nämnda stads områden.

De israeliska mark styrkorna har mer eller mindre avslutat de två första delarna av invasionsplanen och uppnått de mål som den politiska ledningen fastställde för dem innan denna. Man befinner sig i utkanten av alla de stora ytterst tättbebyggda befolkningscentra och Hamas förbanden har dragit sig tillbaka till dessa.

Så vitt man kan förstå vad som är planerat för fortsättningen verkar det vara följande. Den militära fortsättningen som ännu inte fått slutgiltigt OK från den politiska ledningen går ut på att den israeliska armen, med flyg och marinstöd skall gå in i de tättbebyggda områdena och sakta män säkert rensa ut hamas styrkorna ur dessa. Detta kommer skall ske med en ytterligare insats av stora reservist stykor som redan mobiliserats och som nu undergår snabbträning i norra Negev öknen. Israel förklarar nu för de olika politiska konstellationer, och då i huvudsak de som leds av USA eller EU, att om inte de israeliska kraven på ett vapenstillestånd kan uppnås så kommer man att starta denna kampanj. De israeliska kraven är i stort sätt följande.

1. En vapenvila som inte är tids begränsad.
2.Ett faktiskt och vattentätt system som förhindrar vapen smuggling över gränsen mellan Egypten och Gazaremsan.
3. Ett kontrollsystem vid gränsövergångarna till remsan, både från Israel och Egypten, som förhindrar införsel av all typ av vapen samt in och ut passering av personer som definierats som terrorister av antingen Egypten eller Israel.
4. Upphörande av beskjutning av israeliskt område från Gaza remsan.
5. Ovillkorlig rätt får Israel att tillgripa väpnade åtgärder vid brott mot en eller flera av dessa punkter.

Knäckfrågan mellan dessa krav är punkt 2. Utan en lösning av den så är vi till baka väldigt snabbt till där vi var innan krigets början den 27 november.

Israel är i och för sig inte speciellt intresserat av att behöva gå in i de tättbefolkade områdena. Det skulle bli en relativt lång och mycket blodig affär. Enligt israeliska källor så skulle de israeliska förlusterna kunna uppgå till ca 350 stupade soldater. Förlusterna på motsidan skulle i antal bli mycket större och pga att det skulle vara frågan om strider i bebyggt område så skulle civilbefolkningen bli utsatt för ytterst stora lidanden.

Men om man inte kommer fram till en lösning inom 36 till 48 timmar så är chanserna små.

Det skrämmande med detta panorama att det är Hamas som avgör hur det blir!

Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, hamas, internationell rätt, islam, palestinier, strategi, terror

DN1

DN2

DN3

DN4

SvD1

Svd2

SvD3

SvD4

Dagen

Dagen2

VG

DB

NEWSDESK

Sydsvenskan

Sydsvenskan2

Fullt men annorlunda krig mellan Israel och Hamas

Intill 18 tiden igår (030109) kunde man definiera den väpnade konflikten mellan Israel och Hamas som en militär aktion men inte ett fullt krig.

Från och med att Israel lät marktrupper överskrida gränsen är det dock fråga om ett fullfjädrat krig. Speciellt om, som framkommer i flertalet kommentarer, målsättningen, förutom att till så stor grad som möjligt förhindra Hamas att skjuta raketer och använda granatkastare mot israelisk civilbefolkning, är att genom att slå ut så stor mängd av Hamas väpnade truppförband som möjligt få hamas ledningen att gå med på Israels krav på en längre vapenvilja under vilken Hamas ej kommer ha rätt (och möjlighet) att på nytt rusta upp.

De som frågar sig varför man inte bara nöjde sig med insatsen av flygvapnet är svaret att om man ville uppnå något mer än en straffaktion det var nödvändigt att sätta in marktrupper för att få Hamas att förstå att de var på väg att förlora. Hittills finns inget historiskt klart exempel på att det går att vinna ett krig med enbart insats av flyg.

Det är dock ett annorlunda krig. I och med att Israel uttalat förklarat att dess konflikt är en med Hamas och inte med civilbefolkningen i Gazaremsan samt att Gazaremsan formellt inte är en suverän stat så får man lov att definiera kriget som ett "War amongst the people". Ett ytterligare tecken på detta är att Israel hela tiden tillåter lastbilskonvojer med humanitär hjälp komma in i Gazaremsan från den Israeliska sidan. Dessa transporter skulle vara mycket större och effektivare om inte hamasledningen gjorde så mycket för att sabotera dem.

Hur den israeliska in marschen framskrider är en smula oklart pga att den israeliska censuren stoppar mer eller mindre allt nyhetsflöde i frågan. Detta innebär att media i omvärlden, inklusive Israel, till stor del är beroende på vad som kommer ut genom arabiska media som ju notoriskt sätt inte enbart är ensidiga utan oftast overderhäftiga.

Man kan dock redan nu urskilja de stora dragen i det israeliska anfallet. I norra delen av Gazaremsan anfaller man områden runt Beit Chanun och Beit Lahija där en icke ringa del av av raketerna mot mål norr och nordost om remsan utfördes. Vidare har man skurit av Gazaremsan både norr och söder om Gaza city i öst - västlig riktning samt gått in i området i södra delen av remsan för att rasera ännu icke sönderbombade smuggel tunnlar under gränsen mot Egypten. Uppdelningen av remsan i tre delar innebär att den militära hamasledningen inte kan flytta förband och förnödenheter fritt i remsan eller kommunicera med den norra eller södra delen fysiskt (genom löpare) vilket var den enda möjligheten efter att de elektroniska kommunikationerna slogs ut under förmiddagen.

Detta innebär dock inte att striden är över. Tvärt om. Hamas trupperna visar inga tecken på att vilja ge upp. De är välutbildade och ideologiskt motiverade. Att tro att gud står på ens sida har ju alltid varit morallyftande för trupper. De Israeliska styrkorna kommer nu att ha ett svårt och blodigt jobb framför sig då till inte ringa del det kommer att röra sig om strider i bebyggt område med allt vad det innebär för kvarvarande civilbefolkning speciellt då de israeliska styrkorna blivit instruerade att inte ta onödiga risker, dvs om de blir beskjutna från t.ex. ett hus inte undersöka allt för noggrant om det finns "noncombatants" i kåken utan rikta all tillgänglig verknings eld mot utgångpunkten för den fientliga eldgivningen. Dvs allt för att undvika allt för stora egna förluster.

Återigen måste jag varna för att rusa iväg eller mer passande på situationen att för snabbt falla undan för alla påtryckningar som kommer att försöka få Israel att så snabbt och så enkelt som möjligt gå med på ett eldupphör avtal. Jag är inte ensam om att anse att det moderna sättet att försöka lösa väpnade konflikter genom att så snabbt som möjligt få slut på skjutandet inte i så få fall lätt till en permanentning av konflikterna. Konflikten Israel - Palestinierna är ett typexempel på det.

Ett exempel på vad som kan hända om man skulle rusa i väg för fort. Om i ett eld upphöravtal inte skrivs in en fungerande modell för att förhindra i överskådlig framtid att nya smuggeltunnlar skulle grävas under gränsen mellan Egypten och Gazaremsan så kan man mer eller mindre säga att hela aktionen saknade reelt långsiktigt (mer än ca tre år) värde.

Observera dock att konflikten Israel - Hamas inte enbart är en konflikt mellan Israel och Palestinierna utan till stor del en konflikt mellan Israel och den Internationella Jihadrörelsen. Den 11 september 2007 publicerade jag en artikel om hur stabila freds fördrag skall ingås. Inte så lite av det går även att anpassa på eldupphör avtal.

Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Hamas, Israel, Terror, Internationell rätt, Strategi

DN4

DN5








VG3

DB3

Hamas stora krigsförbrytelse

I alla krig skadas och dödas civila. Många gånger sker det med flit men inte så sällan är det en följd av att det civila offret råkade vara "på fel plats vid fel tillfälle".

Så fort Israel är invecklad i en väpnad konflikt skriks det om krigsförbrytelser. Huvuddelen av de som uttalar sig i ämnet har ingen som helst aning om de juridiska definitionerna om krigsförbrytelser enligt internationell rätt.

Låt oss för en gångs skull ta och syna Israels nuvarande motståndares (Hamas) sätt att följa de internationella rättsreglerna om krigföring. Här måste jag dock först göra läsarna uppmärksamma på ett mycket viktigt tekniskt juridiskt problem. De internationella konventionerna om vad som är tillåtet och inte tillåtet i krigföring är nästan helt och hållet byggda på den sorts av krigföring som var den huvudsakliga under 1900-talets två världskrig. Militärteoretiskt definieras sådana krig som "industrial wars". Krig av den typ som det nuvarande mellan Israel och Hamas kan, om ej än hundraprocentigt, definieras som ett "war amongst the people". Vad jag vill framhålla med detta påpekande är att ett regelsystem för en sorts krig inte helt går att användas när det gäller en annan sorts krig. Detta innebär givetvis inte att det inte finns många klara och moraliskt viktiga regler som gäller för de båda sorternas krig.

En av de grundläggande reglerna som är gällande i båda av de ovan nämnda typerna av krig är att inte med uppsåt rikta verkningseld mot civilbefolkning. Definitionen av civilbefolkning i ett "industrial war" är klarare än när det gäller "war amongst the people", men man behöver inte vara en internationell expert i frågan för att förstå att Hamas raket- och granatkastar beskjutning av civila israeliska samhällen är ett solklart brott mot gällande konventioner om all sorts av krigföring. Trotts detta verkar det inte alls intressera det internationella samfundet och speciellt inte internationella nyhetsmedia.

Hamas har i dag teoretisk och praktisk möjlighet att rikta verkningseld med statistiska vapensystem till mål på upp till 45 och kanske 50 km från Gaza remsan. Inom detta område bor ca 1 million israeler som nu dagligen utsätts för beskjutning. Att detta utgör en klar krigsförbrytelse är ju självklart. Självklart för personer som lever och verkar inom och efter det västerländska samhällets moraliska regler, eller åtminstånde borde det vara så. Tyvärr verkar det inte som man kan vänta sig det av den palestinska filialen till den internationella jihadrörelsen (dvs Hamas).

Nu kan man ställa sig frågan varför riktar de sin beskjutning mot civilbefolkning? Det kan ju inte vara på grund av avsaknaden av andra mål inom Gradraketernas räckvidd som man koncentrerat sig på att terrorisera israelisk civilbefolkning. De nämnda raketerna kan nå fram till ett antal ytterst strategiska, och helt öppet kända (civila) israeliska anläggningar. Om Hamas besköt dessa mål så skulle frågan om lagligheten vara något helt annat dessa mål är helt legitima krigsmål.. Dessutom så skulle skadeverkningarna i det israeliska samhället bli mycket mer kännbara.

Det sistnämnda är den egentliga orsaken till att Israel inte under några förhållanden kan gå med på att en filial av de internationella jihadrörelsen skall ha möjlighet att beskjuta dessa anläggningar.

Hamas handlingssätt visar oss att dess ideologi fungerar efter för oss främmande principer vilket gör att de föredrar att beskjuta civilbefolkning. Ju fortare vi förstår dess (Hamas) sätt att reagera desto enklare kan vi kanske klara av problemet.

Ödets ironi var att samtidigt som kriget mellan Israel och Hamas bröt ut kom meddelandet om att Samuel Huntington avlidit. Huntington beskrev i sin bok "The Clash of Civilisations" den allt annat än platta värld som vi var på väg in i . Hans teori var obekväm för många som inte ville inse att att världen inte utvecklade sig i en slätstruken oideologisk inriktning.

Läs även andra bloggares åsikter om Hamas, Gaza, Islam, Israel, Internationell rätt, Krigsförbrytelser,

DN1

DN2

DN3

SvD1

SvD2

SvD3

Sydsvenskan

Sydsvenskan2

Dagen1

Dagen2

VG

VG2

DB

DB2

NEWSDESK

ETC