Intill 18 tiden igår (030109) kunde man definiera den väpnade konflikten mellan Israel och Hamas som en militär aktion men inte ett fullt krig.
Från och med att Israel lät marktrupper överskrida gränsen är det dock fråga om ett fullfjädrat krig. Speciellt om, som framkommer i flertalet kommentarer, målsättningen, förutom att till så stor grad som möjligt förhindra Hamas att skjuta raketer och använda granatkastare mot israelisk civilbefolkning, är att genom att slå ut så stor mängd av Hamas väpnade truppförband som möjligt få hamas ledningen att gå med på Israels krav på en längre vapenvilja under vilken Hamas ej kommer ha rätt (och möjlighet) att på nytt rusta upp.
De som frågar sig varför man inte bara nöjde sig med insatsen av flygvapnet är svaret att om man ville uppnå något mer än en straffaktion det var nödvändigt att sätta in marktrupper för att få Hamas att förstå att de var på väg att förlora. Hittills finns inget historiskt klart exempel på att det går att vinna ett krig med enbart insats av flyg.
Det är dock ett annorlunda krig. I och med att Israel uttalat förklarat att dess konflikt är en med Hamas och inte med civilbefolkningen i Gazaremsan samt att Gazaremsan formellt inte är en suverän stat så får man lov att definiera kriget som ett "War amongst the people". Ett ytterligare tecken på detta är att Israel hela tiden tillåter lastbilskonvojer med humanitär hjälp komma in i Gazaremsan från den Israeliska sidan. Dessa transporter skulle vara mycket större och effektivare om inte hamasledningen gjorde så mycket för att sabotera dem.
Hur den israeliska in marschen framskrider är en smula oklart pga att den israeliska censuren stoppar mer eller mindre allt nyhetsflöde i frågan. Detta innebär att media i omvärlden, inklusive Israel, till stor del är beroende på vad som kommer ut genom arabiska media som ju notoriskt sätt inte enbart är ensidiga utan oftast overderhäftiga.
Man kan dock redan nu urskilja de stora dragen i det israeliska anfallet. I norra delen av Gazaremsan anfaller man områden runt Beit Chanun och Beit Lahija där en icke ringa del av av raketerna mot mål norr och nordost om remsan utfördes. Vidare har man skurit av Gazaremsan både norr och söder om Gaza city i öst - västlig riktning samt gått in i området i södra delen av remsan för att rasera ännu icke sönderbombade smuggel tunnlar under gränsen mot Egypten. Uppdelningen av remsan i tre delar innebär att den militära hamasledningen inte kan flytta förband och förnödenheter fritt i remsan eller kommunicera med den norra eller södra delen fysiskt (genom löpare) vilket var den enda möjligheten efter att de elektroniska kommunikationerna slogs ut under förmiddagen.
Detta innebär dock inte att striden är över. Tvärt om. Hamas trupperna visar inga tecken på att vilja ge upp. De är välutbildade och ideologiskt motiverade. Att tro att gud står på ens sida har ju alltid varit morallyftande för trupper. De Israeliska styrkorna kommer nu att ha ett svårt och blodigt jobb framför sig då till inte ringa del det kommer att röra sig om strider i bebyggt område med allt vad det innebär för kvarvarande civilbefolkning speciellt då de israeliska styrkorna blivit instruerade att inte ta onödiga risker, dvs om de blir beskjutna från t.ex. ett hus inte undersöka allt för noggrant om det finns "noncombatants" i kåken utan rikta all tillgänglig verknings eld mot utgångpunkten för den fientliga eldgivningen. Dvs allt för att undvika allt för stora egna förluster.
Från och med att Israel lät marktrupper överskrida gränsen är det dock fråga om ett fullfjädrat krig. Speciellt om, som framkommer i flertalet kommentarer, målsättningen, förutom att till så stor grad som möjligt förhindra Hamas att skjuta raketer och använda granatkastare mot israelisk civilbefolkning, är att genom att slå ut så stor mängd av Hamas väpnade truppförband som möjligt få hamas ledningen att gå med på Israels krav på en längre vapenvilja under vilken Hamas ej kommer ha rätt (och möjlighet) att på nytt rusta upp.
De som frågar sig varför man inte bara nöjde sig med insatsen av flygvapnet är svaret att om man ville uppnå något mer än en straffaktion det var nödvändigt att sätta in marktrupper för att få Hamas att förstå att de var på väg att förlora. Hittills finns inget historiskt klart exempel på att det går att vinna ett krig med enbart insats av flyg.
Det är dock ett annorlunda krig. I och med att Israel uttalat förklarat att dess konflikt är en med Hamas och inte med civilbefolkningen i Gazaremsan samt att Gazaremsan formellt inte är en suverän stat så får man lov att definiera kriget som ett "War amongst the people". Ett ytterligare tecken på detta är att Israel hela tiden tillåter lastbilskonvojer med humanitär hjälp komma in i Gazaremsan från den Israeliska sidan. Dessa transporter skulle vara mycket större och effektivare om inte hamasledningen gjorde så mycket för att sabotera dem.
Hur den israeliska in marschen framskrider är en smula oklart pga att den israeliska censuren stoppar mer eller mindre allt nyhetsflöde i frågan. Detta innebär att media i omvärlden, inklusive Israel, till stor del är beroende på vad som kommer ut genom arabiska media som ju notoriskt sätt inte enbart är ensidiga utan oftast overderhäftiga.
Man kan dock redan nu urskilja de stora dragen i det israeliska anfallet. I norra delen av Gazaremsan anfaller man områden runt Beit Chanun och Beit Lahija där en icke ringa del av av raketerna mot mål norr och nordost om remsan utfördes. Vidare har man skurit av Gazaremsan både norr och söder om Gaza city i öst - västlig riktning samt gått in i området i södra delen av remsan för att rasera ännu icke sönderbombade smuggel tunnlar under gränsen mot Egypten. Uppdelningen av remsan i tre delar innebär att den militära hamasledningen inte kan flytta förband och förnödenheter fritt i remsan eller kommunicera med den norra eller södra delen fysiskt (genom löpare) vilket var den enda möjligheten efter att de elektroniska kommunikationerna slogs ut under förmiddagen.
Detta innebär dock inte att striden är över. Tvärt om. Hamas trupperna visar inga tecken på att vilja ge upp. De är välutbildade och ideologiskt motiverade. Att tro att gud står på ens sida har ju alltid varit morallyftande för trupper. De Israeliska styrkorna kommer nu att ha ett svårt och blodigt jobb framför sig då till inte ringa del det kommer att röra sig om strider i bebyggt område med allt vad det innebär för kvarvarande civilbefolkning speciellt då de israeliska styrkorna blivit instruerade att inte ta onödiga risker, dvs om de blir beskjutna från t.ex. ett hus inte undersöka allt för noggrant om det finns "noncombatants" i kåken utan rikta all tillgänglig verknings eld mot utgångpunkten för den fientliga eldgivningen. Dvs allt för att undvika allt för stora egna förluster.
Återigen måste jag varna för att rusa iväg eller mer passande på situationen att för snabbt falla undan för alla påtryckningar som kommer att försöka få Israel att så snabbt och så enkelt som möjligt gå med på ett eldupphör avtal. Jag är inte ensam om att anse att det moderna sättet att försöka lösa väpnade konflikter genom att så snabbt som möjligt få slut på skjutandet inte i så få fall lätt till en permanentning av konflikterna. Konflikten Israel - Palestinierna är ett typexempel på det.
Ett exempel på vad som kan hända om man skulle rusa i väg för fort. Om i ett eld upphöravtal inte skrivs in en fungerande modell för att förhindra i överskådlig framtid att nya smuggeltunnlar skulle grävas under gränsen mellan Egypten och Gazaremsan så kan man mer eller mindre säga att hela aktionen saknade reelt långsiktigt (mer än ca tre år) värde.
Observera dock att konflikten Israel - Hamas inte enbart är en konflikt mellan Israel och Palestinierna utan till stor del en konflikt mellan Israel och den Internationella Jihadrörelsen. Den 11 september 2007 publicerade jag en artikel om hur stabila freds fördrag skall ingås. Inte så lite av det går även att anpassa på eldupphör avtal.
Ett exempel på vad som kan hända om man skulle rusa i väg för fort. Om i ett eld upphöravtal inte skrivs in en fungerande modell för att förhindra i överskådlig framtid att nya smuggeltunnlar skulle grävas under gränsen mellan Egypten och Gazaremsan så kan man mer eller mindre säga att hela aktionen saknade reelt långsiktigt (mer än ca tre år) värde.
Observera dock att konflikten Israel - Hamas inte enbart är en konflikt mellan Israel och Palestinierna utan till stor del en konflikt mellan Israel och den Internationella Jihadrörelsen. Den 11 september 2007 publicerade jag en artikel om hur stabila freds fördrag skall ingås. Inte så lite av det går även att anpassa på eldupphör avtal.
Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Hamas, Israel, Terror, Internationell rätt, Strategi
DN4
DN5
VG3
DB3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar