I allmänhet brukar jag inte syssla med kommunalpolitik på den här bloggen, men trotts allt är det värt att ta upp det i mitt tycke viktigaste resultatet i förra veckans israeliska kommunalval.
Först en kort teknisk information. Israeliska statsfullmäktige- och kommunalval är i grunden två skilda val. Dels val av borgmästare och ledanöter i stadsfullmäktige i städer, dels av kommunalfullmäktiges ordförande och ledamöter av kommunfullmäktige i landskommuner. Borgmästare och kommunalfullmäktiges ordförande väljs i rena personval medan ledamöterna i stadfullmäktige och och kommunfullmäktige väljs i proportionella listval.
Under de senaste fem åren har Jerusalem haft sin hittills första ultraortodox borgmästare. Även om han försökte vara borgmästare för alla Jerusalems invånare så är det ingen tvekan om att han starkt påverkade staden i en ortodox riktning. I förra veckans val var huvudkandidaterna i borgmästarvalet dels en ultraortodox kandidat, Porush, som till sin inriktning är mycket mer extrem än sin företrädare dels en icke religiös kandidat, Barkat, som framstod som den icke religiösa befolkningens hopp.
Den allmänna uppfattningen var att om Porush skulle vinna valet så skulle för all överskådlig framtid Jerusalem bli en ultraortodoxt styrd stad, detta pga att den icke religiösa judiska befolkningen skulle skulle i än större grad än nu flytta från staden. Ett ultraortodoxt styrt Jerusalem skulle innebära att den zionistiska staten Israel skulle få en huvudstad vilkens judiska befolkning till sin majoritet skulle vara ultraortodox och icke zionistisk. Dessutom skulle staden ha en relativt stor arabisk minoritet.
Var och en kan ju förstå att en sådan utveckling skulle få en återverkan på alla framtida internationell förhandlingar om Jerusalems framtid. Barkat vann valet stort vilket inte bara var av ytterst stor vikt för stadens ännu icke religiösa judiska befolkningsmajoritet utan även för den ickereligiösa judiska befolkningen i kranskommuner som Mevaseret Zion och Maale Adomim.
Huruvida Barkat egentligen är höger, mitten eller vänster är i detta sammnhang helt ovesäntligt. Trotts allt är det inte Jerusalems borgmästare som avgör om en bunt arabiska byar som idag är en del av Jerusalems stadsområde skall avträdas till en framtida palestinsk stat eller ej.
Läs även andra bloggares åsikter om Jerusalem,
Dagen
Först en kort teknisk information. Israeliska statsfullmäktige- och kommunalval är i grunden två skilda val. Dels val av borgmästare och ledanöter i stadsfullmäktige i städer, dels av kommunalfullmäktiges ordförande och ledamöter av kommunfullmäktige i landskommuner. Borgmästare och kommunalfullmäktiges ordförande väljs i rena personval medan ledamöterna i stadfullmäktige och och kommunfullmäktige väljs i proportionella listval.
Under de senaste fem åren har Jerusalem haft sin hittills första ultraortodox borgmästare. Även om han försökte vara borgmästare för alla Jerusalems invånare så är det ingen tvekan om att han starkt påverkade staden i en ortodox riktning. I förra veckans val var huvudkandidaterna i borgmästarvalet dels en ultraortodox kandidat, Porush, som till sin inriktning är mycket mer extrem än sin företrädare dels en icke religiös kandidat, Barkat, som framstod som den icke religiösa befolkningens hopp.
Den allmänna uppfattningen var att om Porush skulle vinna valet så skulle för all överskådlig framtid Jerusalem bli en ultraortodoxt styrd stad, detta pga att den icke religiösa judiska befolkningen skulle skulle i än större grad än nu flytta från staden. Ett ultraortodoxt styrt Jerusalem skulle innebära att den zionistiska staten Israel skulle få en huvudstad vilkens judiska befolkning till sin majoritet skulle vara ultraortodox och icke zionistisk. Dessutom skulle staden ha en relativt stor arabisk minoritet.
Var och en kan ju förstå att en sådan utveckling skulle få en återverkan på alla framtida internationell förhandlingar om Jerusalems framtid. Barkat vann valet stort vilket inte bara var av ytterst stor vikt för stadens ännu icke religiösa judiska befolkningsmajoritet utan även för den ickereligiösa judiska befolkningen i kranskommuner som Mevaseret Zion och Maale Adomim.
Huruvida Barkat egentligen är höger, mitten eller vänster är i detta sammnhang helt ovesäntligt. Trotts allt är det inte Jerusalems borgmästare som avgör om en bunt arabiska byar som idag är en del av Jerusalems stadsområde skall avträdas till en framtida palestinsk stat eller ej.
Läs även andra bloggares åsikter om Jerusalem,
Dagen
2 kommentarer:
Intressant. Men visst är väl merparten av de ultraortodoxa ändå sionister? Vad är de annars?
Hej
De ultraortodoxa partierna,Aguda Israel och Shas, som stödde Porush i valet definierar sig och definieras i Israel som icke sionistiska. Ingen tvekan om att inte så få av de som stöder Shas partiet personligen dock definierar sig som sionister.
De nationalreligiösa,kippot zrugot, som är ortodoxa stödde Barkat
Skicka en kommentar