Israeliska säkerhetsvakter förhindrade kapning av kryssningsfartyg

Föreställ er vad som skulle ha hänt om somaliska pirater skulle ha lyckats med att kapa ett stort italienskt kryssningfartyg med 1500 passagerare och besättning ombord.

Det var vad som höll på att hända i veckoslutet då enligt kaptenen, Siro Pinto, på kryssnings fartyget Melody, då sex pirater i en snabb vit båt öppnade eld med automatvapen mot Melody och försökte äntra fartyget med hjälp av en repstege försedd med äntringskrokar.

Kapningsförsöket utfördes 800 km öster om Somalias kust och 325 km norr om Seychellerna. Detta visar klart att de somaliska kaparna nu ger sig ut långt från Somalias kust. Det har dessutom framlagts teorier om att kaparna använt sig av Seychell öarna som bas i detta fall.

Melody, undgick att bli kapad då den i likhet med flera andra kryssningfartyg hade israeliska säkerhetsvakter som besvarade elden med handeldvapen som fanns ombord för en situation som denna. Fartygets kapten gav dessutom order om att Melody skulle svänga upp rakt mot vinden vilket avsevärt försvårade piraternas äntringsförsök. Enligt vissa uppgifter använde man sig också av vattenkanoner för att förhindra piraternas äntringsförsök.

Msc Melody

Unga israeler som har tjänsgjort i militära elitförband är mycket eftersökta som säkerhetsvakter ombord på speciellt kryssningsfartyg och oljeborrnings plattformar. Speciellt eftersökta är de som tjänstgjort i den israeliska flottans marin commando styrkor, vilka anses stå på samma och i vissa avseenden högre nivå än de amerikanska Navy Seals. En före detta offiser i de israeliska marinkommando styrkorna, som personligen även tjänstgjort som säkerhetsvakt på kryssningsfartyg, påpekade i ett uttalande att för att vara säkerhetvakt på fartyg räcker det inte bara med att kunna skjuta och storma piratrnas positioner utan det är av yttersta vikt att känna till hur olika fartygstyper uppför sig i olika sorters väder samt vilka som är de svaga punkterna ur säkerhets synpunkt hos olika typer av fartyg.

En orsak till att jobbet som säkerhetvakt på kryssningsfartyg lockar unga israeler som nyligen avslutat sin tjänstgöring i elitstyrkor som marinkommando styrkorna är att det dels är bra betalt samt att man på köpet får turista på intressanta platser. Enligt talesman för Melodys rederi så försöker man alltid få israeliska vakter då dessa anses vara de mest kvalifiserade.

Detta är det andra fallet under en kort tid då israelisk framåtanda hindrat kapning av ett fartyg. Se tidigare inlägg på denna blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om Pirater, Somalien, terror, Israel

DN
DN2
DN3
DN4
DN5
SvD
SvD2
Sydsvenskan
Dagen
Dagen2
VG
VG2
DB

Bloggar
FIM FN stänger av mikrofonen för palestinier som torterats i Libyen
Ilya Meyer Segregering, selektivitet och påtvingat utanförskap i Röda Korsets regi
MXp Sveriges nya demografiska karta innebär islamsk kultur
I Gilboas svala skugga Lydstat
Al HaMatzav Amos Oz 70 år
Jihad i Malmö Terrorister gömmer sig på sjukhus
Rabnor tycker och tänker Kobra o John Westlin
Sökandes sanningen-eller politiskt korrekt Gaza? Vad hände egentligen? Och varför?
Danofsky for President The Daily Show gör det igen
Israel i Sverige Dagen efter.
Hellströms okultiverade tanketrädgård Upprepade dumheter om arabvärlden och palestinierna
Mina tankar SIDA köper bil och betalar med våra pengar

Åminnelsedagen för stupade soldater

I kväll börjar åminnelsedagen för stupade soldater i Israel. Numera omfattar den även civila israeler som dödats i terroratacker i Israel. Vid dess slut i morgon kväll börjar självständighetsdagen. Kopplingen av de två dagarna kan synas en smula underlig då det ju gäller att gå direkt från sorg till glädje. Men den är logisk. För utan de fallna soldaternas offer skulle vi inte ha någon självständighet att fira.

Sammanlagt rör det sig inklusive terroroffrerna av något över 24.000 personer.

Även om livet inte stannar upp i landet så bromsas det upp. Allt är mycket tystare. Radio och Tv har minnesprogram blandat med gamla folksånger.

Skolor har minnesstunder för fallna före detta elever. Lokala kommuner har det för sina söner och döttrar som fallit.

Dagen är för de allra flesta israeler en svår dag då det inte finns så många som inte direkt eller indirekt berörts av tragedin.

Det är en dag då du tänker tillbaka, då du minns de döda i olika situationer, kanske även just i det ögonblick de dog.

Det är dag då känslan av ödesgemenskapen är så stark.

Det är en dag som är så svår att beskriva på något annat språk än hebreiska.

------------------------------------------------

Jag har aldrig förstått varför hitills ingen grupp av svenska invandrare i Israel eller någon judisk grupp i Sverige tagit upp idee´n att på något sätt hedra invandrare från Sverige som med sin liv betalat priset för Israels självständighet.

Ideen har slängts fram men den har inte fått uppföljning. Varför vet jag ej. I Israel kanske för att de inte så få invandrarna från Sverige inte lever som en grupp utan lever till inte ringa del spridda geografiskt över hela landet och även kulturellt och religiöst spridda över ett stort spektrum.

Men det är svårare att förstå varför de zionistiska organisationerna i Sverige, som åtminnstånde intill de senare åren vid firandet av Israels självständighets dag i Sverige brukade hedra de svenska judar som under självständighetskriget åkte ner till Israel för att deltaga i den väpnade kampen som machal (frivilliga från utlandet) soldater.

Så vitt jag vet finns ingen uppgift på hur många invandrare från Sverige som har stupat eller mördats i terrorattacker.

Inget fall är mer tragiskt än ett annat, men personligen har ett av dem bitit sig fast i mitt medvetande. Hans namn är Robert Zelig Brunner. Han kommer inte från någon av de kända centrala judiska familjerna i Sverige. Tvärt om, hans föräldrar var överlevande från förintelsen som kom till Sverige efter andra världskriget och bosatte sig eller bosattes i Växjö. Robert föddes där 1950. Han hade en äldre syster (Rut). Robert invandrade till Israel 1972 och på försommaren 1973 påbörjade han sin militärtjänst i den israeliska armen (artilleriet). Efter en kortare grundutbildning plaserades han i ett förband av banddrivna artilleripjäser.

På Yom kippurkrigets andra dag 071073 körde hans förband in i ett syriskt stridsvangsbakhåll på den norra delen av Golan höjderna. Robert var bland de som stupade.

Han efterlämnade mor och syster i Sverige

Han begravdes på den militära begravningsplatsen i Haifa.

Bloggar
FIM FN stänger av mikrofonen för palestinier som torterats i Libyen
Ilya Meyer Segregering, selektivitet och påtvingat utanförskap i Röda Korsets regi
MXp Sveriges nya demografiska karta innebär islamsk kultur
I Gilboas svala skugga Lydstat
Al HaMatzav Amos Oz 70 år
Jihad i Malmö Terrorister gömmer sig på sjukhus
Rabnor tycker och tänker Kobra o John Westlin
Sökandes sanningen-eller politiskt korrekt Gaza? Vad hände egentligen? Och varför?
Danofsky for President The Daily Show gör det igen
Israel i Sverige Dagen efter.
Hellströms okultiverade tanketrädgård Upprepade dumheter om arabvärlden och palestinierna
Mina tankar SIDA köper bil och betalar med våra pengar

Pakistan - kärnvapenmakt på fall? Uppdaterad 250409

När Pakistans president Asif Ali Zardari för två veckor sedan ratificerade det avtal som ingåtts mellan de lokala myndigheterna i distriktet Swat och de pakistanska talibanstyrkorna att Islamsk lagstiftning (Sharia) skulle vara det enda giltiga legala systemet i distriktet abdikerade de facto de Pakistanska centralmyndigheterna från överhögheten i den sk. Swatdalen.

De pakistanska talibanstyrkorna fick igenom avtalet efter att de efter relativt hårda strider lyckats kämpa ner de inte alltför motiverade pakistanska arme och polisstyrkor som försökt upprätthålla både den federala pakistanska regeringens såväl som NWFP´s (North West Frontier Province) auktoritet i området. En bidragande orsak till att de pakistanska myndigheterna gick med på avtalet var att talibanstyrkorna terroriserade civilbefolkningen och då speciellt den kvinliga delen av den.

Enligt avtalet så skulle de i området kvarvarande pakistanska militärstyrkorna icke röra sig utanför sina avgränsade baser samt enbart öppna eld om de blev anfallna. Detta gjorde den talibanska segern fullständig.

Det har inte varit någon hemlighet att man inom regeringskretsar och underättelsetjänster i såväl ledande västländer som i Ryssland betraktat utvecklingen med stor oro. På goda grunder kunde man misstänka att taliban inte skulle nöja sig med Swat distriktet utan att de hade ställt siktet mycket högre. Om Pakistan skulle falla helt eller delvis i i Talibans händer så skulle världen ställas inför problemed med att taliban och dessutom Al Qaeda skulle få tillgång till kärnvapen.

Bilden är klickbar

Det visade sig att oron hade varit välmotiverad då under de senaste veckorna talibanstyrkor, i direkt strid med vad som avtalts i överenskommelsen om Swat, invaderade Buner distriktet vilket ligger direkt söder om Swat. Den pakistanska centralregeringens styrkor lyckades inte, trots upprepade försök, hindra att Taliban för närvarande de facto övertagit makten distriktet Burner vars södra gräns ligger 100 (!) km från den pakistanska huvudstaden Islamabad.

Om det tidigare rört sig om oro i diverse länders regeringkretsar så har denna nämast vänts till lindrig panik. Det har också framförts bister kritik på hur den civila pakistanska regeringen skött krisen. Det är ingen hemlighet att den pakistanska civila regeringen är relativt svag. Om man därtill lägger att det exukutiva organ som denna regering har till sitt förfogande för att stoppa talibanstyrkorna nämligen arme´n inte är av speciellt hög kvalite. (Den har hitills förlorat alla krig mot Indien).

Till detta måste man lägga att den pakistanska underrättelsetjänsten (ISI) mer eller mindre är skaparen av den Afghanska talibanrörelsen vilken är fadder för den pakistanska. Båda dessa rekryterar sina aktivister från Pashtunstammarna vars områden ligger såvål norr som söder om den Afghanska-Pakistanska nord ost gränsen.

Man kan förstå hur allvarligt USA´s ledning ser på situationen då Hillary Clinton, USA´s utrikesminister, inför represetanhusets Forign Affaires Commitee uttrycker sig (enl. Reuters) på följande sätt " Pakistan¨s goverment has abdicated to the Taliban and to the extremits in agreeing to inpose islamic law in the Swat vally and the country (Pakistan) now poses a mortal threat to the security and safty of our country and the world"

Den pakistanska undfallenheten mot den fortgående taliban invasitionen har även kritiserats hårt inom högre amerikanska militär och underrättelse kretsar. Enligt dessa är det tveksamt om den pakistanska ledningen i dag har en teoretisk möjlighet att stoppa Talibans fortgående ockupation - under förutsättning att den pakistanska ledningen verkligen vill det-. Hur som helst enligt dessa källor skulle detta föra med sig ett veritabelt blodbad.

Även om, vilket förefaller otroligt, man lyckas med att föra alla de pakistanska kärnvapnen i säkerhet i tredje land så kvarstår faktumet att ett talibanskt övertagande av den faktiska makten i Pakistan skulle innebära att de amerikanska styrkorna såväl som Natostyrkorna i Afganistan skulle hamna i en nästa omöjlig försörjningssituation då hela underhållet av en sammanlagd styka på bortemot 80.000 man skulle behöva sändas in via Ryssland eller ett antal länder mellan Ryssland och Afghanistan med huvudsakligen islamsk befolkning.

Ytterligare detaljer om sitiationen som publicerats på nätet mogonen den 240409
1. Den högste polischefen i Pakistans huvudstad Islamabad har förlagt paramilitära polisförband i bergsområden norr om huvudstaden. Denna åtgärd vidtogs efter att rapporter erhållits om att talibanförband hade börjad invadera de två distrikten Mansehra och Haripur. Det sistnämnda distriktet gränsar direkt mot Pakistans största och viktigaste provins Punjab. Avståndet från huvudstaden till gränsen mot Haripur är endast några tiotal kilometer.

2. I provinsen Punjabs Attock distrikt som gränsar direkt mot Haripur finn två ytterst "känsliga" anläggningar som konstuerar och lagrar kärnvapen samt anpassar attackplan och missiler så att de kan leverera kärnvapen. På den närbelägna Kamra flygbasen antas det att attackplan som är kapabla att leverera kärnvapen är stationerade.

Nytt avtal. Taliban utrymmer Burner
Enligt uppgifter på nätet som citeras bl.a. av BBC har Taliban beslutat att med omedelbar verkan utrymma Burner distriktet. Orsaken till beslutet är ännu oklar men det kan bero på att talibanledningen dragit öronen åt sig och inte velat att den federala regeringen skulle skicka in stora regulgära armeförband i distriktet. Tills situationen klarnar bör man se talibanbeslutet som en temporär taktisk åtgärd.

bilden är klickbar

I sambandet med utrymningen har det också framkommit att i bl.a. samtliga distrikt (se karta) tillhörande den s.k. Makaland division och inte bara i Swat, sharia lag skall vara den enda gällande lagen.

Tyvärr tyder en hel del på en nära förestående brakseger för den internationella jihadrörelsen. Det förefaller högst troligt att USA under de närmast året kommer att vara helt upptaget med Pakistan-Afghanistan och knappast ha tid och kraft över för Iran och Mellanöstern problemen. En sådan utveckling skulle ge Iran mycket mer frihet att förverkliga sina imprealistiska avsikter.

Läs även andra bloggares åsikter om Pakistan, Taliban, USA, Al Qaeda, Islam, Kärnvapen

DN2
DN3
DN4
SvD4
SvD5

Sydsvenskan
Dagen
VG
DB

Bloggar
FIM FN stänger av mikrofonen för palestinier som torterats i Libyen
Ilya Meyer Segregering, selektivitet och påtvingat utanförskap i Röda Korsets regi
MXp Sveriges nya demografiska karta innebär islamsk kultur
I Gilboas svala skugga Lydstat
Al HaMatzav Amos Oz 70 år
Jihad i Malmö Terrorister gömmer sig på sjukhus
Rabnor tycker och tänker Kobra o John Westlin
Sökandes sanningen-eller politiskt korrekt Gaza? Vad hände egentligen? Och varför?
Danofsky for President The Daily Show gör det igen
Israel i Sverige Dagen efter.
Hellströms okultiverade tanketrädgård Upprepade dumheter om arabvärlden och palestinierna
Mina tankar SIDA köper bil och betalar med våra pengar

Än en gång. Iran och bomben

När den här bloggen startades i april 2008 var en av avsikterna med den att försöka få upp det iranska kärnvapenprogrammet i någon liten mån på den svenska media dagordningen.

Ingen kan väl förneka att när det gäller Mellanöstern i svenska media så är det nästan helt och hållet en fråga om Israel och Palestinierna. På intet sett vill jag förneka att denna aspekt är en mycket viktig del av Mellanöstern problematiken. En person som lever i Israel är definitivt medveten om detta. Men att Iran även i denna problematik spelar en icke ringa roll (dagens understatement) får man leta efter i svenska media.

Orsaken till att problemet Iran, om man undantar dess presidents antisemitiska uttalanden om förintelsen, knappast tas upp i den svenska debatten har troligtvis flera orsaker som oförmågan att syssla med flera frågor på en gång, tycka synd om syndromet, lättheten för media att täcka (Israel Palestina) frågan på plats samt okunskap om de stora internationella frågeställningarna.

Att den svenska allmänheten inte intresserar sig i någon större grad för frågan Iran beror till 99% på att de svenska media inte tar upp frågan.

Man kan förstå att de som i Sverige för Israels talan dels inte har tid att ta upp frågan alltför mycket då de hela tiden känner att de måste bemöta de propalestinska angreppen. Men bör man inte ställa sig frågan att det kanske vore en god ide att försöka få upp frågan om Iran och dess bomb i debatten och därmed komma i en debattinitiativ ställning istället för att hela tiden mer eller mindre vara på defensiven? Och detta innan man dessutom tar upp Afghanistan-Pakistan problematiken och dess inverkan på MÖ-frågan.

Under de sista dagarna har det publiserats två utmärkta bakgrunds artiklar i Israel om Iran och bomben (båda på engelska).

Den första, med titeln "The real question" är skriven av Giora Eiland i Ynets engelska internet upplaga.

Den andra, med titel "The Time Game with Iran", är skriven av Ephraim Asculai och publiserades på The Institute for National Security Studies (Tel Aviv) hemsida.

Då man av juridiska skäl är förhindrad att publisera de två artiklarna in extensio här och då referat av dem inte skulle ge dem rättvisa så klicka på deras titlar. De bör läsas i den ordning de redovisas ovan.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Iran, Nukleära vapen, USA, förintelsen

DN
Svd
Svd2
SvD3
Sydsvenskan
Dagen
VG
DB

Bloggar
FIM FN stänger av mikrofonen för palestinier som torterats i Libyen
Ilya Meyer Segregering, selektivitet och påtvingat utanförskap i Röda Korsets regi
MXp Sveriges nya demografiska karta innebär islamsk kultur
I Gilboas svala skugga Lydstat
Al HaMatzav Amos Oz 70 år
Jihad i Malmö Terrorister gömmer sig på sjukhus
Rabnor tycker och tänker Kobra o John Westlin
Sökandes sanningen-eller politiskt korrekt Gaza? Vad hände egentligen? Och varför?
Danofsky for President The Daily Show gör det igen
Israel i Sverige Dagen efter.
Hellströms okultiverade tanketrädgård Upprepade dumheter om arabvärlden och palestinierna
Mina tankar SIDA köper bil och betalar med våra pengar

Åminnelsedagen av förintelsen och hjältemodet

I dag, kaf zain i månaden Nissan enligt den judiska kalendern är det "Åminnelsedagen av förintelsen och hjältemodet".

Titeln för minnesdagen är symbolisk då den omfattar både de som mördades i förintelseläger, getton eller på andra platser, samt de unga judar som tog upp vapen mot de nazistiska mördarna som partisaner bakom fronten eller krigare i getton.

Majoriteten av de som tog upp vapen mot sina tyska förtryckare samt dessas polska, ukrainska, vitryska, litauiska, lettiska och kroatiska hjäpredor föll i stid.

Dessa unga krigare visade att judar kunde kriga med vapen under de mest hopplösa förhållanden och slog därmed sönder gamla antisemitiska hatbilder.

Jag har valt att ta en filmsnutt från YouTube om de judiska partisanerna för påminna oss om deras hjältemodiga kamp.

Slå på högtalaren och klicka här

Låt oss aldrig glömma dem

Arieh

Läs även andra bloggares åsikter om Förintelsen, Judiska partisaner, Gettokrigare, antisemitism,

DN
DN2
SvD
SvD2
Sydsvenskan
Dagen

Bloggar
FIM FN-komissionär fördömmer islamdiktaturer för sabotage av DurbabII
Ilya Meyer Grov rashets och rå rasismsom statsreligion



Jihad i Malmö FN firar Hitlers födelsedag

Israeliskt-amrikanskt Hi-tec vapenutvecklings samarbete

Kort inledning
Svenska media brukar i allmänhet enbart kommentera de israeliskt-amerikanska förbindelserna utifrån politiska synvinklar och ibland även ta upp de amerikanska vapenförsäljningarna till Israel. Därför kan det vara intressant att belysa även andra sektorer av samarbete mellan de två länderna.

Det förekommer ett mycket utvecklat samarbete inom ett stort antal dicipliner och det skulle föra alldeles för långt att ens redovisa en mindre del av dem. I den här bloggposten behandlas en del av det samarbetet vid utveckling och applicering av en sektor av hi-tec vapen, nämligen antiballistiska raketer.

En antiballistisk raket är i princip en luftvärnsrobot som är avsedd för att neutralisera (skjuta ner på ren svenska) motsidans interkontinentala som icke interkontinentala ballistiska raketer medan luftvärnsrobotar är mer eller mindre intelligenta robotar för att sjkuta ner flygplan och kryssningrobotar. Det finns exembel på hur högutvecklade luftvärnsrobotsystem kan utvecklas till antiballistiska raketsystem. Ett sådant är den senaste versionen av det ryska S-300 systemet (S-300V)


Lyckat försök med antiballistisk israelisk raket.
För ett antal dar sedan, 070409, utförde det Israeliska flygvapnet ett lyckat försök med den israeliska antiballistiska raketen Chetz 2 (NATO Arrow2).

Det antiballistiska israeliska Chetz projektet, som är ett amerikanskt-israeliskt projekt, är ett så kallat TMD (theater missile defence) system. Sådana system har till sin uppgift att utgöra försvar mot ballistiska medeldistansraketer.

Vid försöket den 7 april fick den israeliska raketen in en fullträff på målraketen som sköts från ett F 15 plan. Målraketen var konstruerad på så sätt att den uppträdde som en iransk Shihab-3 raket. Även om Chetz raketen inte får in en fullträff på sitt mål utan missar på upptill 40 till 50 meter så slår den ut målet då den exploderar när den befinner sig på sitt minimiavstånd från den fientliga raketern. I sin noskon har Chetz raketen hundrartals stålkulor av golfbollstorlek, och det räcker med att en av dem träffar den fientliga raketen för att tillintetgöra den.

Shihab-3 är är en ballistisk medeldistans raket med en räckvidd på ca 2000 km och som i dag utgör en viktig del av den iranska krigsmaktens strategiska styrkor. Det är i ingen tvekan om att i det fall Iran lyckas komma i besittning av kärnvapen Shihab-3 kommer att utrustas med kärnvapenstridsspetsar.

Stor israelisk-USA övning med antiballistiska försvarssystem
Enligt uppgifter i israeliska media kommer USA och Israel under året 2009 gementsamt hålla en övning kallad Junifer Cobra för att testa tre olika antiballistiska försvarssystem. Även om dylika samövningar förekommit tidigare kommer årets övning bli av en större och mer kompliserad typ än de tidigare. Detta beror självkart på det iranska kärnvapenprojektet som ännu ingen vet om der kommer att gå att stoppa.

Övningen som kommer att äga rum i Israel inkluderar förutom det nyligen framtagna Chetz 2 projectet även det amerikanska THAAD (Terminal High Altitude Area Defense) systemet och den amerikanska flottans Aegis Ballistic Missile Defence System.

Israeliska försvarstalesmän påpekar att avsikten med övningen är att skapa en infrastruktur som möjliggör samkörning av israeliska och amerikanska ballistic missile defence system i ett fall då USA vid konflikt med Iran önskar stationera sina ovanstående system här enligt samma modell som inför Gulf kriget mot Irak 1991.

Utöver de ovan nämnda amerikanska systemen kommer det sedan ett halvår i Negevöknen förlagda radarsystemet AN/TPY-2 att vara en intergrerad del av övningen. System förlades i Israel bitvis för att Israel inte alltför oöverlagt skulle ge sig på att militärt slå ut det iranska kärnvapen utvecklingsprogrammet. Men det i Israel förlaggda systemet ger USA även möjlighet att få förvarnig om eventuella iranska ballistiska raketer som skjuts upp mot mål utanför Israels gränser. Installationen i Israel betjänas av amerikansk militär. Det är värt att nämnas att AN/TPY-2 systemet även är avsett förläggas i Europa i samband med den framtida eventuella förläggningen av de sk. robotsköldarna i Polen och Tjeckien.

Div övriga notiser
Det Israeliskt - amerikanska systemet David´s Sling som är avsett för att skjuta ner medeldistans (70 - 250 km) raketer provsköts i sistlidna februari. Provet rapporterades som lyckat och det första provet med skjutning mot inkommande mål avses att gå av stapeln under år 2010.


Inom det israeliska försvarsministeriet oroar man sig för närvarande över att de aviserade budgetnedskärningarna i USA´s försvarsbudget kan komma att ifrågasätta utvecklingen av den projekterade Chetz 3 varianten. Från amerikanskt håll ifrågasätter man om det inte vore bättre att konsentrera sig på en landbaserad variant av den amerikanska flottans ovan nämnda Aegis systems SM-3.
Israels försvarsminister Ehud Barak har under de senaste dagarna haft ett antal samråd med nyckelpersoner inom den amerikanska förvaltningen för att förhindra en sådan utveckling. Även om en vidareutvecklad SM-3 version skulle kunna bli kvalitetsmässigt likställd med Chetz 3 så skulle den israeliska försvarsindustrin förlora en icke ringa del av den kunskap som den skulle erhålla om utvecklingsarbeter i huvudsak skulle vara israeliskt. Detta skulle kunna få kritiska konsekvenser för nämnda industris framtid alldeles frånsett att det israeliska beroendet av USA inom hi-tec vapenutvecklingen skulle bli större.

Enligt uppgifter i svenska media den 150409 så är det Ryskt-Iranska avtalet om luftvärnsrobotsystemet S-300 ännu fruset.

Läs även andra bloggares åsikter om Ballistiska raketer, Försvarspolitik, Israel, Luftvärnsrobotar, Nukleära progeam, USA, Ryssland

DN
DN2
DN3
DN4
SvD
SvD2
SvD3
SvD4
Sydsvenskan
Dagen
VG
VG2
DB

Bloggar
FIM Sabuni: Inga svenska ministrar till Durban II
Ilya Meyer Allt som behövs för att ondskan skall triumfera är de godas tystnad
MXp Hederskulturen i "Suicide City"
"I Gilboas svala skugga Lydstat
Al HaMatzav Netanyahus regering
Jihad i Malmö Brandkåren om Rosengård: Låt det brinna
Rabnor tycker och tänker Yttrandefrihet och böter
Sökandes sanningen-eller politiskt korrekt Gaza? Vad hände egentligen? Och varför?
Danofsky for President Israels arme undrsöker sina soldaters agerande i Gaza
Israel i Sverige Vad sägs om lite fakta
Utrikesbloggen Utrikesnyheter
Hellströms okultiverade tanketrädgård Upprepade dumheter om arabvärlden och palestinierna
Mina tankar Turkiet tycker inte om åsiktsfrihet
Svansbo Abbas vägrar erkänna Israel som judisk stat

Obama och Iran. Vart är du på väg? Chamberlain eller Churchill

I många avseenden är det ännu svårt att se vad president Barak H. Obamas utrikespolitik egentligen går ut på, frånsett att vara något annat än hans företredare George W. Bush's. Förhoppningsfullt trodde jag att vi skulle ha fått mer klarhet efter hans rundresa i delar av Europa och Asien. Men tyvärr...

Förutom i frågan om Afghanistan-Pakistan, där det förefaller att Obama och hans administration efter ett noggrant stabsarbete utarbetat ett program med klara linjer och färska nya grepp. Och det viktigaste, en målsättning för kriget.

Jag är alldeles övertygad om att jag kommer att återkomma inte så få gånger till Afghanistan-Pakistan problematiken på denna blogg.

Men som titeln för bloggposten säger så rör det här inlägget Obamas, dvs USAs nya politik visavi Iran och då speciellt dess nukleära program. Ur det Israeliska grodperspektivet har vi vant oss, och av mycket naturliga skäl, att det stora problemet är Irans kärnvapen program. Iran förnekar visserligen att det har ett sådant, men den israeliska stats- och militärledningen är helt enkelt skylldig att handla efter linjen av ett "worst case senario" dvs att Iran är på god väg att utveckla ett eget kärnvapen samt att de avser att använda det mot Israel. Hur kan vi tro något annat efter att Irans president gång på gång uttalar sig att staten Israel inte har något existensberättigande och bör strykas från världskartan!

Men det innebär ju inte att alla andra länder måste ha samma utgångs punkt för sin politik mot Iran. Därmed vill jag inte påstå att övriga länder inte är mycket bekymrade över frågan om den Iranska bomben. Men till skillnad från oss israeler är det inte en existensiell fråga för dem. Många av dem ser nog närmast på Iran med en bomb som Sverige på Indien med dess bomb. Indien har den tekniska möjligheten att a-bomba Sverige men det är inget som man måste ta hänsyn till i svensk försvarsplanering.

Med Iran och dess bomb är det dock en skillnad. Iran är en ideologisk stat med strävan att föra ut ett budskap och det är inte helt säkert att det inte också finns maktpolitiska strävanden att utöka landets teritorium.

När det gäller USA så är det mer eller mindre helt klart att Afghanistan-Pakistan är huvudproblemet i dess utrikespolitik och att detta enbart kan lösas genom en kombination av militära och civila åtgärder. Även om Afghanistan-Pakistan inte utgör ett existensiellt hot mot USA så ser den amerikanska (federala) statsledningen Afghanistan-Pakistan som ett hot. Detta beror i huvudsak på att Al Qaeda ännu verkar från nämnda länder under beskydd av Taliban rörelsen. I fall att Taliban skulle ta makten i Pakistan så skulle vägen till kärnvapen terror från Al Qaedas sida vara öppen.

Då USA av ovan nämnda skäl vill koncetrera sig på Afghanistan-Pakistan problemet blir det naturligt att USA vill, om inte binda upp Iran till sin Afghanistan-Pakistan politik, få drägliga förhållanden med Iran. Vi måste också ha klart för oss att president Obama till skillnad från sin företrädare, Bush, inte ser sig som försvarare av enbart den västerländska judeo-kristna kultursfären utan även demonstrerar en öppenhet mot vad han ser som den icke radikala delen av den islamska världen. (se hans tal inför det turkiska parlamentet 050409). Obama hoppas tydligtvis ännu genom förhandlingar få över Iran till den mer moderata islamska fållan.

När Nord Korea skickade upp en trestegs raket med en satelit(?) den 5 april 2009 utalade sig Obama ytterst kraftigt och utlovade drastiska internationella åtgärder pga Nord Koreas brott mot ingångna avtal. Prof. Eytan Gilboa förklarade att Obama står inför sitt första prov som världspolitisk ledare och omvärlden väntar nu på Washingtons reaktion. Han tillägger "Om han inte handlar nu så kommer han inte att kunna handla mot Iran".

I och för sig spelar det ingen roll att uppskjutningen tydligen misslyckades då den stat eller organisation som kan sända upp en satelit har den teknologiska kunskapen för att tillverka ballistiska långdistansraketer.

Det förefaller nu klart att FNs säkerhetsråd kommer att fördömma Nord Koreas handlande samt därutöver även yrka på ökade sanktioner mot Nord Korea då de fem permanenta medlemmarna har skrivit ihop sig. En definitiv seger för Obama och en klar signal till Iran. Ingen tvekan om att man i många regeringskanslier runt om i världen kommer att notera beslutet.

När nu president Obama vände sig till Iran med ett budskap om vilja att starta på nytt och försöka komma fram till samförstånds lösningar fick han försiktiga men dock bitvis positiva svar från den iranske presidenten Machmoud Ahmadinejad, som dock vidhöll att utan att USA totalt ändrade sin politik fanns det små chanser att man skulle kunna uppnå någon allvarlig förändring av situationen mellan de två länderna.

Allt efter som tiden gått sedan Obamas utspel har iranierna närmast skärpt tonen. Ett gott exempel på detta är intervjun med den iranske presidenten i "Der Spiegel" den 100409. Ett annat är den Iranske presidentens invigning av Irans första anläggning för tillverkning av kärnbränsle.

USA föreslår nu direkta samtal om de Iranska nukleära programmen mellan å ena sidan representanter för de fem ständiga medlemmarna av FNs säkerhetsråd samt Tyskland och å andra sidan Iran. Avsikten förefaller att vara att samtalen-förhandlingarna skall vara tidsbegränsade till högst 12 till 14 veckor, detta för att undvika att Iran skulle dra ut på samtalen parallelt som man snabbutvecklade projektet i fråga.

Ingeting är officiellt kännt om USAs målsättning för förhandlingarna eller huruvida den frågan ens ännu debaterats mellan de sex. Risken är uppenbar att man inte kommer att kunna ena sig bland de sex vilket ger Iran möjligheten att förbätta sin förhandlingsposition genom att spela ut de sex mot varandra.

Vad kommer USA att göra om förhandlingarna i realiteten bryter ihop?

Här kan man fråga sig om den amerikanska ledningen reflekterat över dilemmat med sammanbrutna förhandlingar? Skall man i det läget nöja sig med en långtgående kompromiss eller ta till kraftigare sanktioner? Under alla förhållanden måste man ha klart för sig att om man inte tar sig samman och beslutar sig för handling så kommer Iran inom ett år (Israels uppfattning) eller ca tre år (USAs uppfattning) ha minst en bomb. Och då blir förhandlingsläget ett helt annat.

Man kan också tänka sig ett alternativ då de sex går med på att Iran får under inspektion tillverka mellan en till tre bomber men endast använda dem i självförsvar. (vem skall definiera om det är frågan om självförsvar?).

I ett av sina tal i Europa framförde Obama den i och för sig goda men utopiska tanken på att alla kärnvapen skulle avskaffas. Tänk om Iran nappar på det förslaget och säger att Iran stänger ned sitt kärnvapenprogram under förutsättning att Israel skrotar sitt. Ett förslag som kommer att få majoritet i hela världen utom i Israel och troligtvis bland ett antal insatta personer i USAs försvarsetablissiment.

Men kommer detta förslag att föra med sig mer fred i världen. De två farligaste alternativen när det gäller kärnvapen upp- eller avrustning är total kärnvapen avrustning och okontrollerad spridning av dessa vapen. Om någon frågar sig varför en total kärnvapenavrustning är farlig så tänk er bara det kalla kriget utan kärnvapnens avskräckningseffekt.

Obama har inget lätt val, och det under förutsättning att han anser att det finns ett val. Om man tar i beaktande hans agerande i frågan Afghanistan-Pakistan och den lilla men symboliskt viktiga insatsen mot de somaliska piraterna (när de skadade amerikanskt intresse) så är trotts allt chanserna för ett Churchiliansk beslut större än ett Chamberlainskt större. Låt oss åtminstånde hoppas det.

Jag har tidigare behandlat det iranska kärnvapenprogrammet på denna blogg den 120309 och 030309.

Läs även andra bloggares åsikter om Iran, Kärnvapen, USA, Israel, Afganistan, Pakistan, Al Qaeda, Taliban,

DN
DN2
DN3
DN4
DN5
SvD
SvD2
SvD3
SvD4
Sydsvenskan
Sydsvenskan2
Dagen
Dagen2
Dagen3
VG
VG2
VG3
VG4
DB
DB2

Bloggar
FIM Egypten redo efterlysa Hizbollas apshejk via Interpol
Ilya Meyer Human rights and contempt for fellow human beings
MXp Hederskulturen i "Suicide City"
"I Gilboas svala skugga Lydstat
Al HaMatzav Dåligt PR av PA
Jihad i Malmö Rushdie m.fl.:Islamismen globalt hot
Rabnor tycker och tänker Yttrandefrihet och böter
Sökandes sanningen-eller politiskt korrekt Gaza? Vad hände egentligen? Och varför?
Danofsky for President Israels arme undrsöker sina soldaters agerande i Gaza
Israel i Sverige Vad sägs om lite fakta
Utrikesbloggen Utrikesnyheter
Hellströms okultiverade tanketrädgård Upprepade dumheter om arabvärlden och palestinierna
Mina tankar Turkiet tycker inte om åsiktsfrihet
Svansbo Egypten tar ton mot Hizbolla och Iran

1. Hindrad kapning av israeliskt fartyg 2. NATO värnar om yttrandefriheten

I väntan på att vi blir lite klarare på vad president Obama egentligen avser med alla sina uttalanden om Iran, Afghanistan, Pakistan och Nordkorea tar jag mig friheten att ta upp mindre men dock inte oviktiga händelser.

1. Israeliskt fartyg undslipper somaliska pirater.
På morgonen den 4 april försökte somaliska pirater kapa det israeliska fartyget "Africa Star" som befann sig ca 700 km. öster om Somalias kust. Det är ju knappast okännt att detta område är ett där somaliska pirater i stor skala försöker kapa civila fartyg.

Denna verksamhet är huvudsakligen ekonomisk men som jag skrev i en blogpost från den 20 november 2008 kan kapningarna under vissa förhållanden bli politiskt mycket brännbara även om piraterna i fråga inte avsett detta.

I det här fallet är det helt klart att om piraterna lyckats med att kapa det israeliska fartyget och föra det till hamn i Somalien så hade det varit frågan om en politisk händelse med troligtvis allvarliga följder på grund av fartygets nationalitet och piraternas hemland som ju är ett tillhåll för den internationella jihadiströrelsen.

Låt oss återgå till händelseförloppet. Piraterna kom i två snabba troligtvis Zodiac båtar och öppnade eld mot det israeliska fatyget med handeldvapen. Därefter styrde de mot och närmade sig fartygets akterskepp och ett antal pirater började äntra det israeliska fartyget för att kunna ta över det. De förhidrades i sitt uppsåt av att den israeliska besättningen spännt upp taggtråd i deras väg. Piraterna återgick till sina båtar men försökte följa, tillsammans med sitt moderskepp, det israeliska fartyget som sakta men säkert ökade avståndet mellan sig och dem.

Parallet med dessa händelser kontaktade fartygets rederi, ZIM, de i området patrullerande NATO flottstyrkornas högkvarter. (NATO har sedan ett antal månader en mångnationell flottstyrka stationerad i området med uppgift att förhindra piratdåden). Så småningom uppenbarade sig ett brittiskt marinflygplan över piratfartygen som därmed gav upp sin förföljese av det israeliska fartyget.

Man kan fråga sig om hur många kapningar som skulle ha omintetgjorts om även andra länders fartyg hade vidtagit enkla försvarsåtgärder i likhet med det israeliska fartyget.

2. NATO värnar om yttrandefriheten
Efter sega förhandlingar lyckades USA occh andra Natomedlemmar övertyga Turkiets ledare att gå med på att den danske statsministern skall bil ny generaksekreterare i NATO.


Den turkiska ledningen motsatte sig under en längre tid Rasmussens utnämning med motivering att han hade försvarat Jyllandspostens publisering av muhammed karikatyrerna och nekat att av ge ett officiellt danskt beklagande.

Det krävdes ett personligt ingripande av president Obama för att den turkiske premiärministern motvilligt skulle gå med på utnämningen. Antagligen hjälpte Obamas löfte om att en av de vice generalsekreterarna skulle bli en turkisk politiker till.

Det turkiska motståndet mot utnämningen har på intet sätt underlättat för landet att få sitt eftersträvade medlemsskap i EU. Tvärt om från många EU medlemmar har det framförts att om Turkiet har en sådan inställning till yttrandefriheten så måste man än mer tänka sig för.

Läs även andra bloggares åsikter om EU, NATO, Pirater, Somalien Yttrandefrihet, Turkiet,

DN
DN2
SvD
SvD2
Sydsvenskan
Sydsvenskan2
Dagen
VG
VG2
DB

Bloggar
FIM Vilken moralisk måttstock har vi rätt att att använda på Israel?
Ilya Meyer Moderation Through the Eyes of Islamists
MXp Hederskulturen i "Suicide City"
"I Gilboas svala skugga Utanför Fyrkanten
Al HaMatzav Helle Klein och den svart-vita drevjournalistiken
Jihad i Malmö Rushdie m.fl.:Islamismen globalt hot
Rabnor tycker och tänker Hela sanningen
Sökandes sanningen-eller politiskt korrekt Gaza? Vad hände egentligen? Och varför?
Danofsky for President Israels arme undrsöker sina soldaters agerande i Gaza
Israel i Sverige Vad sägs om lite fakta
Utrikesbloggen Utrikesnyheter
Hellströms okultiverade tanketrädgård Upprepade dumheter om arabvärlden och palestinierna
Mina tankar Turkiet tycker inte om åsiktsfrihet