Under den senaste veckan har det blivit allt uppenbarare att Obama administrationen börjat tänka om när det gäller fredsprocessen mellan Israel och palestinierna. Den tidigare linjen som i princip gick ut på att få fart på processen genom att mer eller mindre tvinga Israel till eftergifter gentemot palestinierna visade sig inte ge de avsedda resultaten.
Den israeliska höger regeringen slog till tvärstopp efter att först gått med på en två statslösning och ett temporärt judiskt byggstopp på västbanken då den amerikanska administrationen med president Obama i spetsen krävde att byggstoppet även skulle omfatta de delar av Östra Jerusalem som direkt efter sex dagars kriget 1967 ensidigt inkorporerats till Israel.
PA-ledningen, som med förtjusning såg att den amerikanska administrationen var villig att ställa hårda krav på Israel, antog att detta innebar att det var fritt fram för att komma med långtgående egna krav för att överhuvud taget gå med på att delta i en förhandling med Israel. Man krävde ett omedelbart och totalt byggstopp i alla områden som ockuperats av Israel 1967, dvs även i de inkorporerade delarna av östra Jerusalem. Mindre officiellt men dock helt klart förklarade an från palestinsk sida att den israeliska staten under inga förhållanden skulle få definieras som en judisk stat efter att det slutgiltiga fredsavtalet ingåtts efter förhandlingarnas avslutande i framtiden.
Kravet på att israel inte skulle få definieras som en judisk stat är en kod som palestinierna använder för att kräva en fullständig eller nästan fullständig rätt för palestinska flyktingar och deras avkomma att få rätt att återvända till de områden varifrån de flydde 1948-49 samt 1967.
Man kan förstå att Obama administrationen som såg den s.k. Mellanöstern konflikten som en ytterst viktig fråga att lösa, lätt kom till slutsatsen att man måste söka nya vägar i stället för de som under årtionden visat sig vara oframkomliga. Men att man därmed ansåg att man kunde slå in på en ny linje utan att i något större avseende rådgöra med personer som under många år sysslat med problemkomplexet visar att man inte hade en aning om hur verkligheten såg ut.
I ärlighetens namn måste man dock påpeka en viktig detalj i förhandlings frågan nämligen den att den israeliske premiärministern Benjamin Natanyaho inte låtit utarbeta någon som helst detaljerad plan rörande de mål som Israel önskar uppnå genom förhandlingarna Formellt ger detta Obama administrationen en möjlighet att förklara att Israel inte tar förhandlingarna på allvar.
Huruvida president Obama, som i stort saknade utrikespolitisk erfarenhet, blev för mycket influerad av sin "Chief
of
Staff
" Ram Emanuel, som enligt samstämmiga uppgifter var en stor supporter av den israeliska vänsterrörelsen "Shalom
Achshav
(Peace
Now
)" är oklart men inte helt otroligt. I läget då den israeliska höger regeringen efter att ha gjort två stora ideologiska eftergifter förklarade att den var villig till direkta förhandlingar med PA-ledningen i alla frågor inklusive kärnfrågorna - Gränser, Jerusalem och Flykting frågan - och då PA-ledningen förklarade att den vägrade att starta några som helst förhandlingar såvida Israel inte omedelbart stoppade all byggverksamhet i alla områden som ockuperats av Israel 1967 - intog den amerikanska administrationen ställningen att det var Israels fel att förhandlingarna inte kom igång och att fredsprocessen därmed gått i stå.
Detta skapade en av de allvarligaste kriserna genom tiderna mellan USA och Israel.
Först under de senaste veckorna har man kommit fram till en temporär lösning för en förhandlings modell - en typ av indirekta förhandlingar som dock PA-ledningen ännu inte slutgiltigt godtagit ( Man väntar på ett godkännande av arabförbundet).
Detta är den formella situationen som den amerikanska ledningen försatt fredsprocessen i efter att parterna hela tiden sedan hösten 1993 haft direkta förhandlingar mellan sig och då även under de perioder då de legat i öppen väpnad konflikt!
Det är ju knappast förvånande att Obama blivit ordentligt impopulär i Israel pga sin politik vilket ju knappast lett till någon israelisk vilja att göra några mer långtgående eftergifter.
Här måste ytterligare en sak påpekas nämligen att parallellt med de ovan nämnde händelserna och icke händelserna det hela tiden förts seriösa samtal och förhandlingar i frågan om det iranska kärnvapenprogrammet. Den amerikanska uppfattningen är att man inte kan skilja på de två frågorna dvs USA kan inte få tillräckligt stöd i det internationella samfundet om Israel inte uppfattas som en part som tar fredsprocessen på allvar. Israel avvisar alla argument för en sammankoppling av frågan om den iranska bomben och den sk mellanöstern frågan. En israelisk kommentator sa för en tid sen att även om USA har fel i sammankopplings frågan så har USA rätt därför att USA är USA.
Då frågan om den iranska bomben är en existentiell fråga för Israel så ger detta givetvis USA påtrycknings argument mot Israel i den israeliskt - palestinska frågan. Å andra sidan har Israel ett starkt kort mot USA genom att ett israeliskt preventivangrepp på de iranska nukleära anläggningarna torde vara Obamas värsta mardröm.
Det är ingen hemlighet att under den sista månaden det pågått en intensiv debatt I Washington om huruvida den politik i fredsprocessen som Obama administrationen tog var så lyckad. Bland argumenten mot den förda politiska linjen kan nämnas att,
1. Den uppmuntrade palestinierna att inta oresonligt extrema ståndpunkter vilket förde med sig att fredsprocessen gick i stå.
2. Den uppfattades av den israeliska allmänheten som ett amerikanskt upp slutande på den palestinska sidan i konflikten vilket förde med sig att denna frånsett sina personliga politiska preferenser gradvis började sluta upp omkring sin regering i frågan om fredsprocessen. Detta var ju knappast något som "underlättade" de amerikanska ansträngningarna
3. Ett allt annat än ringa antal ledamöter i såväl senaten som representanthuset, och då även från det demokratiska partiet ansåg att politiken var felaktig och/eller omoralisk (dvs man behandlar inte sin närmaste allierade i Mellanöstern på ett sådant sätt).
4. Opinionsundersökningar visade att stödet för administrationens politik i frågan var svag och vilket är intressant, enligt vissa undersökningar svagare hos icke judiska väljare än judiska. Detta är en viktig punkt då det till trotts av allt prat om den judiska politiska makten i USA antalet icke judiska väljare är skyhögt mycket större än antalet judiska. Demokratiska senatorer och representanthusledamöter som står inför omval i november i år är ju definitivt inte intresserade att deras väljare är avogt inställda till den av den demokratiske presidenten förda politiken.
Det kom snabbt ut rykten om att Ram Emanuel började tappa inflytande. Huruvida detta är sant eller inte är oklart men däremot är det helt uppenbart att administrationen under de senaste två veckorna gjort oerhört stora ansträngningar för att förändra sin "image" i frågan om Israels ställning visa vi Obama administrationen och USA.
Det är inte så att man gett upp linjen om en två stats lösning eller kopplingen med den Iranska bomben. Tvärt om dessa två element finns med hela tiden men Israel porträtteras som ett land som ideologiskt och historiskt står USA nära. Ta följande exempel från ett tal av Hillary Clinton den 29 april,
"......that we are two nations woven together with our stories, our stories of struggle and triumph, of hope and disappointment. We are beacons for pilgrims and people yearning to be free. We are lands built by immigrants and exiles, given life by democratic principles, and sustained by the service and sacrifice of generations of patriots. We have seen our cities and our citizens targeted by terrorists. And Americans and Israelis alike have met these threats with unyielding resolve."
Men även att Israel har sina egna speciella problem,
"For all of our similarities, though, we know that Israel faces unique challenges. A nation forced to defend itself at every turn, living under existential threat for decades. We Americans may never fully understand the implications of this history on the daily lives of Israelis – the worry that a mother feels watching a child board a school bus or a child watching a parent go off to work. But we know deep in our souls that we have an unshakable bond and we will always stand not just with the Government of Israel but with the people of Israel."
En semantisk markering som definitivt även är politisk återkommer hela tiden i tal av Hillary Clinton och andra höga befattningshavare i administrationen som t.ex. General Jim Jones, (National Security Advisor), är "democratic Jewish state" (Clinton), "Jewish state" (Jones). Det är ingen tillfällighet att man talar om en Jewish state. Det är en klar och tydlig signal och palestinierna förstår det.
Clinton, "Regional peace must begin with the recognition by every party that the United States will always stand behind Israel’s security and, as President Obama put it recently, “no wedge will be driven between us. Now, we will have our differences, but when we do, we will work to resolve them as close allies.” (Applause.) Israel’s right to exist, and to defend itself, is not negotiable. (Applause.) And no lasting peace will be possible unless that fact is accepted."
Jones, "Since taking office, President Obama has pursued a two-state solution—a secure, Jewish state of Israel living side by side in peace and security with a viable and independent Palestinian state. This is in the United States’ interest. It is in Israel’s interest. It is in the Palestinians’ interest. It is in the interest of the Arab countries, and, indeed, the world. Advancing this peace would also help prevent Iran from cynically shifting attention away from its failures to meet its obligations.
And since there has been a lot of distortion and misrepresentation of our policy recently, let me take this opportunity to address our relationship with our ally Israel. Like any two nations, we will have of disagreements, but we will always resolve them as allies. And we will never forget that since the first minutes of Israeli independence, the United States has had a special relationship with Israel. And that will not change.
Why? Because this is not a commitment of Democrats or Republicans; it is a national commitment based on shared values, deep and interwoven connections, and mutual interests."
Jag föreslår verkligen att ni laddar ned och läser de två talen i sin helhet. De är två viktiga tal och Clintons står på en hög språklig nivå.
Hillary Clinton har dessutom under de senaste dagarna ställt Syrien till svars för dess leveranser av vapen till Hizbollah.
Ytterligare ett tecken på den nya tonen i Washington var det sätt som Secretary of Defence Robert Gates tog emot Ehud Barak, den israeliske försvarsministern, vid dennes besök i Washington för en vecka sedan. Inte bara med stor militär pompa utan även med en ytterst viktig politisk markering i vilken han förnekade att General David Petraeus, CO Centcom, i mars 2010 sagt att den olösta mellanöstern konflikten förde med sig amerikanska förluster i Irak och Afghanistan.
“First of all, General Petraeus did not say that the lack of progress in the peace process is costing American lives,” Gates said. “And no one in this department, in or out of uniform, believes that.”
“What we do believe is that the — heretofore, the lack of progress in the peace process has provided political ammunition to our adversaries in the Middle East and in the region, and that progress in this arena will enable us not only to perhaps get others to support the peace process, but also support us in our efforts to try and impose effective sanctions against Iran,” Gates continued.
Nu återstår det bara att se om det verkligen rör sig om en politisk förändring eller om det är en del av en p.r. kampanj med huvudsyfte att rädda demokratiska kandidater novembervalet.
Det finns tyvärr tecken i den senare riktningen men låt oss hoppas på det bästa.Läs även andra bloggares åsikter om
Israel,
USA,
Palestinier,
Fredsprocessen,
Iran,
Obama,
DN,
DN2,
DN3,
SvD,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD7,
Sydsvenskan,
SVT,
SVT2,
TV4,
Expressen,
VG,
TV24,
HD,
Blt,
Blt2,
GP,
GP2,
HD,
PT,
Barometern,
Dagen,
GD,
