Indiens "nine eleven". Hälsningar från Al Qaeda

Även om det finns en del detaljer i Mumbaiattacken som talar emot att Al Qaeda ligger bakom en av de största och strategiskt såväl som taktiskt sett komplicerade terrorattackerna under det senaste årtiondet kan man på goda grunder fråga sig om de olika islamska terrorgrupperna i Indien skulle kunnat utföra den på egen hand utan hjälp från Al Qaeda.

En nästan okänd grupp med namnet Deccan Mujahideen förklarade sig vara ansvarig för de tio olika attackerna i Mumbai under de senaste 48 timmarna. Det förefaller troligare att det är en av de tre mer kända jihadiska terrorgrupperna i Indien som avvänder sig av Deecan Mujahadeen som front.

Är det "Indiens islamska studentrörelse" som är en hätsk motståndare till Indiens sekulära hindiska regering eller "Lashkar a-Tayab" (army of belevers) som grundades 1989 av det Pakistanska underättelseväsendet ISI, en islamsk pakistansk-afghansk-kashmirisk organisation eller "Chizbul" som liksom den förra kämpar för Kashmirs frihet från Indien. Frågan är bara vilken av dem?

De Indiska säkerhetorganen anser att det rör sig om Lashkar a-Tayab. De baserar sin uppfattning på uppgifter som de fått av tillfångatagna terrorister som deltagit i Mumbai raiden. Enligt dessa källor bestod terroriststyrkan av mellan 60 till 70 man som kom till Mumbai i båt från Pakistan. Lashkar a-Tayab har som huvudmål att försvaga Indien genom att bl.a slå mot dess ekonomi och dess sköra etniska mångkulturella samhälle samt att uppvigla Indiens 150 milioner stora islamska minoritet. Den försöker få slut på vad den ser som Indiens ockupation av Kashmir. Dess ideologiska plattform kombinerar den internationella jehadrörelsens idéer med ett brinnande hat mot Indien. Gruppen har redan tidigare haft goda kontakter med Osama bin Laden och dess medlemmar har tränat i Al Qaeda läger i Afghanistan.

Det är ingen tvekan om att CIA, MI6 och Mossad bör undersöka hur det kommer sig att de inte fick upp spåren på aktionen. Det är ju uppenbart att ett stort antal personer måste ha varit insatta åtminstånde delvis i hemligheten. Hela västvärlden bör se ytterst allvarlig på den smäll som världens största demokrati har fått av den Globala Jehadrörelsen.

Läs även andra bloggares åsikter om Indien, Al Qaeda, Pakistan, terror, Islam

DN

SvD3

Sydsvenskan

VG

DB

SvD2

Dagen

När blir egendomsbrott politisk terror

De aktuella händelserna utanför Afrikas ostkust, piratkapningarna av fartyg av alla de slag, aktualiserar frågan om när en fartygskapning kan anses vara politisk terror och inte enbart en typ av egendomsbrott.

Denna fråga aktualiseras f.n. av de allt oftare förekommande fartygskapningarna utanför Afrikas ostkust. Hittills har man ansett att dessa kapningar inte varit politisk terror utan egendomsbrott av typen väpnat rån och i vissa fall även kidnappning. Detta till stor del pga att förövarna inte publicerat uttalanden med politisk innebörd som t.ex. att dådet var utfört för att motverka den "amerikanska och zionistiska imperialismen" utan enbart hållit sig till att begära lösensummor från fartygs- och last ägare samt lösen för frigivande av besättningsmän och passagerare.

Man bör dock observera att olika typer av rån samt tagande av gisslan för att kräva lösensummor inte så sällan utförs av politiska terrororganisationer, och utan att öppet tillkännage sin identitet, för att finansiera sin politiska verksamhet. I sådana fall kan man betrakta brottet som politisk terror.

I och med kapningen av supertankern Sirius Star för ett antal dagar sedan torde den rättliga situationen trotts allt blivit ändrad, och detta pga följande skäl. Kapningen fick pga den mängd av råolja som fanns ombord på Sirius Star till följd att,
1. Oljepriset gick upp på världsmarknaden.
2.Allvarliga överväganden om att i fortsättningen inte låta stora och dyrbara laster transporteras utefter Afrikas ostkust och genom Suezkanalen utan runt Afrikas sydspets, Goda Hopps Udden.

Alla förstår ju att även detta för med sig kostnadsökningar. Vi står alltså inför ett fall där, alldeles frånsett om den kapande gruppen eller organisationen hade politiska syften, världsekonomin skadas mer eller mindre. I och med detta har kapningen fått en politisk följd, alldeles utan hänsyn till den kapande gruppens avsikter. I den situationen, och det är den som vi befinner oss i, har det internationella samfundet all moralisk rätt och även skyldighet att vidtaga politiska, dvs i grunden militära åtgärder, för att skydda sina grundläggande intressen.

Det är ju självklart att om det visar sig att en del av kapningarna utförs av organisationer affilerade till Al Qaeda, sådana åtgärder automatiskt bör vidtagas.

De formella ramar som den nuvarande Natostyrkan med dess allierade, samt EU flottiljen som avses anlända till området under december månad, i dag arbetar inom bör ses över på ett sådant sätt att vid kapningar som kan anses vara politiskt inriktade, flottstyrkorna i området får klart utvidgade befogenheter att använda vapenmakt. Vi för dock inte glömma att väpnade konflikter ytterst sällan avgörs till sjöss utan att aktionens avsikt är att påverka utvecklingen till lands - i det här fallet i Somalien som i dag praktiskt om än ej formellt utgör en islamsk jihadstat.

SvD


DN4

Sydsvenskan

P

VG

Läs även andra bloggares åsikter om Al Qaeda, EU, Islam, Pirater, strategi, terror, NATO, Jihad

Piraterna vid Afrikas ostkust. Uppdaterad 19112008.

Det är egentligen ganska underligt att man från europeisk och amerikansk sida först under de sista månaderna börjat försöka få bukt på de somaliska piraternas framfart vid Afrikas ostkust och Aden bukten.

Men slutligen börjar något att röra på sig. NATO har fått ned en mindre styrka till området och EU beräknar att dess flottilj kommer att vara på plats i december. För ett antal veckor sedan om intet gjorde ett brittiskt örlogsfartyg tillhörande NATO eskadern en påbörjad kapning i eldstrid med pirater. Frågan är bara om det kommer att hjälpa.

Uppdatering 19112008. Enligt rapporter på internet (kommer från "Chinas maritime search and rescue center) skulle i går (18112008) ytterligare ett fartyg kapats av de somaliska piraterna. Det rör sig om ett bulklastfartyg om 36.000 ton med last av vete. Destinationen av lasten sägs vara Bandar Abbas, Iran.

Det är mycket troligt att antalet kapade fartyg kommer att minska men om vi ser på en av piraternas sista bravader, kapningen av den Saudi ägda supertankern Sirius Star, så undrar man om inte piraternas initiativkraft kan ställa till ännu mycket mer problem för den internationella sjöfarten. Sirius Star kapades 450 sjömil sydost om Mombasa, Kenya. Fartyget är det största som kapats hittills av de somaliska piraterna och inget har tidigare kapats så långt från kusten, vilket säger en hel del om piraternas "yrkesskicklighet".

En supertanker av den typ som det rör sig om är ungefär tre gånger så stor som ett modernt hangarfartyg. Fartyget i fråga har en dödvikt på 318.000 ton och en besättning på 25 man. De somaliska piraterna som för närvarande håller ca 20 fartyg fångna begär höga lösensummor för att frige de kapade fartygen och deras besättningar.

Man ställer sig frågan om dessa kapningar är terrordåd eller enbart en typ av speciella egendomsbrott. Enligt föreliggande uppgifter så är verksamheten ännu huvudsakligen ekonomiskt betingad men det förekommer välgrundade uppgifter på att en del av piraterna har politiska bevekelsegrunder för sin verksamhet. Bl.a. har det cirkulerat uppgifter om att den somaliska Al Qaeda affilerade Al Shabab gruppen även sysslar med piratverksamhet. Två faktorer pekar på sannolikheten att åtminstånde en del av piratverksamheten är Al Qaeda anknyten.
1. Al Qaeda har sedan länge varit verksam i området. Bin Laden hade ett antal år under 1990-talet sitt högkvarter i Somalien.
2. Al Qaeda har alltid varit medvetet om att ett sett att skada Västvärlden är att slå mot dess ekonomi. Piratverksamheten vid den ostafrikanska kusten är en alldeles en alldeles utmärkt möjlighet att göra detta.

Uppdatering För de som är intresserade av förstå problemen med piratbekämpnng kan jag referera till en utmärkt artikel på bloggen Eagle Speak

Läs även andra bloggares åsikter om Al Qaeda, EU, Nato, pirater, terror, USA,

P

HD

Sydsvenskan

DPS

SvD

DN

DB

VG

Hamas leker med oss

Rubriken kan synas en smula stark men hur kan man annars kort beskriva vad som händer här i landet.

Medan de i Gaza tillverkade kassamraketerna faller över Sederot och de rysktillverkade gradraketerna faller över Ashkelon sitter Ehud Barak, vår försvarsminister, och väntar på svar från regeringens juridiska rådgivare om det enligt internationell lag är tillåtet att beskjuta med artilleri de platser varifrån ovannämnda raketer avlossats.

Alla är överens om att de avskjutits från tättbefolkade områden i Gazaremsan. Huruvida det är ok eller ej enligt internationell lag att Hamas beskjuter civilbefolkning i Israel är det tydligtvis ingen som bryr sig om. Om Israel har rätt att försvara sig mot detta är dock ett internationellt rättsligt problem. Förlåt mig, det är ingen tvekan om att Israel har rätt att försvara sig, frågan är bara hur.

Det torde inte vara någon fråga om att artelleribeskjutning av ett tättbefolkat område i Gazaremsan varifrån Hamas avlossat raketer formellt strider mot internationell rätt. Problemet är att pga att Gazaremsan inte är en självständig stat så kan inte Israel vidtaga våldsåtgärder som träffar s.k. icke krigförande personer. Att Gazaremsan styrs av en politisk rörelse, Hamas, som kommit till makten genom val och statskupp är ointressant ur juridisk synpunkt. Israel som för tre år sedan utrymde remsan både civilt och militärt anses ännu vara ansvarigt för dess civilbefolknings väl och ve.

Vad Israel har rätt att göra är att vidtaga militära åtgärder mot de personer som aktivt beskjuter mål på israeliskt territorium samt de som ger dem logistiskt stöd. Att det är svårt att göra detta i ett av världens mest tättbefolkade områden är tydligtvis helt oväsentligt för alla dessa personer som värnar om gazabornas mänskliga rättigheter!

Troligtvis har Israel också rätt att vidtaga militära åtgärder mot Hamas politiska ledarskap, men jag är övertygad om att det politiska ramaskriet runt om i världen skulle bli väl stort i det fallet.

När jag studerade juridik på 1960-talet fick vi lära oss att lagar som inte var i överensstämmande med sunt förnuft var lagar som skulle vara svåra att upprätthålla och därmed inte borde stiftas.

Tyvärr, och jag är helt övertygad om att det skett i all välmening, strider inte så få av de internationella rättsliga bestämmelser som instiftats efter andra världskriget för att humanisera och mer eller mindre förhindra krigföring mot hur världen fungerar. Dessutom och det är det allvarliga, dessa nya bestämmelser gynnar "bovstater" och politiskt tvivelaktiga (fint uttryck för brottsliga) rörelser gentemot de demokratiska staterna.

Rättsliga bestämmelser som förhindrar Israel att effektivt utöva självförsvarsrätten då Hamas eller annan organisation beskjuter israelisk civilbefolkning från Hamas kontrollerat territorium är bestämmelser som strider mot sunt förnuft så länge det internationella samfundet inte upprättar en internationen styrka för att upprätthålla lag och ordning runt om i världen enligt stiftade bestämmelser. Dvs någon typ av internationell polisstyrka. Jag menar definitivt inte FNs fredsbevarande styrkor! Men det är långt till dess.

I slutändan kommer Israel bli tvunget att militärt invadera Gazaremsan för att förhindra beskjutningen av sin civilbefolkning. En sådan militär aktion kommer troligtvi att kosta mer än 500 stupade israeliska soldater och tusentals döda Gazabor huvuddelen av dem civilbefolkning.

Tyvärr så kommer det också att dröja länge innan man runt om i världen börjar inse det totalt vansinniga sätt som man applicerar internationell rätt på den sk Mellanösternkonflikten.

Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Hamas, Israel, terror, Internationell rätt,

DN,

P

DPS

En kort reflektion om kommunalvalet i Jerusalem

I allmänhet brukar jag inte syssla med kommunalpolitik på den här bloggen, men trotts allt är det värt att ta upp det i mitt tycke viktigaste resultatet i förra veckans israeliska kommunalval.

Först en kort teknisk information. Israeliska statsfullmäktige- och kommunalval är i grunden två skilda val. Dels val av borgmästare och ledanöter i stadsfullmäktige i städer, dels av kommunalfullmäktiges ordförande och ledamöter av kommunfullmäktige i landskommuner. Borgmästare och kommunalfullmäktiges ordförande väljs i rena personval medan ledamöterna i stadfullmäktige och och kommunfullmäktige väljs i proportionella listval.

Under de senaste fem åren har Jerusalem haft sin hittills första ultraortodox borgmästare. Även om han försökte vara borgmästare för alla Jerusalems invånare så är det ingen tvekan om att han starkt påverkade staden i en ortodox riktning. I förra veckans val var huvudkandidaterna i borgmästarvalet dels en ultraortodox kandidat, Porush, som till sin inriktning är mycket mer extrem än sin företrädare dels en icke religiös kandidat, Barkat, som framstod som den icke religiösa befolkningens hopp.

Den allmänna uppfattningen var att om Porush skulle vinna valet så skulle för all överskådlig framtid Jerusalem bli en ultraortodoxt styrd stad, detta pga att den icke religiösa judiska befolkningen skulle skulle i än större grad än nu flytta från staden. Ett ultraortodoxt styrt Jerusalem skulle innebära att den zionistiska staten Israel skulle få en huvudstad vilkens judiska befolkning till sin majoritet skulle vara ultraortodox och icke zionistisk. Dessutom skulle staden ha en relativt stor arabisk minoritet.

Var och en kan ju förstå att en sådan utveckling skulle få en återverkan på alla framtida internationell förhandlingar om Jerusalems framtid. Barkat vann valet stort vilket inte bara var av ytterst stor vikt för stadens ännu icke religiösa judiska befolkningsmajoritet utan även för den ickereligiösa judiska befolkningen i kranskommuner som Mevaseret Zion och Maale Adomim.

Huruvida Barkat egentligen är höger, mitten eller vänster är i detta sammnhang helt ovesäntligt. Trotts allt är det inte Jerusalems borgmästare som avgör om en bunt arabiska byar som idag är en del av Jerusalems stadsområde skall avträdas till en framtida palestinsk stat eller ej.

Läs även andra bloggares åsikter om Jerusalem,

Dagen

Stor inport till Gaza genom tunnlar (uppdaterad 101108)

Medan båttrafiken mellan Larnaka (Cypern) och Gaza sakta men säkert ökar börjar palestinierna tappa intresset för alla de aktivister som försöker göra sig eget politiskt kapital på att bli fotograferade och intervjuade ombord på de s.k. blockadbrytarna. Dvs inte mer blockadbrytare än att efter att den israeliska flottan kontrollerat vem som är ombord och frågat om lasten låtit båtarna angöra Gazas hamn.

När den sista båten kom för några dagar sen var den lokala välkomstdelegationen mycket mindre än tidigare och mediaintresset verkade vara relativt minimalt. Att Gazaborna tappat intresset för pr-jippot är ganska naturligt. För att en blockadbrytare skall inverka på situationen skall den föra med sig förnödenheter av större mängd eller dra upp en pr-storm. Det sista omintetgjordes av den israeliska flottans totala nekande att spela med. Inga bilder av israeliska soldater som med våld äntrar de små båtarna. Ingen skottlossning. Inte ens lite tårgas.

De förnödenheter som båtarna fört med sig är enbart symboliska och utan all inverkan på den humanitära situationen. Vad som hittills har sett till att det inte blivit en humanitär katastrof i Gazaremsan är, att förutom vid en del tillfällen då olika väpnade grupper beskjutit israelisk civilbefolkning av i allmänhet outgrundliga anledningar och klart i brott mot internationell rätt, att Israel bl.a. pumpat in 150.000 liter diselolja om dagen, skickat in ca 100 lastbils laster med basförnödenheter per dag samt t.ex. tagit emot och behandlat allvarliga sjukdomsfall på Israeliska sjukhus. Nu rapporterar media här att delar av denna israeliska verksamhet börjar bli onödig. Varför?

O.K. här är historien. Omedelbart efter att vapenvilan mellan Israel och Hamas ingicks för ca fem månader sedan bildade Hamas ett "tunnelämbetsverk" som hade till uppgift att organisera de befintliga tunnlarna under gränsen mellan Egypten och Gazaremsan samt att bygga ut dem så att invånarna i remsan skulle bli mindre och slutligen kanske helt ekonomiskt oberoende av Israel. I dag pumpas ca 120.000 liter diselolja om dagen genom tunnlarna vilket fört med sig att även under temporära israeliska avspärrningar som t.ex. när hamas anhängare gjorde väpnade anfall på oljeterminalen på den israeliska sidan det inte råder någon allvarlig brist på diselolja i Gaza. Den från Egypten genom tunnlarna pumpade oljan är av en lägre kvalitet en den som erhålles från Israel. Den går att använda för de flesta typer av fordon men är dock inte användbar för att driva turbinerna i Gazas elverk. (kursiverade avsnittet uppdatering från 101108). Antalet lastbilslaster av basförnödenheter har redan gått ned med mellan 20 till 30 laster om dagen. Detta har ju givetvis inte skett pga minskad konsumtion i remsan utan därför att ett antal nya och större tunnlar byggts av palestinierna.

Bland de förnödenheter som transporteras i tunnlarna kan man nämna förutom diseloljan mindre boskap (får, getter och kalvar), matvaror, cigaretter, elektrisk utrustning (radio,TV osv), kläder, leksaker och inte minst vapen och övrig stridsmateriel. Vad som ännu inte transporteras i tunnlarna är gas - men i det fallet är det enligt palestinska talesmän bara en tidsfråga tills det problemet blir löst -, samt cement och byggnadsjärn. Det rapporteras också att Gazabor transporteras genom tunnlarna för att få läkarvård i Egypten istället för i Israel.

Det är helt klart att den ovan nämnda verksamheten sker med de egyptiska myndigheternas tysta medverkan. Det cirkulerar dessutom ryckten om att Hamas regeringen i Gaza överväger att införa egyptisk valuta i stället för den israeliska som är den gällande i dag med allt vad det skulle innebära.

DN3

Sydsvenskan
Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Hamas, blockadbrytare

President Barak Obama, vem är du?

Media är ännu fulla av artiklar om Obama och hans seger och det är ju helt naturligt. I bland blir man dock en smula förvånad t.ex. över de många israeliska journalister som nu säger och skriver att Bush nog inte var en så bra president. De kanske inte har så fel men varför upptäckte de det just nu?

Den amerikanske presidentens maktställning är i grund och botten ett demokratiskt problem. Han väljs av de amerikanska väljarna i sann demokratisk ordning, men hans inflytande på millioner icke amerikanska invånares väl och ve på vår planet är många gånger större än dessas egna demokratiskt eller på annat sätt utsedda nationella ledare. Men inför alternativet med någon FN potentat i stället. föredrar nog många med mig att vi fortsätter med den nuvarande ordningen.

Det är därför vi runt om i världen som inte har rösträtt i USA är så intresserade av valen i och dessas utgång i USA. Jag är helt medveten om att en del av mina läsare, och speciellt de svenska, kommer att anse att mycket av det följande inte är "politically correct". Beklagar men eftersom mitt och min familjs liv definitivt kommer att påverkas av Obamas kommande beslut så har jag åtminstånde moralisk rätt att undra. Jag syftar först och främst definitivt inte på hans kommande beslut om Isral-Palestina konflikten, utan på alla de problem som han kommer att ställas inför från och med den 20 januari 2009.

Jag avundas honom inte. Förts och främst står han inför problemet med den ekonomiska krisen-kraschen. En statsbudget med underskott på trillioner, arbetslöshet som snabbt ökar, export som minskar, industri som haltar. Inte så få av de som jublade vid segerfesten på morgonen den femte november är redan eller kommer snart att vara arbetslösa. Detta är det första problem som han måste ta hand om. Hoppas att han vet hur.

I går fick han också för första gången en "intellegence breefing" av den grad som enbart ges till presidenter. Förhoppningsfullt insåg han vilka problem som han stod inför. Taliban blir allt starkare i Afghanistan. Ben Laden är ännu inte infångad. Irak blöder. Pakistan, som är ett av de länder som har kärnvapen skakas av inrikespolitiska kriser som när som helst kan leda till att Al Qaeda kan lägga vantarna på en (atom-)bomb. Iran framskrider snabbt mot att bli en ny kärnvapen makt. Nord Korea bryter löften om nedläggning av sitt kärnvapenprogram. Ryssland stationerar kvasibalistiska raketer i Baltikum. De ryska ledarna vädrar morgonluft. Kineserna suger upp den västliga ekonomin och dess arbetstillfällen samt upprustar militärt i snabb takt. Europa i ekonomisk kris. Mellanöstern är en tryck kokare som när som helst kan explodera. USA är avskytt i stora delar av världen. De här är bara en del av de problem som USAs 44 e president nu ställs inför.

Ingen tvekan om att en afroamerikans seger i ett amerikanskt presidentval i sig är en händelse av ytterst stor historisk betydelse, både för USA och för världen men man måste dock fråga sig, vem är du, Barak Obama? Vad kommer din politik att vara? Inte bara kampanjlöften utan även i konkreta beslut. Vi vet att du är en karismatisk person, en intelligent, en medryckande, men vad har du hittills gjort i ditt liv? Vad har du organiserat och lett i ditt liv - förutom en strålande kampanj. Hur har du fungerat när det blåser hårt och kallt runt ditt huvud och du ensam måste fatta beslut, efter att dina rådgivare gett dig en bunt sinsemellan motstridande förslag?

De amerikanska väljarna tog en chans. Det är möjligt att det är en marsch mot en ljusnande horisont (förhoppningsfullt), men det kan också vara en på kanten av ett brant stup. De tog en stor chans. Röstade på en kandidat utan större erfarenhet Mer eller mindre okänd och som i inte så få fall lade ner sin röst i omröstningar i senaten. Vi, amerikaner som övriga invånare på den blåa planeten, får bara önska dig lycka till och hålla tummarna.

Bara ett litet lokalt tillägg. I dag på morgonen då jag stod i kö i den lokala super marketen pekade plötsligt den man som stod brevid mig i kön på rubriken i tidningen jag höll i handen där det stod att Obama i samtal med Olmert uttryckt att han "stod för Israels säkerhet" och sa: Jag litar inte på honom (Obama). Hur vet jag att han menar samma sak med säkerhet som du och jag. Detta illustrerar mycket av "the gut feeling" i Israel i dag.

Sydsvenskan



SvD1

Dagen


DN2
Läs även andra bloggares åsikter om Obama, presidentval, USA, Pakistan, China,
israel

"Den nya dagen gryr" ?

Titeln för den här artikeln är lösenordet i Ehud Baraks segertal efter hans valvinst i de israeliska valet 1999. Jag är helt medveten om att det är mer eller mindre omöjligt att översätta det hebreiska uttrycket "Shachar shel yom chadash" till svenska men jag gjorde så gott jag kunde. (Om någon har ett bättre förslag skriv en kommentar med den föreslagna lydelsen och jag kommer att vara positivt inställd till att ändra titeln) (ändrad 051108 2315).

Om Obama vinner, och allt tyder på det - både väljarundersökningar och det valdeltagande som rspporterats vid 21- tiden (GMT+2) den 4 november - så kommer många av USA's invånare se det på det sätt som stora delar av Israels befolkning såg på Baraks seger. Hoppas bara att att de inte blir lika besvikna som vi blev.

Det är ytterst viktigt för oss israeler att Obamas väljare inte blir besvikna för det innebär att Obama lyckats med att återge USA dess ekonomiska, moraliska och militära styrka som världens ledande stormakt. Med alla USAs brister och fel så föredrar nog de flesta tänkande invånare på den blå planeten att USA förblir den ledande inte minst på grund av att alternativen är lindrigt sagt en smula sämre. Hur många vill byta till China, Ryssland eller Indien? EU är inget alternativ då det ännu bara är en ekonomisk union och ett politiskt diskussions forum!

Det är helt klart att en seger för Obama symboliserar något nytt i USA's historia, något som liknar Kenndys seger. Mitt problem med Obama är att jag egentligen inte vet vad han vill. Det är gott och väl att han talar om "Change" men han är en smula ospecificerad.

Dessutom så är det helt klart att det inte är hans ursprungliga program som leder till hans väntade vinst utan den ekonomiska kraschen De amerikanska väljarna anser, och med rätta, att Bushs administration var skyldig till detta och på ett helt normalt demokratiskt sätt vill de hämnas på det styrande partiet genom att rösta på motpartiets kandidat. Man kan så här i efterhand beklaga att det amerikanska politiska etablissementet inte kunde skaka fram några bättre kandidater än Obama och McCain. Redan då de utsågs visste man att de inte direkt var presidentämnen av Washingtons, Jeffersons, Lincolns, Rosevelts eller Trumans kaliber. När det sedan står klart att vem som än vinner så skall han ta hand om en ekonomisk kris som världen inte sett sedan 1929, om det förhoppningsfullt stannar vid det. Jag är också bekymrad över likheten med en annan situation i USAs politiska historia. 1976 stod USA inför valet att välja en president som skulle visa landet en ny väg efter Vietnamkriget och Nixonskandalen. En inte helt skild situation från dagens. Man valde Jimmy (Jimmy who?) Carter. Definitivt inte en av USAs mest lyckade presidenter.

Några ord om den i och för sig idiotiska frågan "vem är bäst för Israel, Obama eller McCain "? Svaret är enkelt Den av dem som kan återge USA dess ställning i världen. Detta är det viktiga för Israel, sen får vi ta hand om alla de mindre problem som kan uppstå mellan oss.

De två sista presidenterna, Clinton och Bush, har var och en på sitt sätt varit två mycket bra presidenter för Israel, dvs när vi ser på det ur ett mycket kort historiskt perspektiv. Inget säger att historiens dom om 25, 50 år kommer att säga samma sak. Den kinesiske utrikesministern Cho En Lai tillfrågades en gång vad han ansåg om den franska revolutionen. Hans svar var "Det är svårt att säga, händelsen ligger ännu för nära i tiden". Hans svar gavs mer än 160 år efter händelsen.

Man kan fråga sig om de mycket låga opinions siffrorna för McCain gentemot Obama i många europeiska länder inte bottnar mer i en ren antiamerikansk inställning än att man helt objektivt tycker att Obama är bättre än McCain?

Sydsvenskan

Dagen

SvD

DN

Läs även andra bloggares åsikter om presidentvalet i USA, Obama, McCain

Amerikanska offensiven mot Al Qaeda i Pakistan rullar vidare.

Den nya amerikanska politiken mot Al Qaeda i Pakistan rullar vidare. I dag var det den 20e attacken sen början av september månad 2008. Dagens offer var Al Qaedas informations chef Abu Jihad al-Masri. Han föll offer för en raketattack från ett obemannat lätt flygplan troligtvis av typ "Predator" när han färdades i en bil tillsammans med två vapenbröder (som också dödades) i Norra Waziristan på gränsen till Pakistan.

Den nya politiken att inte ge Al Qaida fristad ens när de befinner sig utanför Irak och Afghanistan i Syrien eller Pakistan beslöts på högsta nivå i Washington under sensommaren. Beslutet som togs pga att man på goda grunder ansåg att myndigheterna i Syrien och Pakistan inte ingrep mot dessa terrorister då de vistades i dessa länder.

Beslutet innebar dessutom att beslut om attack fick fattas av befälhavaren av det amerikanska centralkommandot (CENTCOM). Detta innebar en ytterst viktig tidsbesparing från det ögonblick man fick underrättelse uppgifterna om en eftersökt terrorists geografiska befintlighet tills man kunde komma i läge att avfyra raketerna.

Al-Mazri var född och uppvuxen i Egypten. Han hade tidigare varit verksam med Iran som bas men antingen år 2005 eller 2006 förlade han sin aktivitet till de Pakistanska stamområdena vid den afghanska gränsen. De amerikanska myndigheterna hade utlyst en belöning på 1m. US$ på hans huvud.

Frånsett ett antal höga Al Qaeda ledare så har dessutom inte så få terrorister av lägre rang förpassats till det islamska paradiset genom dessa attacker. Några timmar efter attacken på Al-Mazri anföll ett obemannat plan en byggnad i Södra Waziristan med resulterade i 12 döda och 30 sårade terrorister.

Man frågar sig om den amerikanska politiken som visat sig mycket effektiv och svårt skadat Al Qaeda kommer att fortsätta efter den 20 januari 2009. Min gissning är ja, och detta även om Obama som väntat vinner valet.

HD2


Sydsvenskan

SvD

Läs även andra bloggares åsikter om Al Qaeda, Pakistan,
Afghanistan,