Israels ensidiga proklamation av ett eldupphör i dess krig med Hamas följdes inom 12 timmar av ett uttalande från Hamas i Damaskus om ett vilkorat eldupphör. Efter ett antal timmar verkade det som om det verkligen började bli eldupphör ute på fältet och inte bara i TV-rutan.
Israel började tunna ut sina trupper i Gaza remsan och man överväger nu (190109) att demoblisera en stor del av de reservist förband som kallades in vid början av kriget. Dessa får dock medelande om att de kan bli återkallade med omedelbar verkan om utvecklingen så skulle kräva. Det ryktas dessutom om möjligheten att Israel skulle kunna komma att dra ut alla sina förband ur remsan om ca en vecka.
Jag har lagt märke till att en del kommentatorer i Sverige - även bland dem som har en positiv inställning till Israel - antytt att Israel förlorat den militära kampanjen. Detta bottnar i en missuppfattning av sakläget. Israels målsättning med kampanjen var att skapa ett nytt säkerhetspolitiskt läge i de södra delarna av landet vilket skulle innebära att Hamas inte längre skulle vilja/kunna utsätta den därstädes boende civilbefolkningen för beskjutning med olika vapensystem, däribland mark till mark raketer.
Eftersom kriget är ett s.k. "war amongst the people" är den politiska delen ytterst viktig och det är nödvändigt att Israel på sikt lyckas få de politiska vinsterna av den militära aktionen som har gett en mycket god grund för de israeliska politiska ledarna att komma fram till avtal vilka definitivt kan förbättra situationen i norra Negev. Dessutom har omvärlden fått klart för sig att den israeliska armén återigen är en faktor som inte går att bortse från i det maktpolitiska spelet i detta oroliga hörn av världen.
Vi kan redan se början på de politiska framgångarna. Det är helt klart att Hamas inte har någon officiell ställning i de politiska förhandlingar som nu förs. Förhandlingarna förs i stort sätt om hur man skall kunna undvika att Hamas återigen skall kunna rusta upp med vapen, huvudsakligen raketer från Iran.
Israel och USA har redan ingått ett principavtal om hur man skall söka förhindra transport av vapen från Iran tills de anländer till Egyptiskt territorium. Det förefaller som om även Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Italien kommer att ansluta sig till det avtalet. Orsaken till att avtalet enbart gäller transporten till Egyptiskt territorium beror på att Egypten hårdnackat nekar icke egyptisk personal - militär som civil - vars uppgift skulle vara att förhindra transiteringen av vapen över egyptiskt territorium, tillträde till dess territorium.
I förhandlingar mellan Egypten och Israel avhandlas bl.a. frågan om hur den egyptiska gränsen mot Gaza remsan skulle kunna spärras mot vapensmuggling på ett effektivt sätt. Det förefaller som om man från israelisk sida ser på dessa förhandlingar med en försiktig optimism, trotts att Egypten tidigare sett mellan fingrarna med smuggelversamheten. Det är ingen hemlighet att både USA och de tunga EU-länderna utövar starka men dock diplomatiska påtryckningar på Egypten i denna fråga.
En ytterligare fråga som behandlas mellan Egypten och Israel är frågan om gränsövergångarna mellan Israel och Gaza remsan. Egypten fungerar i denna fråga som medlare/mellanhand mellan Israel och Hamas.
Hamasledningen verkar inte tagit större intryck av den ytterst hårdhänta behandling som Hamas (både den civila och militära delen) fått under de sista 3 veckorna. Men det är väl något som hänger ihop med att de anser sig veta att de har gud på sin sida. Minst 500 män från Hamas milisförband stupade under stiderna och mycket stora delar av Hamas vapenföråd förstördes under striderna eller föll i den israeliska armens händer.
En sak som det spekuleras om är hur den palestinska civilbefolkningen i Gaza remsan kommer att uppleva sin politiska ledning som inte kunde skydda dem och deras egendom från det israeliska anfallet, en ledning som hade förvandlat många av civilbefolkningens hus till vapen förråd, inrätt eldställningar samt byggt in försåtsmineringar i dem. En politisk ledning som byggde skyddsrum åt sina familjer men inte åt befolkningen. En ledning som medan den planerade för krig inte såg till att det fanns nog med elementära räddningstjänster.
Samt när det israeliska anfallet kom, dök ner i sina bunkrar och lämnade befolkningen åt sitt öde. Inte ens Hamas militära förband gjorde några insatser frånsett att skicka raketer och granatkastar eld mot civila Israeler.
Israel började tunna ut sina trupper i Gaza remsan och man överväger nu (190109) att demoblisera en stor del av de reservist förband som kallades in vid början av kriget. Dessa får dock medelande om att de kan bli återkallade med omedelbar verkan om utvecklingen så skulle kräva. Det ryktas dessutom om möjligheten att Israel skulle kunna komma att dra ut alla sina förband ur remsan om ca en vecka.
Jag har lagt märke till att en del kommentatorer i Sverige - även bland dem som har en positiv inställning till Israel - antytt att Israel förlorat den militära kampanjen. Detta bottnar i en missuppfattning av sakläget. Israels målsättning med kampanjen var att skapa ett nytt säkerhetspolitiskt läge i de södra delarna av landet vilket skulle innebära att Hamas inte längre skulle vilja/kunna utsätta den därstädes boende civilbefolkningen för beskjutning med olika vapensystem, däribland mark till mark raketer.
Eftersom kriget är ett s.k. "war amongst the people" är den politiska delen ytterst viktig och det är nödvändigt att Israel på sikt lyckas få de politiska vinsterna av den militära aktionen som har gett en mycket god grund för de israeliska politiska ledarna att komma fram till avtal vilka definitivt kan förbättra situationen i norra Negev. Dessutom har omvärlden fått klart för sig att den israeliska armén återigen är en faktor som inte går att bortse från i det maktpolitiska spelet i detta oroliga hörn av världen.
Vi kan redan se början på de politiska framgångarna. Det är helt klart att Hamas inte har någon officiell ställning i de politiska förhandlingar som nu förs. Förhandlingarna förs i stort sätt om hur man skall kunna undvika att Hamas återigen skall kunna rusta upp med vapen, huvudsakligen raketer från Iran.
Israel och USA har redan ingått ett principavtal om hur man skall söka förhindra transport av vapen från Iran tills de anländer till Egyptiskt territorium. Det förefaller som om även Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Italien kommer att ansluta sig till det avtalet. Orsaken till att avtalet enbart gäller transporten till Egyptiskt territorium beror på att Egypten hårdnackat nekar icke egyptisk personal - militär som civil - vars uppgift skulle vara att förhindra transiteringen av vapen över egyptiskt territorium, tillträde till dess territorium.
I förhandlingar mellan Egypten och Israel avhandlas bl.a. frågan om hur den egyptiska gränsen mot Gaza remsan skulle kunna spärras mot vapensmuggling på ett effektivt sätt. Det förefaller som om man från israelisk sida ser på dessa förhandlingar med en försiktig optimism, trotts att Egypten tidigare sett mellan fingrarna med smuggelversamheten. Det är ingen hemlighet att både USA och de tunga EU-länderna utövar starka men dock diplomatiska påtryckningar på Egypten i denna fråga.
En ytterligare fråga som behandlas mellan Egypten och Israel är frågan om gränsövergångarna mellan Israel och Gaza remsan. Egypten fungerar i denna fråga som medlare/mellanhand mellan Israel och Hamas.
Hamasledningen verkar inte tagit större intryck av den ytterst hårdhänta behandling som Hamas (både den civila och militära delen) fått under de sista 3 veckorna. Men det är väl något som hänger ihop med att de anser sig veta att de har gud på sin sida. Minst 500 män från Hamas milisförband stupade under stiderna och mycket stora delar av Hamas vapenföråd förstördes under striderna eller föll i den israeliska armens händer.
En sak som det spekuleras om är hur den palestinska civilbefolkningen i Gaza remsan kommer att uppleva sin politiska ledning som inte kunde skydda dem och deras egendom från det israeliska anfallet, en ledning som hade förvandlat många av civilbefolkningens hus till vapen förråd, inrätt eldställningar samt byggt in försåtsmineringar i dem. En politisk ledning som byggde skyddsrum åt sina familjer men inte åt befolkningen. En ledning som medan den planerade för krig inte såg till att det fanns nog med elementära räddningstjänster.
Samt när det israeliska anfallet kom, dök ner i sina bunkrar och lämnade befolkningen åt sitt öde. Inte ens Hamas militära förband gjorde några insatser frånsett att skicka raketer och granatkastar eld mot civila Israeler.
Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Hamas, Israel, Islam, vapensmuggling
DN4
DN5
DN6
DN7
DN8
SvD4
SvD5
SvD6
SvD7
SvD8
Sydsvenskan
Sydsvenskan2
Dagen
Dagen2
Dagen3
VG
VG2
DB
Bloggar I Gilboas svala skugga,
4 kommentarer:
Bidiuk!
Veldig godt skrevet.
Fortsett å gi den skandinaviske befolkningen tilgang til et mer balansert inntrykk enn det de får gjennom (som jeg kjenner til) de norske avisene, og tv-kanalene.
Shalom me Haifa.
Øyvind.
Skitsnack! Israels "mål" var terror och massmord, detta har uppfyllts men inget annat. Landet är mer hatat är förr och Hamas har mer stöd än tidigare.
Israel har inte haft några problem med norra gränsen efter kriget (=polisaktionen) i 2006.
Även om Hamas säkert kommer att skicka en symbolisk raket då och då kommer det att bli lugnt.
Krig vinns inte med "tit-for-tat" åtgärder men med disproponerliga metoder. Som här har demonstreras.
Skicka en kommentar