Var går gränserna för den enskilde medborgarens rätt att på ett enkelt sätt ha tillgång till all den upplysning han eller hon behöver för att kunna fungera på ett effektivt och kostnadsbesparande sätt i det modärna samhället?
Denna fråga ställdes på sin spets här i Israel då tidningen Maariv för en vecka sedan publicerade en undersökning gjord av tidningens journalister av vilken framgick att den israeliska landadministrationen (Minhal Karkai Israel) på sin officiella internet sait publicerade kartor på vilka bl.a. den exakta sträckningen av olje- och gasledningar (såväl natur- som kokgas) var utmärkta. Bakgrunden till detta var det i alla länder kända problemet att gräv- och shakt fordon under sin verksamhet inte så sällan p.g.a. slarv eller okunskap skadade olika typer av i marken nedgrävda ledningar.
Att sådana incidenter är ytterst farliga när det gäller olje och gasledningar är ju självklart. Enligt artikeln i Maariv är det inte helt klart på vilken nivå beslutet att publicera dessa ledningars stäckning öppet på landadministrationens internetsajt fattades. Det nämns visserligen i artikeln att det är enligt ett lagbeslut men då jag inte kunnat få detta verifierat är det även möjligt att det inte har fattats ett officiellt lagbeslut utan det kan röra sig om en departemental förordning eller kanske även ett lokalt ämbetsverksbeslut.
Hur som helst är detta ett typexempel på de helt vansinniga situationer som kan uppstå då något allmänt organ fattar ett suboptimerat beslut enligt principen om att medborgarna skall ha rätt till all upplysning. Ur landadministrationens synvinkel var beslutet helt rimligt då den är ansvarig för att dessa ledningar inte i onödan skadas med de ytterst allvarliga följder detta kan ha. En av landadministrationens förklaringar till beslutet var att det är vanligt att göra så i de flesta demokratiska öppna samhällen. Att en israelisk myndighet kan komma med en sådan förklaring visar än mer faran av att i namnet av den öppna demokratin ge myndigheter rätten fatta sådana beslut.
Låt vara om motsvarande myndighet i valfritt nordvästeuropeiskt land fattar ett sådant beslut, men att israeliska beslutsfattare, som dock lever i ett samhälle som konstant är utsatt för terrordåd, fattar beslut som för samtliga terroriströrelser och även icke helt välvilligt inställda grannstater öppet lämnar ur uppgifter som är pärlor för dessa grupper, är i grund och botten kriminellt, både moraliskt som sakligt.
Vi får inte glömma bort att vi lever i Mellanöstern och inte i mitten av EU-landet. Att detta kunde inträffa i Israel är ett tecken på att samhället blivit mer och mera avmilitariserat, d.v.s. mer och mer civilt. Vilket givetvis är en i sig önskvärd utveckling.
Men då det på den senaste tiden publicerats ett flertal uppgifter om häktning av israeliska araber som anklagas för försök att upprätta eller upprättat lokala terrorceller på israeliskt territorium, understryks ju bara faktumet att vi i Israel inte kan fungera som om vårt land låg i Nordvästeuropa. Att dessutom en del av dem, enligt Shabak (den israeliska interna säkerhetstjänsten), varit lokala Al Qaida celler gör ju inte saken bättre då Al Qaida ju är känt för att prioritera megaterrordåd. Kännedom om det israeliska rörledningssystemet för transport av olika fossila lättantändliga bränslen torde vara ytterst välkommet för nämnda organisation.
Det israeliska parlamentets utrikes- och försvarsutskott har enligt tidningsuppgifter tagit tag i ärendet och förhoppningfullt kommer det att komma upp med en lösning på konflikten mellan öppen demokrati och försvar av denna mot grupper som använder sig av informations friheten för att skada samhället.
De läsarna som vill, kan ju analog koppla grunderna i det problem som jag tagit upp med debatten i FRA frågan.
Denna fråga ställdes på sin spets här i Israel då tidningen Maariv för en vecka sedan publicerade en undersökning gjord av tidningens journalister av vilken framgick att den israeliska landadministrationen (Minhal Karkai Israel) på sin officiella internet sait publicerade kartor på vilka bl.a. den exakta sträckningen av olje- och gasledningar (såväl natur- som kokgas) var utmärkta. Bakgrunden till detta var det i alla länder kända problemet att gräv- och shakt fordon under sin verksamhet inte så sällan p.g.a. slarv eller okunskap skadade olika typer av i marken nedgrävda ledningar.
Att sådana incidenter är ytterst farliga när det gäller olje och gasledningar är ju självklart. Enligt artikeln i Maariv är det inte helt klart på vilken nivå beslutet att publicera dessa ledningars stäckning öppet på landadministrationens internetsajt fattades. Det nämns visserligen i artikeln att det är enligt ett lagbeslut men då jag inte kunnat få detta verifierat är det även möjligt att det inte har fattats ett officiellt lagbeslut utan det kan röra sig om en departemental förordning eller kanske även ett lokalt ämbetsverksbeslut.
Hur som helst är detta ett typexempel på de helt vansinniga situationer som kan uppstå då något allmänt organ fattar ett suboptimerat beslut enligt principen om att medborgarna skall ha rätt till all upplysning. Ur landadministrationens synvinkel var beslutet helt rimligt då den är ansvarig för att dessa ledningar inte i onödan skadas med de ytterst allvarliga följder detta kan ha. En av landadministrationens förklaringar till beslutet var att det är vanligt att göra så i de flesta demokratiska öppna samhällen. Att en israelisk myndighet kan komma med en sådan förklaring visar än mer faran av att i namnet av den öppna demokratin ge myndigheter rätten fatta sådana beslut.
Låt vara om motsvarande myndighet i valfritt nordvästeuropeiskt land fattar ett sådant beslut, men att israeliska beslutsfattare, som dock lever i ett samhälle som konstant är utsatt för terrordåd, fattar beslut som för samtliga terroriströrelser och även icke helt välvilligt inställda grannstater öppet lämnar ur uppgifter som är pärlor för dessa grupper, är i grund och botten kriminellt, både moraliskt som sakligt.
Vi får inte glömma bort att vi lever i Mellanöstern och inte i mitten av EU-landet. Att detta kunde inträffa i Israel är ett tecken på att samhället blivit mer och mera avmilitariserat, d.v.s. mer och mer civilt. Vilket givetvis är en i sig önskvärd utveckling.
Men då det på den senaste tiden publicerats ett flertal uppgifter om häktning av israeliska araber som anklagas för försök att upprätta eller upprättat lokala terrorceller på israeliskt territorium, understryks ju bara faktumet att vi i Israel inte kan fungera som om vårt land låg i Nordvästeuropa. Att dessutom en del av dem, enligt Shabak (den israeliska interna säkerhetstjänsten), varit lokala Al Qaida celler gör ju inte saken bättre då Al Qaida ju är känt för att prioritera megaterrordåd. Kännedom om det israeliska rörledningssystemet för transport av olika fossila lättantändliga bränslen torde vara ytterst välkommet för nämnda organisation.
Det israeliska parlamentets utrikes- och försvarsutskott har enligt tidningsuppgifter tagit tag i ärendet och förhoppningfullt kommer det att komma upp med en lösning på konflikten mellan öppen demokrati och försvar av denna mot grupper som använder sig av informations friheten för att skada samhället.
De läsarna som vill, kan ju analog koppla grunderna i det problem som jag tagit upp med debatten i FRA frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar