Enligt planeringen och besluten vid den sk. Annapolis konferensen i slutet på år 2007 så skulle Israel och den Palestinska myndigheten vid det här laget kommit fram till eller åtminstånde nästan kommit fram till ett slutgiltigt fredsavtal dem emellan.
Att så inte är fallet är i och för sig tragiskt men inte desto mindre föga förvånande. Det skrämmande är att tron hos världens ledande politiker, inkluderande och speciellt George W. Bush och Condolizza Rice, fick ovannämnda konferens att besluta att så skulle det bli.
Detta till trotts att allt pekade på att idéen var ogenomförbar. Bara det mindre faktumet att Israel hade en av sina genom tiderna svagaste regeringar och att på den palestinska sidan splittringen mellan Fatach, som till nöds kunde svälja Israels existens, och Hamas, som totalt förnekade den judiska statens existensberättigande, borde fört med sig inte så få skulle ha ropat att "kungen var naken". Men Annapolis konferensen ägde rum i en tidsålder då både de nationella ledarna i USA och EU trodde att de bestämde vad som skulle ske i världen. Det behövdes att Vladimir Putin röt till på sommaren 2008, för att man i västvärldens ledningar skulle börja inse att kungen inte hade haft så mycket kläder på sig.
Detta som inledning till artikelns fortsättning. Som vi vet så styr och ställer Hamas i Gazaremsan utan att ta för mycket hänsyn till att den Palestinska myndighetens president, Abu Mazen, som har sitt säte i Ramalla på Västbanken, tillhör Fatach. Hamas, som i grund och botten är den palestinska avdelningen av det Muselmanska brödrarskapet, erkänner och kommer inte att erkänna Israel som en judisk stat och är dessutom mer eller mindre anhängare av idéen om den stora all islamska staten. Detta innebär att tanken på slutgiltiga fredsförhandlingar är något otänkbart hos dem. Vad som kan komma ifråga är temporära typer av vapenstillestånds avtal enligt bestämmelserna i islamisk lag.
Hittills har man dock många gånger i väst bortsett från detta med motiveringar som "nu när de har makten i ett geografiskt område och börjar förstå verkligheten med att styra samhällen, kommer de att förstå bättre och bli mindre ideologiska". I och för sig en logisk tanke, dvs logisk enligt västerländsk logik, inte efter islamsk. Detta låter rasistiskt men den bistra verkligheten på fältet visardet sig det fungerar på detta speciella sätt i ett fundamentalistiskt samhälle som det av Hamas styrda Gaza. Vid de interna val (jag vill inte här närmare gå in på hur de utfördes utan enbart relatera resultatet) som ägde rum den 20 augusti till de styrande organen inom Hamas i Gaza kom genomgående de mer extrema företrädarna för Hamas till makten. På ett enkelt sätt kan man definiera vad som hände med att personer vars bakgrund låg i Hamas militära grenar motade ut "civilisterna". Det stora undantaget var premiärministern Hania viken lyckades hålla sig kvar.
Vad detta kommer att innebära för Israel är oklart men det bådar definitivt inte gott. Vi får väl se vad som händer när det nuvarande eld upphör avtalet går ut i december 2008. Att det inte bådar gått för förhandlingarna om frigivandet av de kidnappade israeliske soldaten Gilad Shalit är självklart. Priset för hans frigivande kommer definitivt att öka.
Vi får heller inte glömma att sedan eldupphör avtalet för ett antal månader sen har Hamas starkt byggt ut de militära befästningssystemen i remsan samt "smugglat" in stora mängder av vapen, ammunition och sprängämnen. Vidare har man enligt israeliska källor byggt ut ett stort underjordiskt tunnelsystem mellan de olika befästningarna vilket möjliggör för hamasstyrkornas ledning att skifta styrkor och krigsmaterial mellan de olika befästningarna utan att dessa behöver utsätta sig för att bli beskjutna av israeliska förband. Och detta under den tidigare något mindre extrema hamasledningen. På goda grunder kan man utgå ifrån att liknande åtgärder kommer att vidtas i än större omfattning av den nuvarande ledningen.
Den israeliska armén kommer inte att ha en lätt uppgift när striderna blossar upp inom en troligtvis inte alltför avlägsen framtid. Om allt detta inte vore nog för att måla upp en bild av den kommande utvecklingen i och runt om Gazaremsan i mörka färger så får vi lov att lägga till ytterligare en ytterst allvarlig utveckling som för närvarande sker i Gaza. Under de sista månaderna har ett har ett icke litet antal av Hamas styrkor lämnat organisationen och gått över till de allt mer växande Al-Qaida affilerade grupperingar som kan sorteras in under begreppet "Den världsomfattande jihad rörelsen". Om det funnits ett, om än litet hopp om att kunna komma till en lite längre temporär uppgörelse med Hamas så kan vi klart glömma det när det gäller dessa grupperingar. I och för sig är uppkomsten av dem inget att förvåna sig över då tecknen på att Al-Qaida sedan en längre tid försöker upprätta sig i området är uppenbara. Det finns med organisationen affilerade grupperingar i Libanon och även bland de israeliska araberna har den interna israeliska säkerhetstjänsten fångat upp sådana grupper.
Att så inte är fallet är i och för sig tragiskt men inte desto mindre föga förvånande. Det skrämmande är att tron hos världens ledande politiker, inkluderande och speciellt George W. Bush och Condolizza Rice, fick ovannämnda konferens att besluta att så skulle det bli.
Detta till trotts att allt pekade på att idéen var ogenomförbar. Bara det mindre faktumet att Israel hade en av sina genom tiderna svagaste regeringar och att på den palestinska sidan splittringen mellan Fatach, som till nöds kunde svälja Israels existens, och Hamas, som totalt förnekade den judiska statens existensberättigande, borde fört med sig inte så få skulle ha ropat att "kungen var naken". Men Annapolis konferensen ägde rum i en tidsålder då både de nationella ledarna i USA och EU trodde att de bestämde vad som skulle ske i världen. Det behövdes att Vladimir Putin röt till på sommaren 2008, för att man i västvärldens ledningar skulle börja inse att kungen inte hade haft så mycket kläder på sig.
Detta som inledning till artikelns fortsättning. Som vi vet så styr och ställer Hamas i Gazaremsan utan att ta för mycket hänsyn till att den Palestinska myndighetens president, Abu Mazen, som har sitt säte i Ramalla på Västbanken, tillhör Fatach. Hamas, som i grund och botten är den palestinska avdelningen av det Muselmanska brödrarskapet, erkänner och kommer inte att erkänna Israel som en judisk stat och är dessutom mer eller mindre anhängare av idéen om den stora all islamska staten. Detta innebär att tanken på slutgiltiga fredsförhandlingar är något otänkbart hos dem. Vad som kan komma ifråga är temporära typer av vapenstillestånds avtal enligt bestämmelserna i islamisk lag.
Hittills har man dock många gånger i väst bortsett från detta med motiveringar som "nu när de har makten i ett geografiskt område och börjar förstå verkligheten med att styra samhällen, kommer de att förstå bättre och bli mindre ideologiska". I och för sig en logisk tanke, dvs logisk enligt västerländsk logik, inte efter islamsk. Detta låter rasistiskt men den bistra verkligheten på fältet visardet sig det fungerar på detta speciella sätt i ett fundamentalistiskt samhälle som det av Hamas styrda Gaza. Vid de interna val (jag vill inte här närmare gå in på hur de utfördes utan enbart relatera resultatet) som ägde rum den 20 augusti till de styrande organen inom Hamas i Gaza kom genomgående de mer extrema företrädarna för Hamas till makten. På ett enkelt sätt kan man definiera vad som hände med att personer vars bakgrund låg i Hamas militära grenar motade ut "civilisterna". Det stora undantaget var premiärministern Hania viken lyckades hålla sig kvar.
Vad detta kommer att innebära för Israel är oklart men det bådar definitivt inte gott. Vi får väl se vad som händer när det nuvarande eld upphör avtalet går ut i december 2008. Att det inte bådar gått för förhandlingarna om frigivandet av de kidnappade israeliske soldaten Gilad Shalit är självklart. Priset för hans frigivande kommer definitivt att öka.
Vi får heller inte glömma att sedan eldupphör avtalet för ett antal månader sen har Hamas starkt byggt ut de militära befästningssystemen i remsan samt "smugglat" in stora mängder av vapen, ammunition och sprängämnen. Vidare har man enligt israeliska källor byggt ut ett stort underjordiskt tunnelsystem mellan de olika befästningarna vilket möjliggör för hamasstyrkornas ledning att skifta styrkor och krigsmaterial mellan de olika befästningarna utan att dessa behöver utsätta sig för att bli beskjutna av israeliska förband. Och detta under den tidigare något mindre extrema hamasledningen. På goda grunder kan man utgå ifrån att liknande åtgärder kommer att vidtas i än större omfattning av den nuvarande ledningen.
Den israeliska armén kommer inte att ha en lätt uppgift när striderna blossar upp inom en troligtvis inte alltför avlägsen framtid. Om allt detta inte vore nog för att måla upp en bild av den kommande utvecklingen i och runt om Gazaremsan i mörka färger så får vi lov att lägga till ytterligare en ytterst allvarlig utveckling som för närvarande sker i Gaza. Under de sista månaderna har ett har ett icke litet antal av Hamas styrkor lämnat organisationen och gått över till de allt mer växande Al-Qaida affilerade grupperingar som kan sorteras in under begreppet "Den världsomfattande jihad rörelsen". Om det funnits ett, om än litet hopp om att kunna komma till en lite längre temporär uppgörelse med Hamas så kan vi klart glömma det när det gäller dessa grupperingar. I och för sig är uppkomsten av dem inget att förvåna sig över då tecknen på att Al-Qaida sedan en längre tid försöker upprätta sig i området är uppenbara. Det finns med organisationen affilerade grupperingar i Libanon och även bland de israeliska araberna har den interna israeliska säkerhetstjänsten fångat upp sådana grupper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar