Vem var "Prisoner X" som hängde sig i Israeliskt "High securrity prison" ?

Sedan den 12 februari 2013 frågar sig massmedia runt om i världen den frågan. Det startade med ett halvtimmeslångt  TV program i det australiska ABC News och lång artikel i New York Times.  I det Israeliska parlamentet ställde tre ledamöter  bitande frågor till landets justitieminister som svarade med - som det visade sig -  allt annat än exakta fakta.  Sedan dess har media runt om i världen sysslat med frågan. Till och med DNs och SvDs internetupplagor hade de 1402 några intetsägande rader om saken, något som visade att de antingen inte snappat upp vad det handlade om eller att det var ointressant då det inte fanns någon palestinsk vinkel på frågan.

Formellt sett gick det inte formellt att överhuvudtaget i Israel debattera i media eller eller på annat sätt då redan 2010 då  "Prisoner X" medelst en  juridisk process som uppfyllde alla formella krav lyckats få en sk "Gag Order"  som innebar att alla uppgifter om "Prisoner X"  icke kunde nämnas eller publiceras. Detta inklusive hans namn. "Gagg ordern" omfattade också omnämnande av vad som publicerats i icke israeliska medier.

De tre parlamentsmedlemmarna som tagit upp frågan i  det israeliska parlamentet  kunde göra det då parlamentsmedlem i Israel  icke kan åtalas för ett sådant brott..

Ingen var ju speciellt förvånad över att "Gagg ordern"  inte kunde upprätthållas i ett öppet  modernt informationssamhälle som dagens Israel. Myndigheterna fick kalla tillbaka ordern då den inte kunde upprätthållas, bland annat på grund av bloggar och Facebook.

Fångens namn var Ben Zygier. Han var född i Australien  den 09121976 till en judisk familj i Melbourne.

1994 invandrar han till Israel tillsammans med en grupp ungdomar tillhörande HaShomer HaTzair och gör militärtjänstgöring tillsammans med dessa. Han lämnade dock landet för att studera juridik i Australien men återvände till Israel  i början av 2000-talet och enrollerade sig i den israeliska utrikes underrättelsetjänsten - HaMossad - . De israeliska underrättelseorganisationerna var intresserade av att enrollera invandrare från utvecklade västländer då dessa  med sina icke israeliska pass lätt kunde röra sig i länder där infödda israeler skulle ha det svårare att röra sig.

Åren 2003-2004 arbetade han som stager på en advokatbyrå som leddes av den nuvarande justitieministern Yakov Neeman. Samma person som vid debatten i det israeliska parlamentet den 120220013 förklarat att han inte kände till att Ben Zygier och "Prisoner X" var samma person!

Ben Zygier skaffade sig också australiska pass  i namnen Ben Allan och Ben Allon.

År 2006  gifte han sig med en israeliska  med vilken han hade två barn.

Under en period  innan 2010 vistades han några år åter i Australien officiellt för att av lägga en master examen. Han fortsatte dock  hela tiden att arbeta för HaMossad då han ofta syntes i sällskap med iranska-och saudiarabiska studenter kan man på goda grunder fråga sig om han inte undersökte möjligheten an värva kandidater för HaMossad bland dem. Man kan också spekulera i om han inte genom dessa bekanta  kunde skaffa sig värdefulla kontakter för "besök" i dessas hemländer.

Den australiska underrättelsetjänsten  förhörde honom om de olika australiska passen han hade samt sant att han hade rest in i Libanon, Syrien och Iran med dem något som han helt förnekade.

I början av 2010 häktades han av de israeliska myndigheterna och sattes i en speciell isolerings cell i Ayalon fängelset  i Ramle. Inte ens de fångvaktare som hade hand om honom kände till hans namn eller varför han häktats.

Den 24 februari 2010 meddelade de israeliska myndigheterna de australiska om att Ben Zygier häktats.

Den 15122010 tog Ben Zygier  sitt liv i sin fängelse cell.

De israeliska myndigheterna har än till idag inte offentliggjort skälen till att han häktats och hållits fängslad på det sätt som  det skedde.

Jag kan bara citera  en f.d. anställd i den australiska underrättelsetjänsten som i  det ovannämnda TV programmet i det australiska ABC News

WARREN REED [Former ASIS agent]: Well however the transgression came about, it would have to be involved with espionage, possibly treachery, but very very sensitive information that known to others would pose an immediate threat to Israel as a nation state. But of course with a case of this sensitivity, we really have to expect we’ll probably never really know. 

Sedan den 12 februari 2013 frågar sig massmedia runt om i världen den frågan. Det startade med ett halvtimmeslångt  TV program i det australiska ABC News och lång artikel i New York Times.  I det Israeliska parlamentet ställde tre ledamöter  bitande frågor till landets justitieminister som svarade med - som det visade sig -  allt annat än exakta fakta.  Sedan dess har media runt om i världen sysslat med frågan. Till och med DNs och SvDs internetupplagor hade de 1402 några intetsägande rader om saken, något som visade att de antingen inte snappat upp vad det handlade om eller att det var ointressant då det inte fanns någon palestinsk vinkel på frågan.

Formellt sett gick det inte formellt att överhuvudtaget i Israel debattera i media eller eller på annat sätt då redan 2010 då  "Prisoner X" medelst en  juridisk process som uppfyllde alla formella krav lyckats få en sk "Gag Order"  som innebar att alla uppgifter om "Prisoner X"  icke kunde nämnas eller publiceras. Detta inklusive hans namn. "Gagg ordern" omfattade också omnämnande av vad som publicerats i icke israeliska medier.

De tre parlamentsmedlemmarna som tagit upp frågan i  det israeliska parlamentet  kunde göra det då parlamentsmedlem i Israel  icke kan åtalas för ett sådant brott..

Ingen var ju speciellt förvånad över att "Gagg ordern"  inte kunde upprätthållas i ett öppet  modernt informationssamhälle som dagens Israel. Myndigheterna fick kalla tillbaka ordern då den inte kunde upprätthållas, bland annat på grund av bloggar och Facebook.

Fångens namn var Ben Zygier. Han var född i Australien  den 09121976 till en judisk familj i Melbourne.

!994 invandrar han till Israel tillsammans med en grupp ungdomar tillhörande HaShomer HaTzair och gör militärtjänstgöring tillsammans med dessa. Han lämnade dock landet för att studera juridik i Australien men återvände till Israel  i början av 2000-talet och enrollerade sig i den israeliska utrikes underrättelsetjänsten - HaMossad - . De israeliska underrättelseorganisationerna var intresserade av att enrollera invandrare från utvecklade västländer då dessa  med sina icke israeliska pass lätt kunde röra sig i länder där infödda israeler skulle ha det svårare att röra sig.

Åren 2003-2004 arbetade han som stager på en advokatbyrå som leddes av den nuvarande justitieministern Yakov Neeman. Samma person som vid debatten i det israeliska parlamentet den 120220013 förklarat att han inte kände till att Ben Zygier och "Prisoner X" var samma person!

Ben Zygier skaffade sig också australiska pass  i namnen Ben Allan och Ben Allon.

År 2006  gifte han sig med en israeliska  med vilken han hade två barn.

Under en period  innan 2010 vistades han några år åter i Australien officiellt för att av lägga en master examen. Han fortsatte dock  hela tiden att arbeta för HaMossad då han ofta syntes i sällskap med iranska-och saudiarabiska studenter kan man på goda grunder fråga sig om han inte undersökte möjligheten an värva kandidater för HaMossad bland dem. Man kan också spekulera i om han inte genom dessa bekanta  kunde skaffa sig värdefulla kontakter för "besök" i dessas hemländer.

Den australiska underrättelsetjänsten  förhörde honom om de olika australiska passen han hade samt sant att han hade rest in i Libanon, Syrien och Iran med dem något som han helt förnekade.

I början av 2010 häktades han av de israeliska myndigheterna och sattes i en speciell isolerings cell i Ayalon fängelset  i Ramle. Inte ens de fångvaktare som hade hand om honom kände till hans namn eller varför han häktats.

Den 24 februari 2010 meddelade de israeliska myndigheterna de australiska om att Ben Zygier häktats.

Den 15122010 tog Ben Zygier  sitt liv i sin fängelse cell.

De israeliska myndigheterna har än till idag inte offentliggjort skälen till att han häktats och hållits fängslad på det sätt som  det skedde.

Jag kan bara citera  en f.d. anställd i den australiska underrättelsetjänsten som i  det ovannämnda TV programmet i det australiska ABC News

WARREN REED [Former ASIS agent]: Well however the transgression came about, it would have to be involved with espionage, possibly treachery, but very very sensitive information that known to others would pose an immediate threat to Israel as a nation state. But of course with a case of this sensitivity, we really have to expect we’ll probably never really know.

Läs även andra bloggares åsikter om Mossad, Hamosad, Prisoner x,

DN,
SvD,

"Det israeliska valet - Katastrof eller en öppning till en ljusare framtid

Valet i Israel den 22 januari  resulterade i att den av  den av premiärminister Benjamin Natanyahu ledda samarbetslistan Likud Beteinu, som de två partierna Likud och Israel Beteinu, upprättat, fick det största antalet röster i valet. Detta till trotts förlorade Likud Beteinu  elva mandat, en nedgång från 42 mandat till 31.

Vid det föregående valet gick Likud och Israel Beteinu till val på skilda listor men inför årets val beslutade man sig för att gå till val på en gemensam lista, Detta var ett tekniskt drag som innebär att de två partierna kommer att ha en gemensam parlaments grupp i det nyvalda parlamentet. I det föregående parlamentet hade Likud 27 ledamöter och Israel Beiteinu 15 dvs sammanlagt 42. Av dessa kom 27 från Likud ock 15 från Israel Beteinu.medan fördelningen nu blev 20 från Likud och 11 från Israel Beteinu.

Efter att samtliga röster, inklusive soldaters, sjömäns och diplomaters räknats blev mandatfördelningen följande.

Likud Beteinu 31, Yesh Atid (Lapid) 19, Arbetarpartiet 15, Det Judiska Hemmet 12, Shas 11, Agudat Israel 7, HaTnuah (Livni) 6, Meretz 6, Kadima 2 och De arabiska partierna 11.

Detta innebar att  högerblocket fick 61 mandat medan center-, vänster- och arabpartiernas block fick 59 mandat.

Tekniskt sett blev Yesh Atid  valets segrare då man hårt drev frågan om att alla ungdomar skulle vare skyldiga att antingen göra militärtjänstgöring eller civiltjänst, Dessutom är det ingen tvekan om att partiet hade en image av något nytt och friskt men frågan är om detta nybildade parti kommer att kunna förhandla sig till en stark ställning i den blivande regeringen då det kommer att stå mot de erfarna förhandlingsrävarna från Likud Beteinu och det ultraortodoxa Shas partiet.

Valets förlorare var   Arbetarpartiet. Det "lyckades" genom att enbart gå till val på ett inrikespolitiskt handlingsprogram  samtidigt som man trumpetade ut att att målet var att bli  regeringsbildare och under inga förhållanden skulle delta i en av Natanyhu ledd regering manövrera sig in i omöjlig situation. Arbetarpartiets  ordförande, Shelly Ichimovitz, borde ha insett att historiskt sett ett israeliskt parti som inte har ett utrikes- och säkerhetspolitiskt program inte anses av israelerna  som ett parti vilket kan leda deras regering. Shellys misslyckade kampanj kan komma att allvarligt att skada partiet med sitt starka ungdomliga inslag som hon byggde upp efter 2009 års valfiasko om delar av dessa nya och yngre medlemmar lämnar partiet. Här måste tilläggas att utan den socialpolitiska proteströrelsen under sommaren och hösten 2011 hade arbetarpartiet knappast fått mer än 10 mandat om ens det. Se bloggpost från 080813.

 

Trotts Likud Beteinus nedgång med hela 11 (31% !) mandat kommer Bibi Natanyhu med all sannolikhet   vara den förste som får uppdraget av president Shimon Peres att bilda den nya regeringen. Natanyhu har under valkampanjen gång på gång talat om att han vill ha en regering med bred bas, Valresultatet gör att detta blir allt annat än lätt att uppnå, Teoretiskt sätt kan Natanyahu visserligen få ihop en koalition på 61 mandat (Likud Beteinu, Det Judiska Hemmet, Shas, och Agudat Israel). Men en sådan regering skulle inte ha någon livskraft utan   falla inom några månader på frågor som statsbudgeten och eller frågan om värnplikt/civilplikt för alla.

Det förefaller vara helt klart att det nya partiet, Yesh Atid ( Det finns en framtid) blir Likud Beteinus centrala koalitionspartner trotts Natanyahus instinktiva dragning till de ultraortodoxa partierna.

När det gäller  det nygamla partiet Det Judiska Hemmet - som i grunden bygger på det gamla nationalreligiösa partiet (Mizrachi) - så är saker och ting lite mer komplicerade då detta parti i säkerhetsfrågor ligger klart till höger om Likud Beteinu  medan partiet  i ekonomiska frågor lätt kan samarbeta med Likud Beteinu och troligtvis  också med Yesh Atid. I den kritiska valfrågan - värnplikt/civilplikt för alla - ligger  Det Judiska Hemmet väldigt nära Yesh Atid.

Bloggpostens titel "Det israeliska valet - Katastrof eller en öppning till en ljusare framtid" syftade på att de israeliska politikerna tyvärr inte alltid förstår vad som är bäst för landet.

Formellt sätt kan Natanyahu bilda regering med Likud Beteinu (31), Det Judiska Hemmet (12), Shas (11) och Agudat Israel (7). Sammanlagt 61 mandat. En regering som inte kommer att kunna besluta i ekonomiska-, utrikes och säkerhetspolitiska-, och civilfrågor. Dvs en regering som faller efter några månader med med direkta kostnader på några miljarder skekel, total förlust av all trovärdighet på det internationella planet och moralen hos befolkningen i botten.

Ett hoppfullt alternativ kan vara en regering med Likud Beteinu (31), Yesh Atid (19), Det Judiska Hemmet (12), HaTnuah -Livni (6), Kadima (2). Sammanlagt 70 mandat. Shas med 11 mandat kan ansluta sig efter att lagstiftningen om värnplikt /civilplikt gått igenom i parlamentet.

Ingen talar ännu högt om att enligt avtalet om gemensam vallista och parlamentsgrupp avtalet kan sägas upp efter viss tid efter att det nya parlamentet tillträtt. I ett sådant läge uppstår helt nya kombinationsmöjligheter.

Rent allmänt kan tilläggas att sommaren 2011s socialpolitiska proteströrelse. Åvan nämndes dess inflytande på Arbetar partiet men man kan fråga sig om Yair Lapids Yesh Atid hade fått en sådan framgång utan nämnda rörelse. 

DN,
SvD, SvD2, SvD3, SvD4,
Dagen,
SVT,

Israeliskt anfall i Gazaremsan

Så tog slutligen tålamodet slut. För de flesta israeler och definitivt för den million som bor i södra Israel var det inte för tidigt. under de senaste veckorna har medlemmar i olika islamistiska terroriströrelser skjutit av mellan 50 till 100 raketer eller granat kastar projektiler mot allt som ligger inom räckhåll.(upp till 50 km) för dem.

Frågan är i hur många länder skulle befolkningen gå med på något sådant. Styggt sagt, frånsett i länder som  Sverige som  inte har något att sätta emot.

Tidigare, fram emot kvällen skickade jag ut nedanstående e-post meddelande.

Israeliska flygvapnet gick under eftermiddagen från ock med kl 1630 (GMT+2) till angrepp mot minst 15 mål i Gazaremsan. Hitintills har det rapporterats att Achmed Jaabari, överbefälhavare för Hamas, dödads. Vidare finns rapporter om att nummer två och nummer tre  Hamas militära befälsordning även likviderats. Dessutom rapporterar samtliga israeliska TV kanaler att det israeliska flygvapnet slagit ut ett antal förråd och avskjutnings rampar för Fadjer raketer vilka kan nå mål norr om Tel Aviv. Anfallet tog Hamas med överraskning och förvirring verkar råda inom Hamas ledningen bl.a. p.g.a den utslagna militär ledningen. 

Det rapporteras även att ytterligare israeliska förband är på väg mot Gazaremsan. Dock är alla överens om att en större markoperation inte är en önskad israelisk utväckling.

Mindre mobiliseringar av militär pågår. Ingen uppgift om vilken typ men antagligen olika specialist förband.

Vi får se hur det hela utvecklas.

De detaljer som i e-post meddelandet rapporterades som icke bekräftade har under de senaste timmarna vidimerats.

Den viktigaste bekräftelsen gäller Fadjer raketerna som har en räckvidd på mellan 40 till 60 km. De kan således nå fram till  Tel  Aviv och dess omgivningar.  I bekräftelsen sades att mer eller mindre samtliga förråd och avskjutningsramper  slagits ut. Vi får väl hoppas på det.

Hamas och de övriga islamist organisationerna har under kvällen avskjutit 55 mindre raketer - huvudsakligen av typerna Grad  och Kassam. 17 av dem sköts ned av israeliska anti raket batterier. 

Grad och Kassam   raketerna som kan transporteras i mindre bilar och som servas av två,  tre personer  är mycket svårare att slå ut än de stora tunga raketerna av t.ex. typ Fadjer  då de i allmänhet inte har fasta avskjutningsplatser. 

Under kvällen har  såväl israeliskt flyg, arme och marin förband jagat Grad och Kassam raketernas avskjutningsgrupper från land som luft och som hav. inga uppgifter har getts om resultatet av dessa aktioner.

Inga uppgifter har getts om den planerade tidsrymden för aktionen. Förhoppningsfullt blir den inte lång men krig - även små - får lätt ett eget liv, speciellt som om man i detta fall inte verkar ha  klart specificerat målsättningarna med aktion.

 Egyptens reaktion till de israeliska aktionen kan på ett allvarligt sätt påverka aktionen då den nuvarande islamistiska regimen med all sannolikhet inte kommer att vara så välvilligt-neutralt inställd som de föregående Mubark administrationen. Däremot kommer med all sannolikhet den amerikanska ligga lågt i början då man trotts allt gav Israel klartecken för ett antal dagar sedan.

Knuff

DN,

Svd,

Dagen,

SVT,

VG,

 

 

Krisen runt Irans nukleära program

Efter att förhandlingarna om Irans nukleära program efter månader av sammanträden på olika plan mellan å ena sidan representanter för FNs säkerhetsråds fem ständiga medlemmar samt Tyskland och å andra sidan Iran klart gått i stå så har en geopolitisk eller åtminstone en "geo-säkerhetspolitisk" situation uppstått som om den inte löses snabbt kan komma att få allvarliga följder inte bara för Mellanöstern utan definitivt även för resten av världen.


Avsikten med de ovan nämnda förhandlingarna var ju att med hjälp av ekonomiska sanktioner få Iran att ta sitt förnuft tillfånga och klart i handling visa att det inte hade några som helst avsikter att utveckla ett militärt kärnvapenprogram. Inte nog med detta, Iran skulle avsluta all verksamhet inom sitt nukleära program som skulle kunna möjliggöra att på nytt starta verksamhet som på sikt skulle kunna möjliggöra en ett militärt nukleärt program - t.ex. urananrikning till 20%.

Man - USA, Storbritannien, Frankrike och Tyskland har hamnat i en situation som det visat sig att man var delvis oförberedd på.Trotts ekonomiska sanktioner som sakta men säkert slår sönder den iranska ekonomin fortsätter den iranska statsledningen med en utveckling av sitt nukleära program redan långt utöver de gränser som det internationella samfundet fastställt. Man hade tydligen resonerat att efter normala västerländska värdenormer så skulle Iran ta sitt förnuft till fånga men totalt bortsett från att den iranska ledningen inte handlade efter dessa utan fortsatte mot ett mål som mycket väl kunde vara ett Iran med kärnvapen.

Man kan spekulera över varför den iranska statsledningen skulle vara villig att göra så stora uppoffringar för att kunna bli världens tionde kärnvapenmakt. Man får inte bortse från att den iranska ledningen är en ortodox fundamentalistisk shia islamistisk ledning för vilken det är självklart att dess egna religiösa inriktning måste med alla medel bli den härskande i hela världen. Låt oss inte heller glömma att Iran-Persien under historiens lopp varit en stormakt och även om det inte alltid varit fallet så är det inte så lätt att smälta det. ( Det tog lång tid innan man i Sverige började inse vad som debaclet vid Poltava verkligen innebar). Det närmast paranojiska hatet mot Israel har klara religiösa skäl. Judarna anses vara en grupp som som inte har existensberättigande över huvud taget och när de dessutom "erövrat" ett område som tidigare under ca 1000 år varit islamskt är saken klar. Sionisterna måste fördrivas, alternativt dödas alternativt tvångsislamiseras.

Men iranierna saknar dock inte skäl till att skaffa sig en så stark försvarsmakt som möjligt. De känner sig inringade. Perser av araber. Shia islamister av Sunni dito. För att inte tala om att ha fem - Ryssland, China, Indien, Pakistan och Israel - kärnvapenmakter runt om kring sig.

Men tillbaka till frågan, vad skall man nu göra för att få Iran att reagera och inte bara fortsätta med anrikning till 20% uran samt trolig utveckling av tändhattar till a-bomber vid anläggningen i militärbasen i Parchin - en bas som The International Atomic Energy Agencys (IAEA) hela tiden nekas tillträde till.

Spekulationer om ett eventuellt samförstånd mellan USA och Iran inför mötet i Bagdad

Inför mötet  i Bagdad den 23 maj mellan å ena sidan Iran och  å andra sidan USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland, Kina  och Tyskland om det iranska nukleära programmet har spekulationerna under de senaste dagarna blivit allt livligare om man vid detta möte kommer att kunna komma fram till ett principavtal mellan parterna.

De europeiska ländernas representanter har sedan mötet i Istanbul i förra månaden  klart signalerat att Iran vid mötet i Bagdad måste i princip godta de av dem framlagda kraven  på Irans handläggning av sitt nukleära program. För att förhindra att de Iranska delegaterna  att bara meddela vid mötet att de återkommer med svar efter att satt sig in i de framlagda kraven har man låtit Iranierna redan innan Bagdadmötet ta del av dem. Bakgrunden till detta är att man under årens lopp lärt sig att Iranierna är specialiserade på att  förhala förhandlingar för att vinna tid, något som man definitivt vill undvika.

Iranierna är medvetna om att så länge som det försiggår reella förhandlingar, Israel knappast har någon internationell legitimitet att  utföra ett anfall mot de iranska nukleära anläggningarna. Därför är det ytterst viktigt att förhandlingarna  slutförs innan iranierna lyckats komma till det stadium av utbyggnad av  den underjordiska uran anriknings anläggningen i Fordow  bredvid staden Qum, att det israeliska flygvapnet saknar möjlighet att bomba sönder anläggningen.

President Obama har vid ett antal tillfällen meddelat att i fallet att Iran inte går med på USAs krav,  så kommer detta lands väpnade styrkor sättas in  mot det iranska projektets anläggningar. Problemet är dock att USAs väpnade styrkor kan slå ut Fordow anläggningen vid en senare tidpunkt än vad Israel kan, vilket gör att USA inte har samma tidspress på sig som Israel har med allt vad detta innebär.

Igår (20052012) på på morgonen hade Yediot Achronot, Maariv och Israel HaYom (papperstidningarna) men inte HaAretz utförliga reportage och utvärderingar av de Amerikanska/Europeiska  förhandlingskraven. Yediot hade det utförligaste reportaget och jag citerar från nämnda tidning.

Kraven på Iran

1. Ett omedelbart stopp av urananrikning på 20% och högre procent.

2. Iran förbinder sig att skicka ut allt uran som som anrikats till 20% och högre till länder som fastställs av USA och Europa.

3. Ett omedelbart avbrytande av all urananrikning i den underjordiska  Fordow anläggningen.

4. Ge fritt tillträde för FN organet "International Atomic Enargy Agecy (IAEA)" kontrollanter till alla Irans nukleära anläggningar inklusive Parchin basen till vilken iranierna hittills nekat IAEA kontrollanterna tillträde. 

Orsaken till att Parchin basen nämnts speciellt beror på att det på goda grunder misstänkts att iranierna på denna bas sysslat med prov av tändrör för nukleära bomber. Om detta visar sig vara sant så har vi här ett direkt bevis för att det iranska nukleära projektet då sådana tändrör under inga förhållanden behövs inom den civila nukleära sektorn.

USA och Europa slår fast att beslutet om sanktionerna rörande iransk oljeexport till Europa och övriga delar av världen från och med 01072012 står fast samt att att det redan ikraft gällande sanktionsbeslutet att Iran kopplas av från SWIFT (internationel penningclearing).

Man ger dock Iraniern ett antal "morötter"

1. Stöd till Iran för upprättande av  civila kärnkraftverk

2. Annullerande av sanktionerna på reservdelar till flygplan.

3. Stöd till iransk Hi-Tec industri.

De israeliska reaktionerna på kraven från USA och Europa var i huvudsak negativa då de gav Iran rättighet att anrika uran till 3.5%. I och med detta medgivande får Iran rättighet att överhuvudtaget anrika uran vilket gör det mycket svårare för IAEA kontrollanter att upptäcka huruvida Iran anrikat även till högre procentsats än 3.5.

En av Israels främsta experter på Iran och dess nukleära program är Ronnen Bergman. I en kort artikel i söndagens  Yediot  själper han en hel del kallt vatten över den enligt honom glada optimismen i kretsar i och runt Vita huset. Han påpekar syrligt att iranierna visserligen gått med på att förhandla om förslag som de tidigare helt nekat att diskutera , men de har hit tills inte gett några indikationer på att de kommer att gå med på dem. Men sen blir han mycket mer allvarlig då han påpekar att om det visar sig att USA verkligen står bakom vad som publicerats i dess namn så innebär detta att USA ändrat åsikt på ett ytterst allvarligt sätt då de (USA) går med på att Iran, som har en historia av lögner och förbjudet nukleärt utvecklingsarbete, överhuvudtaget skall ha rätt till nukleärt utvecklingsarbete. Han fortsätter och påpekar att om det visar sig att vad som publicerats  är USAs ståndpunkt så ligger dessa krav långt under vad Israel krävt för att skydda sin säkerhet. Bergman påpekar att Israels krav inte enbart är sluta med anrikningen i Fordow anläggningen utan även demontera densamma. Israel kräver dessutom att allt anrikat uran, även det som är under 3.5% , förutom något hundratal kg, skall sändas till vänskapligt inriktade länder under IAEAs kontroll. Det uran som iranierna skall ha rätt att ha skall dock inte uppgå till mer än vad som är något under minimum för att iranierna snabbt skulle kunna   anrika till veapon grade (93%).

--------------------- 

Om inte Ronnen Bergmans pessimistiska kommentarer skulle ha räckt för att  få läsaren att inse att det inte finns mycket skäl för optimism har det i dag kommit uppgifter som pekar i en allt annat en positiv riktning.

Först och främst så har man redan kommit överens om ett nytt möte i mitten av juni vilket innebär att iranierna inte blir tvingade att ge bindande svar vid mötet i Bagdad utan fått ytterligare en månads tidsfrist under vilken de fortsätter med urananrikningen och borrar sig än djupare in i berget vid Fordow.

Det börjar nu bli helt klart att det inte bara är Iran som vill vinna tid utan att även Obama administrationen vill undvika en situation i vilken förhandlingarna brakar ihop innan USAs presidentval i november.

Utöver detta så har Irans ÖB förklarat, enligt "Israel HaYom" den 21052012, att de iranska väpnade styrkornas plikt är att utplåna Israel! Ett allt annat än förtroendebyggande uttalande.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Iran, USA, Europa, IAEA,

DN,  DN2,  DN3,
SvD,  SvD2,  SvD3,   SvD4,  SvD5,  SvD6,  SvD7,   SvD8,

Dagen,

SVT,

VG,

Expressen,