Ship to Gaza 2

Under huvuddelen av de tretton månader som gått sen förra flottiljen till Gaza har en brokig samling av "fredsentusiaster" - sanna som icke sanna - pro palestinier, jihadister samt sådana personer som helt enkelt tycker illa om Israel sysslat med att försöka få vatten under kölarna på en ny flottilj - Ship to Gaza 2.

I början såg det ut att lyckas, och i stort. Man talade om 15 till 20 fartyg och uppemot 1500 deltagare. Av diverse orsaker som bl. a. israels diplomatiska påtryckningar samt en förändring av den turkiska regeringens politik i negativ riktning i frågan så står man nu några tiotal timmar innan starten med nio eller tio fartyg samt högst 300 deltagare. Den nya turkiska politiska linjen i "flottiljfrågan" var en följd av bl. a. amerikanska påtryckningar, men utan det förändrade geopolitiska läget Mellanöstern och då speciellt händelserna i Syrien hade den turkiska ledningen knappast gått så långt som att förhindra turkiska fartyg att delta i flottiljen och även förbjuda icke turkiskt registrerade sådana att använda sig av turkiska hamnar som avgångshamnar. Den turkiska politiken innebar ju dessutom att antalet flottiljdeltagare minskade då inte så då få turkiska aktivister hoppade av i stället för att försöka hitta plats på något icke turkiskt fartyg.

Det blev i stället Grekland som fick "äran" av att stå med avgångshamnar. Huruvida den grekiska regeringen uppskattat denna förändring är otroligt då de tidigare mycket svala kontakterna mellan Grekland och Israel under de sista åren klart förbättrats. De grekiska myndigheterna har klart försenat flottiljens start genom att stå på sin rätt att utföra kontroller om de olika fartygens sjövärdighet. Det förefaller som om det rör sig om en avsiktlig kampanj mot flottiljen då man från grekiskt håll tydligtvis varit mån om att följa alla byråkratiska bestämmelser till punkt och pricka. Oroligheterna på den grekiska arbetsmarknaden och speciellt storstrejken inför parlamentets omröstning om ytterst kraftiga budgetnedskärningar förhindrade rent objektivt utklareringen av flottilj fartygen från grekiska hamnar.

Det finns inga objektiva bevis på att något eller några av flottiljens fartyg saboterats och då speciellt av Israel eller på Israels uppdrag. Att Israel skulle utföra eller låta utföra sabotage på fartyg som befinner sig på grekiskt territorium förefaller vara väl idiotiskt med tanke på att idag Grekland är ett av de få till Israel positivt inställda länderna runt Medelhavet.

Om nu trotts allt flottiljen till slut kommer iväg så kan den utan hänsyn till sin storlek ställa till en massa politiska problem för Israel. Så fort något eller några av flottiljens fartyg nekar den israeliska flottans order att avbryta färden mot hamnen i Gaza så kommer israelisk militär att borda dessa fartyg. I det troliga fallet att åtminstone på några av fartygen aktivisterna kommer att bjuda på allt annat än passivt motstånd så är skadan skedd. Bilderna och filmsnuttarna av bordningen och tillfångatagandet av aktivisterna kommer att bli ett utmärkt material för den fortgående dellegitimerings kampanjen av Israel. Och det förefaller ju också varit det grundläggande skälet för flottiljen då Gaza borna i dag kan få sina förnödenheter dels från Israel, dels genom tunnlarna och dels genom den av Egypten öppnade gränsövergången vid Rafiach.

Det är helt klart att det kommer att finnas, åtminstone på ett antal av båtarna, personer som är välutbildade i närstrid mot ändrande soldater. Enligt uppgifter finns bland aktivisterna medlemmar från minst tre terrorist organisationer. Den turkiska IHH organisationen som har erfarenheter från den förra Gaza flottiljen, Hamas samt en jordansk organisation som uppges stå nära det muslimska brödraskapet . Källor inom de israeliska underrättelse organisationerna har uppgivit att de mer terroristiskt inriktade aktivisterna den här gången försett sig med kemiska substanser som de avser att använda mot de israeliska soldaterna. Enligt uppgift rör det sig bland annat om svavelsyra samt substanser som ger allvarliga brandskador. Enligt tillförlitliga israeliska mediakällor rör det sig dock om fosfat baserade gödningsmedel. Man kan dock inte bortse från att om man blandar sådana gödningsmedel med vanligt strösocker så får man en sprängsubstans som har en icke ringa sprängverkan - beroende på hur man paketerat dem - samt en stark värmeutveckling som på nära håll ger allvarliga brännskador. (tro mig jag vet av egen erfarenhet. AF.) Aktivisterna har också klart uttalat sig att den här gången kommer mycket israeliskt blod att flyta.

Alex Fishman - Yediot Achronots - ledande skribent i säkerhetsfrågor anser att de två problematiska fartygen i flottiljen är dels det franska "Dignity" samt det av den jordanska till det muslimska brödraskapet närstående organisationen.

Låt oss dock hoppas att flottiljen upplöser sig själv innan den kommer i väg.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Grekland, Ship to Gaza, IHH, Turkiet,

Knuff

DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7,
SvD, SvD2, SvD3, SvD4,
Sydsvenskan,
Dagen,
SVT,
VG,

Israelisk undersökning av bordningen av M/S Marmara

Den israeliska försvarsmakten (IDF) lade i går (12072010) fram en genomgående undersökning om hur och på vilka grunder de militära besluten om utförandet av bordningen av "Ships to Gaza" och då speciellt sett M/S Marmara fattats.

Den israeliska försvarsmakten undersöker genomgående alla aktioner som den varit inblandad i. Detta sker i undersökningar/utvärderingar av varje inblandat förbands handlande och sker på kompani-, bataljon-, brigad nivå och då det rör sig om aktion i vilka större förband varit aktiva i även på dessas nivå. Dessa undersökningar/utvärderingar görs för att rätta till brister såväl som att utvärdera nya grepp. Allt för att förbättra förbandens stridsduglighet. Dessa undersökningar/utvärderingar görs inom förbanden i fråga och resultaten vidarebefordras uppåt i hierarkin.

Det förekommer också att den israeliska överbefälhavaren låter en pensionerad generalmajor undersöka en speciell händelse som t.ex. kidnappningen av Gilad Shalit eller Hizbollas blodiga bakhåll på en israelisk patrull som ledde till det andra Libanon kriget sommaren 2006.

Gabi Ashkenazi, IDFs nuvarande ÖB beordrade, några dagar efter att den israeliska marinen stoppat M/S Marmara och de andra fem fartygen på dessas väg mot Gaza, generalmajoren (res.) Giora Eiland att göra en undersökning av bordningen av M/S Marmara för att utreda hur planeringen av aktionen gått till. Det rörde sig om en utredning om valet av den militära tekniken att utföra bordningen och övertagandet av befälet på Marmara och de övriga fartygen i flottiljen. Eiland hade inte mandat att utreda de politiska besluten bakom aktionen ej heller de juridiska rörande rätten eller icke rätten att borda på internationellt vatten.

Orsaken att man använder sig av pensionerade generalmajorer för dylika undersökningar är att sådana personer dels har yrkeskunskap och dels då de utför undersökningen under reservist tjänstgöring även har en officers grad och senioritet i denna som ger dem befogenhet att "beordra fram alla fakta" de anser sig ha behov av.

I Israel hyser man en stor aktning för Giora Eiland dels för hans vidsträckta erfarenhet men dessutom för hans intelligens och förmåga att analysera situationer och föreslå problemlösningar.

Eilands rapport innehåller en bitande kritik av det underrättelseunderlag som de för detta ansvariga organisationerna (Aman, Den israeliska marinens underrättelse tjänst och Mosad tagit fram. Bristerna i detta underlag ledde till att man dels inte insett att speciellt på Marmara fanns en icke så liten grupp aktivister som föresatt sig att med våld åstadkomma en situation som skulle leda till en jättestor internationell israelisk PR förlust samt dels att detta egentligen var det som den islamska organisationen IHH och åtminstone delar av den turkiska statsledningen ville uppnå.

Det otillfredsställande underlaget från Aman bottnade i att man endast under den senaste tiden börjat intressera sig för Turkiet då detta land tidigare klassats som till Israel vänligt inställt land.

Eiland tar också upp att man från de israeliska flottenheterna och helikoptrarna borde sett förberedelserna som vidtogs på Marmara med avsikt att ge de bordande marinkommando soldaterna ett "varmt" mottagande och i sista stund utrusta dem för strid och inte för inskridande mot milt våldsamma demonstranter.

Rapporten pekar också på att den israeliska marinen inte hade någon alternativplan för fallet att det skulle visa sig att de israeliska soldaterna skulle mötas med våldsamt motstånd. På militärspråk fanns det alltså inte någon plan "B". Faktumet är dock, vilket också verkar framkomma av rapporten, att den israeliska marinen inte hade, och tydligtvis än i dag inte har, någon teknisk möjlighet att stoppa ett fartyg av M/S Marmaras storlek, än att borda det, utan att utsätta det för uppenbar fara, dvs fara att bli sänkt.

I och för sig är det inte alls ovanligt i militära sammanhang att en anfallsplan varit byggd på felaktiga förutsättningar men att anfallet trotts allt måste utföras. Chefen för den israeliska marinen och chefen för marinkommando soldaterna (Shayettet 13) var medvetna redan innan man påbörjat bordningen, som ovan nämnts, att aktivisterna på Marmara avsåg att ge dem ett varmt mottagande. Var ansvaret för att marinkommando soldaterna inte omedelbart utrustades med effektivare vapen än pistoler och "paint ball gevär" låg är oklart men i brist på alternativ så ligger det på chefen för marinen.

Rapporten tar tydligtvis också upp svårigheten att borda ett passagerarfartyg med ett icke ringa antal passagerare som är inställda på att aktivt motsätta sig bordningen till skillnad från ett lastfartyg med en liten besättning och få om ens några passagerare. Moderna passagerar- som lastfartyg är ytterst svåra att borda genom äntring såvida besättningar och passagerare motsätter sig detta och man är mer eller mindre hänvisad till att borda från helikoptrar genom att glida ned för en lina. Detta är en allt annat än snabb modell att få ombord en bordnings styrka, vilket innebär att den grundläggande principen för en effektiv insats mot våldsamma demonstranter att snabbt sätta in en så pass stor styrka att den får en chockverkan knappast är genomförbar. Detta innebär att även om aktivisterna på Marmara skulle varit normalt bråkiga demonstranter så skulle den ursprungliga israeliska planen trotts allt varit svår att genomföra utan att öppna eld med åtminstone gummikulor.

Det är ytterst viktigt att notera att Eiland klart och tydligt säger att kommando soldaternas sätt att handla och utföra sin uppgift ombord på Marmara var yrkesmässigt på högsta nivå och utfördes med stort personligt mod. Detta som svar på diverse skriverier i internationella massmedia att soldaterna greps av panik och vilt sköt omkring sig.

Eiland menar också att beslutet att öppna eld mot aktivisterna var berättigat inte minst då dessa var de som började eldgivningen. Att åtminstone några av aktivisterna hade tagit med sig eld vapen till fartyget bevisas genom att kulor av sort som IDF inte använder sig av opererats ut ur sårade israeliska soldater.

Man kan inte undgå att fråga sig, med stöd av anonyma och icke anonyma uttalanden från aktiva- som reservofficerare, att aktionen mot den turkiska "Ship to Gaza" inte prioriterades speciellt högt inom IDF.

Med en släng avsedd för landets politiska ledning säger Eiland i en intervju att stoppandet av den turkiska flottiljen inte bara var ett militärt problem utan även....(e.g. politiskt A.F.)

Eiland har sagt att han sett som sin uppgift att visa på vad som måste åtgärdas och förbättras och inte att utpeka syndabockar. En alldeles riktig inställning men tyvärr alltför sällsynt i den israeliska samhälles debatten.

Läs även andra bloggares åsikter om Ship to Gaza, Israel, Turkiet, IHH, Giora Eiland,

Knuff

DN, DN2, DN3, DN4, DN5,
SvD, SvD2, SvD3,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2,
Dagen,
VG, VG2,
SVT, SVT2,
Arbetarbladet, Arbetarbladet2,
Skånskan,
Expressen,

De geopolitiska följderna av Israels aktion mot "Ship to Gaza"

Stater baserar i huvudsak sitt handlande visavi andra stater på krass politisk och ekonomisk vinst och förlust räkning. Detta innebär att den allmänna opinionen endast påverkar ställnings taganden som inte är av fundamental betydelse för dem. Dessa två faktum måste tas med i bedömningen när man analyserar Israels geopolitiska situation efter dess aktion mot "Ship to Gaza".

Trotts att Israels PR situation både inom den allmänna opinionen och bland de ledande politikerna i Europa allt annat än förbättrades av den israeliska aktionen kan man knappast vänta sig några allvarligare åtgärder från europeiskt håll då de europeiska staternas direkta fundamentala intressen inte satts i fara.

Dessutom kan man inte bortse från att den europeiska reaktionen också påverkades av den relativt "svala" reaktionen bland arabstaterna.

På sikt kan man dessutom räkna med att även om det allmänna opinionsläget inte svängt i Europa så kan dess ledare inte helt undgå att påverkas av den trend av förståelse för den israeliska aktionen som blivit synlig i internationella media under de sista dagarna.

Israels säkerhetspolitiska situation gentemot palestinierna och arabstaterna kan idag på kort sikt betraktas som god.

Palestinierna är splittrade mellan Fatah och Hamas.

Mellan Egypten och Hamas råder en djup fientlighet. Hamas har sina rötter i det muslimska brödraskapet. Egypten som en sekulär stat har under åren haft otaliga konflikter med denna organisation.

Jordanien har klart ansträngda förhållanden med både Fatah och Hamas. Med Fatah dels, pga minnena från 1970 då Fatah gjorde ett uppror i Jordanien vilket slogs ned brutalt av den jordanska armen och dels, pga att Jordanien har svårt att förlika sig med en självständig palestinsk stat på Västbanken eftersom den palestinska befolkningen utgör en majoritet i Jordanien. Upproret fick det passande namnet Black September efter de 10.000 palestinska döds offerna. Mellan Jordanien och och Hamas är förhållandena spända då Jordanien har sina egna problem med det muslimska brödraskapet.

Syrien är mycket mer intresserat av Libanon än av palestinierna. Att Syrien tillsammans med Iran är fadder för Hizbollah hänger mer ihop med dess vilja att domminera Libanon än att Hizbollah är en antiisraelisk organisation. Hizbolla är inte en palestinsk rörelse utan en libanesisk Shia gruppering.

De övriga arabstaterna stöder palestinierna i ord och många gånger med pengar men är sedan länge helt medvetna om dessas förmåga att destabilisera arabvärlden.

När det sen gäller Iran, en icke arabisk Shia muselmansk stat, så är det ingen tvekan om att den verkligen är intresserad av att få inflytande över palestinierna. Problemet för Iran är dock att Fatah inte litar på dem och att Hamas som en Sunni muselmansk visserligen ibland samarbetar på det taktiska planet inte delar samma långsiktiga visioner.

Som tidigare påpekades i denna artikel baserar stater i huvudsak sitt handlande visavi andra stater på krass politisk och ekonomisk vinst och förlust räkning. Israel ser sig inte att ha något att vinna på att vara alltför kompromissvillig i fråga om Gaza då den globala fiendskapen inte utgör ett verkligt hot pga att arabstaterna med sin nuvarande politik neutraliserar den

Kortfattat kan man sammanfatta att en hård linje mot Gaza ger Israel mer säkerhet på en gång som Fatah stöder linjen, Egypten deltar i den, Jordanien känner sig lättad och Syrien struntar i det.

Att t.ex Egypten och Syrien inte motsatte sig Israels aktion mot "Ship for Gaza" kan man också se i att varken flyg eller marina enheter från de två nämnda staterna på något sätt ingrep mot de israeliska marina enheterna.

Förhållandet mellan Turkiet och Israel har stadigt försämrats sedan den islamistiska valsegern 2002 och inte minst sedan förhandlingarna om EU medlemskap körde fast. Man kan sedan dessa två händelser se hur Turkiet alltmer vänder sig öster ut (Syrien, Iran). Det är ingen tvekan om att dagens situation mellan Turkiet och Israel är kritisk men det går inte att bortse från att båda parterna är tveksamma att löpa linan ut och bryta de diplomatiska förbindelserna och det är inte osannolikt att man kommer att fortsätta ha någon typ av förbindelser på ett plan alldeles över ett brott av dessa.

Detta är det kortsiktiga perspektivet ur Israels synvinkel men det innebär ingalunda att Israel kan utgå ifrån att detta även kommer att förbli i all framtid.

Ett antal faktorer kan tillsammans eller var för sig radikalt förändra situationen. Låt oss sammanfatta dem.

Förhållandet mellan USA och Israel har efter president Obamas tillträde sakta men dock säkert försämrats. Även om detta inte kommer att fortsätta så kan man inte undgå att det har en klar betydelse för Israels militära och speciellt politiska avskräckningsförmåga.

Ett ytterligare problem som relaterar till USA är att USA idag har ett långsiktigt strategiskt intresse av goda förbindelser med Turkiet. Enligt ledande strategiska analytiker så kommer Ryssland inom en inte alltför avlägsen framtid söka ett avsevärt större inflytande i Öst Europa och Kaukasus regionen. Den betydelse som Turkiet hade under det kalla krigets dagar för NATO kan bli än större i en framtida värld (2020- ). Avsaknaden av goda förbindelser mellan Turkiet och Israel i ett sådant läge är definitivt inte i Israels intresse.

Israels politiska och strategiska handlande visavi arabvärlden kan på sikt få negativa följder, detta dock mindre genom en ökad internationell deligimitering, utan att dess handlande kommer att frigöra krafter inom den arabiska sfären som kan sätta Israel i en brydsam situation.

Vi vet idag inget om vad som kommer att ske i Egypten efter president Mubarak. Om den framtida egyptiska ledningen väljer att gå tillbaka till förhållandet före Camp David avtalet 1978 så kan Israels situation utvecklas i en kritisk riktning.

Låt oss anta att om Egypten orienterar sig i riktning mot Turkiet och att dessa två stater sluter ett militärt samarbetsavtal så skulle Israel stå inför en ytterst brydsam situation. Om då dessutom USA gick tillbaka till sin politik gentemot Israel från 1950 talet (inget materiellt militärt stöd till israel) så skulle situationen snabbt kunna bli kritisk.

Den israeliska statsledningen står idag inför långsiktiga geopolitiska problem och förhoppningsfullt kommer den att vara vuxen att navigera den judiska staten genom dessa stormiga vatten.

Det är definitivt av yttersta vikt att man från Israels sida inser att förhållandena med Turkiet i mångt och mycket är nyckelfrågan.

Det ovanstående är skrivet under förutsättning att Iran inte får sin a-bomb. Om de får den, ja då befinner sig alla parter på en helt ny spelplan.

Ovanstående inlägg är inspirerat av en artikel av George Friedman publicerad av Stratfor den 8 juni 2010 http://www.stratfor.com/weekly/20100607

Läs även andra bloggares åsikter om Ship to Gaza, Israel, Turkiet, Egypten, Syrien, Iran, USA, Hisbollah, Hamas, Fatah, Strategi,

DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, DN12,
SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3, Sydsvenskan4,
Dagen,
VG, VG2,
Expressen, Expressen2,
HD,
KB,
Bohuslänningen,
Aftonbladet,
SVT,
KB,
SVT,
BLT,

Humanitära aktivister visar sig vara aggresiva slagskämpar

De humanitära aktivisterna visade sig inte bara vara beredda på att med våld motsätta sig den israeliska bordningen av "fredsflottiljens" fartyg utan hade även utrustat sig med järnstänger med krok i ändan, trä påkar, långa knivar och åtminstone ett mindre antal hand eldvapen.

Den israeliska försvarsmakten har ännu inte släppt ut filmklipp från bordningen men enligt uppgifter i israelisk TV hade de humanitära aktivisterna även utrustat sig med ett antal brandflaskor (molotov cocktails).

De israeliska styrkorna som bordade flottiljens fartyg hade klara order på att endast öppna eld i öppen självförsvars situation. Eftersom det rörde sig om elitförband (marinkommando - shayettet 13) kan man lugnt utgå från att de inte öppnade eld innan de var helt nödvändigt.

Efter att de israeliska flott styrkorna något efter midnatt till måndagen (31052010) upprepade gånger meddelat flottiljens fartyg att de inte hade tillstånd att angöra Gaza utan antingen fick lov att vända tillbaka tillbaka till sina ursprungshamnar eller eskorteras till den israeliska hamnstaden Ashdod och fått blankt avslag på detta från flottiljens fartyg gavs order om bordning.

På de mindre fartygen mötte de israeliska styrkorna ringa motstånd. På flottiljens huvudskepp, Marmara, på vilket det fanns ca 800 aktivister (varav 600 turkar), mötte bordnings styrkorna från det första ögonblicket våldsamt motstånd. Aktivisterna övermannade de förste israeliske soldaten som kom ombord och tog ifrån honom hans vapen. Med detta började man skjuta på de andra israeliska soldaterna. Tur nog utan större yrkesmässighet.

Att inta ett fartyg av Marmaras storlek innebär inte enbart att inta kommandobryggan maskinrummet utan även att säkra resten av fartyget med dess 600 aktivister spridda över fyra till fem däck. En del av dem låste in sig i sina hytter.

Enligt uppgift dödades 19 aktivister och ytterligare ett antal sårades under striderna. Den israeliska styrkan hade tio sårade varav två allvarligt. Två av de israeliska soldaterna var skottskadade, varav en i huvudet. Ytterligare två var knivhuggna - en i buken.

Marmara ägs eller var chatrad av den turkiska terrorist organisationen IHH som är en fundamentalistisk islamisk organisation och som också ingår i Al Qaedas nätverk.

För mer info om bakgrunden till hela "Ship to Gaza aktionen se min tidigare blogg Provakation maskerad som humanitär hjälp.



Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Turliet, IHH, Ship to Gaza,

DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, DN13,
SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3,
Dagen, Dagen2,
SVT, SVT2,
VG,
GP, GP2, GP3, GP4,
Expressen, Expressen2, Expressen3, Expressen4,
ST,
Skånskan,
HD, HD2, HD3,

Provokation maskerad som humanitär hjälp

Den av olika humanitära organisationer organiserade flottiljen av fartyg med last av hjälpsändningar till Gazas befolkning är inget annat än en organiserad provokation maskerad som en internationell humanitär aktion.

Det rör sig inte om en välmenande humanitär hjälpaktion för civilbefolkningen i Gaza remsan. I verkligheten är det en cynisk aktion av den turkiska regeringen att under täckmantel av en humanitär aktion krossa den israeliska och egyptiska politiken mot Hamas.

De åtta eller nio fartygen som nu är på väg mot Gaza är det hittills största och mest allvarliga försöket att bryta blockaden mot Gaza remsan och tvinga Israel och Egypten att, om än motvilligt, anamma den turkiska uppfattningen att Hamas är en legitim partner som representerar det palestinska folket.

Avsikten med aktionen är att ta ifrån Israel och Egypten möjligheten att genom blockad i möjligaste mån påverka Hamas och dess politik. Israel har ingen som helst orsak att böja sig för ett sådant krav.

Till skillnad från tidigare försök från diverse människorätts organisationer att bryta blockaden med hjälp av ett antal segel och motorbåtar så rör det sig nu om något helt annat nämligen en aktion ledd av en turkisk organisation vid namn IHH som är en turkisk broderorganisation till det muslimska brödraskapet.

Den turkiska regeringen arbetar öppet genom IHH och har inte gjort något försök att dölja sin avsikt att med hjälp av "flottiljen" svartmåla Israel. Detta är orsaken till att att den turkiska regeringen inte gick med på ett officiellt israeliskt förslag att fartygen skulle lasta av sin humanitära last i Ashdods hamn. De israeliska myndigheterna förpliktigade sig att efter sedvanlig säkerhetskontroll omedelbart överföra den humanitära lasten till Gaza remsan.

Turkiet eller IHH, oklart vem av dem, avslog dessutom ett ännu inofficiellt israeliskt förslag att Israel skulle låta "flottiljen" angöra Gaza om Hamas gick med på att den av dem sedan nästan fyra år i fångenskap hållne israeliska soldaten Gilad Shalit skulle få mottaga besök av representanter för Röda Korset och erhålla hjälp paket från organisationen - något som Hamas i strid med Geneve konventionen konstant förnekat honom.

Den turkiska regeringen/IHH är inte primärt intresserade av den humanitära aspekten utan önskar helt uppenbart en konflikt med Israel. De vill se världens media fulla av bilder där israeliska soldater som med våld bordar "flottiljens" fartyg. En israelisk journalist påpekade att turkarna verkade vilja skapa ett omvänt Exodus syndrom. ( han syftade på en båt med judiska flyktingar utan gällande inresetillstånd till det brittiska Palestina mandatet som 1947 med stort våld bordades av brittiska marin kommando soldater. Bilderna i världspressen skapade en ytterst stak opinionsstorm mot Storbritanniens palestina politik).

Men den turkiska ledningen har mycket mer långtgående mål än att diskreditera Israel och ge Egypten en diplomatisk örfil. Först och främst vill man öppna en direkt färjelinje mellan Turkiet och Gaza. En färjelinje som Israel inte skulle få ha någon kontroll över och därmed skulle också blockaden av Gaza vara ur all praktisk synpunkt överflödig.

En sådan utveckling skulle mycket snabbt föra med sig att vad som ännu finns kvar av fredsprocessen mellan Israel och palestinierna skulle rasa ihop totalt. Turkiets aktion skulle snabbt föra med sig att omvärlden skulle började erkänna Hamas som palestiniernas representant, speciellt som Abu Mazens regim på Västbanken redan innan det allmänna erkännandet skulle falla som ett korthus. President Obama skulle se hela sin Mellanöstern politik slängd på historiens sophög av den turkiske premiärministern vars land skulle ha tagit ytterligare ett litet steg i riktning mot upprättandet av ett nytt ottomanskt rike.

Det kommer att bli intressant, men med all sannolikhet inte trevligt, att se hur de tre regionala stormakterna, Turkiet, Iran och Israel kommer att spela sina kort.

Ytterligare en sak. Eventuellt var Israels politik att inte erkänna Hamas regimen i Gaza felaktig från början - politiskt som mänskligt - , men det var och är än i dag Israels sak att avgöra. När vi nu en gång beslutat som vi gjorde får vi ta konsekvenserna av det vilket bl.a. innebär att vi måste stoppa "flottiljen". Förhoppningsfullt kommer den israeliska flottan att kunna göra det utan för mycket blod och bilder i media - d.v.s snabbt.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Ship to Gaza, Gaza, Turkiet, hamas,

Knuff

DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7,
SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD7,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3, Sydsvenskan4,
Trelleborgs Allehanda, Trelleborgs Allehanda2,
VG, VG2,
Göteborgsposten, Göteborgsposten2,
FT,
SVT, SVT2, SVT3, SVT4,
Metro,

VF, VF2,
Expressen, Expressen2, Expressen3, Expressen4, Expressen5, Expressen6, Expressen7,
Aftonbladet,
HD, HD2,
Dagen, Dagen2, Dagen3, Dagen4,
Kritianstadsbladet,
BLT, BLT2, BLT3, BLT4,
Skånskan, Skånskan2,
Dagbladet,
GD,
HN,