Stopp för vapenimport från Israel sätter svenska soldater i fara

Palestinagrupperna och deras lierade i riksdagen och inom universitet och högskoleväsendet börjar tala högt om ekonomiska, politiska och akademiska bojkotter av Israel. En nyhet är att man vill stoppa svensk import av av vapen och vapensystem från Israel.


Sverige säljer inte vapen till länder i krig eller som ligger i klara oroshärdar. Dock med ett stort officiellt undantag - USA. Redan det exemplet väcker frågan om det rör sig om moral eller politik. Enligt uppgifter i Sydsvenska Dagbladet så var förra året ett rekord år för svensk vapenexport. 12.7 miljarder SEK!

Bland de länder till vilka Sverige sålt vapen fanns både Pakistan och Saudiarabien Tydligtvis inofficiella undantag då Pakistan är en instabil kärnvapenmakt som för ett blodigt kvasi inbördeskrig med de pakistanska taliban styrkorna. Saudiarabien ligger ju faktiskt i en av världens oroshärdar men det verkar ha undgått de svenska kontroll myndigheterna. Israel är i dag den femte i storleksordningen av världens vapen exporterande länder. Ett avbrott av export från Israel till Sverige skulle pga dennas ringa storlek knappast ha någon ekonomisk betydelse för Israel. Däremot kan en sådan framtida politik få negativa verkningar på det svenska försvarets förmåga att utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt samt utsätta sina internationellt placerade förband för onödiga faromoment.

Ett aktuellt exempel på vad tveksamheten till att anskaffa israeliska vapensystem kan föra med sig är den tveksamhet Sverige har visat när det gäller att anskaffa s.k.Tactical Unmanned Arial Vehicle (TAUV på svenska drönare) från Israel till den svenska styrkan i Afghanistan. Detta till trotts att Israel är mer eller mindre världsledande när det gäller sådana system vilket bl. a. framgår av att Storbritanniens, Kanadas, Tysklands, Hollands och Australiens styrkor i Afghanistan använder sig av israeliska TAUV system. Sverige föredrog att välja det amerikanska Shadow 200.

Efter att ha låtit budget sjabbel hindra anskaffandet av det amerikanska TUAV systemet gick Försvarsmakten ut med en offertförfrågan innan jul med sista offertdatum den 15 januari 2010.

I fallet att ett israeliskt anbud visar sig ekonomiskt och ur tekniskt militärt hänseende vara det bästa kommer då myndigheterna föredraga detta eller av "politiska" skäl ett dyrare och tekniskt militärt sämre alternativ? I så fall kan man ju knappast använda ett argument som förekommit i debatten, nämligen att ett "israeliskt system skulle störa kontakterna mellan den svenska styrkan och den afghanska civil befolkningen" då redan ett icke ringa antal av ISAFs medlemsländer redan använder sig av israeliska TUAV.

Det borde vara självklart att de ansvariga svenska myndigheterna väljer det system som bäst ur militärteknisk synpunkt tjänar den svenska styrkan i Afghanistan utan att ta hänsyn till tillverkarens nationalitet.

Läs även andra bloggares åsikter om Afghanistan, Drönare., ISAF, Israel, Pakistan, Sverige, USA, vapenköp, Fs18,

DN,
SvD,
Sydsvenskan,
Dagen,


Knuff

Knuff

Knuff

Hizbolla och dess vänner i Latinamerika. Uppdaterad 30062009

Söndagens militärkupp i Honduras kom en smula oväntat, inte minst pga att de i Latin Amerika en gång så vanliga militärkupperna blivit omoderna Den sista före söndagens ägde rum 1989.

Uppdateringen mede röd stil

I och för sig skulle nog söndagens kupp kunna avskrivas som inte alltför betydelsefull om inte den varit ett bakslag för Venezuelas anti amerikanska president Hugo Chavez. Nämna person har under de senaste året byggt upp en koalition runt hans eget Venezuela bestående av Bolivia, Cuba, Salvador och Honduras. Det var ju en klar missräkning för honom att en av medlemmarna i gruppen övergav den.

När det gäller den upprördhet som brutit ut hos inte så få politiska ledare runt om i världen bland dem president Obama och secretary of state Hillary Clinton som har hamnat i sällskap med en uttalat demokratisk politiker som Hugo Chavez, så får man ta den med en stor nypa salt. Den avsatte presidenten Zelaya hade vidtagit ett antal åtgärder som stred mot staten Honduras konstituion för att bli omvald och de legala myndigheterna försökte hindra detta. Militären ingrep slutligen för att få slut på farsen. Men det är ju en smula svårt att se detta som en reguljär militärkupp. Kolla en artikel i Wall Street Journal från den 29 juni 2009 .

Nu frågar sig läsarna givetvis vad detta har för något att göra med en blogg som i huvudsak sysslar med till Mellanöstern direkt och indirekt relaterade frågor.

Svaret på detta är Hizbolla.

Som jag tidigare i två bloggposter från den 01032009 och 20032009 omtalat så har Venezuelas president alldeles utmärkta förbindelser med Hizbolla. Han har dessutom gjort allt för att sprida Hizbollas inflytande till de övriga medlemmarna i gruppen.

Historiskt sätt så är Venezuela inte Hizbollas ursprungliga fäste i Latin Amerika utan detta låg och ligger än i dag i den paraguayska delen av den trenationella gränstriangeln bestående av en argentinsk en brasiliansk och en paraguyansk del. Medan de argentinska och brasilianska delarna baserar sin ekonomi på en livlig turistnäring runt världens största och definitivt mest imponerande vattenfall - Iguacu fallen - så är den paraguyanska delen ett tillhåll för internationell vapen handel uppblandad med narkotikahandel. När det gäller vapenhandeln går det att mot kontantbetalning mer eller mindre anskaffa allt utom de sista modellerna av stidsflygplan, stridvagnar och moderna robotar. Hizbolla har en icke ringa del i allt detta. I hela trestats triangeln är den arabiska befolkningen en märkbar del.

Den 25 juni i år uttalade sig den ny tillträdande befälhavaren för USA´s sydkomanndo , general Douglas Fraser, att Iran och Hizbolla under det sista året starkt ökat sitt inflytande i länder som Venezuela, Cuba och på sista tiden även Bolivia.

General Fraser som under tre år av sin upp växtid levde i Columbia påpekade att USA skulle fortsätta att stödja Columbia i dess kamp mot FARC gerillan och andra narco-terrorist grupper.
Fraser tillade att USA ansåg det som ytterst viktigt att bandet mellan narco-terrorismen och den traditionella narkotikahandeln inte blev förstärkt.

Han såg ingen orsak för att se ett militärt konventionellt hot från Latin Amerika men var bekymrad över Venezuelas militära upprustning då han inte förstod varför nämnda land kände sig hotat.

Ett litet tillägg. Enligt uppgifter under kvällen den 28 juni försigår eld strider i Beirut mellan Hizbolla förband och milisförband som stödjer Libanons nye premiärminister Harari.

Läs även andra bloggares åsikter om Hizbolla, Libanon, Venezuela, Hugo Chavez, Honduras, Vapenhandel, Narkotikahandel

Knuff

DN
DN2
DN3
DN4
DN5
DN6
DN7
DN8
DN9
SvD
SvD2
SvD3
Sydsvenskan
Sydsvenskan2
Sydsvenskan3
Sydsvenskan4
Sydsvenskan5
Dagen
Barometern
Barometern2
Barometern3
VG
VG2
VG3
DB
DB2

Bloggar
FIM Hamas hjälper mullaregimen slå ned protesterna
Ilya Meyer Meningen med livet
MXp
I Gilboas svala skugga Obama, förbarma dig
Al HaMatzav Vad Obama borde ha sagt ang. Iran
Rabnor tycker och tänker Mirakelvändning
Sökandes sanningen-eller politiskt korrekt Gaza? Vad hände egentligen? Och varför?
Danofsky for President En riktig midsommarKrantz
Israel i Sverige Vad skall Israel göra med Iran
Hellströms okultiverade tanketrädgård Upprepade dumheter om arabvärlden och palestinierna
Mina tankar Bollen är rund
Svensk Historia Rörigt värre
Wisemans Wisdoms
Gudmundson Svensk marockanska terrorkoplingar igen

Israeliskt-amrikanskt Hi-tec vapenutvecklings samarbete

Kort inledning
Svenska media brukar i allmänhet enbart kommentera de israeliskt-amerikanska förbindelserna utifrån politiska synvinklar och ibland även ta upp de amerikanska vapenförsäljningarna till Israel. Därför kan det vara intressant att belysa även andra sektorer av samarbete mellan de två länderna.

Det förekommer ett mycket utvecklat samarbete inom ett stort antal dicipliner och det skulle föra alldeles för långt att ens redovisa en mindre del av dem. I den här bloggposten behandlas en del av det samarbetet vid utveckling och applicering av en sektor av hi-tec vapen, nämligen antiballistiska raketer.

En antiballistisk raket är i princip en luftvärnsrobot som är avsedd för att neutralisera (skjuta ner på ren svenska) motsidans interkontinentala som icke interkontinentala ballistiska raketer medan luftvärnsrobotar är mer eller mindre intelligenta robotar för att sjkuta ner flygplan och kryssningrobotar. Det finns exembel på hur högutvecklade luftvärnsrobotsystem kan utvecklas till antiballistiska raketsystem. Ett sådant är den senaste versionen av det ryska S-300 systemet (S-300V)


Lyckat försök med antiballistisk israelisk raket.
För ett antal dar sedan, 070409, utförde det Israeliska flygvapnet ett lyckat försök med den israeliska antiballistiska raketen Chetz 2 (NATO Arrow2).

Det antiballistiska israeliska Chetz projektet, som är ett amerikanskt-israeliskt projekt, är ett så kallat TMD (theater missile defence) system. Sådana system har till sin uppgift att utgöra försvar mot ballistiska medeldistansraketer.

Vid försöket den 7 april fick den israeliska raketen in en fullträff på målraketen som sköts från ett F 15 plan. Målraketen var konstruerad på så sätt att den uppträdde som en iransk Shihab-3 raket. Även om Chetz raketen inte får in en fullträff på sitt mål utan missar på upptill 40 till 50 meter så slår den ut målet då den exploderar när den befinner sig på sitt minimiavstånd från den fientliga raketern. I sin noskon har Chetz raketen hundrartals stålkulor av golfbollstorlek, och det räcker med att en av dem träffar den fientliga raketen för att tillintetgöra den.

Shihab-3 är är en ballistisk medeldistans raket med en räckvidd på ca 2000 km och som i dag utgör en viktig del av den iranska krigsmaktens strategiska styrkor. Det är i ingen tvekan om att i det fall Iran lyckas komma i besittning av kärnvapen Shihab-3 kommer att utrustas med kärnvapenstridsspetsar.

Stor israelisk-USA övning med antiballistiska försvarssystem
Enligt uppgifter i israeliska media kommer USA och Israel under året 2009 gementsamt hålla en övning kallad Junifer Cobra för att testa tre olika antiballistiska försvarssystem. Även om dylika samövningar förekommit tidigare kommer årets övning bli av en större och mer kompliserad typ än de tidigare. Detta beror självkart på det iranska kärnvapenprojektet som ännu ingen vet om der kommer att gå att stoppa.

Övningen som kommer att äga rum i Israel inkluderar förutom det nyligen framtagna Chetz 2 projectet även det amerikanska THAAD (Terminal High Altitude Area Defense) systemet och den amerikanska flottans Aegis Ballistic Missile Defence System.

Israeliska försvarstalesmän påpekar att avsikten med övningen är att skapa en infrastruktur som möjliggör samkörning av israeliska och amerikanska ballistic missile defence system i ett fall då USA vid konflikt med Iran önskar stationera sina ovanstående system här enligt samma modell som inför Gulf kriget mot Irak 1991.

Utöver de ovan nämnda amerikanska systemen kommer det sedan ett halvår i Negevöknen förlagda radarsystemet AN/TPY-2 att vara en intergrerad del av övningen. System förlades i Israel bitvis för att Israel inte alltför oöverlagt skulle ge sig på att militärt slå ut det iranska kärnvapen utvecklingsprogrammet. Men det i Israel förlaggda systemet ger USA även möjlighet att få förvarnig om eventuella iranska ballistiska raketer som skjuts upp mot mål utanför Israels gränser. Installationen i Israel betjänas av amerikansk militär. Det är värt att nämnas att AN/TPY-2 systemet även är avsett förläggas i Europa i samband med den framtida eventuella förläggningen av de sk. robotsköldarna i Polen och Tjeckien.

Div övriga notiser
Det Israeliskt - amerikanska systemet David´s Sling som är avsett för att skjuta ner medeldistans (70 - 250 km) raketer provsköts i sistlidna februari. Provet rapporterades som lyckat och det första provet med skjutning mot inkommande mål avses att gå av stapeln under år 2010.


Inom det israeliska försvarsministeriet oroar man sig för närvarande över att de aviserade budgetnedskärningarna i USA´s försvarsbudget kan komma att ifrågasätta utvecklingen av den projekterade Chetz 3 varianten. Från amerikanskt håll ifrågasätter man om det inte vore bättre att konsentrera sig på en landbaserad variant av den amerikanska flottans ovan nämnda Aegis systems SM-3.
Israels försvarsminister Ehud Barak har under de senaste dagarna haft ett antal samråd med nyckelpersoner inom den amerikanska förvaltningen för att förhindra en sådan utveckling. Även om en vidareutvecklad SM-3 version skulle kunna bli kvalitetsmässigt likställd med Chetz 3 så skulle den israeliska försvarsindustrin förlora en icke ringa del av den kunskap som den skulle erhålla om utvecklingsarbeter i huvudsak skulle vara israeliskt. Detta skulle kunna få kritiska konsekvenser för nämnda industris framtid alldeles frånsett att det israeliska beroendet av USA inom hi-tec vapenutvecklingen skulle bli större.

Enligt uppgifter i svenska media den 150409 så är det Ryskt-Iranska avtalet om luftvärnsrobotsystemet S-300 ännu fruset.

Läs även andra bloggares åsikter om Ballistiska raketer, Försvarspolitik, Israel, Luftvärnsrobotar, Nukleära progeam, USA, Ryssland

DN
DN2
DN3
DN4
SvD
SvD2
SvD3
SvD4
Sydsvenskan
Dagen
VG
VG2
DB

Bloggar
FIM Sabuni: Inga svenska ministrar till Durban II
Ilya Meyer Allt som behövs för att ondskan skall triumfera är de godas tystnad
MXp Hederskulturen i "Suicide City"
"I Gilboas svala skugga Lydstat
Al HaMatzav Netanyahus regering
Jihad i Malmö Brandkåren om Rosengård: Låt det brinna
Rabnor tycker och tänker Yttrandefrihet och böter
Sökandes sanningen-eller politiskt korrekt Gaza? Vad hände egentligen? Och varför?
Danofsky for President Israels arme undrsöker sina soldaters agerande i Gaza
Israel i Sverige Vad sägs om lite fakta
Utrikesbloggen Utrikesnyheter
Hellströms okultiverade tanketrädgård Upprepade dumheter om arabvärlden och palestinierna
Mina tankar Turkiet tycker inte om åsiktsfrihet
Svansbo Abbas vägrar erkänna Israel som judisk stat

Nya hot mot Israel - Från norr och från söder

På den sista tiden har det i internationella media rapporterats om nya hotbilder mot Israel och detta utöver Palestinier, Hamas, Hizbolla, Iran som under den sista perioden åtminstånde i svenska media ansetts som de stora hoten mot Israel. De som står bakom de nya hotbilderna är egentligen inte nya hot. De har bara genom anskaffande av nya vapen system eller lokalisering av baser hos tredje part blivit mer aktuella hot.

Det norra eller för att vara mer exakt det nord nordöstra är Syrien medan det södra är den gamle bekantingen Iran som börjat bygga baser i Eritrea - ett land som har diplomatiska förbindelser med Israel.

Låt oss börja i norr.

Syrien
Syrien är en av Israels älsta fiender. Detta beror inte enbart på värnandet av det palestinska folket eller allmän antizionism utan huvudsakligen pga att Syrien än i dag anser att hela det område som omfattades av det brittiska palestinamandatet egentligen var södra Syrien. Glöm inte att Syrien enbart för ett antal månader erkände Libanon som en självständig stat och inte som en del av Syrien.

I Maarivs pappersupplaga från den 29 mars 2009 finns uppgifter om att Syrien slutit avtal med Ryssland om inköp och leverans av ett antal viktiga och moderna vapensystem. Artikel bygger på uppgifter som chefen för det amerikanska försvarsdepartementets Defence Intellgence Agency (DIA) , general löjtnant Michael D. Maples, nuligen gav den amerikanska senaten. Bland de vapen som Syrien inköpte kan nämnas Mig 29 typ M och M2, Mig 31 samt medeldistans luftvärnsrobotar av typ SA-X-17. Allt detta efter att Syrien sommaren 2008 erhållit två luftvärnsrobot batterier av typ Pantasir, SA-22. Pantasir (NATO "Greyhound") är ett kombinerat raket och automatkanon system. De två batterierna är en del av ett avtal om sammanlagt 12 batterier. Av Maples rapport framgick också att den Syriska krigmakten ännu är underlägsen den Israeliska. Maples framförde även att Syrien antagligen skulle vara tvungen att leverera vidare en del av batterierna till Hizbolla. Detta kan ge ett svar på frågan om den Syriska finansierings källan (Iran).

En väl insatt israelisk expert betecknade Mig 29, även i dess uppgraderade "M2" version som ett i sig inte helt modernt stridsplan medan Mig 31 enligt hans uppfattning var ett alldels utmärkt modernt plan.

Artikeln i Maariv refererade också uppgifter i arabisk press om att den syriske presidenten Bashir Assad såg fram emot att få möta president Obama vid dennes deltagande i G-8 kongressen i Juli månad i Italien. Huruvida detta är ett önsketänkande från Bashir Assads sida eller om det kommer att visa sig att president Obama även när det gäller Syrien vill pröva samförståndsvägen är ännu ovisst. Ett är dock klart, den nya israeliska regeringen kommer att ha ett militärt starkare Syrien att ta hand om och detta i det av Obama ändrade internationella klimatet.

Iranska baser i Eritrea
I en bloggpost från den 1 mars 2009 beskrev jag hur Iran bygger upp ett imperium bland annat i Afrikas Horn dvs Sudan, Eritrea, Djibuti och Somalien. Fyra länder dit ingen normal invånare på den blåa planeten frivilligt skulle flytta. De allt intimare kontakterna mellan Iran och Eritrea oroar inte bara Israel utan en stor del av den s.k. västvärlden. Detta pga det faktum att Eritreas och speciellt dess södra del ligger vid vid infarten till Röda havet ger landet en ytterst geopolitisk strategisk placering då all sjöfart till och från Suezkanalen måste passera det trånga Bab el Mandeb sundet.

Det är självklart att Israel inte lungt kan betrakta att Iran använder den syd eritreiska hamnen Aseb som en station på smuggelvägen av vapen till Gaza (Hamas) och Hizbolla i Libanon. Iran har upprättat en militär bas i närheten av det gamla oljerafenaderi som fanns i Aseb och som för närvarande moderniseras av Iranierna. Tillgången på ett oljerafinaderi är i och för sig en stor fördel för Iran då landet trots att det är en av världens största råoljeexportörer mer eller mindre saknar inhemska oljerafinaderier.

Upprättandet av den militära basen i Aseb möjliggör för Iran att spärra Bab el Mandel sundet med de ytterst allvarliga följder som det skulle ha för världshandeln. Israel å sin sida fruktar att Iran kommer att upprätta en bas för långdistansraketer mot Israel i Aseb. Upprättandet av en sådan bas skulle ställa Israel inför problemet att inte enbart behöva upprätta försvarssystem mot iranska långdidistansraketer österifrån utan även söderifrån. Även länder som Egypten och Saudiarabien för sin del torde vara lindrigt sagt bekymrade över de iranska förehavandena i Eritrea.

Läs även andra bloggares åsikter om Iran, Israel, Eritrea, Internationell sjöfart, Ballistiska raketer, Luftvärnsrobotar, Horn of Africa, Hamas, Gaza,

DN
DN2
DN3
SvD
SvD2
Sydsvenskan
Dagen
VG
DB

Bloggar
FIM Vilken moralisk måttstock har vi rätt att att använda på Israel?
Ilya Meyer Och kriget mot Israels civila bara fortsätter
MXp Ramallah och Jerusalem: Opinionsundersökningar 2009
I Gilboas svala skugga Rubriceringspyssel
Al HaMatzav The Alarm Clock
Jihad i Malmö Rushdie m.fl.:Islamismen globalt hot
Rabnor tycker och tänker Påsksmällar
Sökandes sanningen-eller politiskt korrekt Gaza? Vad hände egentligen? Och varför?
Danofsky for President Israels arme undrsöker sina soldaters agerande i Gaza
Israel i Sverige Vad sägs om lite fakta
Utrikesbloggen Utrikesnyheter
Hellströms okultiverade tanketrädgård Upprepade dumheter om arabvärlden och palestinierna

Eld upphör. Några reflektioner

Israels ensidiga proklamation av ett eldupphör i dess krig med Hamas följdes inom 12 timmar av ett uttalande från Hamas i Damaskus om ett vilkorat eldupphör. Efter ett antal timmar verkade det som om det verkligen började bli eldupphör ute på fältet och inte bara i TV-rutan.

Israel började tunna ut sina trupper i Gaza remsan och man överväger nu (190109) att demoblisera en stor del av de reservist förband som kallades in vid början av kriget. Dessa får dock medelande om att de kan bli återkallade med omedelbar verkan om utvecklingen så skulle kräva. Det ryktas dessutom om möjligheten att Israel skulle kunna komma att dra ut alla sina förband ur remsan om ca en vecka.

Jag har lagt märke till att en del kommentatorer i Sverige - även bland dem som har en positiv inställning till Israel - antytt att Israel förlorat den militära kampanjen. Detta bottnar i en missuppfattning av sakläget. Israels målsättning med kampanjen var att skapa ett nytt säkerhetspolitiskt läge i de södra delarna av landet vilket skulle innebära att Hamas inte längre skulle vilja/kunna utsätta den därstädes boende civilbefolkningen för beskjutning med olika vapensystem, däribland mark till mark raketer.

Eftersom kriget är ett s.k. "war amongst the people" är den politiska delen ytterst viktig och det är nödvändigt att Israel på sikt lyckas få de politiska vinsterna av den militära aktionen som har gett en mycket god grund för de israeliska politiska ledarna att komma fram till avtal vilka definitivt kan förbättra situationen i norra Negev. Dessutom har omvärlden fått klart för sig att den israeliska armén återigen är en faktor som inte går att bortse från i det maktpolitiska spelet i detta oroliga hörn av världen.

Vi kan redan se början på de politiska framgångarna. Det är helt klart att Hamas inte har någon officiell ställning i de politiska förhandlingar som nu förs. Förhandlingarna förs i stort sätt om hur man skall kunna undvika att Hamas återigen skall kunna rusta upp med vapen, huvudsakligen raketer från Iran.

Israel och USA har redan ingått ett principavtal om hur man skall söka förhindra transport av vapen från Iran tills de anländer till Egyptiskt territorium. Det förefaller som om även Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Italien kommer att ansluta sig till det avtalet. Orsaken till att avtalet enbart gäller transporten till Egyptiskt territorium beror på att Egypten hårdnackat nekar icke egyptisk personal - militär som civil - vars uppgift skulle vara att förhindra transiteringen av vapen över egyptiskt territorium, tillträde till dess territorium.

I förhandlingar mellan Egypten och Israel avhandlas bl.a. frågan om hur den egyptiska gränsen mot Gaza remsan skulle kunna spärras mot vapensmuggling på ett effektivt sätt. Det förefaller som om man från israelisk sida ser på dessa förhandlingar med en försiktig optimism, trotts att Egypten tidigare sett mellan fingrarna med smuggelversamheten. Det är ingen hemlighet att både USA och de tunga EU-länderna utövar starka men dock diplomatiska påtryckningar på Egypten i denna fråga.


En ytterligare fråga som behandlas mellan Egypten och Israel är frågan om gränsövergångarna mellan Israel och Gaza remsan. Egypten fungerar i denna fråga som medlare/mellanhand mellan Israel och Hamas.

Hamasledningen verkar inte tagit större intryck av den ytterst hårdhänta behandling som Hamas (både den civila och militära delen) fått under de sista 3 veckorna. Men det är väl något som hänger ihop med att de anser sig veta att de har gud på sin sida. Minst 500 män från Hamas milisförband stupade under stiderna och mycket stora delar av Hamas vapenföråd förstördes under striderna eller föll i den israeliska armens händer.

En sak som det spekuleras om är hur den palestinska civilbefolkningen i Gaza remsan kommer att uppleva sin politiska ledning som inte kunde skydda dem och deras egendom från det israeliska anfallet, en ledning som hade förvandlat många av civilbefolkningens hus till vapen förråd, inrätt eldställningar samt byggt in försåtsmineringar i dem. En politisk ledning som byggde skyddsrum åt sina familjer men inte åt befolkningen. En ledning som medan den planerade för krig inte såg till att det fanns nog med elementära räddningstjänster.

Samt när det israeliska anfallet kom, dök ner i sina bunkrar och lämnade befolkningen åt sitt öde. Inte ens Hamas militära förband gjorde några insatser frånsett att skicka raketer och granatkastar eld mot civila Israeler.

Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Hamas, Israel, Islam, vapensmuggling

DN4
DN5
DN6
DN7
DN8


SvD4
SvD5
SvD6
SvD7
SvD8

Sydsvenskan
Sydsvenskan2

Dagen
Dagen2
Dagen3

VG
VG2

DB

Bloggar I Gilboas svala skugga,

Skarp Israelisk varning till Syrien. Ge inte Hizbolla moderna luftvärnsrobotar

I min förra blogpost tog jag upp frågan om Ryssland verkligen kommer att leverera högklassiga luftvärnsrobotar till Iran. Utöver problemet att en sådan leverans skulle försvåra eventuella Israeliska insatser för att förhindra eller åtminstånde försena den iranska kärnvapenutvecklingen så finns alltid faran för att vad som finns i Iran förr eller senare dyker upp hos Hizbolla i södra Libanon. Många gånger förmedlat av och genom Syrien.

TV2 hade i kväll (23122008) som andra item ett inslag om att Israel varnat Syrien för att förse Hizbolla med moderna luftvärnsrobotar av ryskt ursprung. Hizbolla har en längre tid försökt att få moderna luftvärnsrobotar för att i möjligaste mån förhindra israeliska överflygningar med såväl bemannade som obemannade israeliska flygplan och under de rådande förhållandena i området vad vore naturligare än att Syrien skulle skicka vidare en del för Israels flygvapen ytterst farliga "leksaker".

Ryssland har ännu inte utrustat Syrien med S-300 men det saknas inte lite äldre typer av robotar som skulle ytterst försvåra IAFs verksamhet över speciellt södra Libanon.

TV2 mellanöstern specialist, Ehud Yari, påpekade i det ovan nämnda inslaget, att Syrien är sedan länge medvetet om att installerande av kvalificerade luftvärnsrobot system i Libanon är att överskrida en av Israels röda linjer. Dvs att Israel i ett sådant läge skulle se sig nödgat att vidtaga militära åtgärder mot Syrien för att rätta till vad som skett. Men om man tar i beaktande hur många sådana röda linjer Israel låtit speciellt Hizbolla och Hamas överskrida under perioder som Barak varit Israels premiärminister och/eller försvarsminister så kan man med rätta fråga sig om Syrien inte helt enkelt utgår från att även i detta fall Israel inte skulle reagera.

Efter att Hizbolla i våras lyckades få en till organisationen välvilligt inställd person vald till Libanons president samt få gehör för sitt krav på att Hizbollas tre representanter i den libanesiska regeringen skulle ha vetorätt när organisationen så ville vid omröstningar i regeringen kan man dock fråga sig om Hizbolla överhuvudtaget behöver den Syriska logistiska hjälpen.

Det är en offentlig hemlighet att Hizbolla inom den Libanesiska regeringen verkar för att det Libanesiska luftförsvaret skall utrustas med moderna vapen. Som ett första steg i den riktningen kan man se beslutet att från Ryssland inköpa 11 st moderna stridsflygplan av modellen Mig 29. För att förstå den både kvalitativa och kvantitativa betydelsen av beslutet kan nämnas att det Libanesiska flygvapnet i dag består av fyra (!) Hawker Hunter plan som är utmärkt plan men dock är från 1950-talet. I det Svenska flygvapnet fungerade planet som en övergångstyp mellan J-29 (Tunnan) och J-35 (Draken). Dess beteckning i SFV var J-34.

Läs även andra bloggares åsikter om Libanon, Syrien, Israel, Ryssland, Iran, Hizbolla, Hamas, luftvärnsrobotar

SvD

Sydsvenskan

Dagen

Oklart om ryska luftvärnsrobotar verkligen levereras till Iran

Under de sista dagarna har det förekommit en del rapporter om att Ryssland slutligen beslutat att leverera den ryska roboten S-300, som anses vara den världsledande inom sitt område med en räckvidd på upp till 120 km och en kapacitet att kunna slå ut mål på en höjd av 30 km, till Iran.

Den 21 december rapporterade media både i och utanför Israel att ett ryskt beslut om att leverera S-300 till Iran slutligen hade fattats samt att leveranserna skulle ske inom en kort tid. Vidare meddelades att iransk militär redan fått instruktioner om robotarnas handhavande. Rapporterna byggde på Iranska nyhetskällor.

De israeliska TV-nyheterna i samtliga de tre stora kanalerna (TV1, TV2 och TV10) tog upp nyheten som andra item efter den allt allvarligare konflikten med Hamas i Gaza. Kommentatorerna var genomgående allvarligt bekymrade över utvecklingen. kommentatorn i TV1 påpekade dock att det inte ännu fanns något officiellt ryskt besked som bekräftade nyheten. Israel har under de senaste halvåret gjort stora ansträngningar för att övertyga de ryska ledarna om det olämpliga i att leverera dessa robotar till Iran.

Bland de åtgärder som Israel vidtagit kan nämnas det mer eller mindre totalt inställda militära samarbetet med Georgien.

Enligt en rapport på HaAretz hebreiska internetsajt i kväll så har den ryska ambassadören i Tel Aviv meddelat att Ryssland står bakom överenskommelsen som fattades vid premiärminister Olmerts besök i Moskva i höstas om att Ryssland inte avser att leverera nämnda robotar till Israel.

En av Israels ledande militärskribenter, Ron Ben Ishai, skriver dock på Y-net vid midnattstiden (21-22.12) att trotts de ryska försäkringarna så bör man ta i beaktande att det starkt sjunkande oljepriset försatt Ryssland i en ekonomisk svår situation vilken kan föra med sig att en "omprövning" av beslutet kan ske för att komma i åtnjutande av ett välbehövligt tillskott av dollar från Iran. Man kan dock ifrågasätta sig om inte ovan nämnda låga oljepris inte skulle förhindra Irans möjligheter att punga ut med den kraftiga summa som Ryssland skulle kräva för leveransen.

Läs även mina tidigare artiklar på denna blog i frågan om dessa robotar från den 02092008, 12102008 och 20102008

Läs även andra bloggares åsikter om S-300, luftvärnsrobotar, Ryssland, Iran, Israel

DN

Nya ryska framstötar i Medelhavet

Redan tidigare har jag redovisat förnyade ryska framstötar i medelhavs området. Det förefaller som om Ryssland sakta men säkert vill återerövra delar av den strategiska ställning det hade i området vid den tid då Sovjetunionen var en av de två supermakterna.

Den tillförlitliga israeliska internettidningen Y-net (engelskspråkiga uppl.) rapporterar den 21 oktober att Libyens ledare Muammar Gaddafi kommer att besöka Moskva i slutet av månaden. Hans besök är ett svarsbesök på dåvarande president Putins besök i Libyen i April 2008 vid vilket bland annat diskuterades ett ryskt erbjudande om hjälp med att bygga ett atomkraftverk i Libyen. Vid sitt besök påpekade Putin att Libyen också var intresserat av att inköpa moderna ryska vapen.

Ett antal ryska krigsfartyg avlade denna månad ett besök i Libyen vilket kan ses som ytterligare ett tecken på de förbättrade förbindelserna mellan Tripoli och Moskva. De ryska fartygen som besökte Libyen var på väg från ett besök i Syrien till en övning med fartyg från Venezuelas flotta. Detta som ett exempel på Rysslands strävan att återfå en internationell stormaktsställning.

Enligt Ynet som citerar den ryska nyhetsbyrån Interfax så är Libyen intresserad av att köpa luftvärnsrobot system av typ S-300, Tor-M1 och Buk (SA-11, Gadfly) vilket skulle ge landet ett högklassigt luftvärnsförsvar mot flyg och kryssningsrobotar på såväl hög- mellan-och låg höjd. Dessutom rör det sig om inköp ett antal stridflygplan, några dussin helikoptrar och 50 stridsvagnar. Värdet på inköpet torde uppgå till mer än 2 miljarder US $.

Man kan ju fråga sig vad Libyen skall ha för användning av de här vapnen men det förefaller som om införskaffande av luftvärnsrobotar av typ S-300 börjar bli en status grunka på det internationella planet. De både strategiska och ekonomiska intressena för Ryssland är däremot helt klara.

Sen kan man ju fråga sig, vad blir den Israeliska reaktionen? Hittills har jag inte sett eller hört någon. Självklart är det inget man är positiv till men det kan bli svårt för israeliska offentliga personer att klaga inför ryssarna. De kan ju på goda grunder invända att Israel inte kan motsätta sig alla försäljningar av luftvärnsrobotar. De har förhoppningsfullt, om än med nöd, gått med på att inte sälja S-300 till Iran och Syrien och det är, trotts allt, inte så lite skillnad mellan dem och Libyen. Men personligen är ja bekymrad över affären.