Självmordsbombaren i Stockholm var utbildad Jihadist

Oklarheten om självmordsbombaren i Stockholm var oorganiserad amatörbombare eller en som hade haft jihadist kontakter börjar nu bli klargjort. Detta givetvis under förutsättning att man kan sätta tilltro till uttalanden som emanerar från den irakiska säkerhetstjänsten.

General Dahai Kanani, chef för Iraks antiterrorist kommando, uttalade sig i den arabisk språkiga TV kanalen Al Arabiyah att Taimour Abdalwahhab (Stockholms bombaren) kom in i Irak från Turkiet och utbildades i tre månader för sitt uppdrag i Mosul, Irak.

Eftersom Mosul distriktet är ett av de få distrikt där Al Qaeda ännu är aktivt i Irak under benämningen The Islamic State of Irak förefaller det troligt att han utbildades i ett Al Qaeda läger i Mosul distriktet.

Detaljen att Taimour Abdalwahhab troligen utbildats i ett Al Qaeda läger i Mosul borde få det svenska SÄPO att dra öronen åt sig . Två självmordsbombare med svensk anknytning Abu Muaz och Abu Qaswarah har under de senaste två åren sprängt sig som självmordsbombare i Irak. Abu Qaswarah var vise ÖB för Al Qaeda vid sin död. Lindrigt sagt förefaller som om det finns ett kontakter mellan Al Qaeda Irak och Sverige.

Man kan dock fråga sig hur det kan komma sig att en person som genomgått instruktion i terrorverksamhet under tre månader kan, ur sin egen synvinkel, slabba till resultatet så ordentligt. Bombbältet som delvis exploderade i förtid och bilbomben som i stort sett bara blev en våldsamt brinnande bil. Ingen tvekan om att några tiotal julhandlande personer i Stockholms centrum hade en enorm tur.

Läs även andra bloggares åsikter om Självmordsbombare, Sverige, Irak, Yemen, Al Qaeda, Al Qaida, Al Shabaab, SÄPO,

Bloggar,
Chris Anderson Tänker,
Gudmundson,

DN, DN2,

Wellcome to the Club. Några reflektioner om bombdådet mitt i Stockholms julhandel.

Hemkommen från tio dagars semester i norra Israel såg jag med tveksamhet på datorskärmen där nyheten om självmordsbombaren i Stockholms city i fetstil stirrade mot mig. Men blev inte förvånad. Med en suck mumlade jag "Wellcome to the Club.

Sverige har under det andra halvåret 2010 med stora steg normaliserat sig. Extremhögern, om än i en speciell svensk form, har etablerat sig i den svenska riksdagen. Sen kom attacken av en självmordsbombare i Stockholms centrum sent på lördagseftermiddagen den 11 december.

Tur nog misslyckades självmordsattacken. Orsaken till detta är ännu oklar och kommer troligtvis att fortsätta att bli det. Men detta innebär inte att det inte kommer att bli mer självmordsattacker i framtiden och få kan komma att vara så misslyckade, dvs ur bombarens synvinkel, som denna.

Huruvida självmordsbombaren, Taimour Abdalwahhab al-Abdaly, handlat på eget bevåg eller ej är ännu oklart men det är en smula otroligt att han varit helt ensam då det är ovanligt att självmordsbombare handlar utan organisatoriskt och ideologiskt stöd och ledning av någon typ av moderorganisation eller cell av en sådan.

Han kom i kontakt med den terroriststämplade rörelsen Hizb-ut-Tahrir under sin vistelse i London förorten Luton. Det är känt att att ett stort antal extrema islamister är bosatta i denna stadsdel. Enligt uppgifter samlades förövarna av attentatet i London den sjunde juli 2005 i Luton innan de gav sig av till det centrala London för att utföra det dåd i vilket över 50 personer fick sätta livet till.

Taimour Abdalwahhab har tidigare besökt Irak och med all sannolikhet varit i kontakt med den Irakiska organisationen "The Islamic State of Iraq" (ISI), eller som den ofta benämns Al Qaeda Irak, och som är en tak organisation för de olika Al Qaeda grupperingarna i Irak. ISI har gått ut med meddelanden om att Taimour Abdalwahhab handlade i dess namn då han utförde dådet i Stockholm. Sant eller osant. Att det tidigare funnits kopplingar mellan islamska grupperingar i Sverige och Al Qaeda Irak framgår bl.a. av att två svenska självmordsbombare, Abu Qaswarah och AbuMuaaz utöver annan verksamhet för Al Qaeda Irak, dog som självmordsbombare i Irak.

Enligt Londontidningen Daily Mail så vistades Taimour Abdalwahhab intill 4 veckor innan bombdådet i Jemen och var då med all sannolikhet i kontakt med Al Qaeda Arabian Peninsula (AQAP) under sin vistelse där. AQAP är i dag näst efter Al Qaeda centralen i Afghanistan-Pakistan den viktigaste Al Qaeda avdelningen i det närmast världsomfattande jehadist nätverket Al Qaeda.

Allt detta tillsammans med modellen - två explosioner med ett antal minuters mellanrum är en typisk Al Qaeda modell - tyder på att Taimour åtminstone var påverkad av rörelser tillhörande de internationella Jihadiströrelsen.

Huruvida han hade medhjälpare i Sverige är oklart men troligt. Fyndet av en kommunikations radio bredvid hans kropp pekar på detta.

Vad som är ytterst allvarligt är att de svenska myndigheterna förefaller varit helt oförberedda på att en terrorist attack av denna typ skulle kunna inträffa i Sverige. Såväl de civila som de säkerhetspolitiska myndigheterna verkar ha fallit i fällan av syndromet "The tyranny of conventional wisdom" och inte ens utarbetat någon plan för vad man skulle göra i ett sådant här fall. Allt enligt modellen "Det händer inte här". Nämnda syndrom innebär att en ogrundad uppfattning av verkligheten som antingen startat inom landets underrättelsetjänst eller inom den politiska ledningen tar över som den gällande sanningen som inte behöver omprövas. Ett klassiskt fall av syndromet var uppfattningen i Israel före kriget 1973 att det inte fanns någon möjlighet till en militär framgång i ett anfall på Israel allternativt att om de inte insåg detta så skulle anfallet slås tillbaks med lätthet. Denna felkalkylering kostade Israel nästan 3000 stupade soldater!

Det är svårt att förstå de svenska myndigheternas blindhet då det i dag finns närmare en halv million personer i landet med islamsk bakgrund bland vilka några små grupper om något tiotal personer lätt kunnat gömma sig för SÄPO. Om man till detta lägger kännedomen om kontakterna mellan islamska invånare i Sverige och Al Qaeda i Irak och Al Shabaab i Somalien blir man ytterst förvånad att man inte utarbetat en handlingsplan i fallet att det skulle inträffa och helst också förhindra företeelsen. Detta till skillnad från Sveriges tre nordiska grannländer.

Att den svenska gränskontrollen är allt annat än noggrann speciellt när det gäller personer med giltiga svenska pass är ju knappast någon hemlighet. Frånsett detta så har ju Sverige en lång och i nästan inte alls bevakad sjögräns mot Östersjön vilket underlättar insmuggling av material för bombtillverkning eller kompletta bomber

Läs även andra bloggares åsikter om Självmordsbombare, Sverge, Irak, Yemen, Al Qaeda, Al Qaida, Al Shabaab, SÄPO,

DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7,

SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3,
Dagen, Dagen2,
SVT, SVT2, SVT3,
VG, VG2,
Expressen, Expressen2, Expressen3,

Bloggar,
Sweden Israel an The Jews,
Gudmundson,
Jihadica,

Newsmill,
Artikel av Anna Veeder,

Sverige och Afghanistan

När man bor i Israel och följer debatten Sverige om dess deltagande i ISAF styrkornas kamp mot Taliban och dess allierade (Al Qaeda) blir man inte så lite förbryllad. Man hittar mycket lite om målsättningarna för det svenska deltagandet men å andra sidan inte så lite populistisk propaganda av typen att Sverige inte skall skicka militär utan koncentrera sig på bistånd. Ett annat argument för att dra tillbaka trupperna är att svenska soldater stupar.

Å andra sidan är det inte så svårt att förstå hur den politiska- och massmedia debatten i Sverige hamnat i den här situationen. Under årtionden hade den ideologiska linjen varit att Sverige skulle vara neutralt och inte delta i militära operationer på icke svenskt territorium. Undantaget från detta var deltagande i FNs Fredsbevarande styrkor (de blåa baskrarna) som skulle se till att ingångna avtal mellan stridande parter om inställande av de väpnade aktionerna dem dess i mellan inte bröts. Dessa FN styrkor som fungerade under kapitel 6 av FN stadgan fick enbart öppna eld i självförsvar. Detta i motsatts till de som hade mandat enligt kapitel 7 i nämnda stadga. Dessa definierades som Fredsframtvingande styrkor och hade rätt att tillgripa militärt våld för att främja fredlig lösning av konflikter.

Sverige deltog i ett inte ringa antal konflikter under kapitel 6 och det synes klart att den gemene svenskan såg dessa som det normgivande svenska militära engagemanget utanför Sveriges gränser.

I början av nittonhundra sextiotalet tog svensk militär aktiv del i väpnade FN operationer i Kongo. Det svenska militära deltagandet inkluderade tyngre infanteri vapen samt förband från flygvapnet (J29 Tunnan). Det bör observeras att denna insatts skedde under det kalla kriget men pga det halvsekel som gått sedan dess så var de flesta av dagens debattörer antingen inte födda då eller var förskolebarn, något som kan förklara att de inte är medvetna om att inställningen i det neutrala Sverige var positiv till det svenska deltagandet och att opinionen närmast var stolt över den svenska aktionen. Så vitt jag kommer i håg framfördes inga allvarliga krav på att de svenska styrkorna skulle dras tillbaka trotts de icke obetydliga antalet stupade svenska soldater.

Svenska militära styrkor deltog också i de av FN och NATO organiserade förbanden som på 1990 talet var aktiva i Bosnien och Kosovo. Lyckligtvis inskränkte sig de svenska förlusterna i dessa aktioner till en (1) soldat som enligt uppgift omkom i en trafikolycka.

Faktumet att det intill deltagandet i den militära FN-NATO aktionen i Afghanistan gått 50 år sedan svensk trupp förlorat personal i strid påverkar givetvis den gemene svenskens sett att se på problemet att i dag svenska soldater stupar och såras i Afghanistan. Kort sagt man är inte van vid att Sverige är i krig. De svenska militära insatserna i olika oroshärdar har i allmänhet varit "fredsbevarande" och inte "fredsframtvingande". Dvs, sysslat med övervakning av ingångna avtal och inte strid och trupputbildning.

Detta är troligtvis en av de psykologiska orsakerna till att så många faller för argumentet "att snarast ta hem de svenska soldaterna". Att sedan de politiker som för fram argumentet ofta har andra själ, som t.ex. antiamerikanska är en helt annan sak. Vänsterpartiets ordförande, Lars Ohly, har ännu inte förklarat vem som skall skydda de svenska biståndsarbetarna efter att de svenska trupperna dragits tillbaka. Tyska eller franska soldater? Är det så den svenska internationella solidariteten skall se ut?

Det går inte att bortse från att den svenska statsledningen misslyckats med att förklara skälet för det svenska deltagandet klart och entydigt i den internationella NATO - ISAF - styrkan.

En annan orsak till den utbredda oförståelsen är de svenska mediernas närmast katastrofala behandling av vad som händer i Afghanistan. Ytterst få svenska journalister har åkt ned till Afghanistan och gett sig ut på fältet. All heder till Terese Christiansson från Expressen och Johanne Hildebrandt från Aftonbladet som långa tider vistats där och vet vad de skriver om. Att sedan Aftonbladets chefredaktör Jan Helin enligt uppgift låtit bli att publicera en del av Johanne Hildebrandts artiklar då de inte passat ABs linje gör ju inte saken bättre.
Sakkunnigheten i militära frågor har visat sig vara allt annat än bra hos inte så få av de svenska journalister som behandlat den militära sidan av Afghanistankonflikten något som inte gör saken bättre.

Hittills har såvitt jag inte sett att svenska media kommenterat den av general Petraeus, ÖB ISAF, anbefallna Counter Insurgency taktiken (COIN) som kortfattat går ut på att man i stället för att göra patruller från större baser och efter patrullens slut återvända till dem, skall stanna kvar i patrullområdet och visa lokalbefolkningen att man är där för att skydda dem från, i detta fall, Taliban. Denna taktik användes med framgång i Irak under åren 2007-2008 och är i dag den officiella i Afghanistan och används sålunda även av den svenska styrkan. ( se intressant artikel av Johanne Hildebrandt i Aftonbladet den 18102010). I och med att man befinner längre tid och ofta till fots i "fiendeland" så är det ingen tvekan om att de egna förlusterna blir större men de strategiska fördelarna blir förhoppningsfullt än större (som det visade sig i Irak).

Den svenska basen i byn Ali I Zayi

Man efterlyser mycket mer om internationell solidaritet från svensk sida i debatten. Om man inte ställer upp för andra hur kan man förvänta sig att de skall ställa upp om Sverige skall behöva det i framtiden?

Vi hör och ser alldeles för lite om svensk solidaritet med den afghanska civilbefolkningen. Det går inte bara att prata om kvinnors och flickors rättigheter, bör man inte stå upp för dem när det kniper?

Å andra sidan kanske man inte kan beskylla Sverige för att inte stå upp för Afghanistan då det trotts allt visar sig att en icke ringa del av de västländer, inklusive USA, som har trupper i ISAF styrkan i dag söker olika vägar att så snabbt som möjligt få hem sina trupper.

Nadav Eyal skrev i fredags i Maariv (22102010) ... "En gång i tiden insåg man i västländerna att för att försvara den västerländska civilisationens gränser så var man tvungen att göra det vid dessa gränser. Dessa dagar är dock förbi. USA kommer att dra sig ur Afghanistan och Taliban kommer att överleva som de överlevde den Sovjetiska ockupationen".

Läs även andra bloggares åsikter om Sverige, Afghanistan, FN, NATO, ISAF,

Knuff

Knuff

Knuff

Knuff

Några viktiga bloggar som behandlar kriget i Afghanistan och den svenska styrkan.
Wisemans Wisdoms,
Chefsingenjören,
Chris Anderson Tänker,
FS19 Utlandsstyrkan i Afghanistan,

DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9,
SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5,
Sydsvenskan,
Dagen,
SVT,

Sverige i israelisk TV.

Man kan lugnt säga att israeliska medier, av alla de sorter, behandlar Sverige kortfattat, osakligt och med bristande vilja att sätta sig in i vad som egentligen händer i landet i fråga och med dess problematiska förhållanden med Israel.

Många gånger har rapportörerna heller inte insett att dagens Sverige inte alls är den perfekta, toleranta välfärds staten som det en gång var och som tog slut i början av 1990-talet.

Man blir därför glatt överraskad då den israeliska TVens engelskspråkiga kanal gör ett förhållandevis alldeles utmärkt program om antisemitismen och judarnas situation i dagens Sverige. Programmet som är på engelska och ca 25 minuter långt hittar du här.

Som framgår av av "Om Mig" på bloggens första sida så är jag född och uppvuxen i Sverige och flyttade 1972 till Israel. Under årens gång har jag gjort många besök i Sverige och sett hur den judiska situationen sakta men säkert förändrats till det sämre.

Tyvärr är jag inte förvånad. Som en person som växte upp i gränsfältet mellan det svenska och svensk judiska samhällena kom jag i min ungdom till klarhet om att grundförutsättningarna för dagens situation fanns inbyggda i det svenska samhällets ideologiska bas. Jag skriver detta därför att enligt min uppfattning är det inte de islamska eller en del av dessa som fört med sig dagens antisemitism i Sverige. De blev bara den utlösande faktorn.

Vad jag uppskattade i programmet var att det gick rakt på sak utan allt för mycket hymlande.

Jag flyttade till Israel pga att jag trodde på sionismen - vilket jag fortfarande gör. Enligt mitt sätt att se det är det det enda positiva sättet att lösa den judiska frågan på. Dessutom insåg jag redan då att det inte fanns någon judisk framtid i Sverige och det alldeles utan hänsyn till antisemitismen eller ej.

Lite kommentarer till några av intervjuerna.

Jag håller givetvis med Jacob Gurman - Schatz.

Så vitt jag minns har aldrig en ledare för de judiska församlingarna i Sverige officiellt uttalat sig så klart som Lena Posner gjorde i sin intervju. Alldeles utmärkt.

Fredrik Malm är värd all ära för sin rakryggade hållning. Vi skulle behöva lite mer politiker av den sorten runt om i världen. (Även i Israel).

Om någon frågar sig vad mitt råd till Sveriges judar är så är det helt enkelt att alla som har möjlighet bör flytta till Israel.

Läs även andra bloggares åsikter om Sverige, antisemitism, Israel,

DN,
SvD, SvD2,
Sydsvenskan,
Dagen,
VG,
SVT, SVT2,

Knuff

Sverige drar sig ur Afghanistan

Den svenska socialdemokratin viker sig för vänsterpartiets krav och drar ut den svenska militära styrkan ur Afghanistan - om man vinner valet. Var finns den internationella solidariteten? Känner Mona Sahlin ingen solidaritet med det afghanska folket och då speciellt de afghanska kvinnorna och flickorna?

Det socialdemokratiska partiets beslut att vika sig för vänsterpartiets isolationistiska linje innebär att man stryker den internationella solidariteten från sitt program. Inte nog med det man överger det afghanska folket och speciellt dess kvinnliga del till Talibans medeltida klerikala förtryck.

Snacket om man skall fortsätta den civila uppbyggnadshjälpen är ett veritabelt nojs. Hur skall det gå till? Vem skall försvara de svenska hjälparbetarna mot attacker från Taliban ? Finska soldater? Ser svensk internationell solidaritet ut så i dag?

Låt oss vara ärliga. Detta är röstfiske på absolut lägsta nivå. Förhoppningsfullt är den svenska väljarkåren nog intelligent för att inse vad socialdemokratins utspel handlar om. Det kommer ju knappast heller ge Sverige ett bättre namn i omvärlden.

Att man fattat beslutet just vid en tidpunkt då man kan börja se en sakta men dock säker ökad framgång för ISAF styrkorna gör ju inte saker och ting bättre. Det är ju inte den bästa tidpunkten att vika sig och öka taliban styrkornas moral.

Författaren till denna bloggpost var intill att han flyttade till Israel medlem i det Svenska Socialdemokratiska Partiet.

Läs även andra bloggares åsikter om Afghanistan, Taliban, Sverige, Internationell solidaritet,

Bloggar
Wisemans Wisdoms
Gulan Avci
Martin Hall
Ohly with Friends
Chefsingejören







DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6,
SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2,
Dagen, Dagen2,
VG,
SVT,
HD,
Skånskan,
Expressen,Expressen2,

Antisemitism i Mamö och den svenska reaktionen

Den alltmer stigande antisemitismen i Malmö och de i huvudsak lågmälda reaktionerna bland det svenska politiska ledarskapet och i media Sverige är mer än djupt oroande. All heder åt Per Gudmundson för hans ledare i Svenska Dagbladet och de artiklar som har publicerats i Expressen, men det ser mest ut som undantag.

Det har inte uppstått en stor och kraftig media reaktion. All ära för bloggosfären men den har ännu inte samma tyngd som gammal media.

Reaktionerna på det rikspolitiska planet allt annat än allvarliga moraliska ståndpunkts taganden utan verkar mest vara av modellen "att något måste vi ju göra". Mona Sahlin åker och talar med ledare för den Judiska Församlingen i Malmö och regeringen skickar kommunalminister Matts Odell att göra samma sak. Med all heder för Matts Odell men borde inte statsministern personligen officiellt gått ut med ett kraftigt uttalande?

I och för sig är jag knappast förvånad. Det har alltid varit svårt för det officiella Sverige att erkänna att det funnits antisemitism i Sverige och även under de senaste åren då detta blivit alltmer uppenbart.

Utöver förklaringen att den kraftiga invandringen till Malmö av personer från islamska länder fört med sig en importerad antisemitism kan man ju också fråga sig inte det faktum att Sydsverige och då speciellt Skåne under förra århundradet var fästen för den svenska nazist rörelsen, spelat någon roll i sammanhanget.

Personligen lärde jag känna Malmö och speciellt det judiska Malmö på 196o-talet. Min första hustru, Ewa, var uppvuxen i Malmö dit hon kommit i ettårsåldern 1947 tillsammans med sina föräldrar från ett flyktingläger (f.d. Buchenwald) i Tyskland. Så vitt jag vet var hon det enda barnet till alla de judiska flyktingar som kom till Malmö efter kriget och var fött utanför Sverige.

Genom Ewa och hennes föräldrar träffade jag många av dessa flyktingar och deras barn. I inte så få fall vid samtal med dem kom vi in på frågan om antisemitism i Sverige. Då jag på pekade att det fanns antisemitism i Sverige skrattade de i allmänhet åt mig och sa att "du vet inte vad riktig antisemitism är".

De hade av naturliga skäl en helt annan referensram i frågan än vad jag som född och uppvuxen i Sverige hade. Därför gör det mig så illa att dessa flyktingars barn och speciellt barnbarn i dag känner sig tvungna att lämna Malmö. Däremot är jag inte förvånad. Personligen hoppas jag att de väjer Israel. Att välja Stockholm är momentant mycket enklare men ingen kan vara säker på att om de väljer så, de inte kommer att få uppleva en repris.

Att se bilden av Judit Popinsky och läsa hennes kommentarer till situationen först i Sunday Times (nätupplagan) och i går (26022019) i Maariv gjorde mig verkligen ont. Hon och hennes man var nära vänner till Ewas föräldrar och jag träffade dem många gånger bl.a på en seder afton hemma hos dem. Att hon på sin ålders höst får uppleva att antisemitismen än en gång sticker upp sitt huvud, och det i ett land där hon trodde att det aldrig skulle kunna ske, är rent ut sagt för djävligt.

Läs även andra bloggares åsikter om Sverige, Israel, Antisemitism, Malmö,

DN, DN2, DN3,
SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3, Sydsvenskan4, Sydsvenskan5, Sydsvenskan6,
Dagen, Dagen2, Dagen3,
Skånskan, Skånskan2, Skånskan3, Skånskan4, Skånskan5,

Knuff

Stopp för vapenimport från Israel sätter svenska soldater i fara

Palestinagrupperna och deras lierade i riksdagen och inom universitet och högskoleväsendet börjar tala högt om ekonomiska, politiska och akademiska bojkotter av Israel. En nyhet är att man vill stoppa svensk import av av vapen och vapensystem från Israel.


Sverige säljer inte vapen till länder i krig eller som ligger i klara oroshärdar. Dock med ett stort officiellt undantag - USA. Redan det exemplet väcker frågan om det rör sig om moral eller politik. Enligt uppgifter i Sydsvenska Dagbladet så var förra året ett rekord år för svensk vapenexport. 12.7 miljarder SEK!

Bland de länder till vilka Sverige sålt vapen fanns både Pakistan och Saudiarabien Tydligtvis inofficiella undantag då Pakistan är en instabil kärnvapenmakt som för ett blodigt kvasi inbördeskrig med de pakistanska taliban styrkorna. Saudiarabien ligger ju faktiskt i en av världens oroshärdar men det verkar ha undgått de svenska kontroll myndigheterna. Israel är i dag den femte i storleksordningen av världens vapen exporterande länder. Ett avbrott av export från Israel till Sverige skulle pga dennas ringa storlek knappast ha någon ekonomisk betydelse för Israel. Däremot kan en sådan framtida politik få negativa verkningar på det svenska försvarets förmåga att utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt samt utsätta sina internationellt placerade förband för onödiga faromoment.

Ett aktuellt exempel på vad tveksamheten till att anskaffa israeliska vapensystem kan föra med sig är den tveksamhet Sverige har visat när det gäller att anskaffa s.k.Tactical Unmanned Arial Vehicle (TAUV på svenska drönare) från Israel till den svenska styrkan i Afghanistan. Detta till trotts att Israel är mer eller mindre världsledande när det gäller sådana system vilket bl. a. framgår av att Storbritanniens, Kanadas, Tysklands, Hollands och Australiens styrkor i Afghanistan använder sig av israeliska TAUV system. Sverige föredrog att välja det amerikanska Shadow 200.

Efter att ha låtit budget sjabbel hindra anskaffandet av det amerikanska TUAV systemet gick Försvarsmakten ut med en offertförfrågan innan jul med sista offertdatum den 15 januari 2010.

I fallet att ett israeliskt anbud visar sig ekonomiskt och ur tekniskt militärt hänseende vara det bästa kommer då myndigheterna föredraga detta eller av "politiska" skäl ett dyrare och tekniskt militärt sämre alternativ? I så fall kan man ju knappast använda ett argument som förekommit i debatten, nämligen att ett "israeliskt system skulle störa kontakterna mellan den svenska styrkan och den afghanska civil befolkningen" då redan ett icke ringa antal av ISAFs medlemsländer redan använder sig av israeliska TUAV.

Det borde vara självklart att de ansvariga svenska myndigheterna väljer det system som bäst ur militärteknisk synpunkt tjänar den svenska styrkan i Afghanistan utan att ta hänsyn till tillverkarens nationalitet.

Läs även andra bloggares åsikter om Afghanistan, Drönare., ISAF, Israel, Pakistan, Sverige, USA, vapenköp, Fs18,

DN,
SvD,
Sydsvenskan,
Dagen,


Knuff

Knuff

Knuff

Soldater stupar i krig

När man betraktar de svenska reaktionerna till att två svenska officerare stupat i strid i Afghanistan ser man klart skillnaderna mellan Sverige och Israel.

I och för sig finns det naturliga förklaringar till detta. Vi här i Israel är tyvärr alltför vana vid sådana händelser. Här i landet finns knappast några som inte upplevt situationen personligen som soldater, inom familjen, bekantskapskretsen, eller bland arbetskamrater.

Men varför är reaktionen i dag i Sverige så olik den som var när åtminstone 10 svenska soldater stupade i Kongo i början av 1960-talet? Man var inte mer van då.

Men man hade åtminstone mer hyfs. Ingen gick ut i media och sa att de stupat i onödan innan de ens var begravna! Har man tappat all mänsklig känsla för de efterlevande? Jag kommer ihåg att i ett av reportagen från hemtransporten av en av de stupade stod det att han, kulspruteskytt på pansarbil, hade fallit då han försvarade sin chef. OK överdrivet känslomässigt men fan så mycket bättre för grabbens mor än någon idiotkommentar om att han dött i onödan.

OK jag har läst en hel del bra kommentarer på nätet och det kanske funnits många flera i svensk radio och TV samt i pappers tidningarna, svenska media som jag inte har tillgång till.

Bland de inte så få av dagens bra blogg kommentarer fäste jag mig främst vid två Johanne Hildebrandts och Dick Erixons.
Dick Erixon behandlar frågan Up Down på ett utmärkt och koncist sett, medan Johanne Hildebrandt gör det Down Up på ett sätt som en gammal soldat uppskattar.

Ytterligare två bloggar som på ett alldeles utmärkt sätt från svensk sida fortlöpande kommenterar AfPak kriget är Wisemans Wisdoms och Chefsingenjören.

Jag har skrivit inte så få blogg poster om AfPak kriget men den här posten är inte platsen att debattera eller förklara kriget ifråga men jag vill trotts allt dock påminna att de svenska soldaterna såväl som resten av ISAF styrkan och de rent amerikanska även strider för att afghanska flickor skall ha rätt att gå i skola.

Läs även andra bloggares åsikter om Afghanistan, Sverige, F18,

Knuff

DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9,
SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD14,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3, Sydsvenskan4, Sydsvenskan5,
Dagen,
Skånskan,

Bloggar och andra media
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
Till denna bloggpost har har endast medtagits bloggar i vilka publicerats bloggposter som relaterar till de två stupade officerarna i Afghanistan

Wisemans Wisdoms Förr eller senare
Chefsingenjören När verkligheten kommer i kapp
Morgonsur Väntat men ändå otänkbart
Dick Erixon De stupade för vår frihet
Johanne Hildebrandt Kolumn om stupade soldater
Pophöger Svenskarna dog för demokratin
Chris Andesson Tänker Svenska förluster i Afghanistan
Tokmoderaten Medkänsla och delad sorg
Jihad i Malmö Två svenska officerare stupade i strid mot talbanerna
The Local Swedish Soldiers Killed by Afghan Police
Dick Erixon Inget skäl att backa
Fred i Mellanöstern "Svenska soldater sköt ihjäl ung afghan"
Fredrik Axelsson Vi behöver stå upp för vår insatts
Johanne Hildebrandt Kolumn om de stupade
Världens blogg Aldrig förgäves
Sapere Aude! Svenskarna besvarade elden - angriparen dödades
Claeskrantz.se Ställ de rätta frågorna om Afghanistan
Chris Andersson Tänker Stöd våra soldater

Al Shabaab - Al Qaedas lokalavdelning i Somalien

I min bloggpost från den 4 januari 2010 nämnde jag att Al Qaeda aktivister som av olika anledningar lämnat Afghanistan och Pakistan och gett sig av till Somalien oftast ansluter sig till en grupp som går under namnet Al Shabaab. Från att varit en fundamentalistisk grupp som i stort sätt var mest intresserad av att föra fram sitt budskap på lokalplanet i kamp mot The Transitional Federal Goverment - TRG - i Somalien, så har den utvecklats till en jihadistisk gruppering som alltmer närmat sig AL Qaeda. Denna utvecklingen har styrts av ledarskapet.

Ett icke ringa antal medlemmar i Al Shabaab har under kortare eller längre perioder vistats i utbildningsläger tillhörande Al Qaeda eller Taliban både i Afghnistan och Pakistan. Al Shahaab har successivt tagit kontrollen i de södra delarna av Somalien från och med 2006 och dessutom fortsatt med gerillakrigföring mot TRG och den afrikanska unionens fredsbevarande styrkor vilka är baserade i och runt Mogadishu. Gruppen har också utfört terrordåd mot intellektuella, journalister och personer tillhörande internationella hjälporganisationer som t.ex FNs World Food Programme (WFP).

Under de sista veckorna har konflikten mellan Al Shahaab och WFP kommit upp på en kritisk nivå och WFP har, efter att Al Shahaab lämnat ett ultimatum att upphöra med all verksamhet före årsskiftet 2009-10 i de av Al Shabaab kontrollerade delarna av landet, stängt ner en stor del av sin verksamhet i landet.

Enligt WFP rör det sig om upptill en million personer, huvudsakligen kvinnor och barn, som nu kommer att stå utan den för dem helt nödvändiga hjälpen. Al Shahaab förklarar att " The Islamic religion states that the program of feeding the globe is only the duty of Alah and he is the one who feeds every creature on the earth" I enlighet med detta har WFP ombetts "not to bring food aid from overseas but instead buy our farmers production and then distribute to any place it needs" Enligt WFP täcker den somaliska inhemska livsmedelsproduktionen inte behoven då en kombination av ett årtiondes torka och de många krigen har varit förödande för den agrara infrastrukturen.

Det är oklart om Al Shahaab verkligen fodrat något som närmast kan liknas vid "protection money" för att låta WFP fortsätta sin verksamhet.

Det finns ett klart kontaktnät mellan Al Shahaab och Al Qaeda (Yemen). För en vecka sedan erbjöd sig Al Shabaab att sända över hjälp till Al Qaeda i Yemen. Det finns inga uppgifter att någon sådan hjälp verkligen kommit till stånd. Detta beror troligtvis på de logistiska svårigheter som en sådan verksamhet skulle stå inför. Det är definitivt inte lätt att föra över något större antal aktivister då man kan utgå från att både amerikanska och brittiska flott- och flygstyrkor med högsta sannolikhet bevakar området runt Bab el Mandeb sundet. Huruvida det finns bevakningsstyrkor från ytterligare några länder är oklart men inte helt osannolikt.

Enlig SÄPO har ca 20 i Sverige boende invandrarungdomar åkt ned till Somalien och tagit värvning i Al Shabaab. Att värvningarna skett på en ungdomsgård i Rinkeby är en smula anmärkningsvärt. Att de inte åkt på ett vanligt sommarläger kan man lätt förstå då av SÄPOs uppgifter att ett antal av dem stupat i strid.

Det förefaller också som några somalier med svensk bakgrund uppnått högre befälsbefattningar i Al Shabaab. En av dem, Yassin Ali, satt häktad i Sverige under tre månader 2008 som misstänkt att ha olagligt överfört penningbelopp till terroristorganisation. Han frigavs och åtalet lades ner i brist på bevis. En annan Somalier med svensk anknytning är Sheik Fuad Mohamed Khalaf som tillhör toppskiktet inom Al Shabaab och som enligt interna uppgifter varit central i rekryteringen av utländska jihadistkrigare. Denna person höll ett tal i förra veckan vid examensparaden vid jihadist skolan i Mogadishu. I sitt tal till de unga kämparna framhöll han att de var skyldiga att förinta FN, Det Internationella Samfundet samt The International Chamber of Commerce (ICC).

Upplysningsvis kan nämnas att Al Shabaab i bl.a. USA, Sverige och Norge definierad som en terroristorganisation.

Läs även andra bloggares åsikter om Al Shabaab, Al Qaeda, Al Qaida, Somalien, Yemen, Sverige, USA, Norge, Terrorister, Terroriströrelse,
Jemen,

DN, DN2, ,DN3, DN4, DN5, DN6,
SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2,
Dagen, Dagen2,
HD,
VG,

Knuff



Bloggar och andra media
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
Till denna bloggpost har har endast medtagits bloggar i vilka publicerats bloggposter som relaterar till Al Qaeda och den internationella Jihadist rörelsen

Dick Erixon Frisläppta från Guantanamo planerar nya terrordåd

Gudmundson Lars Vilks bloggar om hotet från Shabaab

The Long War Journal US killed Al Qaedas Lashkar Al Zil Commander in airstrike

The Frontier Post NATO Intellegence Chief Condemns US Failings

Sanktioner, preventivangrepp eller leva under iranskt nukleärt terrorhot

Inför mötet den 1 oktober 2009 har parterna börjat en sorts öppna för förhandlingar genom intervjuer i media och styrkeuppvisningar på fältet. allt detta för att pröva motpartens reaktioner redan innan de officiella förhandlingarna börjat.



Den här bloggposten utgör en uppdatering av den som publicerades den 27 september .



Det har blivit klarare varför man från ett stort antal länder upplevde att den iranska anläggningen för anrikade av uran som kommit till allmän kännedom efter att ett antal, och inte enbart USA´s, underrättelse tjänster en längre tid haft den under uppsikt. Orsaken är den nu upptäckta anläggningen är byggd i ett tunnelsystem som drillats ner djupt i ett berg. Detta gör det är ytterst svårt att slå ut anläggningen med konventionella vapen.



Om nu anläggningen var avsedd an anrika uran för fredliga ändamål, t.ex. elproduktion så skulle det ju inte funnits något normalt skäl att gräva ned den då den inte skulle utgöra ett militärt mål. Alltså förefaller det logiskt att den var avsedd för att anrika uran till "Veapon grade".



Den amerikanske försvarsministern uttalade sig på följande sätt i en intervju för ABC "My personal opinion is that the iranians have the intention of having nuclear veapons", (Y-net 27092009). Enligt Gates så skulle det ta dem mellan ett till tre år att bygga två bomber. Detta är en kortare tid än den som de amerikanska underrättelse tjänsterna i allmänhet anger.



Gates liksom Secretary of State Hillary Clinton uttalar sig öppet för ett beslut om bitande ekonomiska internationella sanktioner mot Iran om detta land inte omedelbart öppnar hela sitt nukleära projekt för internationell inspektion.



Såväl Gates som Hillary Clinton avvisar tanken på omedelbara militära åtgärder innan alternativet med sanktioner har prövats på allvar. De, till skillnad från den franske presidenten Sarkozy, ställer inte upp någon klar tidsgräns men det är klart att de inte är villiga att ge Iran obegränsad tid. Frågan är nu också om president Obama står vid sitt uttalande att Iran måste ge positiva svar innan slutet på december 2009. Det finns vissa skäl att tvivla på det senare.




Frågan är bara om det går att få ihop ett stort internationellt stöd för en sådan linje. Kommer Tyskland, Ryssland och Kina, som alla tre har ytterst utvecklade ekonomiska förbindelser med Iran, att ställa upp på sanktioner som snabbt biter. Ytterligare ett skäl som tas upp mot effektiviteten mot sanktioner är att de kan komma att slå mot den iranska reformrörelsen.


Om det tyvärr och trotts allt visar sig att de ekonomiska sanktionerna inte får avsedd verkan inom"utsatt" tid så står vi inför situationen att det antingen blir frågan om ett preventiv angrepp på Iran eller att Iran blir den 10 staten på den blåa planeten med kärnvapen.


Iran gjorde i dag lyckade prov med medeldistans raketen Sajjil-2 som har en räckvidd på 2000 km, dvs täcker hela Mellanöstern , Turkiet och delar av Europa.



Men en iransk bomb kommer dock att innebära att hela världen kommer att ligga under iranskt nukleärt terrorhot. Iran behöver inte ens tekniskt välutvecklade raketer för att leverera sina bomber. Begrunda följande scenario. De iranska revolutionära garderna lägger in en a-bomb i en vanlig container med shippnings papper som utvisar ett oskyldigt innehåll. Denna lastas på ett civilt lastfartyg som är destinerat till New York, Stockholm, Bremen eller annan hamn. Väl anländ detoneras bomben med fjärrkontroll!



Reflektera en smula över detta och så förstår du nog varför vi israeler, som redan lever inom de iranska raketernas räckvidd, anser att ett militärt preventivt angrepp är ett realistiskt och riktigt alternativ i ett läge då det är klart att sanktionerna inte haft avsedd verkan.

Läs även andra bloggares åsikter om Frankrike, Tyskland, Storbrittanien, USA, Ryssland, Kina, Kärnvapen, Terror

DN, DN2, DN3, DN4,
SvD, SvD2, SvD3,
Sydsvenskan
Dagen
Barometern
Blt
VG, VG2,
DB

Knuff

Bloggar
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
Till denna bloggpost har har endast medtagits bloggar i vilka publicerats bloggposter som relaterar till Krisen med Iran

Al Hamatzav Nukleär Meditation Countdown to Showdown
Sapere Aude! Carl Bildt: Ingen större betydelse att Iran skjuter raketer på försoningsdagen
Hippie Tanten Verbala trycket mot Iran måste öka
Den fysiska verkligheten Iran och Kärnvapnen

Wisemans Wisdoms Sten, Sax 0ch Påse

Iran ger inte upp så lätt

Då de Iranska myndigheterna förstod att de västerländska (i det här fallet troligtvis USA´s) underrättelse tjänster kommit deras nya uran anriknings anläggning på spåren skickade de ett en smula kryptiskt meddelande till IAEA´s kansli i Geneve. Därmed ansåg de att de hade uppfyllt sina skyldigheter att rapportera nya nukleära anläggningar i sitt land.


Existensen av en sådan anriknings anläggning eller åtminstone en under byggnad i Iran hade sedan ett antal år varit en arbetshypotes hos de västerländska underrättelse tjänsterna men de hade inte lyckats fastställa om och var den fanns. Teorin om att de amerikanska underrättelse tjänsterna känt till anläggningen i närheten av staden Qum en längre tid men med Washingtons goda minne inte offentliggjort denna uppgift får förhoppningsfullt avskrivas som en ren konspirations teori.


Hur som helst, uppgiften fick både den franske presidenten Nicolas Sarkozy och den brittiske premiärministern Gordon Brown att gå i taket. De signalerade klart till president Obama att de förväntade sig att USA skulle inta en kompromisslös ställning vid mötet den 1 oktober mellan de fem ständiga medlemmarna samt Tyskland å ena sidan och Iran å den andra om Irans nukleära program. Iran hade redan tidigare meddelat att de från sin sida inte var beredda att överhuvudtaget låta sitt nukleära program komma upp till debatt vid detta eller följande samtal.


Enligt Obamas uttalande vid G20 mötet i Pittsburg den 25 september verkar det som om han förstått att tidpunkten för öppna samtal var över och att det nu gällde att ställa Iran inför hotet om bitande sanktioner. Ryssland signalerar dessutom att de är villiga att positivt överväga en upptrappning av sanktionerna Förbundskansler Merkel deltog inte i General församlingens möten pga att hon befann sig i den tyska valkampanjens slut spurt men lät vid G20 mötet, där hon deltog, meddela att hon slöt upp på sina två europeiska kollegors sida.


Iran signalerade redan de 26 september att man förstått vart vinden blåser och reagerade enligt principen "anfall är bästa försvar". Från Teheran meddelades att de revolutionära gardena under ett antal dagar med början den 27 september skulle hålla övningar med medel- och långdistansraketer.


Det inträffade är allt annat än överraskande men det utgör trotts allt ett allvarligt bakslag för Obamas utrikespolitik visa vi Iran. Denna hade under hela tiden sedan han tillträtt den 20 januari 2009 byggt på att genom diplomatiska samtal (engagement) komma fram till en lösning på Irans, enligt USA, eventuella avsikt att anskaffa egna kärnvapen. Bakgrunden till att Obama ville undvika att komma i en frontal konflikt med Iran var att man från USA´s sida insåg att ett gott förhållande mellan de båda skulle avsevärt förbättra möjligheterna till en positiv vändning i kampanjen mot Taliban i Afghanistan, eller som det nu med rätta på amerikansk militärslang kallas AfPak (Afghnistan-Pakistan) kampanjen.


Obama har redan från tiden för president valskampanjen klart insett att utan att taliban och med dem lierade (bl.a. Al Qaeda) förlorade sitt inflytande i Afghanistan samt Pakistan så skulle man inte kunna komma till rätta med den Internationella Jihadist rörelsen. Men Obama och hans närmaste män insåg inte i tid att Iran var ointresserat av en sådan lösning. Den Iranska ledningens inställning är i sig helt logisk. Varför skulle den vara intresserad av att hjälpa USA att bekämpa den Internationella Jihadist rörelsen?


Den koalition som nu bildats är intressant även ur europeisk synvinkel. De tre starka EU staterna, Frankrike, Storbritannien och Tyskland har utan röra en min totalt sid steppat den formella EU ledningen med Sverige i spetsen. De tre, som är de militärt starkaste staterna i EU, ser till sina egna intressen utan att fråga resten av EU medlemmarna. De vet dessutom att de, i en het konflikt med Iran, skulle från europeisk sida få dra hela lasset möjligtvis med hjälp av Italien och Polen.


Medlemmar i den svenska delegationen vid G20 mötet har enligt mediauppgifter uttryckt sitt missnöje med att de stora pojkarna mer intresserade sig för den Iranska bomben än ekonomiskt samarbete och miljöfrågor. Att svenska representanter kan uttrycka sig på det sättet är i och för sig skrämmande men knappast förvånande om man tar med i beräkningen att Sverige är ett land där på dess territorial vatten icke helt små lastfartyg kapas utan att någon myndighet ingriper. Det är dessutom ett land i vilket det går att skäla ett kontantbelopp på i runt en miljard SEK från ett penningföråd vars 14 tjänstgörande vakter samtliga var obeväpnade. Att sedan polis helikoptrar parkeras i en hangar utan bevakning så att bovarna kan aptera, visserligen dummy, sprängladdningar på dem kan ju inte förvåna någon.


Skämt å sida, de tre exemplen ovan tyder på att Sverige inte kan värna sitt territorium och dess invånares väl och ve. Man skall ju då inte heller förvåna sig över att Ryssland under den senaste tiden utfört två stora militära manövrer i Östersjö området utan att media i Sverige reagerat.


Qvo Vadis Sverige, det land i vilket jag föddes och växte upp.

Läs även andra bloggares åsikter om Afghanistan, Al Qaeda, EU, Iran, Frankrike, Storbritanien, Tyskland, Sverige, G20,
revolutionära garden,

DN, DN2, DN3, DN4,
SvD, Svd2, SvD3,
Sydsvenskan,
Dagen,
Barometern,
Barometern2
Blt, Blt2,
VG, VG2,
DB, DB2,