Tankar i början av natten

För ett par timmar sedan blev jag uppringd av en sympatisk ung man som är gift med en kusin till min yngsta dotter.



Eftersom han är doktorand i fysik så är han mån om exakthet.



Han hade fått en översättning till hebreiska av Boströms artikel, hade läst den och frågade mig varför jag var så upprörd av artikeln. Enligt honom var det väl inte något speciellt att vara upprörd över. Det var ju bara en dåligt skriven anti judisk anti israelisk artikel.



Om det fanns något att vara upprörd över så var det ju närmast att den förolämpade den israeliska armen. Det sista är i och för sig en riktig iakttagelse.



Min första reaktion var att det kanske var en Google översättning och i sådana kan det ju slinka in en hel del fel och oklarheter. Han mailade över artikeln, jag satte mig och läste den med den svenska original texten bredvid.



Det var en bra översättning Det märktes att översättaren hade hebreiska som modersmål eller att han åtminstone vuxit upp från tidig ålder i en hebreisk språkmiljö. Mot slutet av artikel hade jag en känsla av att något inte stämde Det kändes liksom att det inte var samma artikel som jag läst på svenska.



När jag satt och läste artikeln på hebreiska i den hebreiska språk- och kulturvärld jag lever i var det en annorlunda artikel som inte hamrade fram budskapet som jag fått då jag läste den med Aftonbladets logo längst upp på sidan.



Artikelutskriften på hebreiska var sliten ur sin organiska miljö.



Artikeln i sig är inget speciellt men då den finns i Aftonbladet med denna tidnings ytterst tvivelaktiga inställning till judar, det judiska och Israel. Då man antar att Åsa Lindeborg, som ju inte är känd för sin philosemitiska inställning. måste ha godkänt dess publicering. Samt när Aftonbladets chefsredaktör försvarar dess publicering så uppfattar man klart och tydligt artikeln på det avsedda sättet, Dvs som en modern variant av det klassiska medeltida och sedan Tsarryska blood libel angreppet. Istället för blod till Matza, organ tagna från av israeliska armeen mördade palestinska ungdomar Sålda i USA efter förmedling av rabbiner i New Jersey.



En annan tanke som jag måste dela med de historiskt kunniga av mina läsare. När ni förundras över Israels utrikesminister Avigdor "Yvett" Lieberman och hans många gånger svårfattbara uttalanden, glöm inte att han är född och uppvuxen i Kishinev, Moldova.


De judiska historiska skräckminnen som sådana personer får i sig tillsammans med modersmjölken formar liksom deras världsuppfattning.



-------------------------



Den ursprungliga avsikten med den här artikeln var att den skulle handla om Afghanistan efter valet, ledarskaps krisen i Taliban-Pakistan eller om något verkligt och inte om en psevdo kris mellan Israel och Sverige. Förhoppningsfullt blir det så nästa gång.




Kort sagt, allting måste sättas in i sin verkliga miljö.

Läs även andra bloggares åsikter om Sverige, Israel, Antisemitism, Aftonbladet

Knuff

Knuff

DN
DN2
DN3
DN4
DN5
DN6
SvD
SvD2
SvD3
SvD4
SvD5
SvD6
SvD7
SvD8
Sydsvenskan
Dagen
Dagen2
Dagen3
Dagen4
Barometern
Btl
Vg
DB


Bloggar
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
FIM DNs Chefsredaktör, Regeringen får visst kritisera artiklar
Ilya Meyer Aftonbladets defence begins to crumble
MXp Aftonbladet: Israel och IDF skjuter palestinier för organen
Sapere Aude! Reinfeldt tiger men vad säger Mahmud Abbas

I Gilboas svala skugga Ein Mensh
Al HaMatzav Lögnhalsen Donald Boström fabulerar i Aftonbladet
Jihad i Malmö Fler muslimer ett hot mot Sveriges judar
Rabnor tycker och tänker Fundering om att flytta
Danofsky for President En riktig midsommarKrantz
Mina tankar Aftonbladet tar på sig den bruna uniformen
Svensk Historia Bojkotta Aftonbladet
Pophöger Palestinska familjen Vi sa inte att organen var stulna
Wisemans Wisdoms Mer pengar som bränner i fickan
Gudmundson Mer om Hur mycket mångfald tål demokratin?
Dick Erixon Journalistförbundet uppläxat av JK
Gulan Avci Rosengårdsborna har fått nog
Fredrik Axelsson Dags att tänka om

Några reflektioner rörande debatten om Aftonbladsartikeln

Det är ännu för tidigt att summera vad resultatet av att en tredjerangsjournalist fick publicera ett lindrigt sagt dåligt underbyggt alster på Aftonbladets kultursida om att israeliska armen sysslade med organhandel bitvis förmedlad av rabbiner i New Jersey.

Artikel var en modern version av den gamla antisemitiska myten om att judar fångade in kristna barn under tiden före den judiska påsken för att använda deras blod i tillverkningen av det rituella osyrade brödet (matza).

Artikelns författare Donald Boström hade helt lugnt gett den gamla blood libel historien en modern anti zionistisk form. Men den blev knappast mindre anti semitisk pga denna modernisering

Hur och varför artikeln kunnat passera ens en minimal redaktionell granskning på Aftonbladet är närmast ofattbart, men kulturredaktören, Åsa Lindeborg, på nämnda tidning gav en klar ledtråd till detta då hon förklarade i en intervju i Israels välrenomerade tidning HaAretz, att hon personligen var övertygad om att artikeln var sanningsenlig! Källkritik förefaller inte vara hennes starka sida, trotts att enligt uppgift hon är Fil.Dr. i historia.

I det modärna massmedia samhället tog det inte många timmar innan historien började relateras i media runt om i världen. Det förvånar knappast att historien slogs upp stort i Israel av myndigheter och media som ju i sann zionistisk anda med rätta ansåg att det ålåg den judiska staten och dess folk att försvara judar var än angeppen kom från.

Sverige blev utsatt av dels ett allt starkare angrepp från israeliska regeringskretsar samt ett upprört angrepp av såväl tryckta såväl som etermedia.

Omedelbart efter att Bodströms artikel blivit känd i Israel publicerade den Svenska ambassaden i Tel Aviv, oklart om efter samordning med UD i Stockholm, ett fördömmande av artikeln pga dess antisemitiska karaktär men tillade också att man inte kunde bortse från den i Sverige gällande press friheten. Ambassadens utlåtande förklarade att press friheten dock fodrade journalistiskt ansvar.

I och med detta hade nu de två grundläggande parametrarna för den fortsatta debatten, pressfrihet och antisemitism, placerats på bordet.

UD, utrikesministern och efter några dagar även statsministern, slog fast att enligt svensk grundlag det rådde total pressfrihet i Sverige vilket innebar att regerings representanter inte kunde lägga sig i vad media skrev och uttryckte samt att den israeliska regeringen borde förstå detta.

Det är helt förståligt att de svenska tidningarna och etermedia automatiskt ryggmärgsreagerade till försvar av pressfriheten. Enbart en mindre del av dem kritiserade därutöver publiceringen av ett så flagrant antisemitiskt matertial. Till medias försvar måste dock tilläggas att allt efter dagarna går fler och fler tar upp den antisemitiska aspekten av affären.

Vad som troligtvis också försvårade förståelsen av aftonblads artikelns antisemitiska karraktär var att få av även mediafolket kände till den klassiska blood libel historien.

Man får inte heller bortse från att existensen av antisemitism i det svenska samhället och hos det svenska folket förträngts fr.o.m slutet av andra världskriget. Antisemitismen i Sverige har setts som en marginalföreteelse omfattad av marginella personer. Att den intill slutet av andra världskriget var väl rotad i alla samhällslager inklusive den socialdemokratiska arbetarrörelsen, har man försökt glömma bort.

Det är intressant at konstatera att debatten om händelsen i den klassiska pressen varit svag. Däremot har nya medieformer som bloggar och speciellt debatt sajten Newsmill trätt in i de klassiska mediernas ställe.

Argumentet att statsledningen och dess representanter enligt grundlagen inte kan föreskriva media, direkt eller indirekt, vad dessa har rätt att uttrycka är formellt oantastbart.

Men att från detta dra slutsatsen att den politiska statsledningen och dess representanter inte kan uttrycka sin åsikt om ideologiska värdebegrepp är ju totalt vansinnigt. Den politiska statsledningen är ju inte ideologiskt, värdemässigt neutral. Tvärt om, den är ansvarig att se till att de grundläggande demokratiska värdena med respektive partipolitiska variationer inte trampas under fötterna. Vilket också innebär att den även skall på lämpliga sätt söka stävja uppmaningar och propaganda till sådant missbruk av yttrandefriheten.

Tyvärr är det svårt att helt avfärda misstanken om att den svenska regeringens ställningstagande i den aktuella frågan är påverkad av att den ligger i linje med den svenska folkopinionens alltmer klara anti israeliska /anti semitiska inställning.

Det politiska statslednings systemet är definitivt inte fullkomligt. Men då systemet som i Sverige bygger på demokratiska värden är det ingen tvekan om att det är att föredra över ett oideologiskt teknokratsamhälle.

Det är därför klart skrämmande då nu stats- och utrikesministrarna under förevändning av pressfriheten inte klart fördömmer klassiska uttalanden av antisemitisk typ och förklarar att sådana inte kan accepteras i det svenska samhälls debatten.

Läs även andra bloggares åsikter om Antisemitism, Israel, Sverige, Yttrandefrihet, Pressfrihet, Demokrati,

Knuff

DN
DN2
DN3
DN4
DN5
DN6
SvD
SvD2
SvD3
SvD4
SvD5
SvD6
SvD7
SvD8
SvD9
SvD10
Sydsvenskan
Sydsvenskan2
Sydsvenskan3
Dagen
Dagen2
Dagen3
Barometern
Barometern2
Barometern3
Barometern4
BLT
VG
DB

Bloggar
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
FIM S-regeringen finansierade publiceringen av Boströms anklagelser om organstöld
Ilya Meyer In Sweden, silence is golden - literally
MXp Aftonbladet satte Sverige på världens löpsedlar
Sapere Aude! Aftonbladet på hal is - UD halkar med

I Gilboas svala skugga Det är tanken som räknas
Al HaMatzav Aftonbladets chefsredaktör slingrar runt i Donald Boströms lögnaktigheter
Jihad i Malmö Irans försvarsminister efterlyst av interpol
Rabnor tycker och tänker Yttrande frihet i Sverige
Danofsky for President En riktig midsommarKrantz
Mina tankar Israelkritik är antisemitism, eller?
Svensk Historia Det var bättre förr
Pophöger (S) måste agera mot Aftonbladet
Wisemans Wisdoms AFA ut ur Rosengård
Gudmundson Unga shiitiska antidemokrater kliver fram
Dick Erixon Aftonbladets nästa nyhet - judar bakom morden på Palme och Lindh
Gulan Avci Publicera även rondellhunden i pressfrihetens namn AB
Fredrik Axelsson Ner på jorden

1. Hindrad kapning av israeliskt fartyg 2. NATO värnar om yttrandefriheten

I väntan på att vi blir lite klarare på vad president Obama egentligen avser med alla sina uttalanden om Iran, Afghanistan, Pakistan och Nordkorea tar jag mig friheten att ta upp mindre men dock inte oviktiga händelser.

1. Israeliskt fartyg undslipper somaliska pirater.
På morgonen den 4 april försökte somaliska pirater kapa det israeliska fartyget "Africa Star" som befann sig ca 700 km. öster om Somalias kust. Det är ju knappast okännt att detta område är ett där somaliska pirater i stor skala försöker kapa civila fartyg.

Denna verksamhet är huvudsakligen ekonomisk men som jag skrev i en blogpost från den 20 november 2008 kan kapningarna under vissa förhållanden bli politiskt mycket brännbara även om piraterna i fråga inte avsett detta.

I det här fallet är det helt klart att om piraterna lyckats med att kapa det israeliska fartyget och föra det till hamn i Somalien så hade det varit frågan om en politisk händelse med troligtvis allvarliga följder på grund av fartygets nationalitet och piraternas hemland som ju är ett tillhåll för den internationella jihadiströrelsen.

Låt oss återgå till händelseförloppet. Piraterna kom i två snabba troligtvis Zodiac båtar och öppnade eld mot det israeliska fatyget med handeldvapen. Därefter styrde de mot och närmade sig fartygets akterskepp och ett antal pirater började äntra det israeliska fartyget för att kunna ta över det. De förhidrades i sitt uppsåt av att den israeliska besättningen spännt upp taggtråd i deras väg. Piraterna återgick till sina båtar men försökte följa, tillsammans med sitt moderskepp, det israeliska fartyget som sakta men säkert ökade avståndet mellan sig och dem.

Parallet med dessa händelser kontaktade fartygets rederi, ZIM, de i området patrullerande NATO flottstyrkornas högkvarter. (NATO har sedan ett antal månader en mångnationell flottstyrka stationerad i området med uppgift att förhindra piratdåden). Så småningom uppenbarade sig ett brittiskt marinflygplan över piratfartygen som därmed gav upp sin förföljese av det israeliska fartyget.

Man kan fråga sig om hur många kapningar som skulle ha omintetgjorts om även andra länders fartyg hade vidtagit enkla försvarsåtgärder i likhet med det israeliska fartyget.

2. NATO värnar om yttrandefriheten
Efter sega förhandlingar lyckades USA occh andra Natomedlemmar övertyga Turkiets ledare att gå med på att den danske statsministern skall bil ny generaksekreterare i NATO.


Den turkiska ledningen motsatte sig under en längre tid Rasmussens utnämning med motivering att han hade försvarat Jyllandspostens publisering av muhammed karikatyrerna och nekat att av ge ett officiellt danskt beklagande.

Det krävdes ett personligt ingripande av president Obama för att den turkiske premiärministern motvilligt skulle gå med på utnämningen. Antagligen hjälpte Obamas löfte om att en av de vice generalsekreterarna skulle bli en turkisk politiker till.

Det turkiska motståndet mot utnämningen har på intet sätt underlättat för landet att få sitt eftersträvade medlemsskap i EU. Tvärt om från många EU medlemmar har det framförts att om Turkiet har en sådan inställning till yttrandefriheten så måste man än mer tänka sig för.

Läs även andra bloggares åsikter om EU, NATO, Pirater, Somalien Yttrandefrihet, Turkiet,

DN
DN2
SvD
SvD2
Sydsvenskan
Sydsvenskan2
Dagen
VG
VG2
DB

Bloggar
FIM Vilken moralisk måttstock har vi rätt att att använda på Israel?
Ilya Meyer Moderation Through the Eyes of Islamists
MXp Hederskulturen i "Suicide City"
"I Gilboas svala skugga Utanför Fyrkanten
Al HaMatzav Helle Klein och den svart-vita drevjournalistiken
Jihad i Malmö Rushdie m.fl.:Islamismen globalt hot
Rabnor tycker och tänker Hela sanningen
Sökandes sanningen-eller politiskt korrekt Gaza? Vad hände egentligen? Och varför?
Danofsky for President Israels arme undrsöker sina soldaters agerande i Gaza
Israel i Sverige Vad sägs om lite fakta
Utrikesbloggen Utrikesnyheter
Hellströms okultiverade tanketrädgård Upprepade dumheter om arabvärlden och palestinierna
Mina tankar Turkiet tycker inte om åsiktsfrihet

Yttrande- demonstrations-och inresefrihet

Yttrande- demonstrations- och inresefrihet är begrepp som blivit mer och mer aktuella under de allra sista åren i Europa och då speciellt i Nord Väst Europa (inkluderande Storbritannien). Yttrandefriheten, då givetvis inkluderande tankefriheten, har sedan en längre tid varit en hörnsten i dessa länders demokratiska system.

Detta har givetvis underlättats av att dessa länder varit jämförelsevis etniskt homogena t. ex. i jämförelse med de centraleuropeiska och östeuropeiska länderna. Under de senare åren har dock vad som tidigare var självklart blivit i icke ringa grad ifrågasatt.

Tyvärr, men det går inte att undvika att säga det, har detta haft sin grund i den allt större delen av invandrare från islamska länder. Dessa invandrare har när de anlänt till länder som Storbritannien eller Sverige utsätts för en hårdhänt kulturchock. De kommer från områden där kritik av religiösa värden inte är tillåtet. De står främmande för idéen om åt skillnad mellan stat och religion.

Hur skall då de mottagande samhällena uppträda inför detta problem. Kort sagt skall de kompromissa med sina frihetsvärden för att tillmötes gå invandrarnas önskemål eller skall dessa anpassa sig till sitt nya lands vanor? Vad som komplicerat problemet i alldra högsta grad är att invandrarna från de islamska områdena inte har någon demokratisk tradition att bygga på när de vill föra fram sina önskemål utan ofta tar till mer våldsamma medel.

Detta har lett till att man i mottagarländerna instinktivt börjar luta sig bakåt för att undvika "bråk". Man gör detta många gånger under täckmanteln av att inte vilja "såra" invandrarnas känslor. Om medlemmar av ursprungsbefolkningen reagerar mot invandrarnas beteende så blir de lätt definierade som intoleranta - kulturkonservativa - rasistiska. Och det bara för att de vill värna om sitt eget etniska kulturarv. Problemet är allt annat lättlöst - om det överhuvudtaget går att lösa.

De kulturella och religiösa faultlines som Samuel Huntington beskrev i sin bok The Clash of Civilisations har i många europeiska länder flyttat in i dem, eller noggrannare sagt upprättat förposteringar till de av Huntington definierade faultlines.

Jag blev uppmärksammad på en artikel i The Weekly Standard skriven av Christoffer Caldwell som tar upp problemet i Storbritannien utifrån de brittiska myndigheternas nekan att ge den holländske parlamentledamoten Geert Wilders in restillstånd till Storbritannien för en tid sedan.

Jag hade kunnat publicera valda delar av artikeln eller bara referera den, men jag förkastade denne tanke mer eller mindre omedelbart då jag insåg den oerhörda svårigheten att göra detta med Caldwells långa och mycket genomarbetade artikel utan att riskera att placera dess tyngdpunkt på annan plats än där Caldwell ansett att den skulle ligga samt att speciellt om jag refererade artikeln mina personliga åsikter skulle framträda för mycket på författarens bekostnad.

Återstod alltså att antingen publicera hela artikeln in exstensio eller bara skriva in en länk till artikeln Jag insåg mycket fort att om jag publicerade hela artikeln så skulle jag bryta mot upphovsmannarätten vilket skulle innebära att jag i ett blogginlägg som i grund och botten handlade om upprätt hållandet av det västerländska samhällets lag och rättssystem, jag själv på ett flagrant sätt skulle bryta mot en av dess principer, som jag dessutom anser är helt rätt och riktig.

Ta er tid med att läsa Caldwells artikel i The Weekly Standard. Den är verkligen värd det. Så klicka här

Läs även andra bloggares åsikter om Yttrandefrihet,


DN
SvD
Sydsvenskan
Sydsvenskan2

Dagen