Det inte helt dolda kriget mot Irans kärnvapen program trappas upp.

I det tysta - och inte alltid så tyst - pågår sedan några år ett icke förklarat krig mellan Iran och ett antal länder. De senare för inte kriget officiellt under sin flagga utan låter sina respektive underrättelse tjänster utföra aktioner som ibland är inte så lite blodiga men det rör sig även om rena cyberkrigsaktioner.

Enligt ledande internationella media är det i huvudsak USA genom CIA, Israel genom Mossad och troligtvis även Storbritannien medelst MI6 som står för aktionerna. I vissa fall torde nämnda organisationer använt sig av iranska optionsgrupper för insamlandet av data och annat fältarbete. Det förefaller också klart att underrättelsetjänsterna i andra länder - och inte enbart västländer - vidarebefordrat uppgifter till de tre ovan nämnda organisationerna utan att själva tagit aktiv del i utförandet av aktionerna.

Intill de sista månaderna rörde det sig mest om likvideringar av ledande iranska vetenskapsmän som var anknutna det Iranska kärnvapen- och missilprogrammen men även cyberkrigs aktioner samt sabotage av komponenter i de iranska nukleära anläggningarna.

Den mest kända cyberkrigs aktionen var infekterandet av uran anrikningsanläggningen i Natanz med virus ormen Styxnet (Stuxnet) under första halvåret av 2010. Virus ormen fick de komponenter som reglerade hastigheten på centrifugerna att ändra denna på ett sätt som gjorde att dessa slogs ut. Detta utan att kontroll elementen uppvisade den fatala hastighetsförändringen. Styxnet slog givetvis inte ut hela programmet men ledde till en icke oväsentlig försening av projektet. Mer om Styxnet på min blogg från den 27 december 2010. Officiellt har ännu ingen stat eller organisation förklarat sig vara ansvarig för aktionen men det anses allmänt att det att det var en israelisk-amerikansk co-production. Om Israel varit inblandat så var det nog inte bara medelst Mossad utan också den israeliska armens underrättelsetjänst - AMAN - som nog stått för det tekniska och intellektuella jobbet. Å andra sida hade nog Mossad en hand med i planteringen av ormen i Natanz anläggningen då pga att denna inte var nätansluten utåt, det krävdes att en person som hade fysiskt tillträde till anläggningen laddade upp ormen direkt i det interna systemet (i Natanz anläggningen).

Det förekommer uppgifter om fler cyberangrepp men inget så allvarligt som Styxnet.

Två flygolyckor med koppling till det iranska nukleära projektet har också dragit i gång spekulationer huruvida det inte rörde sig om olyckor utan haverier som orsakats med avsikt att skada det iranska projektet. Det första av dem inträffade den 19 februari 2003. Vid kraschen dödades samtliga 302 ombordvarande. Huvuddelen av passagerarna bestod av medlemmar i de iranska revolutionära gardena, som har det yttersta ansvaret för det iranska nukleära projektet. Den 19 september 2011 havererade ett ryskt passagerarplan varvid 45 personer omkom. Fem av de döda var ryska nukleära experter som varit aktiva i uppbyggnaden av den nukleära anläggningen i Bushehr vid Persiska viken. Anläggningen aktiverades i september 2011. Officiellt rör det sig om ett kärnkraftverk men man kan fråga sig varför iranierna som tillhör världens större oljeproducenter skulle behöva satsa på kärnkraft.

De senaste månaderna har bjudit på ett antal händelser som gjort det dolda kriget inte så lite mindre dolt. Låt oss se på två av dessa och försöka förstå deras betydelse.

Den troligtvis viktigaste av av dem var de kraftiga expositionen på en missil bas ca 50 km väster om Tehran i närheten av Bid Ganeh den 12 november 2011. Relativt lite har kommit ut om vilken sorts bas det rör sig om och vilken verksamhet som försiggått där. Det är dock känt att basen tillhör Irans revolutionära garden, vilka är ansvariga för både det nukleära programmet och utvecklingen av de raketer som i framtiden skall leverera det iranska kärnvapnen till av dess regim utsedda målen.

Iranierna har under de senaste åren gjort stora framsteg i utvecklingen av raketer/missiler med fast bränsle och anses att de kommit en bra bit på vägen till att utveckla interkontinentala ballistiska vapen.

Fördelen med raketer/missiler som drivs med fast bränsle är att de går att avfyra med mycket kort varsel till skillnad från sådana som drivs med flytande bränsle. De senare till skillnad från de med fast bränsle går inte att lagra "tankade" utan måste tankas direkt innan avfyrandet. Tankningen är tidskrävande och innebär att raketerna/missilerna är ytterst sårbara under detta moment. Var och en inser den taktiska/strategiska fördelen med att ha raketer/missiler som enbart behöver rullas ut ur bunkern, riktas och avfyras.

Vad som orsakade explosionen är omtvistat men den iranska förklaringen att det var en tillfällig olyckshändelse anses mindre trolig. Explosionen var ytterst kraftig och skakade fönsterna i det 50 km avlägsna Tehran. Basen jämnades med marken. (se satellit bilder nedan)

Basen efter explosionen.

Basen två månader före explosionen.

Enligt iranska uppgifter, som troligtvis är tilltagna i underkant, dödades 17 personer däribland, General Hassan Tehrani Moghaddam, som var chef för och den drivande kraften bakom Irans ballistiska missilprogram. Enligt den iranska versionen av vad som hände var man sysselsatt med en utprovning av en motor för fast bränsle. Då det knappast är troligt att de högste chefen ensam fanns på plats så förefaller det som om explosionen dödade ett inte så lite antal nyckelpersoner i projektutvecklingen. Detta faktum kommer utan tvekan att bromsa upp det iranska projektet

Enligt vissa, om än obekräftade, uppgifter så hade iranierna lagrat en stor del av sina modernaste missiler inklusive de ballistiska, på basen. Om detta är sant så innebär det att explosionen, vad än som orsakade den, var en oerhörd förlust för Iran.

Uppgifterna från en tidigare i den israeliska underrättelsetjänsten anställd person (israel) att ytterligare två baser för Shahab-3 raketer utsatts för bombattentat och slagits ut förefaller dock en smula överdrivna, och de stöds inte av välrenommerade mediakällor.

På måndagen den 28 november skakades Irans tredje största stad, Isfahan, av en kraftig explosion och ett stort rökmoln steg upp i riktning från den nukleära uran anriknings anläggningen i stadens utkant. De iranska myndigheterna förnekade att det hade varit en explosion i den närliggande nukleära anläggningen.

Internationella media, däribland The Times (of London) rapporterade dock, baserat på uppgifter från politiska- och underrättelse källor att det explosionen orsakat stora skador på den nukleära anläggningen med allt vad detta innebär får det iranska projektet.

Det förefaller som speciellt lagerutrymmen för material och råvaror skadades svårt medan anrikningsanläggningen undgick att bli skadad.

En ledande israelisk kommentator Major-General Giora Eiland, Israel's former director of national security, told Israel's army radio that the Isfahan blast was no accident. "There aren't many coincidences, and when there are so many events there is probably some sort of guiding hand, though perhaps it's the hand of God,"

Anrikningsanläggningen i Isfahan före explosionen

Skälet till den"dolda" kampanjen mot Iran är i grunden att få landets ledning att inse att "det kostar mer än det smakar". Det är inte alls säkert att den iranska ledningen överhuvudtaget resonerar efter så västerländska moderna principer. Tvärt om, de gör det troligtvis inte alls.

I Israel börjar vi uppenbart tappa tålamodet på att det går att övertyga den iranska ledningen om att de är inne på fel väg, om vi nu någonsin trott på den lösningen, men vi fick ju lov att försöka.

Den stora frågan är dock om president Obama ännu tror att det går att övertyga den iranska ledningen. Tveksamt.

Det finns två faror med med den "dolda" kampanjen. Den första att iranierna i alla fall kommer att lyckas få ihop en bomb innan president Obama inser att de kommer att göra det. Den andra är att iranierna kanske tappar tålamodet och och slår till med ett preventivangrepp. Det sista är inte alls otroligt.

De, dvs den iranska ledningen, kommer att ha ett folkligt stöd på hemmafronten då det inte råder minsta tvekan om att den s.k." iranien på gatan" kommer att reagera efter den gamla engelska principen "Right or wrong, Enland my country" dvs "Right or wrong Iran my country".

Den ovanstående principen kommer än mer att gälla om Iran kommer att anfallas öppet av Israel eller någon typ av koalition.

--------------------

Jag kommer inte att i denna bloggpost ta upp problemet med den amerikanska drönaren som tvingades ned på ännu delvis okänt sätt på iranskt territorium. Vi vet ännu alldeles för lite, men denna händelse kan trappa upp utvecklingen till en nivå från vilken det blir svårt att undvika direkta öppna krigsåtgärder.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Iran, USA, Storbritanien, Kärnvapen, CIA, Mossad, MI6,

DN, DN2,
SvD, SvD2,
Dagen,
SVT, SVT2,
Expressen,

Arctic Sea återvänder till rubrikerna

Mysteriet med lastfartyget Arctic Sea som sommaren 2009 "försvann"/kapades i Östersjön mellan Gotland och Öland har knappast lösts av att de ryska myndigheterna åtalat kaparna och även dömt en av dem till fängelsestraff. Tvärt om.

Officiellt har de ryska myndigheterna hela tiden påstått att lasten var timmerstockar som skulle transporteras till Algeriet. Faktum är att man i början av resan bevisligen tagit ombord timmerstockar i den finska hamnen Jacobstad samt efter att en rysk fregatt hade bogserat båten från det område - Kap Verde öarna - där ryska flottenheter senare uppbringade Arctic Sea, till en hamn i Svarta havet, ryska myndigheter kungjorde att Arctic Seas last bestod av timmerstockar. Låt oss anta att det ryska påståendet är sant. Men detta bevisar dock enbart att en del av lasten var timmerstockar.

Om Arctic Sea även haft en last av luftvärnsrobotar lastades de troligen av i en hamn på Kap Verde öarna och flögs sedan tillbaka till Ryssland med de tre stora transport plan av typ Il-76 som enligt ryska uppgifter flugits dit för att ta hem de arresterade åtta "kaparna".

Att sedan de ryska myndigheterna iståndsatte en charad med att ställa kaparna inför domstol är ju bara logiskt då man från rysk sida ville upprätthålla den officiella versionen av händelsernas förlopp. Man kan fråga sig hur länge "kaparna" får tillbringa i fängsligt förvar innan man släpper dem fria? En sak är dock klar, nämligen att de är "brända" som säkerhetsmän.

Rekommenderar läsare som önskar mer uppgifter ta del av vad jag tidigare skrivit i saken på denna blogg den 04092009 och 10092009. Rekommenderar också en utmärkt sammanfattning av frågan som i dagarna publicerats på bloggen Chefsingenjören.

Frågan är varför svenska myndigheter inte vidtog någon åtgärd när man vidgått att man på radar såg hur Arctic Sea drev vind för våg under 12 timmar mitt i farleden mellan Gotland och Öland innan hon återupptog färden söder ut. Logiskt sätt finns det bara två alternativa svar på den frågan. Ett är att man fått anhållan/uppmaning från NATO eller ryskt håll att inte ingripa i det pågående dramat. Ett annat är att svenska myndigheter inte hade reell möjlighet att ingripa på grund av de kraftiga nedskärningarna som under de senaste åren gjorts inom försvarsmakten.

Hur kommer det sig att media, förutom några bloggar, inte kommenterat att nedskärningarna av försvarsbudgeten har gått så långt att man inte har möjlighet att undsätta fartyg på svenskt territoriellt vatten vilka förefaller befinna sig i en nödsituation?

Läs även andra bloggares åsikter om Arctic Sea, Ryssland, sjöröveri, luftvärnsrobotar, Iran, israel, Mossad,


SvD,
Smålandsposten,

Aktionen i Dubai. Reflektioner och synpunkter.

Aktionen i Dubai dvs dödandet av en av de centralaste personerna i Hamas, Mahmoud al-Mabhouh, har tilldragit sig ett stort internationellt mediaintresse efter att den dubaiska polisen publicerade bilder och namn på personer som enligt denna varit ansvariga för al-Mabhouhs frånfälle.



I denna mediadebatt har i stort sätt al-Mabhouh framställts som ett offer för den israeliska underrättelse organisationen Mossad.



Det har liksom kommit bort att han sedan 1989 varit eftersökt av Israel för mord på två israeliska soldater. Dessutom kan man inte bortse från att han enligt vederhäftiga källor var den huvudansvarige inom Hamas för vapentransporterna från Iran till den av Hamas styrda Gaza remsan.



Då Israel och Hamas ligger i ett krigstillstånd med varandra så var al-Mabhouh att betraktas som en "kombattant" enligt internationell lag vilket innebär att israelisk säkerhetspersonal kan döda honom utan att anklagas för mord.



Det antas allmänt att Israel låg bakom aktionen mot honom men det finns inget som helst juridiskt bevis för detta. Tvärt om föreligger sannolika indicie bevis till att även om den Israeliska staten hade klara intressen i al-Mabhouhs frånfälle det relativt otroligt att Israel stod bakom aktionen.



Bakgrunden till detta är att sex av de personer som utpekas av myndigheterna i Dubai för att ha varit medansvarig för dådet mot al-Mabhouh uppträdde med falska brittiska pass med namn och personuppgifter som innehades av sex i Israel boende personer som hade dubbelt israeliskt-brittiskt medborgarskap. Detta är helt lagligt enligt både israelisk som brittisk rättspraxis.



De sex personerna hade sina äkta brittiska pass i sin ägo. De hade inte gett Mossad eller annan organisation tillstånd att använda sig av deras identitet.



Frågan är alltså om det är troligt att den israeliska staten skulle använt sig av dessa identiteter utan tillstånd och därmed satt sex ax sina medborgare i uppenbar fara. Knappast då det är ett definitivt lagbrott och då en sådan aktionen som den i Dubai i sin helhet måste godkännas av den israeliske premiärministern detta automatiskt hade fört med sig en regeringskris i Israel.



Då ställs ju frågan om vem förutom Israel kunde vara intresserad av al-Mabhouhs frånfälle? Alla de som var verkade mot den iranska vapensmugglingen till Gaza remsan och var motståndare till Irans växande inflytande i Mellanöstern.



Att polisen i Dubai har ett ytterst väl utbyggt nät av kameror i landet är ett åtminstone i dag väl känt faktum men att man dessutom hade tillgång till de utvecklade data system och datorer som krävs för att utföra de ytterst komplicerade kross checkar som är nödvändiga för att komma fram till de resultat som man uppnådde har förvånat många och frågan har ställts om man inte haft hjälp utifrån. Överlåter till läsaren att spekulera i vilken av de något mer än fem stater som har en sådan datakapacitet.



Huruvida den brittiska underrättelsetjänsten hade fått underhandsupplysningar innan aktionen är ännu oklart.




En sak är dock klar, vem som än utförde aktionen, så var den lyckad. Al Mabhouh dödades och gärningsmännen lyckades rymma fältet i tid och utan att deras verkliga identiteter intill i dag röjts.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Dubai, Mossad, Vapensmuggling, Underrättelsetjänster, Mouhamed al-Mabhouh,

Knuff

DN, DN2, DN3,
SvD, SvD2, SvD3,
Sydsvenskan,
Dagen,

Bloggar och andra media
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
Till denna bloggpost har har endast medtagits bloggar och artiklar vilka rör aktionen i Dubai

Chris Andersson tänker Varför kritisera Israel
Fred i Mellanöstern Var operationen i Dubai laglig enligt folkrätten?
MXp Mordet i Dubai på Mahmoud al- Mabhouh

Frågor i fallet Arctic Sea + Ett presstop tillägg

Ett litet presstop tillägg. I dag, 10092009, har både svenska och israeliska tidningar publicerat mindre artiklar i vilka påpekas att enligt Israeliska källor till BBC Arctic Sea hade last av luftvärnsrobotar avsedda för Iran samt att israeliska underrättelse organ meddelade den ryska statsledningen att man från Israels sida var villig att ge de ryska myndigheterna en hyfsad tidsfrist att förhindra transporten innan Israel själv skulle ta sakerna i egen hand. Detta bekräftar den teori som lades fram i en bloggpost den 4 augusti 2009 på denna blogg.



Om den ryska statsledningen trodde att spekulationerna huruvida Arctic Sea hade en last av högklassiga luftvärnsraketer och annan krigsmateriel skulle kunna avslutas genom ett offentligt uttalande av den ryska utrikesministern att det inte fanns täckning för ett sådant påstående så kan man enbart vara förvånad över dess naivitet såvida den inte ville signalera något till för någon i dramat inblandad känd eller okänd part.

Men låt oss för tillfället lämna sådana konspirationsteorier därhän och ta upp en helt annan aspekt av dramat.

När man läser kommentarerna om kapningen av Arctic Sea förvånas man över varför så få överhuvud taget berör aspekten vad konsekvenserna för Sverige blir eller kan bli. Den här bloggposten avser att belysa sådana konsekvenser.

Arctic Sea´s omtalade färd började i Kaliniggrads hamn. För den följande analysen är det utan betydelse om någon part som helst lastade något på fartyget i nämnda hamn. Vad som däremot är av betydelse att fartyget anlöpt Kalininggrads hamn och efter viss tid fortsatt sin färd därifrån.

Efter att Arctic Sea lämnat Kalininggrad anlöpte hon Jacobstad i Finland där hon bevisligen tog in en trälast som kom att utgöra den officiella lasten. Därefter gick hon på kurs söderut i farleden mellan Gotland och Öland.

Vid tretiden på natten den 24 juli då fartyget befann sig på svenskt territorial vatten på Gotlands västsida bordades det av 8 storvuxna beväpnade män som kommit i en sk. ribbåt. Enligt vissa uppgifter var de klädda i svenska polisuniformer. De 8 visade sig vara kapare och tog befäl över Arctic Sea utan att behöva använda större våld. Från svenska myndigheter (Kustbevakningen ?) har getts uppgifter om att man sett på radarn att fartyget stannat upp och verkade driva fritt med avslagen motor. Man fick inget radiomeddelande från fartyget som skulle kunna tyda på att något ovanligt inträffat. Efter 12 timmar återupptog fartyget sin färd söderut i riktning mot Öresund eller Bälten.

De svenska myndigheternas passivitet under dessa tolv timmar är totalt förbryllande Här har man ett lastfartyg som plötsligt stannat upp i farleden och verkar driva vind för våg. Visserligen får man inga nödsignaler från det men varför skickade man inte ut något marint- eller kustbevaknings fartyg för att undersöka? Kunde man inte under 12 timmar uppbringa något mindre flygplan eller en helikopter? Berodde overksamheten på att man inte visste vad man skulle göra i en sådan här en smula ovanlig situation, eller har Sverige kommit till ett tillstånd då man inte längre har resurser för elementär sjöräddning? Eller arbetar man efter hypotesen att om ett fartyg inte sänder ut nödsignaler allt är OK? Hur kan man bortse från att ett ca 100 meter långt fartyg driver till synes herrelöst i ett relativt starkt trafikerat havsområde. Det rör sig ju dock om en fara för alla andra fartyg i närheten.

Dessutom kan man fråga sig om inte Arctic Sea´s angörande av Kalininggrads hamn i början av dess seglats borde tagits med i de svenska myndigheternas avgörande att inte ingripa. Kalininggrad är trotts allt känt för att vara en hamn utifrån vilken smuggelgods utgår.

Man kan undra om vi här inte har ytterligare ett fall (det förra var delar av handhavandet av Tsunami katastrofen) av de skador som uppstått av det nästan totala nedskrotningen av det svenska försvaret utan att man byggt upp en motsvarande civilt baserad organisation med resurser att ta hand om större och mindre katastrofer. Vid tiden för Estonia katastrofen fanns det ännu militär kapacitet att ta till vilket gjorde att man snabbt kom på plats och kunde rädda det som gick att rädda.

Det har framförts en teori att den ryska statsledningen anhållit hos NATO och direkt eller genom NATO hos Sverige att inte ingripa i vad som hände med Arctic Sea. Denna eventuella begäran kan dock endast ha lämnats efter att Arctic Sea återtagit sin färd söderut då annars den skulle ha kunnat sätta den ryska "kapnings" aktionen i fara då de ryska myndigheterna inte skulle kunna vara säkra på att de svenska myndigheterna passivt skulle sanktionera utförandet av ett brott på svenskt teritorium.

Man tvingas alltså att konstatera att Sverige åtminstone i ett centralt område av Östersjön och på svenskt territoriellt vatten inte har förmåga att ingripa i ett fall då det förefaller som ett fartyg kommit i en nödsituation.

Vi kommer nu till en annan slutsats som kan och kommer att dras av länder som har strategiska och ekonomiska intressen i Östersjön. Nämligen att Sverige inte har vilja och/eller förmåga att hålla ordning i den västra delen av Östersjön och då speciellt i området mellan det svenska fastlandet och Gotland. Ett sådant vakum för snabbt med sig att annan eller andra stater vidtar åtgärder för att fylla det med allt vad det kan komma att föra med sig för Sverige.


Det förefaller som om den svenska statsledningen är tvungen att omvärdera sin nuvarande säkerhetspolitiska politik åtminstone när det gäller Östersjö området.





Läs även andra bloggares åsikter om Arctic Sea, Ira, Israel, Syrien, Sverige, Ryssland, Luftvärnsrobotar, Mossad, NATO, pirater

Knuff

Knuff
DN
DN2
SvD
SvD2
Sydsvenskan
Dagen
Barometern
Barometern2
Blt
VG
DB

Bloggar
På grund av tidsbrist publiceras inga blogglänkar just nu. Beklagar.

Mysteriet Arctic Sea

Hela historien om det kapade fartyget Arctic Sea är till den milda grad förvirrad så att alla som skriver i saken bitvis befinner sig på mycket osäker mark. Detta är orsaken till att kapningen på svenskt territorium av Arctic Sea inte behandlats på denna blogg för än nu.

Arctic Sea

Men det går ju inte att vänta tills det blir nyhets mässigt helt ointressant. Det troliga är att vapen maffian i Kalininggrad enklaven med båtens kaptens goda minne lastade missiler, däribland luftvärnsrobotar av typ S-300, avsedda för Syrien och/eller Iran när fartyget i början av juli månad låg i Kalininggrads hamn för reparationer. Efter att ha lämnat Kalininggrad angjorde fartyget Jacobstad i Finland där det tog in en last av stora trästockar.

Jag är mer eller mindre övertygad om att den israeliska underrättelse tjänsten, i detta fall Mosad, plockade upp uppgifter om vad som var på gång och såg till att de två bestämmande herrarna i Kremlin blev underrättade om vad som stod på och eventuellt påpekat de politiska följderna av ett icke ingripande.

Den ryska statledningen förstod att den var tvungen att förhindra transporten då ett genomförande av den skulle fört med sig en kopiös förtroendeförlust för Ryssland.

Dvs, kaparna var ryska säkerhetsmän. Några av dem måste ha varit sjöfarts- och navigationskunniga då de inte hade kunnat segla fartyget så långt som de gjorde utan sådan kunskap. Den kapade besättningen skulle mycket enkelt kunnat lura dem om de (kaparna) varit beroende på deras samarbetsvilja.

OK, men nu kommer frågorna. Fartyget kapades enligt svenska tidningsuppgifter på svenskt territorial vatten Klart brott enligt svensk lag. Hur kom det sig att svenska myndigheter inte gjorde ett dyft för att kolla detta brott efter att de fått ett meddelande från båtens kapten att kaparna gett sig av. Har den svenska kust bevakningens personal aldrig läst en äventyrsroman av t.ex. Tom Calancy?

Och även om de verkligen hade gett sig av så hade det ju begåtts ett allvarligt brott på svenskt territorium. Skall sådant inte undersökas och utredas?

Att man inte ingrep så fort som man fått meddelandet om det inträffade beror kanske att den personal inom den svenska flottan som är utbildad på att ta hand om kapningar befinner sig utanför de Somaliska kusten.

Är det sannolikt att de svenska myndigheterna inte visste var fartyget befann sig, knappast men om det gått genom Öresund skulle man ju kunnat se det och stoppa det. Danskarna visste inte heller något.

Bla,Bla, ingen skall inbilla mig att NATOs nordkommando inte hade koll på fartyget och var det fanns. Sverige har nog bra samarbete med NATO för att kunna få sådana uppgifter.

"Plötsligt" dyker fartyget upp i Engelska kanalen. Det förhållandet gick ju inte att hemlighålla då alla fartyg som går genom kanalen måste identifiera sig.

Slutsatts av detta, ryssarna hade informerat NATO samt Sverige direkt eller genom NATO om vad som försiggick och bett om tystnad. Det låg ju definitivt både NATOs och Sveriges intresse att inte störa verksamheten, så man spelade med.

Dessutom ar det ju självklart att ryssarna också hela tiden visste var skeppet fanns. De har ju också satelliter

Sedan kan man ju fråga sig om inte de finska myndigheterna bör undersöka Artic Seas huvudman, det finska rederiet Solchart. Det förefaller ju ganska svårt att tänka sig att rederiet var helt ovetande om vad som ett av dess fartyg egentligen hade för last.Det förefaller ju troligt att en vapen transport av denna storlek och typ knappast är laglig enligt finsk lag, och hur som helst, det hade definitivt inte varit förenligt med finska intressen att medverka i något som skulle stå i strid med den ryska statsledningens intressen.

Ryska utrikesministeriet uppger enligt uppgifter på nätet att när kaptenen på Artic Sea anropades av den ryska fregatten Ladnyj med uppmaning att identifiera sig så skall denne först svarat att det rörde sig om ett nord koreanskt fartyg med namnet Chendin-2. Varför? Hade Artic Sea tidigare chatrats ut till Nord Korea för ljusskygga transporter? Varför uppgav kaptenen att fartygets namn var Chendin-2. Enligt Lloyds register existerar inget fartyg med det namnet men nord koreanerna meddelade tydligtvis ryssarna att ett nord koreanskt fartyg med detta namn befann sig i en inte identifierad hamn i Angola.

Den ryska statledningen gör för närvarande allt för att övertyga mediakonsumenter runt om i världen att det verkligen rörde sig om ett fartyg med timmerlast som kapats av ett antal brottsligt belastade etniska ryssar från Estland. Men hur förklarar man då att man skickat ned tre stora militära transportplan till det område, Kap Verde öarna, där Artic Sea uppbringades. De kunde ju knappast ha behövts för att transportera åtta kapare till Moskva.

Å andra sidan så har det inte publiserats några bilder som visar att luftvärns robotar av typ S-300 som inte är så små lastas om från fartyget till planen. Kan det bero på att man i stället för att flyg transportera robotarna, avser att lasta av dem i icke namngiven hamn i Svarta Havet. Ett sådant antagande styrks av rapporter som påstår att ett ryskt örlogsfartyg för närvarande bogserar Arctic Sea i riktning mot Svarta Havet. Vi får väl se om det dyker upp lite mer förklaringar på vad som verkligen hänt, men det är inte så säkert att så blir fallet. Men vad som finns kan ju räcka för ett först manus förslag till en hyfsad äventyrs roman.

De som vill läsa mer om den här affären rekommenderas en utförlig artikel av Ron Ben Yishai, en av Israels främsta kommentatorer i försvars och säkerhetsfrågor. Artikeln finns på engelska här och på hebreiska här. Den hebreiska versionen är avsevärt utförligare.

På Tobias Ljungvalls blogg Tobias Tankar finns ett stort antal artiklar om Arctic Sea

Läs även andra bloggares åsikter om Arctic Sea, Luftvärnsrobotar, sjö pirater, vapensmuggling, israel, Mossad

Knuff
Knuff

DN
DN2
DN3
DN4
DN5
SvD
SvD2
Sydsvenskan
VG

Bloggar
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
Till denna bloggpost har har endast medtagits bloggar i vilka publicerats bloggpost som relaterar till Kapningen av Arctic Sea.

Wisemans Wisdoms Mysteriet Arctic Sea ännu dimmigare
Tobias Anteckningar Arctic Sea: Vojtenko flyr till Istanbul
Chefsingenjören Arctic Sea trasporterade vapen? (uppdaterad)
Chris Andersson Tänker Hett om Arctic Sea