Israels långa arm. Upprättad 29012010 1945 (GMT+2)

I ett officiellt meddelande från Hamas i dag anklagar organisationen Israel att ligga bakom mordet på Mahm0ud al-Mabhoud i Dubai den 20 januari 2010. Al-Mabhoud var Hamas officielle representant i Dubai. Den upprättade texten i slutet av inlägget. Skrivet i rött.



Han var eftersökt av de Israeliska säkerhets myndigheterna för att varit ansvarig för kidnappningarna och morden på två israeliska soldater, Avi Sasportas och Ilan Saadon, under den första intifadan 1989.



Al-Mabhoud var född i Jabalia som är en förort till staden Gaza för ca 50 år sedan. Han anses vare en av grundarna av Hamas militära del, Izz el-Din al- Qassam Brigades. Han deporterades från de ockuperade palestinska områdena 1989 och bosatte sig då i Syrien och har enligt uppgift representerat Hamas i olika länder sedan dess.



Liken av de två mördade israeliska soldaterna hittades så småningom och begravdes i Israel.



Ytterligare en Hamas medlem, Abdel Rabbo abu Househ, som varit involverad i kidnappningarna och morden på de två israeliska soldaterna, arresterades i slutet av år 2001 av den israeliska armeen.

Israel har ej kommenterat dagens uppgifter från Hamas.



De som kanske tycker att det är en smula underligt att de israeliska säkerhetsorganen utkräver rättvisa efter så lång tid bör inse att det är ytterst viktigt att palestinska och andra terrorister som begått mord på israeliska medborgare, soldater som civila, måste vara medvetna om att de aldrig kan vara säkra för de israeliska säkerhetsorganens långa arm. Om något borde detta vara en avskräckande åtgärd.

Nu visardet sig att den långa armen verkar ha varit mer geografisk än tidsmässigt. Maarivs internett upplaga, NRG, skriver att enligt palestinska uppgifter var al-Mabhouh inte bara Hamas representant i Dubai utan även huvudansvarig samordnare av vapentransporterna från Iran sjö och landvägen till Hamas i Gaza remsan. Dubai var en utmärkt punkt att driva samordningen från dels pga dess geografiska läge samt de goda förbindelserna mellan Dubai och Iran. 10 procent av Dubais invånare är dessutom Iranier.

Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Hamas, Israel, Palestinier, Terror, Terrorister,

Knuff

DN,
SvD,
Sydsvenskan,
Dagen,
Skånskan,
Barometern,

Hizbolla finansierar terror mot Israel med kokainsmuggling

Att terrorist organisationer ofta finansierar sig genom brottslig verksamhet är knappast något nytt. De klassiska metoderna var bankrån och "protection". Bader Mainhof ligan i Tyskland och de Röda Brigaderna i Italien var kända för sina bankrån medan den Irländska IRA förutom bankrån även använde sig av mer eller mindre"frivilliga" donationer som ibland överskred gränsen till "protection".

Dagens terrorist organisationer har integrerat sig inom narkotika sektorn. Den afghanska Taliban rörelsen köper upp rå varorna direkt från de opium odlande afghanska bönderna och säljer sedan vidare såväl som rå varor som halvfabrikat. En ytterst lukrativ verksamhet som inte bara finansierar Talibans militära verksamhet utan även ger de afghanska odlarna en inkomst som är större än den som de skulle få om de odlade lagliga grödor.

Nu visar det sig att de i Libanon centrerade Hizbolla förutom att organisationen har ekonomiskt stöd från Iran även är verksam inom den internationella narkotika handeln för att finansiera sin terrorverksamhet. I och för sig knappast förvånande. Organisationen är inte den enda i Libanon som gett sig in i denna ytterst ekonomiskt lönande verksamhet.

Under de senaste dagarna har det publicerats uppgifter om Hisbollas narkotikahandel både på Y-net och i Maarivs pappersupplaga. Enligt dessa media rör det sig om narkotika från Venezuela och Colombia. Denna har sedan sålts vidare till USA och Europa. Åtminstone en del av försäljningen till USA utfördes via den västindiska ön Curazo.

Uppgifterna om Hizbollas verksamhet i Europa baserar sig på uppgifter från tyska underrättelse organ. Enligt dessa så hade dessa bl.a. arresterat Hizbolla agenter som försökt smuggla 8.7 millioner euro, som organisationen erhållit genom narkotikaförsäljning, genom Frankfurts flygplats till Beirut för vidare distribution till Hizbolla för finansiering av dess terrorverksamhet.

Enligt officiella israeliska källor så sysslar Hizbolla även med att smuggla narkotika över den libanesiska - israeliska gränsen. Som exempel kan nämnas att för ca två år sedan beslagtog de israeliska myndigheterna 32 kilo rent heroin till ett ungefärligt värde av 5 millioner USD i en aktion vid den ovan nämnda gränsen.

Läs även andra bloggares åsikter om Hizbolla, Europa, USA, Israel, Venezuela, Columbia, Tyskland, Narkotikahandel
Terror, Terrorister,

Knuff

Al Shabaab - Al Qaedas lokalavdelning i Somalien

I min bloggpost från den 4 januari 2010 nämnde jag att Al Qaeda aktivister som av olika anledningar lämnat Afghanistan och Pakistan och gett sig av till Somalien oftast ansluter sig till en grupp som går under namnet Al Shabaab. Från att varit en fundamentalistisk grupp som i stort sätt var mest intresserad av att föra fram sitt budskap på lokalplanet i kamp mot The Transitional Federal Goverment - TRG - i Somalien, så har den utvecklats till en jihadistisk gruppering som alltmer närmat sig AL Qaeda. Denna utvecklingen har styrts av ledarskapet.

Ett icke ringa antal medlemmar i Al Shabaab har under kortare eller längre perioder vistats i utbildningsläger tillhörande Al Qaeda eller Taliban både i Afghnistan och Pakistan. Al Shahaab har successivt tagit kontrollen i de södra delarna av Somalien från och med 2006 och dessutom fortsatt med gerillakrigföring mot TRG och den afrikanska unionens fredsbevarande styrkor vilka är baserade i och runt Mogadishu. Gruppen har också utfört terrordåd mot intellektuella, journalister och personer tillhörande internationella hjälporganisationer som t.ex FNs World Food Programme (WFP).

Under de sista veckorna har konflikten mellan Al Shahaab och WFP kommit upp på en kritisk nivå och WFP har, efter att Al Shahaab lämnat ett ultimatum att upphöra med all verksamhet före årsskiftet 2009-10 i de av Al Shabaab kontrollerade delarna av landet, stängt ner en stor del av sin verksamhet i landet.

Enligt WFP rör det sig om upptill en million personer, huvudsakligen kvinnor och barn, som nu kommer att stå utan den för dem helt nödvändiga hjälpen. Al Shahaab förklarar att " The Islamic religion states that the program of feeding the globe is only the duty of Alah and he is the one who feeds every creature on the earth" I enlighet med detta har WFP ombetts "not to bring food aid from overseas but instead buy our farmers production and then distribute to any place it needs" Enligt WFP täcker den somaliska inhemska livsmedelsproduktionen inte behoven då en kombination av ett årtiondes torka och de många krigen har varit förödande för den agrara infrastrukturen.

Det är oklart om Al Shahaab verkligen fodrat något som närmast kan liknas vid "protection money" för att låta WFP fortsätta sin verksamhet.

Det finns ett klart kontaktnät mellan Al Shahaab och Al Qaeda (Yemen). För en vecka sedan erbjöd sig Al Shabaab att sända över hjälp till Al Qaeda i Yemen. Det finns inga uppgifter att någon sådan hjälp verkligen kommit till stånd. Detta beror troligtvis på de logistiska svårigheter som en sådan verksamhet skulle stå inför. Det är definitivt inte lätt att föra över något större antal aktivister då man kan utgå från att både amerikanska och brittiska flott- och flygstyrkor med högsta sannolikhet bevakar området runt Bab el Mandeb sundet. Huruvida det finns bevakningsstyrkor från ytterligare några länder är oklart men inte helt osannolikt.

Enlig SÄPO har ca 20 i Sverige boende invandrarungdomar åkt ned till Somalien och tagit värvning i Al Shabaab. Att värvningarna skett på en ungdomsgård i Rinkeby är en smula anmärkningsvärt. Att de inte åkt på ett vanligt sommarläger kan man lätt förstå då av SÄPOs uppgifter att ett antal av dem stupat i strid.

Det förefaller också som några somalier med svensk bakgrund uppnått högre befälsbefattningar i Al Shabaab. En av dem, Yassin Ali, satt häktad i Sverige under tre månader 2008 som misstänkt att ha olagligt överfört penningbelopp till terroristorganisation. Han frigavs och åtalet lades ner i brist på bevis. En annan Somalier med svensk anknytning är Sheik Fuad Mohamed Khalaf som tillhör toppskiktet inom Al Shabaab och som enligt interna uppgifter varit central i rekryteringen av utländska jihadistkrigare. Denna person höll ett tal i förra veckan vid examensparaden vid jihadist skolan i Mogadishu. I sitt tal till de unga kämparna framhöll han att de var skyldiga att förinta FN, Det Internationella Samfundet samt The International Chamber of Commerce (ICC).

Upplysningsvis kan nämnas att Al Shabaab i bl.a. USA, Sverige och Norge definierad som en terroristorganisation.

Läs även andra bloggares åsikter om Al Shabaab, Al Qaeda, Al Qaida, Somalien, Yemen, Sverige, USA, Norge, Terrorister, Terroriströrelse,
Jemen,

DN, DN2, ,DN3, DN4, DN5, DN6,
SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2,
Dagen, Dagen2,
HD,
VG,

Knuff



Bloggar och andra media
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
Till denna bloggpost har har endast medtagits bloggar i vilka publicerats bloggposter som relaterar till Al Qaeda och den internationella Jihadist rörelsen

Dick Erixon Frisläppta från Guantanamo planerar nya terrordåd

Gudmundson Lars Vilks bloggar om hotet från Shabaab

The Long War Journal US killed Al Qaedas Lashkar Al Zil Commander in airstrike

The Frontier Post NATO Intellegence Chief Condemns US Failings

Stark, och välmotiverad reaktion mot terrorister.

Den israeliska armens reaktion på palestinska terroristers mord på rabbinen Meir Chai blev snabbt och våldsamt. Mindre än 48 timmar efter dådet sköt soldater till hörande ett israeliskt elitförband ihjäl tre ledande terrorister från Al Fatach som varit inblandade i mordet på Meir Chai.



De tre, som alla var erfarna terrorister, gjorde ansträngningar att sopa igen spåren efter sig men Shabak (GSI) sammanställde snabbt information som låg till grund för ett stort militärt pådrag i staden Nablus (Schem). Den totala insatsen var av en storlek en brigad. I delar av Nablus utfärdades utegångs förbud. De tre terroristerna dödades i strid efter att de vägrat att överlämna sig till de israeliska styrkorna. Den israeliska sidan led inga förluster.



Den snabba israeliska aktionen på mordet av Meir Chai hade som avsikt att klart visa att Israel inte avsåg att se mellan fingrarna på en ny uppflammande terrorism på Västbanken och klart visa att Israel var ansvarigt för att upprätthålla lag och ordning i nämnda område. Signalen var både till palestinierna och till den israeliska befolkningen, såväl bo sättarna i de ockuperade områdena, som de i det egentliga Israel.



Känslan av missmod, och då inte enbart i de extremaste bosättar grupperna med regeringens frysning av all ytterligare byggnadsverksamhet på Västbanken samt den tilltagande känslan av att Israel blivit mer eller mindre tvungen att kapitulera inför Hamas krav för Gilad Shalits frigivning tvingade fram ett resolut israeliskt handlande för att visa att man inte övergett alla "röda linjer" i politiken mot palestinierna.



Även om de palestinska säkerhets styrkorna själva startat aktioner för att fånga in de ansvariga för terroristdådet så hade man från Israels sida allmänpolitiskt knappast någon möjlighet att låta palestinierna skälva ta hand om infångandet av gärningsmännen.



Från Washingtons sida begärde man att få klargöranden om den israeliska aktionens bakgrund och avsikt, detta efter att man i Washington från palestinsk sida blivit informerad om att de dödade terroristerna i själva verket var helt oskyldiga. Den eventuella mini diplomatiska krisen avvärjdes genom de förklaringar som lämnades av det israeliska nationella säkerhetsrådet.
Man kan dock lägga märke till att amerikanerna direkt vände sig med en förfrågan till Israel istället för att be palestinierna att bevisa sina påståenden!



Vi får nu bara hoppas på att den i sig oundvikliga israeliska aktionen inte kommer att föra med sig en allvarlig kris med den Palestinska myndigheten (PA) som tyvärr skulle kunna utveckla sig till en tredje Intifada.

Läs även andra bloggares åsikter om Al Fatach, Israel, Palestinska myndigheten, USA, Västbanken, Terrorister, Terror,


DN, DN2,
SvD,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2,
Dagen,
Barometern,
VG,

Knuff

Knuff

Bloggar
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
Till denna bloggpost har har endast medtagits bloggar i vilka publicerats bloggposter som relaterar till Israels reaktion på mordet av Meir Chai som utfördes av palestinska terrorister.

Fredrik Axelsson Medierna fortsätter att snedvrida

Sapere Aude! Fatach terrorister som mördat en rabin, skjutna på Västbanken

Priset för Gilad Shalits frigivning för högt?

Israel står i dagarna inför problemet att lösa problemet med Gilad Shalits frigivning.

Det rör sig om hur många och vilka palestinska terrorister som f.n. sitter fängslade i Israel det går att frige i utbyte mot en israelisk soldat, Gilad Shalit, som tillfånga togs i juni 2006 av en palestinsk kommando räd på den israeliska sidan av gränsen mellan Israel och Gaza remsan. Ansvariga för tillfånga tagandet var förutom Hamas ytterligare några mindre palestinska organisationer

Enligt uppgifter som publicerats i israeliska media hålls den israeliske soldaten i en underjordisk bunker troligtvis belägen i den södra delen av Gaza remsan. De som håller honom fängslad tillåter inte besök av röda kors observatörer och under större delen av tiden inte ens ett tecken på om han levde och i vilket tillstånd. Att detta stod i strid med internationell rätt är självklart, dvs moraliskt sett. Formellt sett kunde ju Hamas alltid anföra att organisationen inte var bunden av Geneve konventionen då man inte skrivit under den. I och för sig kunde inte Hamas skriva under den då enbart stater kan göra det men det är ju en svag ursäkt för Hamas uppträdande.

Hamas var medveten om att Israel till skillnad från de flesta länder var villigt att betala relativt höga priser vid fång ut växlingar. Israelerna som var väl medvetna om detta problem, blev dock klart chockade av de krav man fick från den palestinska sidan.

Man kan fråga sig om det inte funnits andra sätt att få Gilad Shalit fri än en fång ut växling. Ett självklart alternativ hade ju varit att att skicka in ett elit kommando förband i remsan och låta dess medlemmar med vapenmakt fri ta Shalit. Men det troliga resultatet med detta hade varit att fångvaktarna omedelbart dödat honom. (tyvärr har man en sådan erfarenhet av tidigare försök att frita till fångatagna soldater). En annan möjlighet hade varit att kräva Shalits frigivning i samband med eldupphör avtalet efter kriget mellan Israel och Hamas vid årsskiftet 2008-2009. Varför detta inte blev en del av nämnda avtal är oklart men det torde finnas flera orsaker däribland avsaknaden av reellt internationellt stöd för ett sådant krav. Ekonomiska påtryckningar som blockad av varuinförsel till remsan lyckades inte få Hamas att ge efter då Hamas ledningen knappast bekymrade sig för sin egen civilbefolknings väl och vä.

Man var sålunda fast i ett fång ut växlings scenario Hamas krävde fri givandet av ca 450 terrorister. En icke ringa del av dess var dömda till långvariga fängelsestraff för sin medverkan i ett stort antal terrordåd som lett till hundratals israeliska dödsoffer. Det är ingen tvekan om att de tunga terroristerna i gruppen mycket snabbt efter ett frigivande på nytt skulle varit inblandade i planeringen och utförandet av kvalificerade terrordåd.

Det är detta dilemma som den israeliska regeringen och då speciellt premiärministern Bibbi Natanyahu står inför i dag. Kan en ansvarig statsledning frige massmördare som på goda grunder kommer att fortsätta sin terrorverksamhet för att fri ta en soldat? Ungefär 70 procent av Israels befolkning svarar i dag ja till denna fråga. Detta, till inte ringa del, på grund av en oerhört välregisserad kampanj driven av till den till fångatagna soldatens familj närstående personer. Att Gilad Shalits föräldrar har gjort allt de kunnat för att få hem sin son är naturligt. Man kan till och med säga att det är deras plikt som föräldrar.

Premiärministern och de ledande medlemmarna i regeringen måste ta ett kallt och nyktert beslut om huruvida den uppenbara risken av att hundratals israeler kommer att dödas i terrorattacker är värt frigivandet av Shalit. Det är inte lätt att ta ett sådant beslut. Vad premiärminister Natanyaho står inför är valet mellan en israelisk soldats liv och kanske hundratals offer för de frigivna terroristernas framtida skändliga aktioner mot oskyldiga israeliska civila eller att risken att Gilad Shalit får tillbringa resten av sitt liv i en underjordisk bunker. Detta är problemets kärna.

Huvuddelen av den israeliska befolkningen anser att Gilad Shalit skall utväxlas till vilket pris som helst. Hur stor del av de israeler som tycker så har överhuvud taget reflekterat över problemet med frigivningen av alla ärketerroristerna? Antagligen inte så många. De har bara sett till regeringens skyldighet att få hem en soldat som av landets ledning skickats att värna om det.

Men den israeliska ledningen vet att när de första bussarna exploderar och kaféer blir urblåsta, så blir frågan till ledningen "Varför släppte ni dom där fria?" I dag har vi inte en statsledning som kan hantera en situation som denna. Den ledning vi har är vettskrämd när den ser att vad den än gör så får den sota för det. Kort sagt, vad vi har är små ledare. Vad vi saknar idag är politiska ledare som är villiga att leda även om de vet att deras beslut inte blir populära. Vi saknar en statsman som kan och vågar gå ut till den israeliska allmänheten med alternativen och säga,"om jag väljer A så händer C men om jag väljer B så händer D, och som tillägger att han trotts allt väljer ett av de två alternativen med alla dess konsekvenser.

I Maarivs pappersupplaga i dag fanns ett reportage av ett samtal med en far vars dotter dödades av terrorister i Haifa under den andra intifadan. "I dessa dagar krävs det att det israeliska samhället har samma mentala styrka som det hade under sina första år då hoten mot dess existens inte störde dess ledares omdöme och förmåga att styra det mot en ljusare framtid. Då en till fångatagen soldat befrias på annat sätt än kapitulation inför terroristernas krav stärks invånarnas moral och känsla av säkerhet på en gång som det sänder ett klart och skarpt budskap till våra grannar att vi är här för att stanna och att fredliga medel är bättre än terror." (översättning från hebreiska, Arieh Fürth).

Läs även andra bloggares åsikter om Internationell rätt, Israel, Kidnappningar, Krigsförbrytelser, Ledarskap, terror,
Hamas,



DN, DN2, DN3, DN4,
SvD, SvD2,
Sydsvenskan,
Dagen,
Barometern, Barometern2,
VG,

Knuff

Knuff

Knuff

Knuff

Knuff

Hopar sig stormmolnen? Del ett.

När man betraktar vad som händer i områden och länder runt Israel finner man utan svårighet tendenser och faktiska händelser som tyder på att vi troligtvis inte går mot en fredlig och fridsam utveckling.

I denna bloggpost kommer situationen i Gaza remsan samt på Västbanken behandlas medan problemen med Hizbolla, Libanon, Syrien, Iran och Egypten kommer att tas upp i bloggposter som kommer att publiceras under de närmaste dagarna.

Gaza remsan befinner sig ännu i traumat av det Israeliska (försvars-) anfallet för ett år sedan då icke ringa delar av remsan ödelades. Det mentala palestinska traumat består till en stor del av att de palestinska militära Hamas styrkorna visade sig vara allt annat än kunniga gerillakämpar. Tvärt om visade de sig till stor del sakna militär yrkeskunskap samt stridsvilja när de hamnade i situationer öga mot öga med de israeliska mark styrkorna. Att beskjuta israelisk civilbefolkning mad Kassam- och Grad raketer är en sak, att ta strid med de fram ryckande israeliska styrkorna visade sig många gånger vara något som de var mindre benägna att göra. På grund av de israeliska styrkornas materiella överlägsenhet var detta inte lätt, men å andra sidan hade de, Hamas styrkorna, fördelen att kriga i ett område som var dem välkänt. Dessutom borde vetskapen om att de försvarade sina hem och familjer gett dem en ordentlig motivation. Både Vietkong i Vietnam och Taliban i Afghanistan visade och i Talibans fall visar även i dag en mycket större förmåga och motivation i sin kamp mot de materiellt överlägsna USA- och allierade styrkorna än vad Hamas styrkorna visade i förlidna december-januari.

Enligt uppgifter i israeliska media så är i dag befälhavaren för Hamas militära gren, Achmed Jaabari, en av de starkaste personerna, om inte den starkaste i Hamas ledningen. Han har, på bekostnad av civilbefolkningen väl och vä i Gaza remsan sett till att stora ekonomiska medel ställts till hans förfogande för inköp av krigsmaterial från Iran och Syrien som sedan smugglats in i remsan. Den sk.blockaden av vapen till Gaza är allt annat än 100 procentig. Bland de vapen som smugglats in finns 122mm Grad raketer med en räckvidd på 40 km samt iransk tillverkade Fajr-5 raketer. De sistnämnda raketerna, med sin räckvidd på upp till 80 km täcker i stort sätt hela stor Tel Aviv området med allt vad detta innebär ur strategisk synpunkt. Dessutom rapporteras att stora mängder av moderna pansarvärns vapen införskaffats.

Enligt uppgift så har man också byggt ut en infrastruktur av tunnlar under bebyggda såväl som icke bebyggda områden för att underlätta trupp förflyttningar. Tunnlarna är givetvis anslutna till befästnings system som många gånger förlagts i eller i anslutning till civila bostadsområden. Ledningscentraler har förlagts i anslutning till eller under skolor och sjukhus och 700 av de 900 moskeerna i Gaza remsan har fått ytterligare en användning, som vapen förråd! Att denna byggnadsverksamhet strider mot all internationell rätt är ju helt klart men det verkar varken Hamas ledningen eller den internationella opinionen bekymrat sig om. Men efter nästa krig så kan ju Goldstones efterföljare skriva rapporter om de israeliska bombningarna av "civila" mål.

När det gäller Västbanken så är situationen definitivt bättre då dels den Palestinska enhetens (PA) styrkor och dels den israeliska armen kontrollerar området och ser till att Hamas och med denna organisation allierade organisationer inte för närvarande har förmåga att i någon större grad störa det relativa lugnet. Å andra sidan finns det två orosmoment vid en icke avlägsen horisont. Den första är att i fall av en uppgörelse om frigivning av den av Hamas tillfångatagne soldaten Gilad Shalit ett stort antal ledande Hamas terrorister kan komma att släppas fria till Västbanken från de israeliska fängelser i vilka de idag sitter. Det andra är eventuella provokationer av extrema bosättare till följd av det temporära byggstoppet inom de judiska bosättningarna som regeringen proklamerat i dagarna. Tyvärr har allvarliga sådana redan förekommit och om de fortsätter så kan säkerhetssituationen snabbt försämras.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Hamas, Gazaremsan, Västbanken, Gilad Shalit, Terrorister, Vapensmuggling,
Palestinska myndigheten, krigsförbrytelser,

DN,
SvD, SvD2,
Sydsvenskan,
Dagen,
Barometern,
VG,
DB,