1. Hindrad kapning av israeliskt fartyg 2. NATO värnar om yttrandefriheten

I väntan på att vi blir lite klarare på vad president Obama egentligen avser med alla sina uttalanden om Iran, Afghanistan, Pakistan och Nordkorea tar jag mig friheten att ta upp mindre men dock inte oviktiga händelser.

1. Israeliskt fartyg undslipper somaliska pirater.
På morgonen den 4 april försökte somaliska pirater kapa det israeliska fartyget "Africa Star" som befann sig ca 700 km. öster om Somalias kust. Det är ju knappast okännt att detta område är ett där somaliska pirater i stor skala försöker kapa civila fartyg.

Denna verksamhet är huvudsakligen ekonomisk men som jag skrev i en blogpost från den 20 november 2008 kan kapningarna under vissa förhållanden bli politiskt mycket brännbara även om piraterna i fråga inte avsett detta.

I det här fallet är det helt klart att om piraterna lyckats med att kapa det israeliska fartyget och föra det till hamn i Somalien så hade det varit frågan om en politisk händelse med troligtvis allvarliga följder på grund av fartygets nationalitet och piraternas hemland som ju är ett tillhåll för den internationella jihadiströrelsen.

Låt oss återgå till händelseförloppet. Piraterna kom i två snabba troligtvis Zodiac båtar och öppnade eld mot det israeliska fatyget med handeldvapen. Därefter styrde de mot och närmade sig fartygets akterskepp och ett antal pirater började äntra det israeliska fartyget för att kunna ta över det. De förhidrades i sitt uppsåt av att den israeliska besättningen spännt upp taggtråd i deras väg. Piraterna återgick till sina båtar men försökte följa, tillsammans med sitt moderskepp, det israeliska fartyget som sakta men säkert ökade avståndet mellan sig och dem.

Parallet med dessa händelser kontaktade fartygets rederi, ZIM, de i området patrullerande NATO flottstyrkornas högkvarter. (NATO har sedan ett antal månader en mångnationell flottstyrka stationerad i området med uppgift att förhindra piratdåden). Så småningom uppenbarade sig ett brittiskt marinflygplan över piratfartygen som därmed gav upp sin förföljese av det israeliska fartyget.

Man kan fråga sig om hur många kapningar som skulle ha omintetgjorts om även andra länders fartyg hade vidtagit enkla försvarsåtgärder i likhet med det israeliska fartyget.

2. NATO värnar om yttrandefriheten
Efter sega förhandlingar lyckades USA occh andra Natomedlemmar övertyga Turkiets ledare att gå med på att den danske statsministern skall bil ny generaksekreterare i NATO.


Den turkiska ledningen motsatte sig under en längre tid Rasmussens utnämning med motivering att han hade försvarat Jyllandspostens publisering av muhammed karikatyrerna och nekat att av ge ett officiellt danskt beklagande.

Det krävdes ett personligt ingripande av president Obama för att den turkiske premiärministern motvilligt skulle gå med på utnämningen. Antagligen hjälpte Obamas löfte om att en av de vice generalsekreterarna skulle bli en turkisk politiker till.

Det turkiska motståndet mot utnämningen har på intet sätt underlättat för landet att få sitt eftersträvade medlemsskap i EU. Tvärt om från många EU medlemmar har det framförts att om Turkiet har en sådan inställning till yttrandefriheten så måste man än mer tänka sig för.

Läs även andra bloggares åsikter om EU, NATO, Pirater, Somalien Yttrandefrihet, Turkiet,

DN
DN2
SvD
SvD2
Sydsvenskan
Sydsvenskan2
Dagen
VG
VG2
DB

Bloggar
FIM Vilken moralisk måttstock har vi rätt att att använda på Israel?
Ilya Meyer Moderation Through the Eyes of Islamists
MXp Hederskulturen i "Suicide City"
"I Gilboas svala skugga Utanför Fyrkanten
Al HaMatzav Helle Klein och den svart-vita drevjournalistiken
Jihad i Malmö Rushdie m.fl.:Islamismen globalt hot
Rabnor tycker och tänker Hela sanningen
Sökandes sanningen-eller politiskt korrekt Gaza? Vad hände egentligen? Och varför?
Danofsky for President Israels arme undrsöker sina soldaters agerande i Gaza
Israel i Sverige Vad sägs om lite fakta
Utrikesbloggen Utrikesnyheter
Hellströms okultiverade tanketrädgård Upprepade dumheter om arabvärlden och palestinierna
Mina tankar Turkiet tycker inte om åsiktsfrihet

Nya hot mot Israel - Från norr och från söder

På den sista tiden har det i internationella media rapporterats om nya hotbilder mot Israel och detta utöver Palestinier, Hamas, Hizbolla, Iran som under den sista perioden åtminstånde i svenska media ansetts som de stora hoten mot Israel. De som står bakom de nya hotbilderna är egentligen inte nya hot. De har bara genom anskaffande av nya vapen system eller lokalisering av baser hos tredje part blivit mer aktuella hot.

Det norra eller för att vara mer exakt det nord nordöstra är Syrien medan det södra är den gamle bekantingen Iran som börjat bygga baser i Eritrea - ett land som har diplomatiska förbindelser med Israel.

Låt oss börja i norr.

Syrien
Syrien är en av Israels älsta fiender. Detta beror inte enbart på värnandet av det palestinska folket eller allmän antizionism utan huvudsakligen pga att Syrien än i dag anser att hela det område som omfattades av det brittiska palestinamandatet egentligen var södra Syrien. Glöm inte att Syrien enbart för ett antal månader erkände Libanon som en självständig stat och inte som en del av Syrien.

I Maarivs pappersupplaga från den 29 mars 2009 finns uppgifter om att Syrien slutit avtal med Ryssland om inköp och leverans av ett antal viktiga och moderna vapensystem. Artikel bygger på uppgifter som chefen för det amerikanska försvarsdepartementets Defence Intellgence Agency (DIA) , general löjtnant Michael D. Maples, nuligen gav den amerikanska senaten. Bland de vapen som Syrien inköpte kan nämnas Mig 29 typ M och M2, Mig 31 samt medeldistans luftvärnsrobotar av typ SA-X-17. Allt detta efter att Syrien sommaren 2008 erhållit två luftvärnsrobot batterier av typ Pantasir, SA-22. Pantasir (NATO "Greyhound") är ett kombinerat raket och automatkanon system. De två batterierna är en del av ett avtal om sammanlagt 12 batterier. Av Maples rapport framgick också att den Syriska krigmakten ännu är underlägsen den Israeliska. Maples framförde även att Syrien antagligen skulle vara tvungen att leverera vidare en del av batterierna till Hizbolla. Detta kan ge ett svar på frågan om den Syriska finansierings källan (Iran).

En väl insatt israelisk expert betecknade Mig 29, även i dess uppgraderade "M2" version som ett i sig inte helt modernt stridsplan medan Mig 31 enligt hans uppfattning var ett alldels utmärkt modernt plan.

Artikeln i Maariv refererade också uppgifter i arabisk press om att den syriske presidenten Bashir Assad såg fram emot att få möta president Obama vid dennes deltagande i G-8 kongressen i Juli månad i Italien. Huruvida detta är ett önsketänkande från Bashir Assads sida eller om det kommer att visa sig att president Obama även när det gäller Syrien vill pröva samförståndsvägen är ännu ovisst. Ett är dock klart, den nya israeliska regeringen kommer att ha ett militärt starkare Syrien att ta hand om och detta i det av Obama ändrade internationella klimatet.

Iranska baser i Eritrea
I en bloggpost från den 1 mars 2009 beskrev jag hur Iran bygger upp ett imperium bland annat i Afrikas Horn dvs Sudan, Eritrea, Djibuti och Somalien. Fyra länder dit ingen normal invånare på den blåa planeten frivilligt skulle flytta. De allt intimare kontakterna mellan Iran och Eritrea oroar inte bara Israel utan en stor del av den s.k. västvärlden. Detta pga det faktum att Eritreas och speciellt dess södra del ligger vid vid infarten till Röda havet ger landet en ytterst geopolitisk strategisk placering då all sjöfart till och från Suezkanalen måste passera det trånga Bab el Mandeb sundet.

Det är självklart att Israel inte lungt kan betrakta att Iran använder den syd eritreiska hamnen Aseb som en station på smuggelvägen av vapen till Gaza (Hamas) och Hizbolla i Libanon. Iran har upprättat en militär bas i närheten av det gamla oljerafenaderi som fanns i Aseb och som för närvarande moderniseras av Iranierna. Tillgången på ett oljerafinaderi är i och för sig en stor fördel för Iran då landet trots att det är en av världens största råoljeexportörer mer eller mindre saknar inhemska oljerafinaderier.

Upprättandet av den militära basen i Aseb möjliggör för Iran att spärra Bab el Mandel sundet med de ytterst allvarliga följder som det skulle ha för världshandeln. Israel å sin sida fruktar att Iran kommer att upprätta en bas för långdistansraketer mot Israel i Aseb. Upprättandet av en sådan bas skulle ställa Israel inför problemet att inte enbart behöva upprätta försvarssystem mot iranska långdidistansraketer österifrån utan även söderifrån. Även länder som Egypten och Saudiarabien för sin del torde vara lindrigt sagt bekymrade över de iranska förehavandena i Eritrea.

Läs även andra bloggares åsikter om Iran, Israel, Eritrea, Internationell sjöfart, Ballistiska raketer, Luftvärnsrobotar, Horn of Africa, Hamas, Gaza,

DN
DN2
DN3
SvD
SvD2
Sydsvenskan
Dagen
VG
DB

Bloggar
FIM Vilken moralisk måttstock har vi rätt att att använda på Israel?
Ilya Meyer Och kriget mot Israels civila bara fortsätter
MXp Ramallah och Jerusalem: Opinionsundersökningar 2009
I Gilboas svala skugga Rubriceringspyssel
Al HaMatzav The Alarm Clock
Jihad i Malmö Rushdie m.fl.:Islamismen globalt hot
Rabnor tycker och tänker Påsksmällar
Sökandes sanningen-eller politiskt korrekt Gaza? Vad hände egentligen? Och varför?
Danofsky for President Israels arme undrsöker sina soldaters agerande i Gaza
Israel i Sverige Vad sägs om lite fakta
Utrikesbloggen Utrikesnyheter
Hellströms okultiverade tanketrädgård Upprepade dumheter om arabvärlden och palestinierna

Iran bygger ett imperium

Parallellt med de från världssamfundet en smula tafatta försöken att på diplomatisk väg söka förhindra Iran från att slutligen tillverka egna kärnvapen, har Iran sakta men säkert målmedvetet börja bygga upp ett internationellt imperium.

I Mellanöstern ligger idag Syrien inom den Iranska intressesfären medan Libanon genom den iranska utposten Hizbolla som på konstitutionell väg och med hjälp av lite handgriplig övertalning sakta men säkert blir ytterligare en allierad till Iran. Låt oss inte heller glömma Hamas i Gazaremsan som genom sin styrande ställning där dels mycket väl kan komma att överta makten inom Palestinian Authority samt tjäna som en uppmuntran för det muselmanska brödrarskapets aktiviteter i Egypten.

I Latinamerika har Iran redan två allierade. Venezuela och Bolivia. En av de rikaste och en av de fattigaste staterna inom det området. Och inte bara det. Venezuela är i dag i kraft av sin karismatiske president Hugo Chabez ett land som i sig stävar efter att utöka sitt inflytande i Latinamerika. Något som givetvis bör gynna även Iran.

De politiska ledningarna i Väst och deras underättelsetjänster ser under den senaste tiden med oro på Irans inbrytningar i Afrika. Den Iranske presidenten befinner sig för närvarande på rundresa i delar av östra Afrika. Resans startpunkt var en av kontinentens fattigaste och minsta stater, Djibouti, men med en alldeles utmärkt strategisk placering vid den trånga södra infarten till Röda Havet, Bab el Mandel sundet. Genom detta sund passerar all internationell sjöfart till och från Suezkanalen. C:a 94 % av befolkningen är sunni muselmaner. Det finns grundade misstankar om att mot iranskt ekonomiskt stöd Iran kommer att få ett avtal om militärt "samarbete".


Utöver Djiboutis strategiska placering så finns det ytterligare geografiska fördelar för Iran att få in en fot i landet. Djibouti gränsar i norr till Eritrea som i sin tur gränsar till Sudan. Båda dessa länder ligger redan i dag inom den Iranska intressesfären med ekonomiska och militära samarbets avtal. De är dessutom båda två viktiga komponenter i vapensmugglingen från Iran till Gazaremsan!

Att Djibouti söderut gränsar till Somalien från vilket sjöröveriet mot den internationella sjöfarten på väg till eller från Suez kanalen organiseras och drivs kan ju inte heller vara något som är ointressant ur iransk synpunkt. Det finns i dag goda kontakter mellan Iran och islamska extremister i Somalien. Dessa fyra islamska länder ligger strategiskt placerade runt "Afrikas Horn" och det växande Iranska inflytandet i området ses med, lindrigt sagt, stigande olust hos många av de ledande västländerna men även inom den ryska ledningen. Det är ju självklart att även i Israel man inte ser utvecklingen som "positiv". Men Iran nöjer sig inte med det ovanstående. Även Etiopien, Kenia och Tanzania är länder där det finns starka iranska intressen. I ett tal som Kenias premiärminister höll vid den iranske presidentens besök i landet för ett antal dagar sedan gav denne sitt fulla stöd för det iranska nukleära utvecklingsprogrammet utan att på något sätt begränsa detta stöd enbart till programmets civila del. Inför och under besöket slöts överenskommelser om långtgående ekonomiska avtal inom Kenias energisektor ( bidrag till byggandet av petrokemiska industrianläggningar och försäljning av iransk olja till förmånligt pris). Vidare tillförsäkrade sig Iran kontrakt på byggandet av vägar i Kenia samt ett avtal om direkta flyglinjer mellan de två länderna. Dessutom beslutades det om investeringar i Mombasas hamn samt ett antal ospecifierade investeringar.

Mellan Iran och Etiopien finns avtal om Iransk hjälp till utbyggnad av allmän infrastuktur.

När det gäller Tanzania så finns avtal mellan nämnda stat och Iran inom den ekonomiska- teknologiska och jordbrukssektorn. Dessutom och det är det viktiga. Tanzania utgör ett viktigt led i smugglingen av uran malm från Kongo till Iran!

Ingen tvekan om att den afrikanska delen av det iranska imperiet är en viktig del av Irans strävan efter att återigen efter 2500 år uppnå stormaktsstatus.

Läs även andra bloggares åsikter om Iran, Horn of Africa, Israel

DN
DN2
SvD

Sydsvenskan
Sydsvenskan2