Nya israeliska (?) anfall på iranska vapentransporter genom Sudan

Det icke officiella kriget mellan Iran och Israel rullar vidare. I dag, 25122011, rapporterar israeliska media, såväl de tre stora TV kanalerna som de ledande tidningarnas internetupplagor, att det israeliska(?) flygvapnet under den senaste tiden utfört minst två icke tidigare rapporterade anfall på iranska vapentransporter till Hamas i Gazaremsan.

Hitintills har ingen israelisk myndighet förklarat att anfallen utförts av israeliska styrkor eller ens av israel inhyrda styrkor. Uppgiften att Israel ligger bakom angreppen baseras på internationella media.

Även den sudanesiska regeringen och det sudanesiska militära överkommandot har inte publicerat något i ärendet.

Uppgifterna om de senaste israeliska(?) attackerna kommer från den till den somaliska regeringen närstående somaliska tidningen Al Intibahah. Enligt denna tidning hade den första av de två attackerna skett den 15 december i Sudan och den andra den 18 december nära gränsen mellan Sudan och Egypten.

Den första slog ut en konvoj bestående av minst två till tre mindre lastbilar som enligt ovan nämnde tidning hade haft en last av militär utrustning medan den enda uppgift som gavs av tidningen angående den andra attacken var att en bil med alla dess passagerare totalförstördes och dess passagerare omkom. Inget har sagts om attackerna utförts av bemannade flygplan eller drönare Vidare rapporterades det att en israelisk apache helikopter hade setts landa i närheten av en Syd Sudanesisk radarstation samt att en israelisk ubåt siktats utanför kusten.

Det förefaller som om de sudanesiska myndigheterna är angelägna att få Syd Sudan, som har hyfsade förbindelser med Israel, att framstå som medhjälpare till Israel i frågan om att hindra vapentransporterna.

Inget har hittills kommit ut om hur många vapenkonvojer som Iran sänt och hur många som helt eller delvis slagits ut på vägen eller stoppats av de egyptiska myndigheterna intill regimskiftet i Egypten under vintern 2011. Det är högst troligt att antalet utslagna konvojer är av ett större antal än det som fått publicering i internationella media. Dessutom har det förekommit minst ett fall då ett fartyg lastat med vapen från Iran sänkts i The Arabian Sea. Det är dock oklart om fartyget i fråga sänkts av flyg, ytfartyg eller ubåt. Vidare kan nämnas att i minst ett fall (april 2011) har Israel(?) från luften slagit ut en bil med terroristledare i närheten av Port Sudans flygfält. Bilens två passagerare dödades på fläcken. Enligt uppgift i internationella media var en av dem huvud organisatören av vapentransporterna till Hamas i Gazaremsan från Iran.

Nedan finns en karta som schematiskt visar vägen för vapentransporterna från Iran till Gazaremsan

För de intresserade kan nämnas att i en bloggpost som jag publicerade den 27 mars 2009 finns mer detaljer om de ovan nämnda vapentransporterna.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Iran, Vapensmuggling, Hamas, Gaza, Sudan, Syd Sudan,

DN, DN2, DN3,
SvD, SvD2,
Sydsvenskan,
Dagen,
SVT,
VG,

Aktionen i Dubai. Reflektioner och synpunkter.

Aktionen i Dubai dvs dödandet av en av de centralaste personerna i Hamas, Mahmoud al-Mabhouh, har tilldragit sig ett stort internationellt mediaintresse efter att den dubaiska polisen publicerade bilder och namn på personer som enligt denna varit ansvariga för al-Mabhouhs frånfälle.



I denna mediadebatt har i stort sätt al-Mabhouh framställts som ett offer för den israeliska underrättelse organisationen Mossad.



Det har liksom kommit bort att han sedan 1989 varit eftersökt av Israel för mord på två israeliska soldater. Dessutom kan man inte bortse från att han enligt vederhäftiga källor var den huvudansvarige inom Hamas för vapentransporterna från Iran till den av Hamas styrda Gaza remsan.



Då Israel och Hamas ligger i ett krigstillstånd med varandra så var al-Mabhouh att betraktas som en "kombattant" enligt internationell lag vilket innebär att israelisk säkerhetspersonal kan döda honom utan att anklagas för mord.



Det antas allmänt att Israel låg bakom aktionen mot honom men det finns inget som helst juridiskt bevis för detta. Tvärt om föreligger sannolika indicie bevis till att även om den Israeliska staten hade klara intressen i al-Mabhouhs frånfälle det relativt otroligt att Israel stod bakom aktionen.



Bakgrunden till detta är att sex av de personer som utpekas av myndigheterna i Dubai för att ha varit medansvarig för dådet mot al-Mabhouh uppträdde med falska brittiska pass med namn och personuppgifter som innehades av sex i Israel boende personer som hade dubbelt israeliskt-brittiskt medborgarskap. Detta är helt lagligt enligt både israelisk som brittisk rättspraxis.



De sex personerna hade sina äkta brittiska pass i sin ägo. De hade inte gett Mossad eller annan organisation tillstånd att använda sig av deras identitet.



Frågan är alltså om det är troligt att den israeliska staten skulle använt sig av dessa identiteter utan tillstånd och därmed satt sex ax sina medborgare i uppenbar fara. Knappast då det är ett definitivt lagbrott och då en sådan aktionen som den i Dubai i sin helhet måste godkännas av den israeliske premiärministern detta automatiskt hade fört med sig en regeringskris i Israel.



Då ställs ju frågan om vem förutom Israel kunde vara intresserad av al-Mabhouhs frånfälle? Alla de som var verkade mot den iranska vapensmugglingen till Gaza remsan och var motståndare till Irans växande inflytande i Mellanöstern.



Att polisen i Dubai har ett ytterst väl utbyggt nät av kameror i landet är ett åtminstone i dag väl känt faktum men att man dessutom hade tillgång till de utvecklade data system och datorer som krävs för att utföra de ytterst komplicerade kross checkar som är nödvändiga för att komma fram till de resultat som man uppnådde har förvånat många och frågan har ställts om man inte haft hjälp utifrån. Överlåter till läsaren att spekulera i vilken av de något mer än fem stater som har en sådan datakapacitet.



Huruvida den brittiska underrättelsetjänsten hade fått underhandsupplysningar innan aktionen är ännu oklart.




En sak är dock klar, vem som än utförde aktionen, så var den lyckad. Al Mabhouh dödades och gärningsmännen lyckades rymma fältet i tid och utan att deras verkliga identiteter intill i dag röjts.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Dubai, Mossad, Vapensmuggling, Underrättelsetjänster, Mouhamed al-Mabhouh,

Knuff

DN, DN2, DN3,
SvD, SvD2, SvD3,
Sydsvenskan,
Dagen,

Bloggar och andra media
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
Till denna bloggpost har har endast medtagits bloggar och artiklar vilka rör aktionen i Dubai

Chris Andersson tänker Varför kritisera Israel
Fred i Mellanöstern Var operationen i Dubai laglig enligt folkrätten?
MXp Mordet i Dubai på Mahmoud al- Mabhouh

Hopar sig stormmolnen? Del ett.

När man betraktar vad som händer i områden och länder runt Israel finner man utan svårighet tendenser och faktiska händelser som tyder på att vi troligtvis inte går mot en fredlig och fridsam utveckling.

I denna bloggpost kommer situationen i Gaza remsan samt på Västbanken behandlas medan problemen med Hizbolla, Libanon, Syrien, Iran och Egypten kommer att tas upp i bloggposter som kommer att publiceras under de närmaste dagarna.

Gaza remsan befinner sig ännu i traumat av det Israeliska (försvars-) anfallet för ett år sedan då icke ringa delar av remsan ödelades. Det mentala palestinska traumat består till en stor del av att de palestinska militära Hamas styrkorna visade sig vara allt annat än kunniga gerillakämpar. Tvärt om visade de sig till stor del sakna militär yrkeskunskap samt stridsvilja när de hamnade i situationer öga mot öga med de israeliska mark styrkorna. Att beskjuta israelisk civilbefolkning mad Kassam- och Grad raketer är en sak, att ta strid med de fram ryckande israeliska styrkorna visade sig många gånger vara något som de var mindre benägna att göra. På grund av de israeliska styrkornas materiella överlägsenhet var detta inte lätt, men å andra sidan hade de, Hamas styrkorna, fördelen att kriga i ett område som var dem välkänt. Dessutom borde vetskapen om att de försvarade sina hem och familjer gett dem en ordentlig motivation. Både Vietkong i Vietnam och Taliban i Afghanistan visade och i Talibans fall visar även i dag en mycket större förmåga och motivation i sin kamp mot de materiellt överlägsna USA- och allierade styrkorna än vad Hamas styrkorna visade i förlidna december-januari.

Enligt uppgifter i israeliska media så är i dag befälhavaren för Hamas militära gren, Achmed Jaabari, en av de starkaste personerna, om inte den starkaste i Hamas ledningen. Han har, på bekostnad av civilbefolkningen väl och vä i Gaza remsan sett till att stora ekonomiska medel ställts till hans förfogande för inköp av krigsmaterial från Iran och Syrien som sedan smugglats in i remsan. Den sk.blockaden av vapen till Gaza är allt annat än 100 procentig. Bland de vapen som smugglats in finns 122mm Grad raketer med en räckvidd på 40 km samt iransk tillverkade Fajr-5 raketer. De sistnämnda raketerna, med sin räckvidd på upp till 80 km täcker i stort sätt hela stor Tel Aviv området med allt vad detta innebär ur strategisk synpunkt. Dessutom rapporteras att stora mängder av moderna pansarvärns vapen införskaffats.

Enligt uppgift så har man också byggt ut en infrastruktur av tunnlar under bebyggda såväl som icke bebyggda områden för att underlätta trupp förflyttningar. Tunnlarna är givetvis anslutna till befästnings system som många gånger förlagts i eller i anslutning till civila bostadsområden. Ledningscentraler har förlagts i anslutning till eller under skolor och sjukhus och 700 av de 900 moskeerna i Gaza remsan har fått ytterligare en användning, som vapen förråd! Att denna byggnadsverksamhet strider mot all internationell rätt är ju helt klart men det verkar varken Hamas ledningen eller den internationella opinionen bekymrat sig om. Men efter nästa krig så kan ju Goldstones efterföljare skriva rapporter om de israeliska bombningarna av "civila" mål.

När det gäller Västbanken så är situationen definitivt bättre då dels den Palestinska enhetens (PA) styrkor och dels den israeliska armen kontrollerar området och ser till att Hamas och med denna organisation allierade organisationer inte för närvarande har förmåga att i någon större grad störa det relativa lugnet. Å andra sidan finns det två orosmoment vid en icke avlägsen horisont. Den första är att i fall av en uppgörelse om frigivning av den av Hamas tillfångatagne soldaten Gilad Shalit ett stort antal ledande Hamas terrorister kan komma att släppas fria till Västbanken från de israeliska fängelser i vilka de idag sitter. Det andra är eventuella provokationer av extrema bosättare till följd av det temporära byggstoppet inom de judiska bosättningarna som regeringen proklamerat i dagarna. Tyvärr har allvarliga sådana redan förekommit och om de fortsätter så kan säkerhetssituationen snabbt försämras.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Hamas, Gazaremsan, Västbanken, Gilad Shalit, Terrorister, Vapensmuggling,
Palestinska myndigheten, krigsförbrytelser,

DN,
SvD, SvD2,
Sydsvenskan,
Dagen,
Barometern,
VG,
DB,

Israel beslagtar flytande iranskt vapenföråd.

På natten till den 4 november uppbringade den israeliska flottan ett container skepp i östra medelhavet i vilkets last det fanns bortemot 40 60 fots containers fulla med iranska vapen avsedda för Hizbolla i Libanon.

Vapenlasten bestod av ca 6.000 raketer av olika kalibrar samt 9.000 granatkastar granater av olika kaliber. Dessutom mängder (20.000) av moderna handgranater, AK-47 or ( automat karbin av rysk modell) och ammunition (600.000 patroner) för dessa. Enligt militära talesmän skulle den av den israeliska flottan beslagtagna lasten ha motsvarat den mängd raketer, granater och övrig ammunition som Hizbolla förbrukade under en månad av det andra Libanon kriget sommaren 2006. En annan jämförelse som går att göra är att lasten är mer än tio gånger större än lasten på fartyget "Karin A" som uppbringades av den israeliska flottan i februari 2002. Den sistnämnda händelsen ledde till att president George W. Bush mer eller mindre sa upp all kontakt med Yassir Arafat.

Låt oss se en smula på hur den nu beslagtagna vapenlasten kom till östra Medelhavet och uppbringades av den israeliska flottan ca 150 kilometer väster om den israeliska kusten.

Först måste dock nämnas att det enligt israeliska media var armens underrättelse tjänst (Aman) som fortlöpande gav den israeliska flottan de informationer som ledde till att vapenlasten "omdirigerades" till den israeliska hamnstaden Ashdod.

Enligt uppgifter lämnade ett iranskt fartyg med den ovan omtalade lasten hamnstaden Bander Abbas i södra Iran för ca 10 dagar sedan. Fartyget fortsatte via Indiska Oceanen till Röda Havet och därifrån genom Suez kanalen till Medelhavet där det angjorde den egyptiska hamnstaden Diametta öster om Port Said. Under hela färden stod fartyget under Amans uppsikt. I Diametral lastades de containers som innehåll vapen lasten av och det iranska fartyget avgick till icke uppgiven destination.

Efter två dagar togs lasten ombord på ett fartyg med namnet "Francop" som seglade under Antiguas flagga men ägdes av ett tyskt-cypriotiskt rederi. Enligt transportdokumenten skulle lasten transporteras till den syriska hamnen Latakia.

Det förefaller inte som om besättningen på Francop hade någon kännedom om vad de hade för last men man kan på goda grunder undra om fartygets polske kapten var helt ovetande om sakernas verkliga tillstånd. När fartyget befann sig söder om Cypern bordades det av israeliska marinkommando soldater som begärde att få undersöka lasten i enlighet med FNs säkerhets råds resolutioner 1701 och 1747 som förbjuder vapenförsäljning till av Hizbolla kontrollerade områden av Libanon respektive iransk vapenexport över huvud taget.

När den israeliska styrkan upptäckte att fartyget i enlighet med vad Aman påstått hade en vapenlast "omdirigerades" det till den israeliska hamnstaden Ashdod.

Denna händelse är alltifrån någon enskild sådan utan en del av det tysta krig som förs mellan Israel och Iran i såväl som Indiska Oceanen, Röda Havet och Medelhavet. Även amerikanska, franska som ytterligare några europeiska stater deltar också med varierande framgång i verksamheten att se till att de två ovan nämnda FN resolutionerna upprätthålls.

Det kan nämnas att under är 2009 ytterligare två fartyg med iranska vapenlaster uppbringats och fått sina laster beslagtagna i respektive Cypern och Malta efter att fartygen förts till dessa länder. I ett av dessa fall var det efter ingripande av amerikanska flottenheter och i det andra förefaller det ha varit följden av en tysk aktion.

Däremot har det aldrig blivit helt klart vad som ut spelats i Indiska Oceanen där ett antal iranska eller iranskt chartrade fartyg försvunnit under månader årets första månader. Å andra sidan förefaller det troligt att Israel legat bakom anfallen mot lastbilskonvojer med iranska vapen i Sudan.

Vi ser framför oss att Israel deltar i ett strategiskt spel långt utan för sin traditionella intressesfär och då både med marina, flyg och underrättelseförband och inte stillatigande låter Iran få den ställning som detta land stävar efter i området.

Det är också intressant att se det mer eller mindre totala ointresset i den internationella media bevakningen när det gäller upprätthållandet av de två FN resolutionerna 1701 och 1747.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Iran, Vapensmuggling,

DN, DN2,
SvD, SvD2, SvD3,
Sydsvenskan,
Dagen,
Barometern,
VG,
DB,

Mysteriet Arctic Sea

Hela historien om det kapade fartyget Arctic Sea är till den milda grad förvirrad så att alla som skriver i saken bitvis befinner sig på mycket osäker mark. Detta är orsaken till att kapningen på svenskt territorium av Arctic Sea inte behandlats på denna blogg för än nu.

Arctic Sea

Men det går ju inte att vänta tills det blir nyhets mässigt helt ointressant. Det troliga är att vapen maffian i Kalininggrad enklaven med båtens kaptens goda minne lastade missiler, däribland luftvärnsrobotar av typ S-300, avsedda för Syrien och/eller Iran när fartyget i början av juli månad låg i Kalininggrads hamn för reparationer. Efter att ha lämnat Kalininggrad angjorde fartyget Jacobstad i Finland där det tog in en last av stora trästockar.

Jag är mer eller mindre övertygad om att den israeliska underrättelse tjänsten, i detta fall Mosad, plockade upp uppgifter om vad som var på gång och såg till att de två bestämmande herrarna i Kremlin blev underrättade om vad som stod på och eventuellt påpekat de politiska följderna av ett icke ingripande.

Den ryska statledningen förstod att den var tvungen att förhindra transporten då ett genomförande av den skulle fört med sig en kopiös förtroendeförlust för Ryssland.

Dvs, kaparna var ryska säkerhetsmän. Några av dem måste ha varit sjöfarts- och navigationskunniga då de inte hade kunnat segla fartyget så långt som de gjorde utan sådan kunskap. Den kapade besättningen skulle mycket enkelt kunnat lura dem om de (kaparna) varit beroende på deras samarbetsvilja.

OK, men nu kommer frågorna. Fartyget kapades enligt svenska tidningsuppgifter på svenskt territorial vatten Klart brott enligt svensk lag. Hur kom det sig att svenska myndigheter inte gjorde ett dyft för att kolla detta brott efter att de fått ett meddelande från båtens kapten att kaparna gett sig av. Har den svenska kust bevakningens personal aldrig läst en äventyrsroman av t.ex. Tom Calancy?

Och även om de verkligen hade gett sig av så hade det ju begåtts ett allvarligt brott på svenskt territorium. Skall sådant inte undersökas och utredas?

Att man inte ingrep så fort som man fått meddelandet om det inträffade beror kanske att den personal inom den svenska flottan som är utbildad på att ta hand om kapningar befinner sig utanför de Somaliska kusten.

Är det sannolikt att de svenska myndigheterna inte visste var fartyget befann sig, knappast men om det gått genom Öresund skulle man ju kunnat se det och stoppa det. Danskarna visste inte heller något.

Bla,Bla, ingen skall inbilla mig att NATOs nordkommando inte hade koll på fartyget och var det fanns. Sverige har nog bra samarbete med NATO för att kunna få sådana uppgifter.

"Plötsligt" dyker fartyget upp i Engelska kanalen. Det förhållandet gick ju inte att hemlighålla då alla fartyg som går genom kanalen måste identifiera sig.

Slutsatts av detta, ryssarna hade informerat NATO samt Sverige direkt eller genom NATO om vad som försiggick och bett om tystnad. Det låg ju definitivt både NATOs och Sveriges intresse att inte störa verksamheten, så man spelade med.

Dessutom ar det ju självklart att ryssarna också hela tiden visste var skeppet fanns. De har ju också satelliter

Sedan kan man ju fråga sig om inte de finska myndigheterna bör undersöka Artic Seas huvudman, det finska rederiet Solchart. Det förefaller ju ganska svårt att tänka sig att rederiet var helt ovetande om vad som ett av dess fartyg egentligen hade för last.Det förefaller ju troligt att en vapen transport av denna storlek och typ knappast är laglig enligt finsk lag, och hur som helst, det hade definitivt inte varit förenligt med finska intressen att medverka i något som skulle stå i strid med den ryska statsledningens intressen.

Ryska utrikesministeriet uppger enligt uppgifter på nätet att när kaptenen på Artic Sea anropades av den ryska fregatten Ladnyj med uppmaning att identifiera sig så skall denne först svarat att det rörde sig om ett nord koreanskt fartyg med namnet Chendin-2. Varför? Hade Artic Sea tidigare chatrats ut till Nord Korea för ljusskygga transporter? Varför uppgav kaptenen att fartygets namn var Chendin-2. Enligt Lloyds register existerar inget fartyg med det namnet men nord koreanerna meddelade tydligtvis ryssarna att ett nord koreanskt fartyg med detta namn befann sig i en inte identifierad hamn i Angola.

Den ryska statledningen gör för närvarande allt för att övertyga mediakonsumenter runt om i världen att det verkligen rörde sig om ett fartyg med timmerlast som kapats av ett antal brottsligt belastade etniska ryssar från Estland. Men hur förklarar man då att man skickat ned tre stora militära transportplan till det område, Kap Verde öarna, där Artic Sea uppbringades. De kunde ju knappast ha behövts för att transportera åtta kapare till Moskva.

Å andra sidan så har det inte publiserats några bilder som visar att luftvärns robotar av typ S-300 som inte är så små lastas om från fartyget till planen. Kan det bero på att man i stället för att flyg transportera robotarna, avser att lasta av dem i icke namngiven hamn i Svarta Havet. Ett sådant antagande styrks av rapporter som påstår att ett ryskt örlogsfartyg för närvarande bogserar Arctic Sea i riktning mot Svarta Havet. Vi får väl se om det dyker upp lite mer förklaringar på vad som verkligen hänt, men det är inte så säkert att så blir fallet. Men vad som finns kan ju räcka för ett först manus förslag till en hyfsad äventyrs roman.

De som vill läsa mer om den här affären rekommenderas en utförlig artikel av Ron Ben Yishai, en av Israels främsta kommentatorer i försvars och säkerhetsfrågor. Artikeln finns på engelska här och på hebreiska här. Den hebreiska versionen är avsevärt utförligare.

På Tobias Ljungvalls blogg Tobias Tankar finns ett stort antal artiklar om Arctic Sea

Läs även andra bloggares åsikter om Arctic Sea, Luftvärnsrobotar, sjö pirater, vapensmuggling, israel, Mossad

Knuff
Knuff

DN
DN2
DN3
DN4
DN5
SvD
SvD2
Sydsvenskan
VG

Bloggar
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
Till denna bloggpost har har endast medtagits bloggar i vilka publicerats bloggpost som relaterar till Kapningen av Arctic Sea.

Wisemans Wisdoms Mysteriet Arctic Sea ännu dimmigare
Tobias Anteckningar Arctic Sea: Vojtenko flyr till Istanbul
Chefsingenjören Arctic Sea trasporterade vapen? (uppdaterad)
Chris Andersson Tänker Hett om Arctic Sea

Vad hände egentligen med det Iranska flygplanet?

För ungefär två veckor sedan rapporterades i media i ett flertal länder att ett iranskt trafikflygplan av typ Tupolev hade störtat i norra Iran. Samtliga passagerare och hela besättningen omkom i olyckan.

Sen hörde man inte något om saken. I och för sig inte så underligt då det pga att alla ombordvarande omkommit inte behövde ordnas eftersökningar efter överlevande. Dessutom, inte så trevligt men trotts allt sant. Inrikes flygningar i länder tillhörande tredje världen och dessutom med ett erkänt osäkert plan av typ Tupolev är knappast "breaking news" mer än en gång i västmedia.

Men det fanns kanske en helt annan orsak till tystnaden. Hade de iranska myndigheterna med flit tystat ner historien? I Yediot Achronot´s pappersupplaga från den 2 augusti citeras uppgifter från den Italienska tidningen Correri Della Serra att det inte var frågan om en "vanlig" flygolycka utan att katastrofen orsakats av en explosion i planets last. Ytterligare meddelade den italienska tidningen att planets last inte enbart utgjordes av passagerarnas privata bagage utan även ett antal stora plåtlådor innehållande iranska vapen avsedda för Hizbolla. En av dessa lådor hade exploderat.

Källor från personer med kontakter inom underrättelse organisationer påpekar enligt författaren av den italienska artikeln, Guido Olympio att på grund av attackerna mot de iranska vapen transporterna via röda havet - Egypten - Sinai har iranierna öppnat en ny smuggel led för vapen avsedda för Hizbolla, nämligen med flyg från Iran till Armenien och därifrån via Turkiet och Syrien vidare till Hizbolla i Libanon. Enligt den italienska tidningen hade iranierna tidigare skickat vapnen direkt med marktransporter genom Turkiet men de turkiska myndigheterna hade stoppat detta.

Den italienska tidningen tillägger också att Hizbolla är helt medvetet om att dessa vapentransporter är totalt förbjudna enligt FN´s säkerhetsråds resolution 1701 vilken kom till för att få slut på det andra Libanon kriget sommaren 2006.

Tidningen tillägger dessutom att en av det iranska revolutionära gardets högre befälhavare som hade som uppgift att övervaka vapen smugglingarna till Hizbolla, var bland passagerarna på planet.

Det är inte lätt att med säkerhet avgöra om den italienska tidningens uppgifter är sanningsenliga, men en indikation i den riktningen kan finnas i uppgiften att bland de grupper av räddnings- och röjnings manskap som de iranska myndigheterna sände till platsen fanns ingenjörstrupper utbildade i röjning av ammunition som ej exploderat.

Läs även andra bloggares åsikter om Iran, Hizbolla, vapensmuggling, Turkiet, Syrien, Libanon, Revolutionary Guards,

DN
DN2
DN3
SvD
SvD2
Sydsvenskan
Sydsvenskan2
Dagen
Barrometern
VG
DB

Bloggar
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
FIM Tvåstatslösningen
Ilya Meyer Meningen med livet
MXp Pride, Queermarxister, Normlöshet och 'Andlig klarsyn'

I Gilboas svala skugga Turistanarkisten
Al HaMatzav Nordkorea idag är Iran i morgon
Jihad i Malmö Talibanerna går till attack i Nigeria
Rabnor tycker och tänker Ja må han leva
Danofsky for President En riktig midsommarKrantz
Mina tankar Aftonbladet och de dubbla måttstockar del 234
Svensk Historia Växthussyndromet
Pophöger Palestinavän viftar bort antisemitism
Wisemans Wisdoms Tyskland på offensiven
Gudmundson Fighters + Lovers till attack
Dick Erixon New York polis Rasprofilering också mot vita
Gulan Avci Omvänd rasism inom vänstern
Fredrik Axelsson Om det vi inte får läsa om här hemma

Nya hot mot Israel - Från norr och från söder

På den sista tiden har det i internationella media rapporterats om nya hotbilder mot Israel och detta utöver Palestinier, Hamas, Hizbolla, Iran som under den sista perioden åtminstånde i svenska media ansetts som de stora hoten mot Israel. De som står bakom de nya hotbilderna är egentligen inte nya hot. De har bara genom anskaffande av nya vapen system eller lokalisering av baser hos tredje part blivit mer aktuella hot.

Det norra eller för att vara mer exakt det nord nordöstra är Syrien medan det södra är den gamle bekantingen Iran som börjat bygga baser i Eritrea - ett land som har diplomatiska förbindelser med Israel.

Låt oss börja i norr.

Syrien
Syrien är en av Israels älsta fiender. Detta beror inte enbart på värnandet av det palestinska folket eller allmän antizionism utan huvudsakligen pga att Syrien än i dag anser att hela det område som omfattades av det brittiska palestinamandatet egentligen var södra Syrien. Glöm inte att Syrien enbart för ett antal månader erkände Libanon som en självständig stat och inte som en del av Syrien.

I Maarivs pappersupplaga från den 29 mars 2009 finns uppgifter om att Syrien slutit avtal med Ryssland om inköp och leverans av ett antal viktiga och moderna vapensystem. Artikel bygger på uppgifter som chefen för det amerikanska försvarsdepartementets Defence Intellgence Agency (DIA) , general löjtnant Michael D. Maples, nuligen gav den amerikanska senaten. Bland de vapen som Syrien inköpte kan nämnas Mig 29 typ M och M2, Mig 31 samt medeldistans luftvärnsrobotar av typ SA-X-17. Allt detta efter att Syrien sommaren 2008 erhållit två luftvärnsrobot batterier av typ Pantasir, SA-22. Pantasir (NATO "Greyhound") är ett kombinerat raket och automatkanon system. De två batterierna är en del av ett avtal om sammanlagt 12 batterier. Av Maples rapport framgick också att den Syriska krigmakten ännu är underlägsen den Israeliska. Maples framförde även att Syrien antagligen skulle vara tvungen att leverera vidare en del av batterierna till Hizbolla. Detta kan ge ett svar på frågan om den Syriska finansierings källan (Iran).

En väl insatt israelisk expert betecknade Mig 29, även i dess uppgraderade "M2" version som ett i sig inte helt modernt stridsplan medan Mig 31 enligt hans uppfattning var ett alldels utmärkt modernt plan.

Artikeln i Maariv refererade också uppgifter i arabisk press om att den syriske presidenten Bashir Assad såg fram emot att få möta president Obama vid dennes deltagande i G-8 kongressen i Juli månad i Italien. Huruvida detta är ett önsketänkande från Bashir Assads sida eller om det kommer att visa sig att president Obama även när det gäller Syrien vill pröva samförståndsvägen är ännu ovisst. Ett är dock klart, den nya israeliska regeringen kommer att ha ett militärt starkare Syrien att ta hand om och detta i det av Obama ändrade internationella klimatet.

Iranska baser i Eritrea
I en bloggpost från den 1 mars 2009 beskrev jag hur Iran bygger upp ett imperium bland annat i Afrikas Horn dvs Sudan, Eritrea, Djibuti och Somalien. Fyra länder dit ingen normal invånare på den blåa planeten frivilligt skulle flytta. De allt intimare kontakterna mellan Iran och Eritrea oroar inte bara Israel utan en stor del av den s.k. västvärlden. Detta pga det faktum att Eritreas och speciellt dess södra del ligger vid vid infarten till Röda havet ger landet en ytterst geopolitisk strategisk placering då all sjöfart till och från Suezkanalen måste passera det trånga Bab el Mandeb sundet.

Det är självklart att Israel inte lungt kan betrakta att Iran använder den syd eritreiska hamnen Aseb som en station på smuggelvägen av vapen till Gaza (Hamas) och Hizbolla i Libanon. Iran har upprättat en militär bas i närheten av det gamla oljerafenaderi som fanns i Aseb och som för närvarande moderniseras av Iranierna. Tillgången på ett oljerafinaderi är i och för sig en stor fördel för Iran då landet trots att det är en av världens största råoljeexportörer mer eller mindre saknar inhemska oljerafinaderier.

Upprättandet av den militära basen i Aseb möjliggör för Iran att spärra Bab el Mandel sundet med de ytterst allvarliga följder som det skulle ha för världshandeln. Israel å sin sida fruktar att Iran kommer att upprätta en bas för långdistansraketer mot Israel i Aseb. Upprättandet av en sådan bas skulle ställa Israel inför problemet att inte enbart behöva upprätta försvarssystem mot iranska långdidistansraketer österifrån utan även söderifrån. Även länder som Egypten och Saudiarabien för sin del torde vara lindrigt sagt bekymrade över de iranska förehavandena i Eritrea.

Läs även andra bloggares åsikter om Iran, Israel, Eritrea, Internationell sjöfart, Ballistiska raketer, Luftvärnsrobotar, Horn of Africa, Hamas, Gaza,

DN
DN2
DN3
SvD
SvD2
Sydsvenskan
Dagen
VG
DB

Bloggar
FIM Vilken moralisk måttstock har vi rätt att att använda på Israel?
Ilya Meyer Och kriget mot Israels civila bara fortsätter
MXp Ramallah och Jerusalem: Opinionsundersökningar 2009
I Gilboas svala skugga Rubriceringspyssel
Al HaMatzav The Alarm Clock
Jihad i Malmö Rushdie m.fl.:Islamismen globalt hot
Rabnor tycker och tänker Påsksmällar
Sökandes sanningen-eller politiskt korrekt Gaza? Vad hände egentligen? Och varför?
Danofsky for President Israels arme undrsöker sina soldaters agerande i Gaza
Israel i Sverige Vad sägs om lite fakta
Utrikesbloggen Utrikesnyheter
Hellströms okultiverade tanketrädgård Upprepade dumheter om arabvärlden och palestinierna

Israelisk flygräd mot transport av iranska vapen till Hamas. Uppdaterad 270309 1635 (GMT+3)

På förmiddagen i dag (260309) började det surra om uppgifter om ett flygangrepp på en transport av vapen genom Sudan för så där två månader sedan .

Uppdateringarna är i röd text.

Enligt sudanesiska rapporter hade angreppet skett mot en konvoj bestående av 17 fordon i ett öken område nord ost om Port Sudan i närheten av Mount al- Shaanun. Enlig vissa uppgifter dödades 39 personer i anfallet.

Tidpunkten för aktionen var tre dagar före eld upphör i kriget mellan Israel och Hamas i Gazaremsan i januari 2009.

De sudanesiska myndigheterna var besvärade av aktionen och undvek i möjligaste mån publicitet tills de kunde få mer konkreta uppgifter på vad det hela handlade om.

Till saken hör att under de sista dagarna av kriget mellan Israel och Hamas ingicks ett avtal mellan USAs dåvarande utrikesminister Condolizza Rice och den israelisks utrikesministern Tzipi Livni om åtgärder får att förhindra vapensmugglingen från Iran till Gazaremsan. Till detta avtal har senare Canada, Storbritanien, Spanien, Frankrike, Tyskland, Italien, Norge och Danmark anslutit sig.

Nu visar det sig att det inte rörde sig om ett utan åtminstånde två anfall mot iranska vapentransporter. En kort tid efter krigets slut anföll israelskt flyg och sänkte ett fartyg av okänd nationalitet som enligt uppgifter i de israeliska morgontidningarna transporterade vapen från Iran som var avsedda för antingen Hamas eller Hizbolla. Denna insident torde ha ägt rum en av de första dagarna i februari.

De första uppgifterna som kom ut om anfallet mot lastbils konvojen i Sudan talade om att det eventuellt var frågan om ett amerikanskt angrepp men dettta förkastades av CBS News´s national security correspondent, David Martin, som rapporterade att de israeliska underättelse tjänsterna hade fått nys om planer på en stor transport av vapen från Iran genom Sudan till Gazaremsan. Enligt mediauppgifter rörde det sig huvudsakligen om sk. Fajr-5 raketer med en räckvidd av 75 km, dvs de hade nått Tel Aviv området från Gazaremsan.

Uppskjutning av Fajr raket

Här kan tilläggas att Israels dåvarande premiärminister Arik Sharon år 2001 utnämnde general major (ret.) Meir Dagan till ny chef för Mossad han också gav Dagan order om att Mossads huvuduppgift nu skulle bli att på alla sätt "störa och förhindra" Irans aktiviteter inom Mellanösternområdet.

På den här bloggen har tidigare rapporterats om en del av dessa som kommit till mer allmän kännedom. Däribland bombningen av den syriska kärnreaktorn, likvideringarna av Hizbollas operations chef Imad Mughniyah och Machmud Suliman, en av president Assads närmaste rådgivare med problematiska och tydligtvis farliga arbetsområden som kontakterna med Libanon och mer eller mindre ansvarig för det syriska nukleära projektet. Dessutom har det under det senare åren inträffat en hel del oförklarliga "missöden" på Iranska nukleära anläggningar.

Israels väpnade styrkor, IDF, har under de senaste åren skaffat sig kapacitet att utföra aktioner som få länder är i stånd att göra. Ta till exempel det ovan nämna angreppet på den Iranska konvojen i Sudan. Inte nog med Mossad snappade upp kunskapen om transportens planering och dess existens, man kunde även fastställa var den framskred i den Sudanska öknen och online, real time dirigera de anfallande flygplanen till platsen för anfallet som låg ca 1.600 km, ca två och en halvtimmes flygtid, från Israel. Ett annat exempel som eventuellt kan tillskrivas Israels förmåga att online real time bevaka misstänkta rörliga mål är den officiellt oförklarade explotionen i ett vapensändning, som troligtvis var avsedd för Hizbolla, som exploderade när den togs ut ur det revolutionära gardets vapenföråd i Teheran den 19 juli 2008.

Det finns givetvis inget officiellt meddelande att Israel utförde attackerna mot vapensmugglings konvojen i Sudan och sänkningen av det vapenlastade fartyget men inte heller något förnekande. Men hur många länder i området har den militära kapaciteten?

USA har, nästan inställsamt (mot Iran) förklarat att de inte låg bakom dådet. Det är ju lite taskit gjort när det var USA som övertalade Israel att upprättandet av den internationella övervakningsgruppen möjliggjorde för Israel att i förtid avsluta aktionen i Gazaremsan.

Israeliska politiska journalister medgav i kväll att de redan i januari 2009 kännt till händelsen men pga cencuren inte kunnat röja något.

En som var mycket nöjd i kväll (260309) var den avgående premiärministern Ehud Olmert som stolt förklarade att Israel har förmåga till att slå mot terror var det än behövs. Han har faktiskt rätt att vara stolt för han har konsekvent fört den politiken. Tyvärr inte alltid med lyckat resultat men då var det ju bra att det sista (kända) försöket blev lyckat.

Den strategiskt militärpolitiska följden av de ovan redovisade händelserna är att Iran tvingar Israel in i en direkt militär konflikt, om än tillsvidare på låg nivå, parallelt med den nuvarande mellan Israel och Irans klienter, Hamas och Hizbolla. Detta får långtgående följder för utvecklingen i området. Obama administrationen kan inte heller bortse från det då den nu försöker skapa en ny politik visa vi Iran.

Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Hamas, Iran, Israel, Libanon, Syrien, terror, Vapensmuggling
Nukleära program

DN
DN2
SvD
Sydsvenskan
Dagen
Dagen2
VG
DB

Bloggar
FIM
Ilya Meyer
MXp Israel i fronten mot samma jihad som konfronterar väst
I Gilboas svala skugga Dilemma
Al HaMatzav The Alarm Clock
Jihad i Malmö Rushdie m.fl.:Islamismen globalt hot
Rabnor tycker och tänker Sprängd Anka
Sökandes sanningen-eller politiskt korrekt
Danofsky for President Israels arme undrsöker sina soldaters agerande i Gaza
Israel i Sverige
Utrikesbloggen Utrikesnyheter
Hellströms okultiverade tanketrädgård Vad slags ledare är egentligen Hamas?

Eld upphör. Några reflektioner

Israels ensidiga proklamation av ett eldupphör i dess krig med Hamas följdes inom 12 timmar av ett uttalande från Hamas i Damaskus om ett vilkorat eldupphör. Efter ett antal timmar verkade det som om det verkligen började bli eldupphör ute på fältet och inte bara i TV-rutan.

Israel började tunna ut sina trupper i Gaza remsan och man överväger nu (190109) att demoblisera en stor del av de reservist förband som kallades in vid början av kriget. Dessa får dock medelande om att de kan bli återkallade med omedelbar verkan om utvecklingen så skulle kräva. Det ryktas dessutom om möjligheten att Israel skulle kunna komma att dra ut alla sina förband ur remsan om ca en vecka.

Jag har lagt märke till att en del kommentatorer i Sverige - även bland dem som har en positiv inställning till Israel - antytt att Israel förlorat den militära kampanjen. Detta bottnar i en missuppfattning av sakläget. Israels målsättning med kampanjen var att skapa ett nytt säkerhetspolitiskt läge i de södra delarna av landet vilket skulle innebära att Hamas inte längre skulle vilja/kunna utsätta den därstädes boende civilbefolkningen för beskjutning med olika vapensystem, däribland mark till mark raketer.

Eftersom kriget är ett s.k. "war amongst the people" är den politiska delen ytterst viktig och det är nödvändigt att Israel på sikt lyckas få de politiska vinsterna av den militära aktionen som har gett en mycket god grund för de israeliska politiska ledarna att komma fram till avtal vilka definitivt kan förbättra situationen i norra Negev. Dessutom har omvärlden fått klart för sig att den israeliska armén återigen är en faktor som inte går att bortse från i det maktpolitiska spelet i detta oroliga hörn av världen.

Vi kan redan se början på de politiska framgångarna. Det är helt klart att Hamas inte har någon officiell ställning i de politiska förhandlingar som nu förs. Förhandlingarna förs i stort sätt om hur man skall kunna undvika att Hamas återigen skall kunna rusta upp med vapen, huvudsakligen raketer från Iran.

Israel och USA har redan ingått ett principavtal om hur man skall söka förhindra transport av vapen från Iran tills de anländer till Egyptiskt territorium. Det förefaller som om även Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Italien kommer att ansluta sig till det avtalet. Orsaken till att avtalet enbart gäller transporten till Egyptiskt territorium beror på att Egypten hårdnackat nekar icke egyptisk personal - militär som civil - vars uppgift skulle vara att förhindra transiteringen av vapen över egyptiskt territorium, tillträde till dess territorium.

I förhandlingar mellan Egypten och Israel avhandlas bl.a. frågan om hur den egyptiska gränsen mot Gaza remsan skulle kunna spärras mot vapensmuggling på ett effektivt sätt. Det förefaller som om man från israelisk sida ser på dessa förhandlingar med en försiktig optimism, trotts att Egypten tidigare sett mellan fingrarna med smuggelversamheten. Det är ingen hemlighet att både USA och de tunga EU-länderna utövar starka men dock diplomatiska påtryckningar på Egypten i denna fråga.


En ytterligare fråga som behandlas mellan Egypten och Israel är frågan om gränsövergångarna mellan Israel och Gaza remsan. Egypten fungerar i denna fråga som medlare/mellanhand mellan Israel och Hamas.

Hamasledningen verkar inte tagit större intryck av den ytterst hårdhänta behandling som Hamas (både den civila och militära delen) fått under de sista 3 veckorna. Men det är väl något som hänger ihop med att de anser sig veta att de har gud på sin sida. Minst 500 män från Hamas milisförband stupade under stiderna och mycket stora delar av Hamas vapenföråd förstördes under striderna eller föll i den israeliska armens händer.

En sak som det spekuleras om är hur den palestinska civilbefolkningen i Gaza remsan kommer att uppleva sin politiska ledning som inte kunde skydda dem och deras egendom från det israeliska anfallet, en ledning som hade förvandlat många av civilbefolkningens hus till vapen förråd, inrätt eldställningar samt byggt in försåtsmineringar i dem. En politisk ledning som byggde skyddsrum åt sina familjer men inte åt befolkningen. En ledning som medan den planerade för krig inte såg till att det fanns nog med elementära räddningstjänster.

Samt när det israeliska anfallet kom, dök ner i sina bunkrar och lämnade befolkningen åt sitt öde. Inte ens Hamas militära förband gjorde några insatser frånsett att skicka raketer och granatkastar eld mot civila Israeler.

Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Hamas, Israel, Islam, vapensmuggling

DN4
DN5
DN6
DN7
DN8


SvD4
SvD5
SvD6
SvD7
SvD8

Sydsvenskan
Sydsvenskan2

Dagen
Dagen2
Dagen3

VG
VG2

DB

Bloggar I Gilboas svala skugga,