Spekulationer om ett eventuellt samförstånd mellan USA och Iran inför mötet i Bagdad

Inför mötet  i Bagdad den 23 maj mellan å ena sidan Iran och  å andra sidan USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland, Kina  och Tyskland om det iranska nukleära programmet har spekulationerna under de senaste dagarna blivit allt livligare om man vid detta möte kommer att kunna komma fram till ett principavtal mellan parterna.

De europeiska ländernas representanter har sedan mötet i Istanbul i förra månaden  klart signalerat att Iran vid mötet i Bagdad måste i princip godta de av dem framlagda kraven  på Irans handläggning av sitt nukleära program. För att förhindra att de Iranska delegaterna  att bara meddela vid mötet att de återkommer med svar efter att satt sig in i de framlagda kraven har man låtit Iranierna redan innan Bagdadmötet ta del av dem. Bakgrunden till detta är att man under årens lopp lärt sig att Iranierna är specialiserade på att  förhala förhandlingar för att vinna tid, något som man definitivt vill undvika.

Iranierna är medvetna om att så länge som det försiggår reella förhandlingar, Israel knappast har någon internationell legitimitet att  utföra ett anfall mot de iranska nukleära anläggningarna. Därför är det ytterst viktigt att förhandlingarna  slutförs innan iranierna lyckats komma till det stadium av utbyggnad av  den underjordiska uran anriknings anläggningen i Fordow  bredvid staden Qum, att det israeliska flygvapnet saknar möjlighet att bomba sönder anläggningen.

President Obama har vid ett antal tillfällen meddelat att i fallet att Iran inte går med på USAs krav,  så kommer detta lands väpnade styrkor sättas in  mot det iranska projektets anläggningar. Problemet är dock att USAs väpnade styrkor kan slå ut Fordow anläggningen vid en senare tidpunkt än vad Israel kan, vilket gör att USA inte har samma tidspress på sig som Israel har med allt vad detta innebär.

Igår (20052012) på på morgonen hade Yediot Achronot, Maariv och Israel HaYom (papperstidningarna) men inte HaAretz utförliga reportage och utvärderingar av de Amerikanska/Europeiska  förhandlingskraven. Yediot hade det utförligaste reportaget och jag citerar från nämnda tidning.

Kraven på Iran

1. Ett omedelbart stopp av urananrikning på 20% och högre procent.

2. Iran förbinder sig att skicka ut allt uran som som anrikats till 20% och högre till länder som fastställs av USA och Europa.

3. Ett omedelbart avbrytande av all urananrikning i den underjordiska  Fordow anläggningen.

4. Ge fritt tillträde för FN organet "International Atomic Enargy Agecy (IAEA)" kontrollanter till alla Irans nukleära anläggningar inklusive Parchin basen till vilken iranierna hittills nekat IAEA kontrollanterna tillträde. 

Orsaken till att Parchin basen nämnts speciellt beror på att det på goda grunder misstänkts att iranierna på denna bas sysslat med prov av tändrör för nukleära bomber. Om detta visar sig vara sant så har vi här ett direkt bevis för att det iranska nukleära projektet då sådana tändrör under inga förhållanden behövs inom den civila nukleära sektorn.

USA och Europa slår fast att beslutet om sanktionerna rörande iransk oljeexport till Europa och övriga delar av världen från och med 01072012 står fast samt att att det redan ikraft gällande sanktionsbeslutet att Iran kopplas av från SWIFT (internationel penningclearing).

Man ger dock Iraniern ett antal "morötter"

1. Stöd till Iran för upprättande av  civila kärnkraftverk

2. Annullerande av sanktionerna på reservdelar till flygplan.

3. Stöd till iransk Hi-Tec industri.

De israeliska reaktionerna på kraven från USA och Europa var i huvudsak negativa då de gav Iran rättighet att anrika uran till 3.5%. I och med detta medgivande får Iran rättighet att överhuvudtaget anrika uran vilket gör det mycket svårare för IAEA kontrollanter att upptäcka huruvida Iran anrikat även till högre procentsats än 3.5.

En av Israels främsta experter på Iran och dess nukleära program är Ronnen Bergman. I en kort artikel i söndagens  Yediot  själper han en hel del kallt vatten över den enligt honom glada optimismen i kretsar i och runt Vita huset. Han påpekar syrligt att iranierna visserligen gått med på att förhandla om förslag som de tidigare helt nekat att diskutera , men de har hit tills inte gett några indikationer på att de kommer att gå med på dem. Men sen blir han mycket mer allvarlig då han påpekar att om det visar sig att USA verkligen står bakom vad som publicerats i dess namn så innebär detta att USA ändrat åsikt på ett ytterst allvarligt sätt då de (USA) går med på att Iran, som har en historia av lögner och förbjudet nukleärt utvecklingsarbete, överhuvudtaget skall ha rätt till nukleärt utvecklingsarbete. Han fortsätter och påpekar att om det visar sig att vad som publicerats  är USAs ståndpunkt så ligger dessa krav långt under vad Israel krävt för att skydda sin säkerhet. Bergman påpekar att Israels krav inte enbart är sluta med anrikningen i Fordow anläggningen utan även demontera densamma. Israel kräver dessutom att allt anrikat uran, även det som är under 3.5% , förutom något hundratal kg, skall sändas till vänskapligt inriktade länder under IAEAs kontroll. Det uran som iranierna skall ha rätt att ha skall dock inte uppgå till mer än vad som är något under minimum för att iranierna snabbt skulle kunna   anrika till veapon grade (93%).

--------------------- 

Om inte Ronnen Bergmans pessimistiska kommentarer skulle ha räckt för att  få läsaren att inse att det inte finns mycket skäl för optimism har det i dag kommit uppgifter som pekar i en allt annat en positiv riktning.

Först och främst så har man redan kommit överens om ett nytt möte i mitten av juni vilket innebär att iranierna inte blir tvingade att ge bindande svar vid mötet i Bagdad utan fått ytterligare en månads tidsfrist under vilken de fortsätter med urananrikningen och borrar sig än djupare in i berget vid Fordow.

Det börjar nu bli helt klart att det inte bara är Iran som vill vinna tid utan att även Obama administrationen vill undvika en situation i vilken förhandlingarna brakar ihop innan USAs presidentval i november.

Utöver detta så har Irans ÖB förklarat, enligt "Israel HaYom" den 21052012, att de iranska väpnade styrkornas plikt är att utplåna Israel! Ett allt annat än förtroendebyggande uttalande.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Iran, USA, Europa, IAEA,

DN,  DN2,  DN3,
SvD,  SvD2,  SvD3,   SvD4,  SvD5,  SvD6,  SvD7,   SvD8,

Dagen,

SVT,

VG,

Expressen,

Att bomba eller inte bomba

Just det, det är det som är frågan. Eller för att vara lite mer exakt - vem eller vilka skall bomba och när? Snarast eller efter presidentvalet i USA (november 2012). Är vi helt säkra på att iranierna verkligen avser att utveckla ett kärnvapen - dom säger ju själva att de bara sysslar med att utveckla ett fredligt nukleärt program. Å andra sidan säger de att Israel måste raderas ut från kartan. Hur skall de göra det utan en a-bomb?

Det enda som är helt säkert är att iranierna sysslar med att utveckla ett nukleärt program som är långt framskridet och som dessutom kan tjäna som en reell bas för ett militärt kärnvapenprogram. I grund och botten mycket mer än en bas.

Iran står fast vid att vad man sysslar med enbart är ett nukleärt program för fredliga ändamål, något som omvärlden ställer sig allt mer tvivlande till. Detta till trotts att Iran har skrivit under det internationella fördraget mot spridning av kärnvapen (NPT).

Till en följd av att Iran lindrigt sagt inte alltid spelat med öppna kort gentemot FN organet IAEA (International Atomic Energy Agency) samt att nämnda organisations kontrollanter vid sina fysiska kontroller på plats i Iran konstaterat att det iranska projektet innehåller icke så få element som definitivt kan tyda på att Iran håller vägen öppen för en utveckling av ett militärt kärnvapenprogram, det "internationella samfundet" genom FNs säkerhetsråd och utanför det beslutat och verkställt om sanktioner mot Iran för att förhindra Iran att bli världens tionde kärnvapenmakt. Intill dags dato förefaller det inte som om sanktionerna skulle haft någon reell verkan, men vi har ännu inte sett verkan av EUs oljeinköpsbojkott (som träder i kraft den första juli 2012) samt avstängningen av Iran från den internationella inter bank clearingen genom SWIFT programmet.

Vad som i grund och botten komplicerar frågan om huruvida Iran har som slutmål med sitt nukleära program är att till synes ingen av de ledande underrättelseorganisationerna i världen har klara bevis på att Iran fattat ett beslut om att tillverka nukleära vapen. Än mer, de amerikanska underrättelsetjänsterna publicerade i slutet av år 2007 att Iran redan är 2003 stoppat sitt program att utveckla kärnvapen. Trotts att det år 2010 förelåg nya uppgifter om att Iran hade för avsikt att utveckla kärnvapen fann de amerikanska organisationerna att det inte förelåg något skäl att revidera beslutet från är 2007. Huruvida de hade rätt eller ej är svårt att säga. Givetvis gick personer med anlag för att sprida konspirationsteorier ut med teorin, att de amerikanska underrättelsetjänsterna publicerade detta för att hindra den dåvarande presidenten George W. Bush att starta ytterligare ett krig. Det går inte helt att förkasta dessa konspirationsteorier då de även kom från personer inom nämnda organisationer.

I detta sammanhäng är det intressant att notera att New York Times den 17 mars 2012 publicerade en artikel som gick ut på att då ingen underrättelseorganisation, inklusive den israeliska Mossad, hade klara uppgifter på att Iran hade för avsikt att utveckla kärnvapen det inte förelåg något skäl att militärt ingripa mot det iranska programmet.

Artikeln i NYT förefaller enligt vederhäftiga bedömare i Israel vara en s.k. spin som läckts från källor (på hög nivå) inom Vita huset för att hos den israeliska allmänheten diskreditera den israeliske premiärministerns - Bibi Natanyahos - linje att tidsfristen för att militärt stoppa det iranska kärnvapenprogrammet gick mot sitt slut och i fall att USA inte ville anfalla så fick Israel göra det ensam.

Inte desto mindre var publiceringen av artikeln illavarslande.

Låt oss se på dagens situation. Även om det inte finns uppgifter om att Iran har beslutat sig för att bli en kärnvapenmakt så kan man inte bortse från att det finns allt för många indicier på att Iran trotts allt avser att bli en kärnvapenmakt. Man har ökat takten på urananrikningen och har för närvarande fått fram ca 20 kg 20% uran 235. Detta uran som inte har någon större civilt användningsområde räcker till för att få fram nog med 90% uran 235 som räcker till fyra mindre a-bomber. Anrikningsprocessen från 20% till 90% är dessutom är dessutom inte särskilt komplicerad. Och man fortsätter i ökad takt att anrika. Dessutom, och det är det verkligt allvarliga, Iranierna har börjat installera toppmoderna centrifuger i den underjordiska anläggningen i Fordow brevid staden Qom. Denna anläggning är insprängd i ett berg och det är tveksamt om att ens amerikanska (konventionella) bomber kan slå ut den. Israel har för närvarande inga konventionella vapen som kan göra jobbet. Lägg till detta att Iran parallellt med det nukleära programmet utvecklat ett högklassigt raket och missil vapen som täcker hela Mellanöstern och delar av Sydeuropa samt importerat ett antal raketer (från Nord Korea) med en räckvidd som täcker största delen av Europa inklusive södra Sverige. Man sysslar med att konstruera noskoner för raketerna i vilka de skall gå att installera kärnvapen. Man har experimenterat med tändhatts system för a-bomberna i den militära anläggningen i Parchin till vilken man förnekat IAEA kontrollanterna tillträde.

Varför gör man allt detta med dess astronomiska kostnader om man trotts allt inte avser att utveckla kärnvapen?

Att den israeliska statsledningen ser ytterst allvarligt på situationen då man kombinerar ovanstående uppgifter med uttalanden av den Iranske presidenten och div andra ledande iranska politiker att Israel måste raderas från världskartan är självklart. Visa av erfarenheten tar vi israeler numera sådana hot på allvar.

Att helt lita på sanktionerna är att spela ett farligt spel och inte enbart för Israel. Iran utvecklar inte kärnvapen enbart för att slå mot Israel. Ett Iran med kärnvapen kommer att föra med sig att ett antal andra stater i Mellanöstern skaffar sig kärnvapen, samt att Iran, som är på väg att skaffa sig interkontinentala ballistiska raketer, kommer att totalt ändra den geopolitiska jämvikten i hela världen.

Oenigheten mellan Israel och USA om när det iranska programmet kommit till en punkt då det inte går att stoppa ens militärt beror till stor del på skillnaden i den militära kapaciteten hos Israel och USA. Utvecklingen av basen i Fordow är den springande punkten för Israel. I det ögonblick då iranierna har hyfsad kapacitet på den basen så har Israel i stort förlorat spelat och kommer att vara helt utlämnade till USAs godtycke. Att Israel skulle ställa sin existens på spel mot ett tyvärr så osäkert kort som Obama administrationen är knappast ansvarig politik. Det som får författaren till dessa rader att verkligen dra öronen åt sig är alla uttalanden från den den amerikanska sidan att USA inte kan starta krig mot Iran innan presidentvalet. Underförstått "även om Iran passerat USAs röda linje".
Västvärlden leds tydligtvis av en politiker och inte en statsman!

Tilläggskommentar. Saxat ur president Obamas nyårshälsning till Iran. "Det finns inget skäl för USA och Iran att vara oense". Man behöver inte tillägga något.
A.F.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Iran, USA, IAEA, NPT, SWIFT, Fordow, Parchin, Kärnvapen, Nukleära program,

DN, DN2, DN3,

SvD, SvD2, SvD3, SvD4,

Dagen,
SVT,
VG,
Expressen,