Obamas (nästan) hemliga krig

Kriget i Afghanistan mellan å ena sidan Taliban och å andra sidan USA-NATO-ISAF styrkorna får ett relativt stort utrymme i media välden men inte ett så stort som vore befogat på grund av dess betydelse. Rapporteringen i Sverige är inte speciellt stor och rör sig i allmänhet om den svenska insatsen. Att det pågår ett parallellt krig mellan USA och det Pakistanska Taliban (TTP) i de nord västra pakistanska gränsområdena mellan Pakistan och Afghanistan - Federally Administered Tribal Areas FATA och North-West Frontier Province NWFP - överskuggas mer eller mindre helt av det stora kriget i Afghanistan.

Huvuddelen av drönar angreppen har skett inom två distrikt inom FATA området. 71% har skett North Waziristan medan 23% utförts mot mål i South Waziristan. Orsaken till att en sådan stor del av angreppen skett i dessa två områden är att TTP haft sina starkaste fästen i dem.

Karta över FATA och NWFP områdena
Klicka på kartan för att förstora den

I skillnad mot kriget i Afghanistan går de amerikanska soldaterna personligen inte in på pakistanskt territorium utan genomför sina aktioner med fjärrstyrda s.k. drönare huvudsakligen av typ Predator från militära baser i Nevada och Arizona USA.

Detta fjärrstyrda krig startade år 2004. Intill, inklusive den 1:a januari 2011 utfördes 218 attacker. Under de första fyra åren var det fråga om ytterst få (sammanlagt 10) anfall. Därefter ökade antalet ytterst starkt med 35 år 2008, 53 år 2009, 117 år 2010 och ytterligare 3 på nyårsdagen 2011. Ökningen under de två sista åren beordrades av president Obama personligen. Hans vicepresident, Joe Biden, argumenterade för att istället för att öka antalet amerikanska soldater i Afghanistan man drastiskt skulle öka användningen av drönare för att komma tillrätta med Taliban i nämnda land. Detta förkastades dock då det stred mot principerna för den s.k. COIN strategin som vars främste förespråkare, David Petraeus. nu är ISAFs överbefälhavare i Afghanistan.

Målen för "drönar kampanjen" är inte enbart att slå ut höga- och i många fall nyckelpersoner inom pakistanska taliban och Al Qaeda, mellan vilka det finns ett utvecklat operativt samarbete, utan också att allvarligt skada Al Qaedas externa nätverk och därmed minska och i görligaste mån förhindra organisationen att slå mot USA och dess allierade. Det senare uppnås dessutom att genom attacker eliminera ledare och medlemmar i AL Qaeda affilerade organisationer runt om i världen som instrueras i olika former av våldsam terror verksamhet i de Afghansk pakistanska gränsområdena.

Enligt amerikanska uppgifter så har från och med år 2006 till och med den 1:a januari 2011 1764 personer tillhörande Al Qaeda och Taliban stupat vid drönar angreppen medan endast 108 civilpersoner dödats. Det låga antalet civila dödsoffer är en smula märkligt men kan förklaras med att Al Qaeda och Taliban aktivisterna ofta lever med sina familjer eller delar av dem i anslutning till utbildningsläger och baser och att dödade familjemedlemmar inräknats i antalet dödade Al Qaeda och Taliban personer. I och för sig är detta logiskt då civilpersoner som vistas i militära områden under krigstillstånd knappast kan betraktas som icke involverade "non combatants". Om denna definition förkastas blir följden att de reella Al Qaeda och Taliban aktivisterna använder sig av sina familjer som "mänskliga sköldar" vilket innebär att aktivisterna gör sig skyldiga till en uppenbar krigsförbrytelse. Må så vara, problemkomplexet visar bara det absurda i att försöka applicera gällande krigslagar som stiftats för strid mellan reguljära arméer på en osymmetrisk väpnad konflikt mellan reguljära förband och irreguljära gerillaförband.

Pakistan är USAs närmaste allierade i Syd Ost Asien men de amerikanska drönar anfallen på pakistanskt område stör allvarligt kontakterna mellan de två länderna. USA behöver ett till sig positivt inställt Pakistan för att kunna föra ett effektivt krig i Afghanistan. Men den pakistanska militärledningen, som trots att Pakistan i dag har en civil regering, är allt annat än positivt inställd till detta krig. Den pakistanska regeringen behöver stöd av USA för att motverka den interna islamska terrorn som emanerar från TTP och Al Qaeda i de nord västra gränsområdena mot Afghanistan. Men den pakistanska militären är inte speciellt intresserad av att på ett effektivt sätt se till att TTP och Al Qaeda dels hindras att uppmuntra islamsk terror i resten av Pakistan och dels att nämnda organisationer inte mer eller mindre upprättar autonoma enklaver i gränsområdet mot Afghanistan. Lägg sen till att den starka pakistanska underrättelse tjänsten ISI spelar under bordet med TTP och Al Qaeda och inte enbart detta utan även i icke ringa mån understödjer Taliban i Afghanistan. I denna röra får vi inte heller glömma att Pakistan har bort mot 60 till 80 kärnladdningar som inte får falla i TTP och Al Qaedas händer. Hänger ni med i denna röra?

Läs även andra bloggares åsikter om Pakistan, Afghaafgnistan, USA, Taliban, Drönare, Al Qaeda, Al Qaida, ISAF, Jihadister,

DN, DN2, DN3,
Expressen,
SvD, SvD2, SvD3, SvD4,
VG,

Lite blandade repotage och tankar

I den här bloggposten finns det reportage om några aktuella händelser samt i vissa fall även kommentarer till dem. Reportagen rör följande händelser. General McChrystal får sparken. Israel skjuter upp ny och ytterst avancerad spion satellit. Saudiarabien underlättar israeliskt flyganfall mot Iran. Turkisk militär övar i Israel. Den israeliska armen startar ett nytt underrättelse förband bestående av hackers.

General McChrystal får sparken.
President Obama hade inget egentligt val. Om en av hans generaler, om än Commanding General (CG) Afghanistan uttrycker sig på det sätt som McChrystal gjorde om presidenten så hade denne som trots allt är "Commander in Chief, United States Armed Forces" ingen möjlighet att att göra något annat än att sparka McChrystal.

Alla, inklusive president Obama, vet att avskedandet kom vid en ytterst olägligt ögonblick för både USA och de allierade i ISAF styrkan. Man befann sig i början av provet på om den Counterinsurgency (COIN) strategi som McChrystal förespråkat och som Obama fastställt skulle vara den militärt rätta strategin i en konflikt som den i Afghanistan. Det är definitivt inte det rätta ögonblicket att byta chef för styrkorna. Obama var tvungen att omedelbart utse ny ÖB i Afghanistan och han gjorde det enda rätta valet. Han tog chefen för det amerikanska central kommandot General David Petraeus och utsåg honom till ÖB i Afghanistan. Petraeus hade som chef för central kommandot varit grundligt insatt McChrystals planering. Det viktiga är dock att Petraeus utarbetat den amerikanska armens officiella instruktion för COIN strategin och dessutom varit ansvarig för dess applikation i Irak kriget under åren 2006-07 då han var CG Irak.

Allt detta till trotts så kommer det inträffade dock att skapa en icke så ringa tidsrymnd då Petraeus kommer att vara upptagen först med de senats förhör som han måste genomgå i Washington innan hans utnämning blir slutgiltig. Under den tiden får han föra befälet genom plasmaskärmarna vilket definitivt inte passar hans lynne som en som vuxit upp i 101 Airborn Division.

Ett ytterligare problem är att McChrystal hade ytterst goda förbindelser med Afghanistans president Karzai, detta till skillnad från huvuddelen av de ledande amerikanska funktionärerna i Afghanistan och Washington. Den kontakt som Petraeus bygger upp med Karzai kommer i mycket bli avgörande för krigets utgång

Ofek 9. Israels senaste spion satellit.
Den 22 juni sköt Israel upp en ytterst avancerad spion satellit. Den var den åttonde i Ofek serien men fick av speciella skäl namnet Ofek 9. Både satelliten och den raket som sköt upp den är inhemska israeliska produkter.

Huvudentreprenören för projektet är den israeliska flygindustrin (IAI). Satellitens vikt är ca 300 kg och den är utrustad med såväl optiska som elektroniska sensorer. Dessa eller delar av dem är med all sannolikhet kapabla att fungera även om det avsedda spaningsobjektet är täckt av moln. Satellitens kameror kan urskilja och identifiera objekt vars storlek inte underskrider 70 cm.

Ofek 9 kommer tillsammans med tidigare ännu fungerande Ofek varianter (Ofek 7, Ofek5) samt de delvis civila israeliska israeliska satellit projekten EROS A och EROS B kunna ge de israeliska underrättelsemyndigheterna en ytterst detaljerad upprättad bild av t.ex. de Iranska nukleära anläggningarna Utöver dessa aktiva spion satelliter har Israel ytterligare en sådan till i rymden. Det finns inga offentliga uppgifter om den förutom att den är en ren radar satellit.

Saudiarabien underlättar israeliskt flyganfall mot Iran.
I en artikel den 12 juni 2010 i Times Online (London) uppger tidningen i fråga att de Saudiarabiska myndigheterna inte enbart gett det israeliska flygvapnet överflygnings tillstånd, i norra Saudiarabien, för anfall mot Iran utan även utfört kontroller att det tekniskt från Saudisk sida går att neutralisera aktuell del av landets luftförsvars system för att möjliggöra den israeliska överflygningen. Enligt artikeln är aktionen samordnad med det amerikanska utrikesministeriet. Se hela artikeln här.

Israelisk radio refererade den 23 juni 2010 uppgifter som sänds ut av den iranska nyhetsbyrån FARS som meddelade att under dagen den 22 juni israeliska militära transportplan lastat av militär utrustning på flygfältet Tabuk i norra Saudiarabien. I rapporten delgavs också att den civila trafiken på det aktuella fältet inställts under dagen samt att passagerarna på de inställda flygningarna fått full ekonomisk ersättning. Se engelsk översättning av FARS kommuniké.
Hittills finns ingen officiell eller officiös bekräftelse på denna nyhet.

Turkisk militär övar i Israel.
Trotts alla rapporterna om att Turkiet avbrutit allt militärt samarbete med Israel så kom för några dagar sedan en grupp turkisk militär till Israel för att öva sig på att flyga den israeliska drönaren Heron. Turkiet har lagt en order på 10 sådana plan med bifogande kontrollutrustning till en sammanlagd kostnad av 190 millioner USD. Hittills har sju av drönarna levererats. Frågan är nu huruvida detta endast är ett sätt från Turkiet att åtminstone få något för de utlagda pengarna, eller att det är ett tecken på att Turkarna inte blandar politik med affärer speciellt om det rör varor som har betydelse för den Turkiska säkerhetspolitiken.

Den totala turkiska ordern på Israeliska drönare, som ännu inte levererats, uppgår till 1.7 miljarder USD. De totala turkiska utestående militära beställningarna från den israeliska krigsmaterial industrin ligger på något över sju miljarder USD. Det är klart att man från israelisk sida är intresserad av att avtalen inte sägs upp men å andra sidan är man tveksam om Irael i dag skall leverera militär utrustning som i sig har spetsteknologiska element pga risken att denna utrustning kommer att vidarelämnas till länder som Syrien och Iran.

Den israeliska armen startar ett nytt underrättelse förband bestående av hackers.
Enligt uppgifter i dagens (23062010) pappersupplaga av Yediot avser armeens underrättelsetjänst, Aman, starta ett mindre förband bestående av specialutbildade hackers. De kommer att ha till uppgift att avvärja elektroniska angrepp på israeliska data installationer av nationell betydelse. Dessutom kommer det att syssla med insamling av data från installationer utöver Israels gränser. Av naturliga skäl kommer förbandet att bli en del av Amans sigint (sigint=signalspaning) enhet (benämnd 8200) och förbandets CO lyder direkt under befälhavaren för 8200.

Aman har fått ytterligare en bra ide. Eftersom man lätt kunnat konstatera att rekryteringen till 8200 till en oproportionell stor del kommer från det centrala Israel och då detta socioekonomiskt innebär att de dessutom kommer från mer bemedlade familjer tänker man starta tillsammans med utbildningsdepartementet specialkurser för ungdomar som har potential att bli datasnillen och ge dem specialutbildning redan från nionde eller tionde årskurs. Om man på detta sätt kan plocka upp smarta ungdomar från perifera områden med lägre socioekonomisk bakgrund så har man gjort en verklig insats då en person som gjort sin militärtjänst i 8200 i och med detta har en klar merit på arbetsmarknaden. Jag tror dock att man måste särprioritera även med hänsyn till socioekonomisk bakgrund för annars får man mest in ungdomar som utan detta program trotts allt kommer in i 8200s kurser. Stor Jerusalem räknas som perifert område och jag har sett inte så få som kommit därifrån till nämnda elit enhet.

General McChrystal får sparken.
President Obama hade inget egentligt val. Om en av hans generaler, om än Commanding General (CG) Afghanistan uttrycker sig på det sätt som McChrystal gjorde om presidenten så hade denne som trots allt är "Commander in Chief, United States Armed Forces" ingen möjlighet att att göra något annat än att sparka McChrystal.

Alla, inklusive president Obama, vet att avskedandet kom vid en ytterst olägligt ögonblick för både USA och de allierade i ISAF styrkan. Man befann sig i början av provet på om den Counterinsurgency (COIN) strategi som McChrystal förespråkat och som Obama fastställt skulle vara den militärt rätta strategin i en konflikt som den i Afghanistan. Det är definitivt inte det rätta ögonblicket att byta chef för styrkorna. Obama var tvungen att omedelbart utse ny ÖB i Afghanistan och han gjorde det enda rätta valet. Han tog chefen för det amerikanska central kommandot General David Petraeus och utsåg honom till ÖB i Afghanistan. Petraeus hade som chef för central kommandot varit grundligt insatt McChrystals planering. Det viktiga är dock att Petraeus utarbetat den amerikanska armens officiella instruktion för COIN strategin och dessutom varit ansvarig för dess applikation i Irak kriget under åren 2006-07 då han var CG Irak.

Allt detta till trotts så kommer det inträffade dock att skapa en icke så ringa tidsrymnd då Petraeus kommer att vara upptagen först med de senats förhör som han måste genomgå I Washington innan hans utnämning blir slutgiltig. Under den tiden får han föra befälet genom plasmaskärmarna vilket definitivt inte passar hans lynne som en som vuxit upp 101 Airborn Division.

Ett ytterligare problem är att McChrystal hade ytterst goda förbindelser med Afghanistans president Karzai, detta till skillnad från huvuddelen av de ledande amerikanska funktionärerna i Afghanistan och Washington. Den kontakt som Petraeus bygger upp med Karzai kommer i mycket bli avgörande för krigets utgång

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Spion satellit, Saudiarabien, Iran, Turkiet, Drönare, Hacker, Signalspaning,
David Petraeus, Stanly McChrystal, Afghanistan,


DN, DN2, DN3, DN4, DN5,
SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5,
Sydsvenskan,
Dagen,
VG, VG2,
HD,
SVT,

Stopp för vapenimport från Israel sätter svenska soldater i fara

Palestinagrupperna och deras lierade i riksdagen och inom universitet och högskoleväsendet börjar tala högt om ekonomiska, politiska och akademiska bojkotter av Israel. En nyhet är att man vill stoppa svensk import av av vapen och vapensystem från Israel.


Sverige säljer inte vapen till länder i krig eller som ligger i klara oroshärdar. Dock med ett stort officiellt undantag - USA. Redan det exemplet väcker frågan om det rör sig om moral eller politik. Enligt uppgifter i Sydsvenska Dagbladet så var förra året ett rekord år för svensk vapenexport. 12.7 miljarder SEK!

Bland de länder till vilka Sverige sålt vapen fanns både Pakistan och Saudiarabien Tydligtvis inofficiella undantag då Pakistan är en instabil kärnvapenmakt som för ett blodigt kvasi inbördeskrig med de pakistanska taliban styrkorna. Saudiarabien ligger ju faktiskt i en av världens oroshärdar men det verkar ha undgått de svenska kontroll myndigheterna. Israel är i dag den femte i storleksordningen av världens vapen exporterande länder. Ett avbrott av export från Israel till Sverige skulle pga dennas ringa storlek knappast ha någon ekonomisk betydelse för Israel. Däremot kan en sådan framtida politik få negativa verkningar på det svenska försvarets förmåga att utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt samt utsätta sina internationellt placerade förband för onödiga faromoment.

Ett aktuellt exempel på vad tveksamheten till att anskaffa israeliska vapensystem kan föra med sig är den tveksamhet Sverige har visat när det gäller att anskaffa s.k.Tactical Unmanned Arial Vehicle (TAUV på svenska drönare) från Israel till den svenska styrkan i Afghanistan. Detta till trotts att Israel är mer eller mindre världsledande när det gäller sådana system vilket bl. a. framgår av att Storbritanniens, Kanadas, Tysklands, Hollands och Australiens styrkor i Afghanistan använder sig av israeliska TAUV system. Sverige föredrog att välja det amerikanska Shadow 200.

Efter att ha låtit budget sjabbel hindra anskaffandet av det amerikanska TUAV systemet gick Försvarsmakten ut med en offertförfrågan innan jul med sista offertdatum den 15 januari 2010.

I fallet att ett israeliskt anbud visar sig ekonomiskt och ur tekniskt militärt hänseende vara det bästa kommer då myndigheterna föredraga detta eller av "politiska" skäl ett dyrare och tekniskt militärt sämre alternativ? I så fall kan man ju knappast använda ett argument som förekommit i debatten, nämligen att ett "israeliskt system skulle störa kontakterna mellan den svenska styrkan och den afghanska civil befolkningen" då redan ett icke ringa antal av ISAFs medlemsländer redan använder sig av israeliska TUAV.

Det borde vara självklart att de ansvariga svenska myndigheterna väljer det system som bäst ur militärteknisk synpunkt tjänar den svenska styrkan i Afghanistan utan att ta hänsyn till tillverkarens nationalitet.

Läs även andra bloggares åsikter om Afghanistan, Drönare., ISAF, Israel, Pakistan, Sverige, USA, vapenköp, Fs18,

DN,
SvD,
Sydsvenskan,
Dagen,


Knuff

Knuff

Knuff

Ledaren för pakistanska Taliban antas dödad vid amerikanskt anfall

På morgonen (lokal tid) den 14 januari 2010 anfölls ett talibanskt träningsläger i Norra Waziristan (Pakistan) av en amerikansk drönare som avlossade två raketer mot lägret. Minst tio aktivister i den Pakistanska Taliban rörelsen (Terik el Taliban Pakistan, TTP) dödades. Enligt vissa källor dödades Hakeemullah Mesuhsud, ledaren för TTP i attacken.

Attacken utfördes av ett amerikanskt drönarplan mot ett läger i Pasalkot regionen i Norra Waziristan nära gränsen till Södra Waziristan (se karta). Lägret påstås ha blivit mer eller mindre helt raserat i anfallet. Hakeehmullah Mesud antas av en del källor vara en av de TTP aktivister som dödades.


Talesmän för TTP förnekade envist att Hakeehmulla dödats men man måste ta detta påstående med många nypor salt i ljuset av att TTPs talesmän efter att organisationens förre ledare, Baitulla Mehsud, dödats vid ett drönar anfall i augusti 2009 envist förnekat faktumet i närmare tre veckor, troligtvis med hänsyn till att inte förvärra de interna successions striderna.

Hakeemullah Mehsud som TTPs ledare var ansvarig för en rad av blodiga terrordåd i Pakistan under de senaste månaderna. Aktionen mot den amerikanska underrättelse basen i Khost provinsen, Afghanistan, vid årsskiftet 2009-10 utfördes likväl av en självmordsbombare utsänd av Hakeemulla.

Det förefaller under alla förhållanden helt klart att det amerikanska drönaranfallet på morgonen den 14 januari var avsett att eliminera TTPs ledare. Det har inte gått att få några officiella amerikanska kommentarer till händelserna, men president Obamas rådgivare i frågor om Pakistan och Afghanistan, Richard Holbrooke, som för närvarande befinner sig i området kommenterade dock, enligt AFP, TTP ledarens eventuella frånfälle med att säga att denne antingen är eller var en av de värsta personer som som funnits i området under en lång period.

Vem som eventuellt skulle bli efterträdare är osäkert. Ett starkt namn är Wali ur Rehman, som var Hakeemullahs främste rival efter Baitullah Mehsuds död. Han tvingades dock ge upp sin styrkebas i Södra Waziristan pga den pakistanska armens aktion i området under hösten 2009 vilket kan komma att allvarligt skada hans chanser.

Intensiteten av de amerikanska drönaranfallen har stegrats oerhört under de senaste månaderna. Se statistik ang. detta.

Läs även andra bloggares åsikter om Pakistan, Taliban, Drönare, Självmordsbombare, USA,
Afghanistan,
Terror, Terrorister,

DN, DN2, DN3, DN4,
SvD, SvD2, SvD3,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2,
Dagen,

Terrorister har överhand i asymmetrisk konflikt

När de ledande juridiska folkrätts experterna reviderade och kompletterade de folkrättsliga regelsystemen efter andra världskriget gjorde de det med, naturligtvis, erfarenheterna från nämnda krig.

Detta kom att innebära att bestämmelserna fortsatte att vara anpassade till traditionella krig mellan stater eller grupper av stater. I och för sig var detta naturligt men inte desto mindre beklagligt och en smula förvånande då det åtminstone sedan Napoleon krigen funnits exempel på asymmetriska konflikter mellan stater och olika typer och gerilla/frihetsrörelser/befrielserörelser/terroriströrelser.

Men man utgick ifrån att man även i fortsättningen skulle kunna använda de regler som var anpassade för mellanstatliga konflikter på asymmetriska konflikter.

Så småningom visade det sig att detta inte var så självklart.

Detta berodde dels på att man i revideringarna och kompletteringarna efter andra världskriget hade gett den icke krigande civilbefolkningen ett avsevärt större skydd än den haft enligt tidigare folkrättsliga stadganden. Men dels berodde det också på framväxten av medvetenhet om mänskliga rättigheter, då speciellt den enskilde icke krigförande civila personens rättigheter.

Till detta skall läggas framväxten av en flora av NGOs som såg sin uppgift att värna den icke krigförande befolkningens humanitära rättigheter i militära konflikter och då speciellt i asymmetriska sådana. Man kan inte heller undvika att lägga märke till att en del av dessa NGOs hade, alternativt, såg sin uppgift att stödja den icke statliga partnern i asymmetriska konflikter som ett grundläggande skäl för organisationens existens.

De rättsliga organ som juridiskt har rätten att applicera de internationella rättsreglerna på konflikter är antingen organ som är underställda FN som internationella domstolen i Haag eller ad hoq organ upprättade av det internationella samfundet för att undersöka och döma i specifika konflikter, t.ex. Balkan konflikten.

Som exempel på vad denna juridiska situation kan föra med sig kan nämnas två aktuella exempel.

1. Konflikten Israel - Hamas
2. Konflikten den pakistanska taliban rörelsen - Pakistan med USA´s inblandning på Pakistans sida.

Båda dessa konflikter är typiska asymmetriska konflikter som dessutom också kan definieras under rubriken "War Amongst the People" . Det nuvarande regelsystemet leder till att den icke statliga parten har den juridiska överhanden och den statliga är i en juridisk situation som på ett uppenbart sätt försvårar dess agerande.

I och för sig är det naturligt att politiska sympatier och geopolitiska överväganden dessutom stark färjar såväl medias som olika statliga och icke statliga organs sätt att reagera inför konflikter som de ovannämnda.

Konflikten Israel - Hamas har behandlats utförligt i media och läsarna torde vara rätt väl insatta i den juridiska problematiken om denna konflikt. Se t.ex. min bloggpost från den 23 september 2009 .

När det gäller konflikten mellan Pakistan och den pakistanska taliban rörelsen är kunskaps- och medvetande graden lägre i många länder, däribland Sverige. Detta är i och för sig en smula förvånande då en seger för pakistanska Taliban skulle föra med sig att de pakistanska kärnvapnen skulle kontrolleras av en organisation som är lierad med Al Qaeda och en del av den internationella jihadist rörelsen. Se t.ex. bloggpost om denna fara.

Den pakistanska armens tidigare aktion i Swat dalen och den nuvarande Södra Wazaristan har fört med sig en kraftig ökning av terrorattacker mot pakistansk civilbefolkning. Pakistanska taliban utförde den 28 oktober 2009 en terrorattack i den pakistanska staden Peshawar i vilken enligt de senaste rapporterna minst 105 civila (nästan enbart kvinnor och barn) dödsoffer krävts. Det var den tredje terroristattacken under oktober månad i Peshawar och den 14 i hela Pakistan.

Samtidigt med rapporterna om attacken i Peshawar refererades på nätet en rapport från FN om de amerikanska drönaranfallen mot ledande personer i Al Qaeda och pakistanska Taliban. Rapporten ifrågasatte angreppens laglighet enligt internationell rätt.

Att slå ut (döda) ledande terrorister har under det senaste årtiondet visat sig vara ett effektivt medel i kampen mot terroriströrelser. Det tidsmässiga sammanträffande mellan dådet i Peshawar och den sterila FN rapporten visar på ett skrämmande tydligt sätt upp ofullkomligheten i den nuvarande internationella lagstiftningen rörande asymmetriska konflikter.

Läs även andra bloggares åsikter om Internationell rätt, Asymmetriska konflikter, Pakistan, USA, Israel, Taliban, Hamas, Drönare,

Knuff
Knuff
Knuff
Knuff

DN,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
SvD,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
Sydsvenskan,
Dagen,
Barometern,
VG,
VG2,
DB,

Bloggar
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
Till denna bloggpost har har endast medtagits bloggar i vilka publicerats bloggposter som relaterar till Talibans terrordåd i Pakistan

Chefsingenjören Dags att bita ihop
Vilket Liv! Make Noise For Free Choice
Chefsingenjören Klockan tickar ned (uppdaterad)