Mer om den mördade generalen Machmud Suliman

I min tidigare artikel om mordet på den syriske generalen Machmud Suliman (Varför denna tystnad 040808) redogjorde jag för en del av de spekulationer i frågan om gärningsmannens eller gärningsmännens identitet som snurrade runt i media, men avslutade artikeln med den pessimistiska, retoriska frågan "Kommer vi någonsin få veta vad som händer i Syrien?"

I går, 140708, publicerade "The Institute for National Security Studies" (INSS) vid Tel Avivs universitet en artikel som försöker analysera probemkomplexet i fråga. INSS avför som mindre troligt att Israel låg bakom dådet, dels då det inte alls är så säkert att Sulimans betydelse i de syriskt - hizbollakontakterna var av den art som skulle fört med sig ett allvarligt avbrott i dessa samt att då de israeliska beslutsfattarna knappast skulle tagit risken att Syrien inte hade kunnat överse än en gång med ett israelisk väpnat angrepp på syriskt territorium. Inte heller Hizbolla skulle vara intresserat av att få sina förbindelser med Syrien allvarligt störda genom att verkställa ett sådant dåd.

I frågan om huruvida någon av de mindre terrororganisationer som verkar inom Libanon skulle varit intresserad blir svaret enligt INSS ett "kanske" men metoden för mordet talar emot att en av dessa små organisationer skulle haft tillgång till den underättelseverksamhet som skulle krävts. Om en av dessa organisationer skulle utfört dådet vore det mycket troligare att de skulle valt att använda sig av en bilbomb eller en vid en vägkant placerad, fjärrutlöst, bomb.

INSS anser att dådet med stor trolighet utförts av person eller grupp som tillhör de inre kretsarna i Syrien. Efter att författaren till INSS artikel med olika motiveringar avfört olika grupperingar från de misstänktas skara framför han, med goda motiveringar, som den troligaste orsaken till mordet, att Suliman enligt libanesiska källor var ett nyckelvittne i den internationella utredningen av mordet på den förre libanesiske premiärministern, Harriri. Detta innebär i sin tur att de högsta syriska ledarkretsarna inklusive dess president, skulle varit inblandade i planeringen av mordet. D.v.s haft all orsak till att tysta obehagliga nyckelvittnen.

De som är intresserade av att läsa hela artikel finner den unde följande adress

http://www.inss.org.il/research.php?cat=6&incat=&read=2098

Olmerts delförslag till uppgörelse med den palestinska myndigheten

I tidningen HaAretz publicerades i dag,120808, grundlinjerna i Israels "principiella" men dock detaljerade förslag i frågan om gränser, säkerhetsfrågor och flyktingfrågan. Ingen tvekan om att förslagen mer eller mindre utgör Israels slutförslag i dessa frågor under de nu pågående förhandlingarna mellan Israel och den palestinska myndigheten.

Det bör dock observeras att frågan om Jerusalem skjutits på framtiden samt att ett slutgiltigt genomförande av förslagen kräver att den Palestinska myndigheten återtar den politiska och militära makten från Hamas i Gazaremsan.

I frågan om gränser så stipulerar förslaget att 7.5 procent av Västbanken tillförs Israel medan den palestinska myndigheten kompenseras med 5.5 procent. Orsaken till att palestinierna inte får samma yta som Israel får, beror på att utöver de 5.5 procenten, palestinierna även får rätten till fri och okontrollerad reserätt mellan Västbanken och Gazaremsan. Även om transportvägen kommer att gå över israeliskt område så anser man från israelisk sida att palestinierna får en exterritoriell rättighet på israeliskt territorium.

De territorier som tilldelas Israel inbegriper de stora bosättningsblocken och kommer att i största utsträckning gå efter säkerhetsstängslets (reviderade) sträckning. D.v.s. Maale Adomim, Gush Etzion, området till och runt Ariel samt ytterligare vissa områden som ligger väster om det speciella säkerhetsstängslet runt Jerusalem tillfaller Israel. Palestinierna erhåller områden i anknytning till Gazaremsan.

Förslaget stipulerar att den framtida palestinska staten skall vara demilitariserad. D.v.s. utan arme och med enbart interna säkerhetsstyrkor.

När det gäller palestinaflyktinarnas rätt att återvända så stipuleras att denna rätt enbart, med undantag av enstaka familjeåterföreningsfall, gäller till den palestinska statens område.

Intill denna punkt bygger inlägget på vad som publiserats i HaAretz (hebreiska nätupplagan) den 12 augusti 2008.

Personlig kommentar. Om det i slutändan kommer att gå att få ett avtal enligt dessa linjer så får vi trotts allt vara ganska nöjda. Men hur tror den israeliska förhandlingsdelegationen att den palestinska myndigheten kan komma att ta makten i Gaza?

Ralph Klein 1931 - 2008

När man sysslar med att skriva om Mellanöstern och relaterade ämnesområden är det så lätt att glömma bort att det i Israel tur nog finns fullt upp med människor som inte sysslar med politik, strategiska analyser osv, utan som var och en på sitt sätt drar sitt strå till det Israeliska samhällets upp och utbyggnad.

En av dem som inte bara varit verksam inom utbyggandet av den israeliska sporten utan även inom den gren, basketboll, som han var verksam i fört fram den till en stark och erkänd plats internationellt var den i dagarna bortgångne Ralph Klein. I ingen sportgren har Israel nått sådana internationella framgångar som i basketboll. Fyra gånger har Makkabi Tel Aviv blivit Europamästare för klubblag. Ralph Klein var som coach för Makkabi Tel Aviv den som byggde upp det klassiska makkabi laget som 1977 i finalen besegrade moskva laget CSK.

Det är nog få Israeler, sportintresserade eller ej, som om de levde här i landet på våren 1977, inte kommer i håg yran och stoltheten vid segern. Det var Israels första stora internationella idrottsframgång. Makkabi Tel Aviv har sedan 1977 blivit europamästare ytterligare 3 gånger, och ett flertal gånger kommit till final och semifinal. Ralph Klein har sedan ett flertal år lämnat det aktiva arbetet inom föreningen men utan hans insatser är det ytterst tveksamt om Makkabi skulle uppnått sina senare framgångar. Han betraktade själv sitt arbete inom och med klubben som en zionistisk gärning.

Ralph Klein föddes i Tyskland. Familjen emigrerade efter Hitlers makttilträde till Ungern där de var bosatta i Budapest. Efter att ha räddats genom Raul Wallenbergs insatser flyttade han till Israel.

Varför denna tystnad?

Inte ett ord om vad som hänt brigadgeneral Machmud Suliman i syriska och övriga arabiska nyhetsmedia. Dessa media som inte missar något. Alltfrån Barak Obamas chanser i det amerikanska presidentvalet till att inom några minuter vara på platsen för ett blodigt terrordåd i Jerusalem. Machmud Suliman var dock en av president Assads närmaste rådgivare. Han hittades för ett antal dagar sedan död i på ett strandhotell i kuststaden Tartus som är belägen i norra Syrien. Han hade skjutits genom huvudet, enligt rykten av en eller flera prickskyttar som utfört dådet från någon typ av farkost som befunnit sig mitt emot hotellet. Begravningen skedde innan veckoslutet. Enligt uppgifter var chefen för den syriska underrättelsetjänsten närvarande vid ceremonin Dennes närvaro pekar på Sulimans centrala ställning inom det syriska ledarskapet. Suliman var en av dessa, speciellt i diktatoriska staters ledning, utåt nästan okända och osynliga toppfunktionärer. Bland hans arbetsuppgifter kan nämnas förbindelseman mellan president Assad och militärledningen, men han antogs också ha arbetsuppgifter som ansvarig för "förbindelserna" med Libanon inklusive Hizbolla. Sulimans kontakman i Libanon, intill denne för ett antal månader sprängdes i luften, var ingen mindre än Imad Mugniyah. Då han ansvarade får kontakterna med Libanon kan man ju fråga sig om och hur han var inblandad i mordet på den libanesiske premiärministern Harrari. Det syriska kärnkrafts-vapen programmet låg även det inom hans ansvarsområde. Detta innebör ju att han var ansvarig för den, enligt icke israeliska källor, av israel i september 2007 bombade kärnreaktorn i norra Syrien.

Ryktena om att Suliman blivit skjuten av en eller flera prickskyttar från någon typ av farkost förefaller en smula osannolik. Att utöva och lyckas med prickskytte från en så ostabil plattform som en mindre farkost förefaller knappast realistiskt. Desutom finns även rykten att Sulimans lik hade av "okända män" transporterats till hotellet och placerats i ett rum som vätte mot havet. Varför kan man ju fråga sig. Kanske för att försöka stärka tesen att Israel låg bakom attentatet. Men då inställer sig ju genast frågan, vilket intresse skulle Israel ha av Sulimans bortgång? Troligtvis inte så få, men det finns ett mycket starkt skäl mot en Israelisk aktion i detta fall. Då president Assad knappast skull kunna, om han blivit övertygad om Israels inblandning i mordet, återigen hålla tyst. En officiell anklagelse från Syriens sida om Israelisk inblandning i mordet skulle mer eller mindre omöjliggöra fortsättningen av de, sedan några månader pågående, indirekta "fredsförhandlingarna" mellan Syrien och Israel. Assad har aldrig utpekad Israel som ansvarig för bombningen av kärnreaktorn i september 2007. Han har heller inte beskyllt Israel för sprängningen av Imad Mugniyah trotts envisa rykten att Israel trotts allt var åtminstånde delansvarig. Om Assad var övertygad om att Israel låg bakom Sulimans hädanfärd så skulle det vara mer eller mindre omöjligt för honom att överseende med dessa israeliska aktioner inte enbart på syriskt område utan också i ett av fallen även i Damaskus centrum. Han skulle inte ha någon möjlighet att fortsätta "fredssamtalen" med med Israel. Med tanke på att dessa samtal är en ytterst viktig del av den israeliska utrikespolitiken verkar det ju inte logiskt att man rakt upp och ned skulle omintetgöra dem från Israelisk sida.

Det cirkulerar även andra teorier vem eller vilka som ligger bakom dådet. T. ex. har framförts att det kan vara ett utslag av maktkamp inom den Alawitiska styrande etniska gruppen. Eller att det är en hämndaktion från sunnimuselmanska grupper som ville hämnas det yttersta blodiga sätt på vilket ett fängelse uppror-upplopp av politiska fångar (sunnimuselmaner) slogs ned för ett antal månader sedan.

Men som sagt, totaltystnad. Assad gjorde blixtbesök hos sina meningsfränder (?) i Iran och därefter reste han tillsammans med fru på arbetssemester i Turkiet. Tydligen helt oberörd av att i hans land kärnreaktorer bombas, ledande terrorister sprängs i luften i Damaskus centrum samt att en av hans absolut närmaste rådgivare skjuts ned under oförklarliga omständigheter.

Kommer vi någonsin få veta vad som pågår i Syrien?

Bush, en modern Harry Truman

I sista numret av tidskriften "Prospekt" (149-2008) skriver Edward Luttwak en ytterst intressant artikel om president Bushs utrikespolitik. Luttwark framför linjen att med alla fel och brister lyckades Bush om inte stoppa det militanta Islams anfall på USA och Västeuropa åtmintonde starkt bromsa upp detta anfall. Förhoppningsfullt har han rätt då det annars inte blir så trevigt för oss. Man kan inte utan vidare avföra argument från en person med Luttwaks renome så jag anser att artikeln är värd att spridas. Pga copyrigth lagar klistrar jag inte in artikeln i bloggen utan ger dess URL.

Bifogar här några rader om Luttwak tagna från Wikkipedia

Luttwak was born into a Jewish family in Arad, Romania, raised in Italy an England. He attended London School of ekonomics and Johns Hopkins University, where he recived a doctorate. His first academic post, before moving to the United States, was at the University of Bath. In 2008 he became a senior Advisor at the Center for Strategic and International Studies i Washington D.C..

He has served as a consultant to the office of the Secretary of Defence, The National Security Council, the US Department of State, the US Navy, US Army, US Air Force, and several NATO defence ministries. He was a member of the National Security Study Group of the US Department of Defence, and an associate of the Japan Finance Ministry's Institute of Fiscal and Monitary Policy. With tree other partners, he established and operated a self-sufficient forrest-conservation ranch i the southern Amazon baisin.

http://www.prospect-magazine.co.uk/article_details.php?id=10309