Man kan verkligen fråga sig hur Israel hamnat i en situation där Obama administrationen inte bara kräver ett mer eller mindre totalt byggstopp i de Israeliska bosättningarna på Västbanken utan nu även börjar kräva byggstopp i de av Israel sedan 1967 inkorporerade arabiska delarna av Jerusalem.
När det gäller Israel är svaret relativt enkelt. 42 års oöverlagt och oplanerat handlande. De israeliska myndigheterna har aldrig på högsta nivå analyserat problematiken med att Västbanken som en följd av ett av arabstaterna startat krig kom under israelisk överhöghet. I och med det har det aldrig fattats ett ordentligt beslut, baserat på en grundlig analys av problem komplexet, vad slutmålet för den Israeliska politiken skall vara. Det har funnits olika sorters av politik när det gäller vad man skall och kan göra med Västbanken, inklusive de arabiska delarna av Jerusalem. Men aldrig ett definierat slutmål.
Under åren 1967 till 1970 kunde man mer eller mindre fattat beslut om alltifrån att lämna hela Västbanken till Jordanien till att inkorporera hela eller nästan hela Väsbanken med Israel och "inspirera" dess arabiska befolkning att lämna.
Men man valde att inte besluta utan att låta livet ha sin gång. Tyvärr är det ju ett erkänt faktum att det sämsta beslutet alltid är att inte fatta ett beslut överhuvud taget.
Det var aldrig så att det inte fanns mer eller mindre utarbetade planer och förslag som t.ex. Allon planen, men man var aldrig beredd på att ta konsekvenserna av dessa.
Den sk Osloprocessen hade visserligen lite diffust definierade slutmål men föll till stor del pga att man inte ordentligt analyserat problemkomplexet utan byggt på en grund som inte så lite bestod av önske tänkanden.
Till dags dato så är Geneve överenskommelsen det mest genomtänkta förslaget men å andra sidan har den aldrig blivit antagen som officiell politik varken av Israel eller av Palestinierna. Men det går inte att bortse från att den uppenbart påverkat ställningstaganden i Annapolis processen.
Allt detta har lett till att det i dag finns ca 500.000 israeler som bor öster om gränsen den femte juni 1967 mellan Israel och den då av Jordanien ockuperade Västbanken. 200.000 i de till Israel inkorporerade delarna och 300.000 på den egentliga Västbanken.
Av de 200.000 israelerna som bor i de inkorporerade områdena så bor ungefär 197.000 i judiska statsdelar som byggts efter 1967 och maximum 3.000 i delar av arabiska stadsdelar.
Av de 300.000 som bor på den egentliga Västbanken bor ca 220.000 i områden som gränsar till Israel - till stor del till Jerusalem - medan ca 80.000 bor i judiska samhällen spridda över resten av Västbanken.
Det är ju självklart att vad som skulle ha kunnat lösas i slutet av 1960- talet hade varit mycket enklare än vad det är i dag. Det går inte bara att skylla på det arabiska motståndet till en lösning under de åren. Om Israel fattat ett beslut så skulle ett sådant, om det inte var ytterst extremt, gått att genomföra med ett smula motvilligt internationellt stöd.
Huruvida det skulle löst konflikten på lång sikt går inte att sia om, men vem kan utlova att Polens öst- och västgränser för all framtid är fastställda.
Det torde i dag inte råda någon tvekan om att Israels politiska ledningars ovilja att analysera, planera, besluta och genomföra en konsekvent politik, i dag försatt Israel i en situation som är allt annat än enkel och som dagens, i jämförelse med slutet av 1960-talets israeliska politiska ledning, ytterst svaga ledning, inte förefaller att vara i stånd att handha på ett ansvarigt sätt.
Att sedan Obama administrationen, som ju hittills inte lyckats med något av sina internationella utspel, sakta men säkert med sin anti bosättarpolitik och nu med sin inblandning i Jerusalem frågan, får mer eller mindre hela den judiska befolkningen i Israel att gräva ner hälarna i backen, underlättar ju knappast saker och ting.
Man kan verkligen fråga sig vad Obama håller på med då en stor majoritet av den judiska befolkningen i Israel är för en två statslösning, huvudsakligen för att de inte vill bo i hop med palestinierna. Av samma skäl ser de de på Västbanken spridda bosättningarna som ett hot mot två statslösningen. Majoriteten är för att huvuddelen av de i Jerusalem inkorporerade arabiska statsdelarna och arabiska byarna skall anknytas till den framtida palestinska staten. När det gäller de arabiska delarna av Jerusalem finns det en stor minoritet i regeringen för att inte behålla dem i Israel vid en uppgörelse. (Arbetarpartiet och Liebermans "Israel mitt hem"). Bibi Natanyaho kan inte få egenom ett sådant beslut i parlamentet utan stöd av Arbetarpartiet och Israel mitt hem.
Vad är då vitsen med att reta upp den israeliska allmänheten med totalt byggstopp i alla bosättningar samt för judar i alla delar av Jerusalem som inkorporerades 1967?
Läs även andra bloggares åsikter om USA, Obama, Israel, Osloprocessen, Geneve överenskommelsen, Judiska bosättningar
Knuff
DNNär det gäller Israel är svaret relativt enkelt. 42 års oöverlagt och oplanerat handlande. De israeliska myndigheterna har aldrig på högsta nivå analyserat problematiken med att Västbanken som en följd av ett av arabstaterna startat krig kom under israelisk överhöghet. I och med det har det aldrig fattats ett ordentligt beslut, baserat på en grundlig analys av problem komplexet, vad slutmålet för den Israeliska politiken skall vara. Det har funnits olika sorters av politik när det gäller vad man skall och kan göra med Västbanken, inklusive de arabiska delarna av Jerusalem. Men aldrig ett definierat slutmål.
Under åren 1967 till 1970 kunde man mer eller mindre fattat beslut om alltifrån att lämna hela Västbanken till Jordanien till att inkorporera hela eller nästan hela Väsbanken med Israel och "inspirera" dess arabiska befolkning att lämna.
Men man valde att inte besluta utan att låta livet ha sin gång. Tyvärr är det ju ett erkänt faktum att det sämsta beslutet alltid är att inte fatta ett beslut överhuvud taget.
Det var aldrig så att det inte fanns mer eller mindre utarbetade planer och förslag som t.ex. Allon planen, men man var aldrig beredd på att ta konsekvenserna av dessa.
Den sk Osloprocessen hade visserligen lite diffust definierade slutmål men föll till stor del pga att man inte ordentligt analyserat problemkomplexet utan byggt på en grund som inte så lite bestod av önske tänkanden.
Till dags dato så är Geneve överenskommelsen det mest genomtänkta förslaget men å andra sidan har den aldrig blivit antagen som officiell politik varken av Israel eller av Palestinierna. Men det går inte att bortse från att den uppenbart påverkat ställningstaganden i Annapolis processen.
Allt detta har lett till att det i dag finns ca 500.000 israeler som bor öster om gränsen den femte juni 1967 mellan Israel och den då av Jordanien ockuperade Västbanken. 200.000 i de till Israel inkorporerade delarna och 300.000 på den egentliga Västbanken.
Av de 200.000 israelerna som bor i de inkorporerade områdena så bor ungefär 197.000 i judiska statsdelar som byggts efter 1967 och maximum 3.000 i delar av arabiska stadsdelar.
Av de 300.000 som bor på den egentliga Västbanken bor ca 220.000 i områden som gränsar till Israel - till stor del till Jerusalem - medan ca 80.000 bor i judiska samhällen spridda över resten av Västbanken.
Det är ju självklart att vad som skulle ha kunnat lösas i slutet av 1960- talet hade varit mycket enklare än vad det är i dag. Det går inte bara att skylla på det arabiska motståndet till en lösning under de åren. Om Israel fattat ett beslut så skulle ett sådant, om det inte var ytterst extremt, gått att genomföra med ett smula motvilligt internationellt stöd.
Huruvida det skulle löst konflikten på lång sikt går inte att sia om, men vem kan utlova att Polens öst- och västgränser för all framtid är fastställda.
Det torde i dag inte råda någon tvekan om att Israels politiska ledningars ovilja att analysera, planera, besluta och genomföra en konsekvent politik, i dag försatt Israel i en situation som är allt annat än enkel och som dagens, i jämförelse med slutet av 1960-talets israeliska politiska ledning, ytterst svaga ledning, inte förefaller att vara i stånd att handha på ett ansvarigt sätt.
Att sedan Obama administrationen, som ju hittills inte lyckats med något av sina internationella utspel, sakta men säkert med sin anti bosättarpolitik och nu med sin inblandning i Jerusalem frågan, får mer eller mindre hela den judiska befolkningen i Israel att gräva ner hälarna i backen, underlättar ju knappast saker och ting.
Man kan verkligen fråga sig vad Obama håller på med då en stor majoritet av den judiska befolkningen i Israel är för en två statslösning, huvudsakligen för att de inte vill bo i hop med palestinierna. Av samma skäl ser de de på Västbanken spridda bosättningarna som ett hot mot två statslösningen. Majoriteten är för att huvuddelen av de i Jerusalem inkorporerade arabiska statsdelarna och arabiska byarna skall anknytas till den framtida palestinska staten. När det gäller de arabiska delarna av Jerusalem finns det en stor minoritet i regeringen för att inte behålla dem i Israel vid en uppgörelse. (Arbetarpartiet och Liebermans "Israel mitt hem"). Bibi Natanyaho kan inte få egenom ett sådant beslut i parlamentet utan stöd av Arbetarpartiet och Israel mitt hem.
Vad är då vitsen med att reta upp den israeliska allmänheten med totalt byggstopp i alla bosättningar samt för judar i alla delar av Jerusalem som inkorporerades 1967?
Läs även andra bloggares åsikter om USA, Obama, Israel, Osloprocessen, Geneve överenskommelsen, Judiska bosättningar
Knuff
DN2
DN3
DN4
DN5
SvD
SvD2
Sydsvenskan
Dagen
Barometern
Barometern2
VG
DB
Bloggar
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
FIM Arabisk ovilja omöjliggör "tvåstatslösningen"
Ilya Meyer Meningen med livet
MXp Al-Jazeera och Arafat - Var det Aids, Abbas eller Israel?
I Gilboas svala skugga Speglar till Palestinierna
Al HaMatzav Breaking the Silence: Mohamed Omar
Jihad i Malmö Glöm inte: Hamas mänskliga sköldar i Gaza
Rabnor tycker och tänker Bjuda ur andras godispåse
Danofsky for President En riktig midsommarKrantz
Mina tankar Ett skepp kommer lastat med
Svensk Historia Bra Guilloukrönika
Pophöger Palestinska ledare stoppar freden
Wisemans Wisdoms Tag lärdom
Gudmundson Somalias justitieminister varnar för radikalisering i Rinkeby
Dick Erixon Islamism ligger nära nazism
Gulan Avci Turkiet och det turkiska språket
Fredrik Axelsson Om man gräver lite djupare
