Soldater stupar i krig

När man betraktar de svenska reaktionerna till att två svenska officerare stupat i strid i Afghanistan ser man klart skillnaderna mellan Sverige och Israel.

I och för sig finns det naturliga förklaringar till detta. Vi här i Israel är tyvärr alltför vana vid sådana händelser. Här i landet finns knappast några som inte upplevt situationen personligen som soldater, inom familjen, bekantskapskretsen, eller bland arbetskamrater.

Men varför är reaktionen i dag i Sverige så olik den som var när åtminstone 10 svenska soldater stupade i Kongo i början av 1960-talet? Man var inte mer van då.

Men man hade åtminstone mer hyfs. Ingen gick ut i media och sa att de stupat i onödan innan de ens var begravna! Har man tappat all mänsklig känsla för de efterlevande? Jag kommer ihåg att i ett av reportagen från hemtransporten av en av de stupade stod det att han, kulspruteskytt på pansarbil, hade fallit då han försvarade sin chef. OK överdrivet känslomässigt men fan så mycket bättre för grabbens mor än någon idiotkommentar om att han dött i onödan.

OK jag har läst en hel del bra kommentarer på nätet och det kanske funnits många flera i svensk radio och TV samt i pappers tidningarna, svenska media som jag inte har tillgång till.

Bland de inte så få av dagens bra blogg kommentarer fäste jag mig främst vid två Johanne Hildebrandts och Dick Erixons.
Dick Erixon behandlar frågan Up Down på ett utmärkt och koncist sett, medan Johanne Hildebrandt gör det Down Up på ett sätt som en gammal soldat uppskattar.

Ytterligare två bloggar som på ett alldeles utmärkt sätt från svensk sida fortlöpande kommenterar AfPak kriget är Wisemans Wisdoms och Chefsingenjören.

Jag har skrivit inte så få blogg poster om AfPak kriget men den här posten är inte platsen att debattera eller förklara kriget ifråga men jag vill trotts allt dock påminna att de svenska soldaterna såväl som resten av ISAF styrkan och de rent amerikanska även strider för att afghanska flickor skall ha rätt att gå i skola.

Läs även andra bloggares åsikter om Afghanistan, Sverige, F18,

Knuff

DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9,
SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD14,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3, Sydsvenskan4, Sydsvenskan5,
Dagen,
Skånskan,

Bloggar och andra media
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
Till denna bloggpost har har endast medtagits bloggar i vilka publicerats bloggposter som relaterar till de två stupade officerarna i Afghanistan

Wisemans Wisdoms Förr eller senare
Chefsingenjören När verkligheten kommer i kapp
Morgonsur Väntat men ändå otänkbart
Dick Erixon De stupade för vår frihet
Johanne Hildebrandt Kolumn om stupade soldater
Pophöger Svenskarna dog för demokratin
Chris Andesson Tänker Svenska förluster i Afghanistan
Tokmoderaten Medkänsla och delad sorg
Jihad i Malmö Två svenska officerare stupade i strid mot talbanerna
The Local Swedish Soldiers Killed by Afghan Police
Dick Erixon Inget skäl att backa
Fred i Mellanöstern "Svenska soldater sköt ihjäl ung afghan"
Fredrik Axelsson Vi behöver stå upp för vår insatts
Johanne Hildebrandt Kolumn om de stupade
Världens blogg Aldrig förgäves
Sapere Aude! Svenskarna besvarade elden - angriparen dödades
Claeskrantz.se Ställ de rätta frågorna om Afghanistan
Chris Andersson Tänker Stöd våra soldater

Problemet med civil, juridisk, israelisk undersöknings kommission av Gazakriget.

Tvärt emot att det skulle vara i Israels intresse att tillsätta en oberoende, juridisk, undersöknings kommission som svar på Goldstone rapporten rörande den israeliska militära aktionen i Gaza remsan runt årsskiftet 2009-10 bör man inse att ett sådant förfarande skulle kunna föra med sig ett allvarligt och reellt tolknings prejudikat i riktning mot möjligheten att applicera gällande internationell lag angående krigföring mellan stater eller grupper av stater på asymmetriska konflikter mellan stater och t.ex en gerillarörelse eller en terroriströrelse.



Gällande internationella lag utgår från att att den militära konflikten är mellan stater eller koalitioner mellan stater vars krigsmakter använder sig av uniformerade soldater vilket möjliggör att det går att avgöra vilka personer som är soldater och vilka som är civila "non combattants". Dessutom utgår lagstiftningen från att de stridande parterna inte enbart juridiskt utan även moraliskt är bundna av etiken bakom den internationella lagstiftningen om krigsföring.
Lagstiftningen reglerar också villkoren för vem som definieras som krigsfånge och dennes rättigheter och skyldigheter.



En stor del av dagens militära konflikter är asymmetriska och den juridiska situationen för dem är oklar. Som ovan nämnts saknas i dag en internationell lagstiftning anpassad till asymmetriska konflikter vilket medför att mycket ofta den ena parten, då ofta gerilla- eller terroriströrelser, i dessa konflikter gör allt för att tolka in dem i det regelverk som upprättats för konventionella krig mellan stater. Det finns dessutom ännu en psykologisk ovilja att ta itu med att på allvar skapa ett reellt regelverk för dessa konflikter även bland de länder som verkligen skulle behöva detta då t.ex i USA, Storbritannien, Frankrike och Israel.



På kort sikt kan det vara en fördel för Israel att låta en oberoende civil, juridisk undersökningskommission utreda huruvida IDF (den israeliska försvarsmakten) under Gaza kriget i konkreta fall bröt mot gällande internationell lag. Man skulle visa att man inte var rädd för att att låta en sådan israelisk kommission syna hur IDF uppfört sig. Problemet med detta är att i brist på internationell lagstiftning för asymmetriska konflikter skulle kommissionen falla tillbaka på den befintliga internationella lagstiftningen för konventionella krig mellan stater. Även om den skulle fastslå att huvuddelen av Goldstone rapportens beskyllningar var obefogade så skulle Israel försättas i en situation där, i den fortsatta behandlingen av rapporten, FNs slutliga beslut skulle innebära, att den internationella lagstiftningen om krig mellan stater är applicerbar på konflikten mellan Israel och Hamas. Detta såvida beslutet inte förhindrades av ett stormakts veto.



Men även i det troliga fallet av ett stormakts veto så skulle det ha tagits ett stort steg i riktning mot ett juridiskt likställande av kraven på parterna i krig mellan stater och s.k. väpnade asymmetriska konflikter. Detta skulle innebära att israel skulle hamna i en situation där varje effektiv militär operation mer eller mindre skulle vara olaglig. IDF skulle befinna sig i en situation där det enda lagliga svaret på t.ex. beskjutning av civila mål i Israel av Hamas blev ytterst exakta kommando räder.



Att det heller inte skulle ligga i USAs, Storbritanniens eller Frankrikes intressen är ju helt självklart. Att det heller inte skulle vara något som låg i den internationella (ISAF) styrkan i Afghanistan intresse torde vara helt klart. D.v.s. inte heller ett svenskt intresse!



En modell av internationell juridisk reglering av problemet väpnade asymmetriska konflikter skulle kunna bygga på dagens internationella praxis i sådana konflikter, men det vore önskvärt att inta en starkare linje och kodifiera den amerikanska och brittiska modellen.



Att det är önskvärt med en vettig juridisk reglering för väpnade asymmetriska konflikter är visserligen klart för var och en som reflekterar en smula över problemet, men att uppnå det då det finns ytterst starka intressen inom världssamfundet för att förhindra detta blir allt annat än lätt.


Läs även andra bloggares åsikter om Internationell rätt, Asymmetriska konflikter, Israel, Goldstone rapporten, Gaza kriget,


DN, DN2, DN3, DN4,
SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3, Sydsvenskan4,
Dagen,
Skånska Dagbladet,

Israels långa arm. Upprättad 29012010 1945 (GMT+2)

I ett officiellt meddelande från Hamas i dag anklagar organisationen Israel att ligga bakom mordet på Mahm0ud al-Mabhoud i Dubai den 20 januari 2010. Al-Mabhoud var Hamas officielle representant i Dubai. Den upprättade texten i slutet av inlägget. Skrivet i rött.



Han var eftersökt av de Israeliska säkerhets myndigheterna för att varit ansvarig för kidnappningarna och morden på två israeliska soldater, Avi Sasportas och Ilan Saadon, under den första intifadan 1989.



Al-Mabhoud var född i Jabalia som är en förort till staden Gaza för ca 50 år sedan. Han anses vare en av grundarna av Hamas militära del, Izz el-Din al- Qassam Brigades. Han deporterades från de ockuperade palestinska områdena 1989 och bosatte sig då i Syrien och har enligt uppgift representerat Hamas i olika länder sedan dess.



Liken av de två mördade israeliska soldaterna hittades så småningom och begravdes i Israel.



Ytterligare en Hamas medlem, Abdel Rabbo abu Househ, som varit involverad i kidnappningarna och morden på de två israeliska soldaterna, arresterades i slutet av år 2001 av den israeliska armeen.

Israel har ej kommenterat dagens uppgifter från Hamas.



De som kanske tycker att det är en smula underligt att de israeliska säkerhetsorganen utkräver rättvisa efter så lång tid bör inse att det är ytterst viktigt att palestinska och andra terrorister som begått mord på israeliska medborgare, soldater som civila, måste vara medvetna om att de aldrig kan vara säkra för de israeliska säkerhetsorganens långa arm. Om något borde detta vara en avskräckande åtgärd.

Nu visardet sig att den långa armen verkar ha varit mer geografisk än tidsmässigt. Maarivs internett upplaga, NRG, skriver att enligt palestinska uppgifter var al-Mabhouh inte bara Hamas representant i Dubai utan även huvudansvarig samordnare av vapentransporterna från Iran sjö och landvägen till Hamas i Gaza remsan. Dubai var en utmärkt punkt att driva samordningen från dels pga dess geografiska läge samt de goda förbindelserna mellan Dubai och Iran. 10 procent av Dubais invånare är dessutom Iranier.

Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Hamas, Israel, Palestinier, Terror, Terrorister,

Knuff

DN,
SvD,
Sydsvenskan,
Dagen,
Skånskan,
Barometern,

Några tankar på minnesdagen av Förintelsen

Idag den 27 januari 2010 är det 65 år sedan den Röda Armen intog koncentrations/utrotningslägret Auschwitz-Birkenau. FN beslutade för fem år sedan att detta datum skall vara datumet för den Internationella åminnelsedagen av Förintelsen.



I Israel har vi sedan statens tillkomst haft kav-chet (28) i månaden nissan som åminnelsdag av Förintelsen och Hjältemodet i gettoupproren. Datumet är det hebreiska datumet för utbrottet av upproret i Warszawa gettot.



Från Israels sida ville man ursprungligen att den internationella åminnelsedagen skulle infalla samtidigt med den i Israel. Detta gick dock ej då den allmänna kalendern inte är helt parallell med den judiska och därför samsades man om årsdagen för Auschwitz-Birkenaus befrielse.



Observera dock att namnen inte är helt lika. Den israeliska åminnelsedagen omfattar inte enbart Förintelsen utan också Hjältemodet i gettoupproren. Detta är ur israelisk-sionistisk synvinkel en viktig skillnad då den markerar viljan av en grupp, huvudsakligen ungdomar från sionistiska ungdoms organisationer, att inte stillatigande gå i döden utan att mot 100 procentiga odds göra aktivt väpnat motstånd intill det bittra slutet.



Men detta förminskar på intet sätt betydelsen av att det finns en internationell åminnelsedag för Förintelsen. Inte minst då idag det finns så få kvar som personligen kan vittna om denna mörka tid i mänsklighetens historia. Den utgör ett internationellt erkännande av Förintelsens historiska existens, något som inte bara ifråga sätts av diverse vildhjärnor utan även av presidenten för en icke helt obetydlig och tyvärr kanske blivande kärnvapenmakt. Dagen uttalar ett internationellt förankrat och kraftigt aldrig mer mot dessa vildhjärnor och nämnde president.



För en person som den som skriver dessa rader och som litet barn växte upp i Sverige medan tyskarna och deras många hjälpredor systematiskt mördade 6 millioner judar, geografiskt inte långt från Sveriges gränser, är det psykologiskt viktigt och välgörande att se och höra den israeliske presidenten Shimon Peres idag stå och tala, på hebreiska, i det renoverade Reichtags haus, som Hitlers kompanjoner mer eller mindre brände ned 1933. Det är en känsla av profetisk rättvisa. Det tredje riket skogs i småbitar medan det judiska folket har en egen stat med en arme som kan försvara landet.



Att vår premiärminister, Bibbi Natanyahu, i dag höll ett tal i Auschwitz-Birkenau har också ett ytterst viktigt symbolvärde. Förhoppningsfullt inte enbart symbolvärde, utan även att omvärlden inser att den måste ta itu med Iran vars president utan att blinka gång på gång proklamerar att man måste stryka bort Israel från från kartan och därmed fullgöra Hitlers verk.


Med all respekt för symbolvärdet i dagens ceremonier måste jag dock säga att för mig var att för 17 år sedan på israelisk TV se och höra Itzak Rabin tala på hebreiska i Warszawa vid 50 årsdagen av gettoupprorets start, en mycket starkare upplevelse.



Jag vill inte kommentera de kommentarer som förekommit i dag i svenska media frånsett att tacka de journalister, kommentatorer och bloggare som modigt stod upp för dagens betydelse.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Förintelsen, Gettouppror, Iran,

DN, DN2,
SvD, SVD2, SvD3, SvD4, SvD5,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2,
Dagen, Dagen2, Dagen3,
Skånskan, Skånskan2,



Bloggar och andra media
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
Till denna bloggpost har har endast medtagits bloggar i vilka publicerats bloggposter som relaterar till Minnesdagen av Förintelsen

Gulan Avci Förintelsens minnesdag
Ilya Meyer Ödesdigertval i Sverige:Antingen lika rättigheter för alla, eller Ilmar Reepalu
Mark Klamberg Aldrig igen
Rabnor tycker o tänker Reepalu igen
MXp Sverige den 27 januari: "Israel har skapat en varböld"
Pophöger Förintelsens minnesdag
Fredrik Axelsson Kvällens minnesstund
Sapere Aude! Ilmar Reepalu anser inte att judarna har rätt till egen stat
Al HaMatzav Några ord från Roy
Jihad i Malmö En varbölds bekännelser på Förintelsens Minnesdag
Hippie Tanten I dag högtidshåller vi slutet på världshistoriens största rånmord
Israelnyheter Några tankar på minnesdagen av Förintelsen
Fred i Mellanöstern Ilmar Repalu angriper Malmös judar

Börjar gränsen mot Libanon hettas upp?

De sista dagarna har det förekommit yttranden från både israeliskt och libanesisk sida om att faran för en överhettning av nämnda gräns kunde vara nära förestående.



Yossi Peled, en tidigare chef för nord kommandot och medlem i Israels regering, uttalade sig en smula oförsiktigt när han i Beer Sheva svarade på en fråga om det fanns risk för en ny sammanstötning mellan Israel och Hizbolla med att säga "att en väpnad konflikt i Libanon är oundviklig. Vi är utan tvekan på väg mot en ny rond i norr. Ingen vet när, men det är solklart att det kommer att inträffa".



För att inte få i gång en spiral med ökad beredskap och därmed än allvarligare uttalanden osv, osv, gick man från Israels sida ut med en ned lugnings kampanj både från premiärminister Natanyahus talesmän som förklarade att "Israel inte har för avsikt att inleda en väpnad konflikt med Libanon" samt "Israel vill leva i fred med sina grannar". Ledande talesmän för den israeliska arméledningen förklarade att för närvarande ingen av parterna är intresserad av en väpnad konflikt men tillade att Hizbolla visserligen inte är intresserad av en konflikt för närvarande utan enbart vid för organisationen lämplig militär och politisk tidpunkt.



Även den libanesiske premiärministern, Saad Harari, drog sitt stå till stacken med ett skarpt uttalande riktat till Hizbollas ledning i vilket han förklarade att "Hizbolla får under inga omständigheter ge Israel ett skäl att anfalla Libanon.



Efter alla dessa uttalanden skyndade sig Yossi Peled påstå att hans ursprungliga yttrande inte varit ett hot "jag håller helt med vår premiärminister" framhöll han "Israel vill ha fred och inte en fortsatt konflikt. Jag sade inte att Israel önskade en konflikt - påpekade bara att det är Hizbollas politik som leder Libanon till konflikt med Israel". Peled fortsatte med följande " Jag kom inte med något nytt. Hizbolla försöker skapa en (konflikt) front mot Israel. Man jag hoppas verkligen att jag har fel".



Enligt rapporter i såväl israeliska som icke israeliska media har Hizbolla sedan kriget sommaren 2006 i södra Libanon förlagt sina militära fästen och baser till de shia muselmanska byarna. Detta till skillnad mot tiden innan nämnda krig då Hizbolla förlade en stor del av sina anläggningar utanför befolkade områden. Orsaken till Hizbollas ändrade politik är att FN trupperna, UNIFIL som enligt säkerhetsrådets resolution 1701 har till uppgift att se till att Hizbolla inte sysslar med militär verksamhet i södra Libanon (dvs söder om Litani floden) icke har möjlighet att kontrollera vad som försigår i byarna. Att UNIFIL sedan inte verkar kunna stoppa all transport av vapen och övrig krigsmateriel till nämnda byarna är ju en helt annan sak!



Enligt rapport i Wasington Post den 23 januari 2010 som även citerats i israeliska media, så har Hizbolla dessutom stationerat stora mängder av sina nyerhållana raketer och misiler norr om Litanifloden och inte så sällan även norr om Beirut och i Bekah dalen. I och med att organisationen fått - med Iransk finansiering - moderna raketer och misiler med räckvidd på uppemot 200 km kan Hizbolla beskjuta det centrala Israel från områden norr om Beirut.



Detta innebär att även om den israeliska underrättelse tjänsten kan upprepa sin bravad från tiden före kriget 2006 och lokalisera 95 procent av raketerna med längre räckvidd, det israeliska flygvapnet får en mycket svårare uppgift att slå ut dem omedelbart i en konflikts början på grund av den stora geografiska spridningen.

Läs även andra bloggares åsikter om FN, Israel, Libanon, UNIFIL
Hizbolla, Hizbollah,

Knuff



DN, DN2, DN3,
SvD,
Sydsvenskan, Sydsvenskan2,
Dagen,