Finns det en risk att Israel under ett antal månader kommer att stå utan en helt fungerande regering. Tyvärr, risken är inte så liten.
Ehud Olmert avgick visserligen i går (210908) men detta innebär enligt gällande lag "bara" att den sittande regeringen med Olmert i ledningen har förvandlats till en expiditionsregering vars personella sammansättning är frusen - ingen kan avgå, och ingen kan gå in i regeringen. Enligt Israelisk lag innebär avgången av dess premiärminister att hela regeringen automatiskt avgått. I och för sig är denna juridiska modell vettig och logisk.
Den juridiska idéen avser att värna om en kontinuitet under övergångstiden tills en ny regering tillträder. Men om man tar i beaktande att den politiska processen i Israel är synnerligen tungrodd och om det dessutom föreligger en inte så liten möjlighet att det även kan bli fråga om nyval vilket innebär att en ny regering inte kommer att tillträda förrän början av mars 2009 så kan man ju fråga sig varför lagen inte möjliggör för premiärministerns ställföreträdare (idag Tzipi Livni) att automatiskt ta över ledningen. Formellt juridiskt har en israelisk expiditionsregering samma rättigheter som en ordinarie regering men det har dock utvecklats en sedvänja som innebär att allvarliga principiella frågor överlåts till den kommande regeringen dvs om det är beslut som det går att skuta på.
Det är just detta som är problemet. Vilka beslut går det att sjuta på? Och hur länge? I december går stilleståndsavtalet rörande Gaza med Hamas ut. I fallet att Hamas är villigt att förlänga avtalet står Israel inför dilemmat att antingen förlänga avtalet eller att gå i krig med Hamas med allt vad detta innebär. I så fall, vilken sorts krig? Låg itensitetskrig eller fullt krig? I fallet att Hamas inte vill förlänga, vilken reaktion från Israels sida? Jag tog exemplet med vapenvilan med Hamas då det här är frågan av ett befintligt avtal som går ut i december och om tills dess ingen ny regering bildats vi står inför situationen att en expiditionsregering under Ehud Olmerts ledning måste besluta vad som bäst ur Israels intressen - att skicka ut armén i ett krig som antas kräva minst 500 stupade Israeliska soldater eller ej. Hur kommer en regering som av landets invånare inte anses var legitim och som endast pga formella regler sitter vid makten kunna se invånarna i ögonen och säga att detta är det enda som värnar om Israels existentiella intressen på sikt. Eller för att inte fatta ett så blodigt beslut, förlänga avtalet med vetskapen om att detta på sikt innebär inte 500 utan kanske 1000 stupade? Risken är stor att en icke ordinarie regering kommer att fatta ett icke ansvarigt beslut. Men vem vet situationen kanske kommer att vara sådan att ett beslut om förlängning är det objektivt riktiga beslutet. Men kommer en expiditionsregering under Olmert att kunna sälja det till folket.
Ett annat exempel. Enligt uppgifter som den 21 september lämnades till knessets utrikesutskott av den militära israeliska underrättelsetjänsten (AMAN), framskrider de Iranska ansträngningarna att framställa renat uran (U 235) mycket snabbare än vad man tidigare även från Israelisk sida spått. Enligt de uppgifter som lades fram för utrikesutskottet är det troligt att Iran redan under år 2009 kommer att ha renat nog uran för en bomb. Har en expiditionsregering moralisk rätt att preventivanfalla de Iranska kärnvapenanläggningarna vilket kan leda till ett regionalt storkrig? Alternativt, har samma regering moralisk rätt att inte anfalla och låta Iran få en bomb som det i alla situationer kan utpressningsmässigt dingla över våra huvuden?
Det finns mer exempel. Vad skall regeringen göra om Hizbolla kidnappar ett antal soldater vid norra gränsen eller utför ett megaterroristdåd med över 100 dödsoffer? Hizbolla hotar hela tiden med att hämna Imad Mughniyah.
De exempel som jag tagit är alla säkerhetspolitiska av det enkla skälet att inrikespolitiska beslut oftast är enklare att sjuta på då de inte alltid år beroende påutom israeliska partners handlingssättt.
Så låt oss be och hoppas på en snabb regeringsbildning utan nyval, då, som i alla livets situationer, de sämsta besluten är de som inte fattas, förutom förstås de som fattas av kortsiktig feghet.
Ehud Olmert avgick visserligen i går (210908) men detta innebär enligt gällande lag "bara" att den sittande regeringen med Olmert i ledningen har förvandlats till en expiditionsregering vars personella sammansättning är frusen - ingen kan avgå, och ingen kan gå in i regeringen. Enligt Israelisk lag innebär avgången av dess premiärminister att hela regeringen automatiskt avgått. I och för sig är denna juridiska modell vettig och logisk.
Den juridiska idéen avser att värna om en kontinuitet under övergångstiden tills en ny regering tillträder. Men om man tar i beaktande att den politiska processen i Israel är synnerligen tungrodd och om det dessutom föreligger en inte så liten möjlighet att det även kan bli fråga om nyval vilket innebär att en ny regering inte kommer att tillträda förrän början av mars 2009 så kan man ju fråga sig varför lagen inte möjliggör för premiärministerns ställföreträdare (idag Tzipi Livni) att automatiskt ta över ledningen. Formellt juridiskt har en israelisk expiditionsregering samma rättigheter som en ordinarie regering men det har dock utvecklats en sedvänja som innebär att allvarliga principiella frågor överlåts till den kommande regeringen dvs om det är beslut som det går att skuta på.
Det är just detta som är problemet. Vilka beslut går det att sjuta på? Och hur länge? I december går stilleståndsavtalet rörande Gaza med Hamas ut. I fallet att Hamas är villigt att förlänga avtalet står Israel inför dilemmat att antingen förlänga avtalet eller att gå i krig med Hamas med allt vad detta innebär. I så fall, vilken sorts krig? Låg itensitetskrig eller fullt krig? I fallet att Hamas inte vill förlänga, vilken reaktion från Israels sida? Jag tog exemplet med vapenvilan med Hamas då det här är frågan av ett befintligt avtal som går ut i december och om tills dess ingen ny regering bildats vi står inför situationen att en expiditionsregering under Ehud Olmerts ledning måste besluta vad som bäst ur Israels intressen - att skicka ut armén i ett krig som antas kräva minst 500 stupade Israeliska soldater eller ej. Hur kommer en regering som av landets invånare inte anses var legitim och som endast pga formella regler sitter vid makten kunna se invånarna i ögonen och säga att detta är det enda som värnar om Israels existentiella intressen på sikt. Eller för att inte fatta ett så blodigt beslut, förlänga avtalet med vetskapen om att detta på sikt innebär inte 500 utan kanske 1000 stupade? Risken är stor att en icke ordinarie regering kommer att fatta ett icke ansvarigt beslut. Men vem vet situationen kanske kommer att vara sådan att ett beslut om förlängning är det objektivt riktiga beslutet. Men kommer en expiditionsregering under Olmert att kunna sälja det till folket.
Ett annat exempel. Enligt uppgifter som den 21 september lämnades till knessets utrikesutskott av den militära israeliska underrättelsetjänsten (AMAN), framskrider de Iranska ansträngningarna att framställa renat uran (U 235) mycket snabbare än vad man tidigare även från Israelisk sida spått. Enligt de uppgifter som lades fram för utrikesutskottet är det troligt att Iran redan under år 2009 kommer att ha renat nog uran för en bomb. Har en expiditionsregering moralisk rätt att preventivanfalla de Iranska kärnvapenanläggningarna vilket kan leda till ett regionalt storkrig? Alternativt, har samma regering moralisk rätt att inte anfalla och låta Iran få en bomb som det i alla situationer kan utpressningsmässigt dingla över våra huvuden?
Det finns mer exempel. Vad skall regeringen göra om Hizbolla kidnappar ett antal soldater vid norra gränsen eller utför ett megaterroristdåd med över 100 dödsoffer? Hizbolla hotar hela tiden med att hämna Imad Mughniyah.
De exempel som jag tagit är alla säkerhetspolitiska av det enkla skälet att inrikespolitiska beslut oftast är enklare att sjuta på då de inte alltid år beroende påutom israeliska partners handlingssättt.
Så låt oss be och hoppas på en snabb regeringsbildning utan nyval, då, som i alla livets situationer, de sämsta besluten är de som inte fattas, förutom förstås de som fattas av kortsiktig feghet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar