En Israelisk tragedi

Det finns dagar då även livet i det så dynamiska Israel stannar upp. Det blir liksom tystare. Invånarna mer tankfulla.

En sån dag började i går eftermiddags. Först var det bara rykten. Sen kom det bistra meddelandet.

Assaf Ramon, son till Israels förste astronaut Ilan Ramon, som omkom när rymdfärjan Columbia störtade för 6 år sedan, hade dödats i en olycka under en övningsflygning med ett F-16A plan.

Assaf Ramon utexaminerades från det israeliska flygvapnets pilotskola för några månader sedan som sin kurs främste elev.

Då Ilan och Assaf Ramon symboliserar så mycket av det israeliska samhällets etos så är tragedin inte enbart en familjetragedi utan en som omfattar hela det israeliska samhället.

De som vill har mer detaljer om Assaf klicka här.


Läs även andra bloggares åsikter om Ilan Ramon, Assaf Ramon
DN
SvD
Sydsvenskan
Dagen

Frågor i fallet Arctic Sea + Ett presstop tillägg

Ett litet presstop tillägg. I dag, 10092009, har både svenska och israeliska tidningar publicerat mindre artiklar i vilka påpekas att enligt Israeliska källor till BBC Arctic Sea hade last av luftvärnsrobotar avsedda för Iran samt att israeliska underrättelse organ meddelade den ryska statsledningen att man från Israels sida var villig att ge de ryska myndigheterna en hyfsad tidsfrist att förhindra transporten innan Israel själv skulle ta sakerna i egen hand. Detta bekräftar den teori som lades fram i en bloggpost den 4 augusti 2009 på denna blogg.



Om den ryska statsledningen trodde att spekulationerna huruvida Arctic Sea hade en last av högklassiga luftvärnsraketer och annan krigsmateriel skulle kunna avslutas genom ett offentligt uttalande av den ryska utrikesministern att det inte fanns täckning för ett sådant påstående så kan man enbart vara förvånad över dess naivitet såvida den inte ville signalera något till för någon i dramat inblandad känd eller okänd part.

Men låt oss för tillfället lämna sådana konspirationsteorier därhän och ta upp en helt annan aspekt av dramat.

När man läser kommentarerna om kapningen av Arctic Sea förvånas man över varför så få överhuvud taget berör aspekten vad konsekvenserna för Sverige blir eller kan bli. Den här bloggposten avser att belysa sådana konsekvenser.

Arctic Sea´s omtalade färd började i Kaliniggrads hamn. För den följande analysen är det utan betydelse om någon part som helst lastade något på fartyget i nämnda hamn. Vad som däremot är av betydelse att fartyget anlöpt Kalininggrads hamn och efter viss tid fortsatt sin färd därifrån.

Efter att Arctic Sea lämnat Kalininggrad anlöpte hon Jacobstad i Finland där hon bevisligen tog in en trälast som kom att utgöra den officiella lasten. Därefter gick hon på kurs söderut i farleden mellan Gotland och Öland.

Vid tretiden på natten den 24 juli då fartyget befann sig på svenskt territorial vatten på Gotlands västsida bordades det av 8 storvuxna beväpnade män som kommit i en sk. ribbåt. Enligt vissa uppgifter var de klädda i svenska polisuniformer. De 8 visade sig vara kapare och tog befäl över Arctic Sea utan att behöva använda större våld. Från svenska myndigheter (Kustbevakningen ?) har getts uppgifter om att man sett på radarn att fartyget stannat upp och verkade driva fritt med avslagen motor. Man fick inget radiomeddelande från fartyget som skulle kunna tyda på att något ovanligt inträffat. Efter 12 timmar återupptog fartyget sin färd söderut i riktning mot Öresund eller Bälten.

De svenska myndigheternas passivitet under dessa tolv timmar är totalt förbryllande Här har man ett lastfartyg som plötsligt stannat upp i farleden och verkar driva vind för våg. Visserligen får man inga nödsignaler från det men varför skickade man inte ut något marint- eller kustbevaknings fartyg för att undersöka? Kunde man inte under 12 timmar uppbringa något mindre flygplan eller en helikopter? Berodde overksamheten på att man inte visste vad man skulle göra i en sådan här en smula ovanlig situation, eller har Sverige kommit till ett tillstånd då man inte längre har resurser för elementär sjöräddning? Eller arbetar man efter hypotesen att om ett fartyg inte sänder ut nödsignaler allt är OK? Hur kan man bortse från att ett ca 100 meter långt fartyg driver till synes herrelöst i ett relativt starkt trafikerat havsområde. Det rör sig ju dock om en fara för alla andra fartyg i närheten.

Dessutom kan man fråga sig om inte Arctic Sea´s angörande av Kalininggrads hamn i början av dess seglats borde tagits med i de svenska myndigheternas avgörande att inte ingripa. Kalininggrad är trotts allt känt för att vara en hamn utifrån vilken smuggelgods utgår.

Man kan undra om vi här inte har ytterligare ett fall (det förra var delar av handhavandet av Tsunami katastrofen) av de skador som uppstått av det nästan totala nedskrotningen av det svenska försvaret utan att man byggt upp en motsvarande civilt baserad organisation med resurser att ta hand om större och mindre katastrofer. Vid tiden för Estonia katastrofen fanns det ännu militär kapacitet att ta till vilket gjorde att man snabbt kom på plats och kunde rädda det som gick att rädda.

Det har framförts en teori att den ryska statsledningen anhållit hos NATO och direkt eller genom NATO hos Sverige att inte ingripa i vad som hände med Arctic Sea. Denna eventuella begäran kan dock endast ha lämnats efter att Arctic Sea återtagit sin färd söderut då annars den skulle ha kunnat sätta den ryska "kapnings" aktionen i fara då de ryska myndigheterna inte skulle kunna vara säkra på att de svenska myndigheterna passivt skulle sanktionera utförandet av ett brott på svenskt teritorium.

Man tvingas alltså att konstatera att Sverige åtminstone i ett centralt område av Östersjön och på svenskt territoriellt vatten inte har förmåga att ingripa i ett fall då det förefaller som ett fartyg kommit i en nödsituation.

Vi kommer nu till en annan slutsats som kan och kommer att dras av länder som har strategiska och ekonomiska intressen i Östersjön. Nämligen att Sverige inte har vilja och/eller förmåga att hålla ordning i den västra delen av Östersjön och då speciellt i området mellan det svenska fastlandet och Gotland. Ett sådant vakum för snabbt med sig att annan eller andra stater vidtar åtgärder för att fylla det med allt vad det kan komma att föra med sig för Sverige.


Det förefaller som om den svenska statsledningen är tvungen att omvärdera sin nuvarande säkerhetspolitiska politik åtminstone när det gäller Östersjö området.





Läs även andra bloggares åsikter om Arctic Sea, Ira, Israel, Syrien, Sverige, Ryssland, Luftvärnsrobotar, Mossad, NATO, pirater

Knuff

Knuff
DN
DN2
SvD
SvD2
Sydsvenskan
Dagen
Barometern
Barometern2
Blt
VG
DB

Bloggar
På grund av tidsbrist publiceras inga blogglänkar just nu. Beklagar.

Telefonsamtal mellan israelisk säkerhetsman och palestinsk Al Qaeda terrorist

Några dagar innan de mycket blodiga striderna i Rafiach, refererade i en tidigare bloggpost, mellan Hamas och Al Qaeda anhängare från den lokala Al Qaeda affilerade organisationen Jund Ansar Allah (Warriors of God), hade en israelisk säkerhetsman från General Security Agency (GSA) ett mobiltelefon samtal med en medlem i ovannämnda jihadistiska organisation.

Delar av detta samtal refereras i dagens pappersupplaga av Maariv. Det är definitivt av intresse att läsa de publicerade delarna av samtalet som enligt tidningen varade ungefär åtta minuter.

Orginalsamtalet fördes på arabiska och översattes antingen av GSA eller Maariv till hebreiska. Översättningen från hebreiska till svenska står bloggredaktören själv för. Det är klart att en dubbel översättning inte är det mest önskvärda. Utöver detta så finns det ytterligare ett översättnings problem nämligen att i översättningar mellan semitiska språk och indoeuropeiska många gånger nyanser kommer bort eller tvärt om förstoras. Detta måste läsarna av fortsättningen ta i beaktande.

Al Qaeda mannen presenterade sig under namnet Abu Abdalla (i fortsättningen AA). Detta är med all sannolikhet inte hans egentliga namn utan det namn som han är känd under inom Al Qaeda. Bruket av täcknamn är som i alla terrorist organisationer regel även inom Al Qaeda.

Under samtalets gång hotar GSA agenten att det mycket väl kan inträffa att de två kan komma att träffas. "Hur skall det gå till" frågar AA. Svaret från GSA mannen blir " Du är nog väl medveten om vad vi kan göra" och fortsätter med att påpeka att hans organisation plockade upp och förde sheik Mustaffa Dirani från Libanon till Israel. "Lita på oss vi kommer att fånga in dig. Om en kort tid kommer jag att ta mig tid för att träffa dig. Du kommer att vara hedersgäst hos oss". Och får svaret " Ni har tappat förmågan till sånt. Jag litar på Allah, och dessutom måste jag varna dig, jag tar aldrig av mig mitt explosiva bälte (Explosivt självmordsbälte. (A.F.)) Jag bär det mot de otrogna (Israeler (AF)) och förädarna (Hamas (AF)). Också mot förrädarna mot Islam här i Gaza".

GSA agenten hintar att att AA kan bli mål för en utom-judiciell avrättning "Vore det inte synd att din son skulle växa upp utan sin far?" Men AA låter sig inte påverkas "Spelar ingen roll. Jag föredrar att jag får se Allah´s ansikte och slippa se era. Vill ni spränga mig i luften med flygplan? Det är OK. Använd er av en F-16. Bomba mitt hus. Jag offrar allt för Allah. Mina barn, min familj, mitt hus. Jag är villig att offra allt för Allah."

AA fortsätter "Jag är vaksam och är övertygad om rättfärdigheten i den väg jag vandrar. Inte du och inte en milion som du kan få mig att avvika från den. Inte ni (GSA (AF)) och inte Hamas. och inga andra heller. Med Guds vilja kommer Muhadjadin att segra".

Det är skrämmande till vilket mentalt tillstånd människor kan ledas av extrem fundamentalistisk religion.

Några dagar senare dödades Abu Abdallah när Hamas stormade den moske i Rafich där han och hans likasinnade hade förskansat sig efter att deras ledare Abu al-Nur al-Maqdessi utropat ett islamskt emirat i Gaza remsan.

Man kan bara för Abu Abdallah´s del hoppas att han fick stupa i strid och inte ställdes upp mot en vägg och skjöts av en av Hamas exekutionsplutoner.

Läs även andra bloggares åsikter om Al Qaeda, A lQaida, Hamas, Gaza, Islam, Jihad, Islamskt emirat,




DN
DN2
DN3
SvD
SvD2
SvD3
Sydsvenskan
Dagen
Dagen2
Blt
VG
VG2
DB

Mysteriet Arctic Sea

Hela historien om det kapade fartyget Arctic Sea är till den milda grad förvirrad så att alla som skriver i saken bitvis befinner sig på mycket osäker mark. Detta är orsaken till att kapningen på svenskt territorium av Arctic Sea inte behandlats på denna blogg för än nu.

Arctic Sea

Men det går ju inte att vänta tills det blir nyhets mässigt helt ointressant. Det troliga är att vapen maffian i Kalininggrad enklaven med båtens kaptens goda minne lastade missiler, däribland luftvärnsrobotar av typ S-300, avsedda för Syrien och/eller Iran när fartyget i början av juli månad låg i Kalininggrads hamn för reparationer. Efter att ha lämnat Kalininggrad angjorde fartyget Jacobstad i Finland där det tog in en last av stora trästockar.

Jag är mer eller mindre övertygad om att den israeliska underrättelse tjänsten, i detta fall Mosad, plockade upp uppgifter om vad som var på gång och såg till att de två bestämmande herrarna i Kremlin blev underrättade om vad som stod på och eventuellt påpekat de politiska följderna av ett icke ingripande.

Den ryska statledningen förstod att den var tvungen att förhindra transporten då ett genomförande av den skulle fört med sig en kopiös förtroendeförlust för Ryssland.

Dvs, kaparna var ryska säkerhetsmän. Några av dem måste ha varit sjöfarts- och navigationskunniga då de inte hade kunnat segla fartyget så långt som de gjorde utan sådan kunskap. Den kapade besättningen skulle mycket enkelt kunnat lura dem om de (kaparna) varit beroende på deras samarbetsvilja.

OK, men nu kommer frågorna. Fartyget kapades enligt svenska tidningsuppgifter på svenskt territorial vatten Klart brott enligt svensk lag. Hur kom det sig att svenska myndigheter inte gjorde ett dyft för att kolla detta brott efter att de fått ett meddelande från båtens kapten att kaparna gett sig av. Har den svenska kust bevakningens personal aldrig läst en äventyrsroman av t.ex. Tom Calancy?

Och även om de verkligen hade gett sig av så hade det ju begåtts ett allvarligt brott på svenskt territorium. Skall sådant inte undersökas och utredas?

Att man inte ingrep så fort som man fått meddelandet om det inträffade beror kanske att den personal inom den svenska flottan som är utbildad på att ta hand om kapningar befinner sig utanför de Somaliska kusten.

Är det sannolikt att de svenska myndigheterna inte visste var fartyget befann sig, knappast men om det gått genom Öresund skulle man ju kunnat se det och stoppa det. Danskarna visste inte heller något.

Bla,Bla, ingen skall inbilla mig att NATOs nordkommando inte hade koll på fartyget och var det fanns. Sverige har nog bra samarbete med NATO för att kunna få sådana uppgifter.

"Plötsligt" dyker fartyget upp i Engelska kanalen. Det förhållandet gick ju inte att hemlighålla då alla fartyg som går genom kanalen måste identifiera sig.

Slutsatts av detta, ryssarna hade informerat NATO samt Sverige direkt eller genom NATO om vad som försiggick och bett om tystnad. Det låg ju definitivt både NATOs och Sveriges intresse att inte störa verksamheten, så man spelade med.

Dessutom ar det ju självklart att ryssarna också hela tiden visste var skeppet fanns. De har ju också satelliter

Sedan kan man ju fråga sig om inte de finska myndigheterna bör undersöka Artic Seas huvudman, det finska rederiet Solchart. Det förefaller ju ganska svårt att tänka sig att rederiet var helt ovetande om vad som ett av dess fartyg egentligen hade för last.Det förefaller ju troligt att en vapen transport av denna storlek och typ knappast är laglig enligt finsk lag, och hur som helst, det hade definitivt inte varit förenligt med finska intressen att medverka i något som skulle stå i strid med den ryska statsledningens intressen.

Ryska utrikesministeriet uppger enligt uppgifter på nätet att när kaptenen på Artic Sea anropades av den ryska fregatten Ladnyj med uppmaning att identifiera sig så skall denne först svarat att det rörde sig om ett nord koreanskt fartyg med namnet Chendin-2. Varför? Hade Artic Sea tidigare chatrats ut till Nord Korea för ljusskygga transporter? Varför uppgav kaptenen att fartygets namn var Chendin-2. Enligt Lloyds register existerar inget fartyg med det namnet men nord koreanerna meddelade tydligtvis ryssarna att ett nord koreanskt fartyg med detta namn befann sig i en inte identifierad hamn i Angola.

Den ryska statledningen gör för närvarande allt för att övertyga mediakonsumenter runt om i världen att det verkligen rörde sig om ett fartyg med timmerlast som kapats av ett antal brottsligt belastade etniska ryssar från Estland. Men hur förklarar man då att man skickat ned tre stora militära transportplan till det område, Kap Verde öarna, där Artic Sea uppbringades. De kunde ju knappast ha behövts för att transportera åtta kapare till Moskva.

Å andra sidan så har det inte publiserats några bilder som visar att luftvärns robotar av typ S-300 som inte är så små lastas om från fartyget till planen. Kan det bero på att man i stället för att flyg transportera robotarna, avser att lasta av dem i icke namngiven hamn i Svarta Havet. Ett sådant antagande styrks av rapporter som påstår att ett ryskt örlogsfartyg för närvarande bogserar Arctic Sea i riktning mot Svarta Havet. Vi får väl se om det dyker upp lite mer förklaringar på vad som verkligen hänt, men det är inte så säkert att så blir fallet. Men vad som finns kan ju räcka för ett först manus förslag till en hyfsad äventyrs roman.

De som vill läsa mer om den här affären rekommenderas en utförlig artikel av Ron Ben Yishai, en av Israels främsta kommentatorer i försvars och säkerhetsfrågor. Artikeln finns på engelska här och på hebreiska här. Den hebreiska versionen är avsevärt utförligare.

På Tobias Ljungvalls blogg Tobias Tankar finns ett stort antal artiklar om Arctic Sea

Läs även andra bloggares åsikter om Arctic Sea, Luftvärnsrobotar, sjö pirater, vapensmuggling, israel, Mossad

Knuff
Knuff

DN
DN2
DN3
DN4
DN5
SvD
SvD2
Sydsvenskan
VG

Bloggar
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
Till denna bloggpost har har endast medtagits bloggar i vilka publicerats bloggpost som relaterar till Kapningen av Arctic Sea.

Wisemans Wisdoms Mysteriet Arctic Sea ännu dimmigare
Tobias Anteckningar Arctic Sea: Vojtenko flyr till Istanbul
Chefsingenjören Arctic Sea trasporterade vapen? (uppdaterad)
Chris Andersson Tänker Hett om Arctic Sea

Första september 1939

Det finns ett antal datum i världshistorien som symboliserar händelser som drastiskt ändrade historiens lopp. Den första september 1939 är ett sådant.

Vi är alla påverkade av vad som hände den dagen, i större eller mindre grad, för om det kriget inte brutit ut så skulle världen sett helt annorlunda ut i dag.

Jag föddes i Sverige ett år och en månad innan den dagen. Har givetvis inga minnen av dagen ifråga men utan att överdriva så är alla mina barndomsminnen påverkade av vad som hände den dagen.

Det är inte bara barndomsminnena som blev påverkade utan min personlighets utveckling påverkades på ett avgörande sätt av det andra världskriget.

WW2 överskuggade totalt allt även i Sverige. Begreppet "krig" låg över allt. Det var orsaken till mat ransoneringar, att pappa var inkallad hela tiden, att det var kallt i lägenheten då det saknades bränsle att värma med osv osv.

Jag hade ju inget minne av tiden före kriget utan krigstiden var det enda jag kände till. Jag hörde då och då uttrycket "förkrigstiden" men det var något ofattbart som bara de vuxna kände till.

Jag jag trodde länge att pengar liksom ransonerings kuponger var ett krigstecken och kommer ihåg att jag blev besviken då jag fick reda på att pengar skulle finnas även när det blev fred.

Ransoneringskuponger

Så långt bak som jag minns kommer jag i håg att världen var indelad i "good guys" och "bad guys". England och USA bra, Tyskland dåligt.

Jag vande mig vid att min far var inkallad, och var han hemma så fanns ju alltid risken att en budbärare kom och lämnade ett meddelande om snabb inryckning inom några timmar.

Far som plutonchef i I50 vintern 1943-44 (Norrbotten, Finska gränsen)

Föräldrarna lyssnade noga på TTs radionyheter. (de var de enda som fanns i Sveriges radio) Jag minns att min far ofta, när han var hemma, tog in BBC från London på vår stora för det ändamålet anskaffade radioapparat

Jag förstod inte varför min mor och jag ibland åkte till avlägsna platser i Sverige men instinktivt fattade jag att det berodde på fara, pga min mors dåligt döljda rädsla.

Det var klart att jag och mina vänner lekte krigslekar, något som våra föräldrar aldrig tyckte om. Dom, liksom vi, förstod inte att lekarna var ett sätt att avleda rädsla.

Detta och mycket, mycket annat av samma sort var den värld som jag började växa upp i. Det var det naturliga för mig.

Kriget tog slut 1945 men ransonerings och bristsamhället dröjde sig kvar i flera år. Ännu under 1950 talets första del var uttrycket "för krigs kvalitet" en gångbar reklam klyscha.

De första efterkrigs åren var ju knappast fredliga år. Väpnade konflikter fanns det gott om även före Korea kriget för att inte tala om därefter.

En icke ringa del av den från engelska översatta ungdoms litteraturen hade krigsbakgrund eller handlade om väpnade konflikter. Under 1950-talet visades på svenska biografer en stor mängd av engelska och amerikanska spelfilmer med motiv från WW2. Den stora majoriteten av dessa var åtminstone lindrigt hjälte för härligande.

Med variationer var detta en miljö som barn födda åren före och efter 1939 växte upp i. Jag tror inte att vi blev varken bättre eller sämre av den speciella miljön vi växte upp i, men den påverkade och påverkar nog än i dag medvetet och omedvetet vårt sätt att se på saker och ting.

Läs även andra bloggares åsikter om Andra världskriget,

DN
DN2
DN3
DN4
DN5
DN6
SvD
SvD2
SvD3
SvD4
SvD5
Sydsvenskan
Barometern
Blt
VG
DB

Knuff


Bloggar
Bloggnamnet länkar till bloggen ifråga. Titeln på specifik bloggpost länkar till den specifika bloggposten.
De listade bloggarna är enligt min mening intressanta. Detta betyder inte att jag alltid håller med om vad som skrivs i dem.
Till denna bloggpost har har endast medtagits bloggar i vilka publicerats bloggpost som relaterar till WW2.

Sapere Aude! Idag för 70 år sedan startade nazityskland det andra världskriget
Rabnor tycker och tänker World War II
Svensk Historia Våga stå upp för friheten
Chefsingenjören 70 år sedan sist
Aktuell Historia Andra Världskriget - 70 år sedan kriget startade